I våra tilldelade varselvästar och hörselskydd rörde vi oss långsamt ut över flygfältet, omringade av en strålande sol och klarblå himmel. Vädret frambringade en lättande och spirande känsla vilket inbringade en sådan där behaglig sinnesstämningen som bara kan upplevas en varm sommardag, eller i bästa fall en tidig vårdag som denna. Ljud från fjärran avlägsna flygmotorer kunde urskiljas och vinden blåste kallt över gräset.

Flygfältet på F7 i Såtenäs är vidsträckt och magnifikt och ligger precis vid Vänerns fot. Guidade av två veteranpiloter, Håkan Brandt och Dag Kjellberg som haft åtskilliga flygtimmar med flygplan som legendaren Viggen, inväntade vi tre inkommande JAS-plan.

F7 är idag en av fyra kvarvarande svenska flygflottiljer (F7 Skaraborg, F17 i Blekinge, F21 Norrbotten och LSS Luftstridsskola). Flygvapnets krigsförband är idag inriktade mot nationella och internationella operationer, och ska därför vara beredda att med FNs samtycke delta i militära operationer utomlands. Flygvapenförbanden är indelade i basförband, ledningsförband och flygförband, och det ena fungerar inte utan det andra. Operatörerna och flygteknikerna på marken utgör en lika viktig del i kedjan som piloterna.

Inflygande från sydost i något som kallas en ”echelon-formation” kom tillslut tre stycken JAS-plan. En efter en svängde de symmetriskt av för att på säkert avstånd från varandra påbörja en cirkulär inflygning mot landningsbanan. Några hundra meter ner startade samtidigt ett Herkulesplan vilket tillsammans med de inflygande JAS-planen och det underbara vädret komponerande ett magnifikt sceneri. När planen dockat med sina respektive stationer fick vi chansen att följa med på de rutinmässiga inspektionerna runt flygplanen. Lukten av varm RM12, olja och fotogen var påtaglig.
Rundturen på området fortsatte och efter en välplacerad lunch fick vi se och testa simulatorerna. Vi traineer har snart runt en halvtimme var i olika JAS-simulatorer, både från Linköpings flygvapenmuseum och SAAB, och för att vara helt ärliga så skulle vi nog snart kunna flyga en runda själva.

Turen avslutades med en rundvandring genom den svenska flygvapenhistorien, och vi fick chansen att titta närmre på plan som draken, viggen och tunnan. Både Håkan och Dag delade med sig av många roliga historier, och det blev mycket skratt.
För er som är intresserade så kan ni i bilden nedan se en kort sammanfattning av svenskt flygvapenhistoria.

Min morfars bror, Jan Ingemar Holmquist var stridspilot på 50-talet, mitt under kalla krigets kyliga svallningar. Historien går att han 1952 den 11 december, 21 år gammal, under en övningsflygning med ett Vampire J28 blev påflugen bakifrån. Båda planen involverade i krocken störtade i marken.
Tack vare Hans Brandt så har jag fått ta del av rapporten från haveriutredningen. Så i nästa inlägg så får ni veta mer om vad det var som egentligen hände den där kalla vinterdagen 1952, och hur det gick för de båda piloterna.

På återseende! 🙂