Laganda på GKN

Här har vi drömmen. Såhär vill jag ha det på jobbet varje dag.

Idag kändes det precis så! Vi var nämligen på SAAB-museet och pratade om ingenjörsyrket för ungdomar i högstadiet. Det gick så bra att vi efteråt rent spontant gjorde high five. Vilken tur att det fanns en fotograf på plats som lyckades fånga detta magiska ögonblick.

Glad påsk!

 

Aktivitetsvecka 3 – England

Hej kära läsare, skönt att få sätta sig ned och skriva av sig lite. Vi traineer har nämligen varit ute på vift under en hel vecka, men är nu tillbaka till vårt älskade Stallbacka. Vart har vi varit då kan man fråga sig? Senaste veckan har vi spenderat utanför Sveriges gränser, i England!

Måndagen 5/3 minns jag så väl; ett gäng stiliga och välklädda GKN traineer som strosar utstrålandes i Piccadilly runt centrala London med stunder av till synes slow-motion, runt varje hörn vi går förbi, för varje trottoar vi passerar och för varje blick vi möter (om vi nu tänker oss en riktigt bra Dressman reklam). Slutligen anlände vi på ICON infrastructures, ett investmentbolag, och fick sätta oss ner med Rishi Pabari som är Head of Investor Relations.  Hela besöket fylldes med rader av frågor utan dess like. Det var oerhört intressant att få ta ett steg ut ifrån att vara en ingenjör inom ett större företag och få ta del av ett översiktligt perspektiv med ICON som köper, utvecklar och säljer infrastrukturbolag.

Dag 2, tisdag, fick vi en chans att ytterligare se in i verksamheten för GKN Aerospace och besökte två av våra GKN siter i England; Western Approach samt Filton. WA tillverkar framförallt större delar av kompositstrukturer, främst för Airbus A350, men även för andra militära projekt som A400M. Vi fick faktiskt gå in på deras clean room för att se deras automatiserade enorma maskiner som väver dessa strukturer (se fantastisk bild nedan). Filton tar sedan hand om dessa strukturer bl.a. som sedan bygger ihop hela flygplansvingar. Samtidigt under besöket fick vi även träffa våra andra kära Englands-traineer och nätverka med dem! I Filton fick vi även en rundtur i deras AM center.

Jag passar även på att dela med mig en av många bilder för att sprida glädjen från vår resa! /Philip

 

Tjena alla, Maria här och jag tänkte ta vid där Philip slutade, när onsdags morgonens första ljus nådde horisonten i huvudkontoret i Redditch. Där hade vi speed-dateing liknande möten, 1h styck, med några ledare i organisationen. Först ut var Mohammed Zameer som driver Industri 4.0 inom Driveline delen av företaget. Han berättade om deras resa och det var imponerade att höra hur långt de kommit. Näst på tur var vår egen Neil Irwin som är IGP trainee och jobbade hos oss i Trollhättan förra året. Han jobbar med affärsplanering och kommunikation och driver exempelvis GKN initiativ inom Formula-E student. Jonathan Evans och Jonathan Moffatt (också gammal IGPare) hade en genomgång om coorporate audits och hade en överraskande intressant presentation om hur livet som auditör kan se ut. Efter en networking lunch med våra värdar presenterade Julie Dunnet, Director of Intellectual Property. Hon tog oss på en resa i juridikensdjungel med allt vad IP heter. Sist ut var Steve Norgrove, Group Business Improvement Director, som tände vår tävlingsglöd genom att ge oss i uppdrag att bygga en bro av sugrör. Minst sagt en fullspäckad dag men gav oss ännu bättre inblick till alla sort olika jobb man kan ha här på GKN! 

Dag 4 inleddes vi hos Airbus där tre av deras 40 (!) traineer visade oss runt. Vi började i vanlig ordning med en företagspresentation och sedan fick vi se monteringen av vingarna till A400M som är ett militärflygplan, ”samma” spars som vi sett tillverkningen av på Western Approach. En av traineerna tog och runt i produktion och visade oss hela linan av vingtillverkningen. Efter det fick vi en se landningsställs testning och genomgång av deras testfacilitet.

På eftermiddagen begav vi oss till NCC, National Composite Center, där några av GKNs brittiska traineer jobbar. Det var likt vårt PTC där flera olika företag driver utveckling tillsammans med högskolan. Kompositutveckling och -tillverkning är väldigt stort i Bristolområdet och av de två dagarna vi spenderade där fick vi vara med i hela kedjan på ett eller annat sätt, från utveckling till tillverkning och sist se de färdiga detaljerna sättas ihop till slutprodukt.

Aktivitetsveckan avslutades på gräddhyllan i London på ledningens kontor i Pall Mall. Där fick vi möjligheten att träffa den otroligt inspirerande Anna Keeling som är Senior VP Commersial i GKN Aerospace, och den enda kvinnan i Aerospace ledningsgrupp… Snacka om att kunna inspirera, hon tog oss med på hennes karriärsresa och hennes tankar om val och möjligheter som uppstått längs vägen. Näst på tur var Ross Dunn, Senior VP Engineering, Technology & Quality i GKN Aerospace ledning. Han berättade om hans stora ansvarsområden och hans syn på framtiden för Aerospace.   

Summa summarum lyckades vi klämma in sju företag på fem dagar och otroligt mycket roliga minnen. Vi får verkligen chansen att lära känns så många delar av både vårt eget företag men även delar av vår industri. En möjlighet till snabb personlig utveckling som jag tror vi alla är väldigt tacksamma för. Nu sitter vi redan och planerar vår nästa resa… hörde jag att våren i Italien är vacker?…

/Maria

Greetings from New England

My name is Wesley Episcopo and I am New England’s Rotational Grad/Trainee. I live in Connecticut now and this is my first time experiencing winter… I am 25 years old and I grew up in San Diego, where it rains maybe twice a year and the only season we have is summer. I know… why move? Well before I answer that, I’d like to share a little about myself first.

I am a learner. I studied Mechanical Engineering and Entrepreneurship at San Diego State University. I boast a diverse background in hard skills from engineering and soft skills from entrepreneurship. I regard education as one of the essential elements of a well-lived life. Gathering knowledge enables me to lead by example and assist others whenever the opportunity presents itself. I practiced this while studying in school as an executive member of my fraternity Sigma Phi Epsilon. My drive to achieve results through reason and logic gave fruit to much success during my term. The love and care I invested into my fraternity was returned ten-fold from my brothers. Thus, being a part of a community is engrained in my being. So to be accepted as part of the Global Rotation Program is a great honor. I look forward to the opportunity to meet all of you involved and strengthen the bonds of this program.

I am an optimist. I think in terms of possibilities and I often find myself thinking about what my life could be in the future. These thoughts motivate and energize me to meet my goals, which I meticulously plan ahead and then pinpoint the order I need to accomplish them in. As focused as I may sound, I keep an open mind and welcome many people, culture, and ideas into my life. My family has hosted foreign students in our home since I was four years old. I have many friends around the world and have had the opportunity to visit a number of them. I have also studied robotics abroad in Singapore and traveled much of Southeast Asia. My interest in culture, language, and people leads me to new and fascinating discoveries that help me create new possibilities and paths for the future. If you happen to have the same visionary mindset, I welcome you to join me for a drink sometime. I am always open to discuss the ideas of the future and bring them into reality.

So considering everything I have told so far, it should be clear that I am comfortable travelling to new places. Even if it means leaving San Diego to live in the cold, cold East Coast. I can only imagine how much colder it will be in Sweden… Luckily I will have had a year in Connecticut to get used to the lower temperatures and collect some warmer clothes too!

Var ska jag härnäst?

Trumvirvel…..

Rätt svar är Florens!

9.e april börjar jag jobba på Driveline siten som ligger lite utanför Florens. Jag kommer arbeta på Supply Chain avdelningen och jag har fått två projekt, ett som innefattar implementation av en mjukvara som operatörerna ska använda när de beställer material. Det andra handlar om att implementera självkörande truckar i produktion. Det ska bli riktigt roligt och väldigt spännande att arbeta inom Driveline divisionen eftersom jag tror att den är väldigt olik Aerospace.

Det har varit en väldigt lärorik tid i Trollhättan och jag har fått möjlighet att göra extremt många olika saker som jag aldrig kommer få tillfälle att göra igen. Jag kommer sakna mitt kära traineegäng samt alla trevliga kollegor som har välkomnat mig med öppna armar. Vi får hoppas att italienarna är minst lika trevliga. ☺

Lovar att gästblogga från Italien!

Ha det bra till dess!

/Signe

An Unforgettable Time

Ski Trip to Hemsedal, Norway

My time as a Global Graduate is coming to an end.  I will be finished with my assignment in Trollhättan this week and will be going back to Cincinnati to start in my new position as a manufacturing engineer.  It is a bittersweet end to my time as a trainee and my time in Sweden.  All I can say is that the past 18 months as a trainee and 6 months in Sweden have gone by so fast but will be unforgettable.

The end to the trainee program is an end to 18 months of hard work, adapting to new situations, and working with all new people.  The first year in Cincinnati was filled with demanding positions and great learning opportunities.  The last 6 months in Sweden has been filled with learning experiences and adventures.  Returning to my home site I have so much to share from my experiences as a trainee.

For me, besides one other activity week trip to the United Kingdom, I had never traveled outside the United States, so going to live in another country was a brand new experience.  Despite being in Sweden during winter, which I have been told by multiple people over my time here is the worst time to be here, I have really enjoyed my time living here.  It has been interesting from the culture experiences of the kräftskiva and Julfest, to the travel around the country to places such as Kiruna, Stockholm, Gothenburg, and Fjällbacka.  It has been delicious getting to try the Swedish food from meatballs, lingonberries, and reindeer to Swedish pancakes.  I always look forward to fika since moving to Sweden, especially Fredagsfika.  It has also been a lot of fun learning how to play innebandy.  I have never played before (or even a similar sport) but I enjoyed getting to play as many times as I could with my co-workers at the GKN gym.

Chez Janou for dinner in Paris

The best part of being a trainee for me has been the friendships with all of the other trainees I have met.   The GKN Global Graduate program has been full of great memories with my fellow trainees from work to vacations, and from the activity weeks to after works.  I will forever remember the experiences such as jumping into the freezing cold sea while in Stockholm, traveling around Europe during our activity week with all kinds of crazy weather, my ski weekend in Hemsedal, my trip up to Kiruna to see the Northern Lights, and so many other memories this past 6 months. The time I have spent with all the trainees is truly memorable and I look forward to any opportunities to work with them in the future.

Josh

 

Vill du också ha roligt på jobbet?

Då ska du inte glömma bort att söka till GKN Aerospace traineeprogram! Ansökan går ut nu på onsdag 28/2. Har du frågor om traineeprogrammet, tveka inte på att höra av dig till oss traineer på aerotrainees@gknaerospace.com

Klicka här för att söka till civilingenjörsposition

Klicka här för att söka till civilekonomposition

För mig är det i alla fall så, att både få ha roligt på jobbet samtidigt som man får möjligheten till personlig utveckling, nätverkande och få bygga sin egen kompetensbas är inget annat än bull’s eye.

 

USA: gjutningskurs och traineeträff

Tjenare bloggen, Niclas här!

Året 2018 har verkligen rivstartat med många häftiga upplevelser och lärdomar. Efter ett besök på hemmaplan med julfirande med familj och vänner utsattes jag för en ofrivillig upplevelse med 3 inställda flyg på en och samma resa, på väg tillbaka till Hartford. Men som man säger i USA, every cloud has a silver lining, detta gjorde att jag fick stanna i ett och ett halvt dygn i Washington DC för att vänta ut säsongens största snöoväder. Vilket möjliggjorde att jag fick turista och se många häftiga monument, Vita Huset, Lincoln memorial etc.

Efter sedan lite drygt en månads arbete så bar det iväg till nästa äventyr, nämligen en gjutningskurs som arrangerades hos en av våra leverantörer. Jag fick därmed resa till västkusten i en vecka för att delta på denna mycket lärorika kurs. Kursens uppbyggnad gick i enkla drag ut på att man satt en timme i en lektionssal för att lära sig ett delsteg av gjutning, för att sedan komplettera med en timme i verkstaden för att se de verkliga processerna, sedan tillbaka till lektionssalen för att återupprepa och reflektera kring vad man lärt sig och vad man sett. Efter detta vad det dags att själv få gå ut och prova på, på egen hand som operatör. Jag kan erkänna att det var lite pirrigt när man skulle testa på att hälla upp flytande metall i sin egentillverkade gjutform, gud förbjude att man skulle spilla eller att formen skulle spricka och läcka ut. Men arrangörernas professionalism ingöt (pun intended) en stor trygghet även i detta steg. Med ett diplom och en egentillverkad korthållare i bakfickan så avslutades veckan med ytterligare ett besök hos en av våra leverantörer i området. Även här blev det spännande samtal och intressanta turer i verkstäderna.

Men ännu var inte tjänsteresan över, innan det var dags att flyga hem så hägrade en vecka av ledarskapsutbildning och personlig utveckling i Wichita, Kansas, tillsammans med de amerikanska traineerna inom Aerostructures. Här träffade jag fantastiska människor, men lärde mig även många lärdomar. Bland annat om ens personliga styrkor och hur viktiga dessa är att managera i samarbete med människor. Så på tal om samarbete tänkte jag applicera dessa lärdomar genom att lämna över detta blogginlägg till Emelie för att ro det i hamn.

Tack för det Niclas – Emelie is at the keyboard. Vi två var de enda icke-amerikanerna under veckan och fick följa med av den enkla anledningen att vi är Aerospace-traineer som för tillfället befinner oss i USA. Vi hade en riktigt härlig vecka! Vi fick lära känna de grymma traineerna inom Aerostructures, vilket likt Engine Systems tillhör GKN Aerospace.

Hela gänget utanför WSU, Wichita State University, som vi besökte en av dagarna

Vi fick även lära känna affärsenheten Aerostructures, både tack vare traineerna men även tack vare en hel del chefer av olika slag inom Aerostructures som hade presentationer och närvarade under veckan. Schemat var fullspäckat från morgon till kväll under hela veckan med två saker:

  • Aktiviteter – till exempel finance for non-finance leaders, project management och emotional intelligence som vi kommer ha stor nytta av i våra karriärer
  • Fantastisk mat – en av middagarna intogs på en Amish-restaurang och äpplepajen till efterrätt var GALET god!

Det jag tyckte var mest spännande under veckan var dock Strength Finder. Det är helt enkelt en rapport som beskriver ens styrkor och baseras på ett test som vi alla gjorde innan vi kom till Kansas där vi svarade på ett gäng frågor under tidspress. Det den gör är att rangordna 34 olika teman, från 1 till 34, där 1-5 är våra dominanta styrkor och 6-10 är supporterande styrkor. Självklart innebär det att 30-34 är våra svagheter, men eftersom det heter Strength Finder och inget annat så var det våra styrkor som var i fokus. Under veckan jobbade vi med dessa för att förstå de olika styrkorna bättre: hur man använder dessa i sin vardag, hur man kan göra för att förbättra dom och göra dom ännu starkare men även hur man kan använda detta verktyg för att förstå sina medmänniskor och varför dom reagerar och beter sig som dom gör. Vi fick även se hur dessa kan användas för att förstå en grupp och hur den kan fungera beroende på gruppmedlemmarnas styrkor. Har ni läst eller hört talas om DISA/DISC eller Omgiven av idioter (skriven av Thomas Erikson) så är det lite liknande, men lite mer detaljerat eftersom Strength Finder har 34 teman istället för 4 färger/områden. Det var riktigt intressant och jag kommer definitivt fortsätta jobba med detta efteråt. En av mina topp 5 styrkor är ”Input” och jag tror det är den som talar när jag inte kan sluta tänka på att jag vill veta MER, MER, MER om dessa styrkor och vad man kan göra med dom.

Har ni orkat läsa hela inlägget – kudos till er! Eftersom det troligtvis är vårt sista blogginlägg på denna eminenta blogg kunde vi inte riktigt hålla oss till ”kort och koncist” och det är även därför som vi med sorg i hjärtat tackar för oss och önskar er alla lycka till!

Niclas & Emelie

 

All Good Things Must Come to an End

Me, my Volvo, and my kanelbulle

Six months ago I landed in Sweden with no idea what to expect from life and work here. I didn’t know who I’d be working with, what I’d be working on, or what life would be like in Trollhättan. This past six months have been filled with all sorts of amazing experiences, but now it’s my time to go back home. All good things must come to an end, and that’s true for both my time in Sweden and for my time as a GKN trainee.

Learning about Swedish culture, at work and otherwise, has been an absolute joy. One of the advantages I’ve found by being in Sweden during the winter it’s, despite the bad weather, given me insight into parts of Swedish culture that would lost on those who visit during the warmer months. This includes the julmarknad, Christmas market, where one can buy gifts for the family as well a variety of food and drinks, such as; glögg (mulled wine), sill (pickled herring, a classic), reindeer, älgkorv (moose sausages) and other tasty treats. These foods might end up on the julbord, Christmas table, the traditional spread of foods families feast on during Christmas. We were lucky enough to join with our trainee friends, current and former, to try a julbord at their St. Lucia celebration, a two-for-one Swedish tradition learning opportunity. Another small detail of Christmas time were the lights almost everyone placed in their windows, giving every town in Sweden from Malmö to Kiruna a cozy Christmastime feel.

At work, I found many cultural differences. The first, of course, was fika! Fika is the wonderful Swedish tradition of a work group coffee break with cake and/or pastries. Time on Friday afternoons comes to a stop when everyone assembles for our weekly “Fredagsfika”. This is in contrast to the American tradition of Friday donuts or bagels, where no one is taking time off, nearly the amount of time it takes to eat a donut. Sometimes an enterprising coworker, or their spouse, will make their own cake or pastry for fika. I myself made brownies and snickerdoodles to add an American dimension to a Swedish tradition. All in all, my favorite fika treat has to be the kanelbulle, the Swedish cinnamon bun. Another cultural aspect is idea of the afterwork. I had never spent time with my coworkers outside of work, so the concept of grabbing dinner or going bowling with my fellow trainees was a foreign concept to me. This is one tradition I’m hoping to bring back to the US. I really like the idea of getting to bond with coworkers in a non-work setting, I think it promotes good teamwork. The last cultural difference isn’t so much a tradition, but more of activity. With a gymnasium on site, coworkers will gather three days a week to play innebandy (floor hockey). I joined nearly every time I could, and will tell you that despite being a technically non-competitive game, things get intense! I’m almost 100% positive this type of thing would never happen in the US, with coworkers getting injuries like twisted ankles relatively often, or using body defense against your boss.

Before this post gets too long, I want to summarize the places I’ve been to and the things I’ve seen. Over the past 6 months I’ve been to Gothenburg a fair share of times, Stockholm three times, Kiruna in Northern Sweden twice, Copenhagen, Oslo, and a whole slew of countries and cities on our Eurotrip. I’ve visited the SSC, OHB, GKN Fokker Aerostructures, ESA, GKN driveline in Paris and Safran on study visits. My sister and later some of my friends from home came to Sweden and allowed me to show them this amazing country. In short, it’s been an action packed and eventful six months. Six months I’ll remember for the rest of life.

Lastly, a small list of things that annoyed me about Sweden, because no where’s perfect. Number one, the prices. Good lord, living in Sweden is expensive. How does everyone dress so nicely and feed themselves at the same time? Is 80% of your income spent on food and clothes? Number two, speaking of dressing nicely, Swedes are too good looking. No one wants to feel unattractive for 6 months straight. Sometimes I seriously feel like the worst dressed person in this whole country. Lastly, topics of discussion. Yes, there are in fact things to talk about besides the weather and the “new” coffee machines they put in two months ago.

All that’s behind me now, for in a few short days I make my return to San Diego. Soon I’ll step off the plane into the warm Californian sun, and step forward into the next chapter of my career here at GKN.

Nick

 

GKN-besök på GKN

Vi hade nöjet att träffa Didunoluwa Obilanade, en trainee från GKN Aerospace i Filton! Han jobbar likt Lisa med AM och har varit i Sverige på ett topphemligt projekt. Vi kommer faktiskt träffa honom igen när vi åker till England om några veckor, och det var trevligt att få en försmak av honom redan nu.

Jag tror Didunoluwa också tyckte det var trevligt att träffa oss, han skrev nämligen detta på Yammer:

“Back in Filton AMC after a great week learning from the Prometheus Engine team in Trollhättan. Whilst I was in Sweden I arranged to meet with the GKN Trollhättan Trainees, my Swedish counterparts. They hosted me with some delightful ‘Fika’ as we discussed the range of project work that we’ve been doing during our graduate schemes, how they differ and the importance of taking time like this to network and learn about the activities of our sites. In fact two of the trainees are currently on the American GKN graduate program, doing their international placement in Sweden, hence this was a very global graduate networking session. The Trollhättan trainees will be visiting the UK sites in March and I’m much looking forward to hosting them during their visit to the GKN Bristol sites.”