Aerobloggen

Då Erik så fint dragit upp lite skillnader mellan vårt avlånga land och US tänkte jag lista lite märkligheter jag råkat på i UK.

–          Checkar används. När jag skulle få kompensation från företaget för en säkerhetskontroll i början på praktiken var den tänkt att ges ut som en check. Vad jag skulle göra med denna papperslapp hade jag ingen aning om så lyckades efter lite om och men få dem att gå med på att sätta in pengarna på kontot istället.

–          Separata kranar för varmt och kallt vatten. Jag vet inte om man kan råka på detta i Sverige (har själv aldrig sett det) men det är i alla fall standard här i dam- och herr-rummen. Och de sitter med si sådär två decimeters mellanrum. Frågade en kollega hur de bär sig åt för att inte bli skållad och fick svaret att man fick vara snabb med händerna mellan kranarna för att få ljummet vatten. Lyckas aldrig riktigt.

–          Klocka som ringer in från rasten. En klocka ringer på morgonen halv åtta när det är dags att börja jobba. Förståeligt i fabriken kanske men lite märkligt på kontoret tyckte jag som ovan. Det ringer sedan ut för lunch, in igen efter lunchrastens slut och sedan när vi får gå hem. Jag kände mig lite som att jag var tillbaka i mellanstadiet i början.

–          Mängden kaffepulver i koppen. Ja, det bjuds på instant coffee på jobbet. Men jag vande mig efter ett tag. Det noterades dock tidigt att jag kräver MINST dubbelt så mycket kaffepulver per kopp som en genomsnittlig engelsman.

–          Lunch vid skrivbordet. Min första dag gick kemisterna med mig till canteen:en och åt, efter det var det skrivbordet som gällde eftersom det är där de äter var dag. Matlukten i kontoret hänger kvar ett tag men är inte så farlig så länge någon inte ätit mat som luktar hund-/kattmat.

–          Paj är inte paj. Pie i UK är inte något med äggstanning, det heter istället Quiche. Ett exempel på pie är den vi fick på jobbet med ”ale and steak”, vilket innebar ett pajskals-paket med köttbitar i slemmig gegga. Läskigt! Ska tilläggas att detta historiskt bara var ett sätt att tillaga kött och dylikt på och att pajskalet då inte åts, vilket styrker min teori om att dagens engelsmän fått det hela med paj om bakfoten.

Efter att ha noterat allt detta ska det tilläggas att vi svenskar tydligen är skumma på diverse sätt enligt arbetskamraterna. Men eftersom jag inte håller med tänker jag inte göra någon sådan lista.