Glad midsommar alla ni som läser denna lilla blogg! För oss utlandssvenskar blev inte firandet riktigt som det brukar, men lite sommarkänsla fick jag och Anders i New York ändå. Här anordnas nämligen varje år ”Swedish Midsummer Festival” av Sveriges generalkonsulat i New York. Så med siktet inställt på Manhattans södra udde stämplade jag och Anders ut tidigt i fredags, tog bilen till West Haven och därifrån tåget till Grand Central. Redan på stationen i West Haven såg vi den första svenska flaggan och när vi väl kom fram vimlade det av svenskspråkiga i vad som skulle kunna vara ett midsommarfirande i vilken svensk stadspark som helst. Lukten av jordgubbstårta och köttbullar låg i luften, små barn lekte tafatt på ett grönområde och dragspelsmusik à la knätofs dånade ur högtalarna på den lilla scenen.

Det som möjligen kunde avslöja illusionen var väl Frihetsgudinnan i bakgrunden och de New York-bor som råkade gå förbi med mycket förvirrade ansiktsuttryck. Dessutom var det rätt trångt… Lite dans kring midsommarstången blev det dock, film på detta finns HÄR.

Framåt kl åtta på kvällen fortsatte midsommartraditionen med att folk började bli märkbart runda om fötterna och vi bestämde oss för att vi hade en lång resa hem också. Ett litet stopp på Times Square, bara för att, senare satt vi till slut på tåget tillbaka till West Haven och därefter körde vi tillbaka till Manchester, trötta och glada med kvällen!

Imorgon väntar ny arbetsvecka, som för min del kommer bli lite annorlunda än de tidigare. Implementeringen av det nya kvalitetssystemet är så pass klart att vi kan köra igång det i produktionen, och därför ska nu samtliga operatörer och ingenjörer utbildas i SPC (Statistical Process Control) och hur systemet fungerar. Eftersom vi vill hålla klasserna små kommer det bli lektioner hela veckan lång. Dessutom jobbar operatörerna här i två skift så det kommer dessutom bli lite övertid då de inte kommer in förrän klockan fyra på eftermiddagen. Det kommer bli en jobbig men kul vecka som jag tror kommer flyga förbi i rasande fart. Och efter det har vi bara tre arbetsveckor kvar innan det är dags att säga adjö till GANE. Det känns ärligt talat rätt skönt, jag har börjat se fram att få komma hem igen. Men först ska resterande tid här i USA avnjutas och tills vi hörs nästa gång säger Cissi: see ya!