Civilingenjör Maskinteknik, Produktionsteknik.
Luleå Tekniska Universitet

Hej allesammans!

Mitt namn är My Malmgren och jag är yngst i årets traineegrupp. Hösten 1996 föddes jag i en liten (mångmiljon) stad i Kina, som då var okänd för omvärlden, som heter Wuhan. Innan jag fyllde ett år blev jag adopterad till Sverige och hamnade då i Bålsta, en liten ort norr om Stockholm där jag sedan växte upp tillsammans med min mamma, pappa och min yngre syster.

Under min uppväxt testade jag på en hel del olika sporter och hobbys. Jag gick på allt från ridning till jujutsu men dans var det jag verkligen fastnade för och som jag också valde att utbildade mig till tränare inom. På gymnasiet valde jag mellan estet – dans och teknik – teknikvetenskap men dansen fick behållas som en hobby. Civilingenjör var det jag siktade på vilket innebar fem år till i skolan så det var väl bara att köra på. Där och då var jag less på all extra teori som kom med teknikvetenskapsinriktningen och jag flyttade då norrut för att läsa civilingenjör arkitektur på Luleå Tekniska Universitet. Jag upptäckte dock tidigt att det inte alls var mig grej utan bytte snabbt över till maskinteknik och det var under denna period som jag utvecklade ett större intresse för fordon, motorer och teknik.

I Luleå byttes dansen ut mot cheerleading där träningar och tävlingar tog upp stor del av min fritid. Utöver cheerleadingen spenderade jag gärna tid i klätterhallen eller i pisten med skidor eller snowboard. Samtidigt engagerade jag mig också på olika sätt på universitetet där jag bland annat var representant för programmet och skolan, tog hand om utbytesstudenterna och jag var även övermarskalk under den akademiska högtiden.

Mot slutet av utbildningen var jag också med i ett mentorskapsprogram på skolan och fick då en mentor ute i arbetslivet där vi pratade mycket om vad jag skulle göra efter studierna och ärligt talat hade jag ingen aning. Jag flyttade ner till Södertälje och skrev mitt examensarbete och därefter var jag klar med min master inom produktionsteknik. Trots detta var det inte självklart att jobba vidare inom produktion utan jag var fortfarande vilse. När jag till slut fick reda på konceptet traineeprogram, där jag skulle få chansen att se mig runt inom ett företag, var jag helt övertygad om att det skulle vara en otrolig möjlighet för att hitta rätt.

Faktumet att traineeprogrammet på GKN Aerospace är fyllt med olika aktiviteter, projekt och rotationer tillsammans med att det ligger i nära anslutning till Göteborg gjorde att det kändes mitt i prick för mig. Än en gång tog jag mina saker och flyttade söder ut och nu är jag officiellt en trainee på GKN Aerospace. Det ska bli otroligt spännande att få en inblick i olika delar av företaget och jag är lika taggad på att träffa alla som jobbar här!