Volvo Aero Trainees – Bloggen

Nu har jag äntligen landat och börja göra mig hemmastad i USA. Jag bor på samma hotell som Tobbe beskrev i sitt förra inlägg, super fint och än så länge har jag inget att klaga på=)

Men… Som rubriken antyder gick inte resan hit helt smärtfritt… Det hela började kl 05.45 med att klockan ringde och det var dags att stinga ur bingen. Klädde mig och gjorde en sista check så allt var packat och tyckte det såg bra ut. Sista kollen innebar att kolla alla resepapper, tur var väl det för i all hast hade jag kvällen innan lyckats packa ner tjejens pass istället för mitt. Så nu började en febril jakt efter mitt eget. Med en minut kvar till taxin skulle dyka upp var det fortfarande inte funnit, men tillslut fann jag det under vår vardagsrumsmatta, logiskt… Så bara 2 minuter sen satt jag i bilen på väg ner till Landvetter.

Bilresan och första flyget till Köpenhamn flöt på utan problem. Men väl framme i Köpenhamn fick jag reda på att planet vi skulle flyga till Washington med hade en trasig vattenventil som var tvungen att bli lagad innan vi kunde flyga iväg. Det tog cirka 2 h, vilket innebar 2 kaffe och en panpizza, innan vi kunde börja borda planet.

Väl ombord startade vi flygningen över atlanten, kudos till SAS för benutrymmet i ekonomiklass. Jag är nästan 2 meter lång och detta var första gången jag flög ekonomi och knäna inte tog i sätet framför jag satt upprätt=) Höjdpunkten på denna flygning var dock min sätesgranne, en norrman i 65-70 års åldern som hade otroligt många roliga historier att bjuda på. Även gnabbet mellan han och hans fruga över det norska korsordet det löste var intressant att lyssna på. Dessutom lyckades jag hjälpa till och trycka in två ord, inte dåligt för en svensk som gillar att imitera norska sent på kvällarna efter några öl=)

Vi anlände i Washington försent för att jag skulle hinna med min anslutande flight till Bradley Int. Airport (Hartford), men SAS hade varit vänliga och bokat in mig på en alternativ rutt via Charlotte som skulle ta mig till destinationen om än ca 6 timmar senare än vad som var förväntat från början.  Personalen var dessutom så duktig att den berättade vilken gate jag skulle resa från… Väl vid gaten tänkte jag att jag måste nog ändå hämta ut ett nytt boardingcard så jag gick till service desken för flygbolaget jag skulle flyga vidare med. Väl här framme kunde personen bakom disken inte hitta några biljetter bokade och berättade på ett drygt och otrevligt sätt att sista flyget till Hartford redan hade lämnat för kvällen. Jaha tänkte jag, visade det nya bokningsnumret jag hade fått och bad henne kolla igen. Då blev hon direkt otrevlig och berättade för mig som om hon pratade med en treåring att jag måste ha ett boardingkort för att kunna flyga vidare. Varpå jag frågade: Men du sa ju att sista planet hade lyft? Nu blev hon ännu mera otrevlig och frågade om det var första gången jag var ute och reste… Där någonstans började jag bli irriterad och bad att få prata med hennes manager. Sagt och gjort, en äldre herre kommer fram och frågar vad som pågår, jag förklarar vad som hänt och helt plötsligt finns det inte längre några problem… utan personen som från början sagt att det inte gick några fler flighter för dagen höll helt plötsligt upp mina nya boardingkort, med avgång ca 45 minuter senare. Tänk vad lite påverkan från en chef kan göra. Yes! Tänkte jag…  

Jag bordade planet till Charlotte. När vi kommit ut till startbanan meddelar piloten: ”The take off is delayed due to thunder storms to the south”. Gött… eller inte! När vi väl lyckas lyfta kan jag villigt erkänna att jag är glad att vi inte gjorde det tidigare, det blixtrade friskt runt omkring och jag vet inte riktigt om piloten flog på chans eller om det faktiskt fans en säker passage mellan ovädren.

Eftersom vi blev sena ut även från Washington började jag nu tvivla på om jag skulle nå fram till Harford alls denna dag. Och mycket riktigt, när vi landade i Charlotte hade jag 5 minuter tills planet till Bradley skulle gå. Jag sprang som en idiot till gaten för att försöka hinna med. Det gjorde jag inte, dock inte för att jag inte hann fram i tid utan för att personalen på den tidigare flighten ännu en gång gett mig fel gate nr.

Så nu var jag alltså fast i Charlotte över natten, jag bokade ett hotell och åkte dit för att sova några timmar, nu hade jag varit på resande fot i ca 27 timmar utan ett uns sömn.

Upp vid 5, tillbaka till flygplatsen. Flyger äntligen vidare mot Hartford=) Väl framme är väskan naturligtvis borta. Så jag lämnar in en anmälan och sätter mig i Taxin mot hotellet. Vi kommer ca 10 minuter bort innan dem ringer från flygplatsen och säger att bagaget blivit upphittat och erbjuder sig att köra ut det. Men nu börjar jag bli lite paranoid och säger istället till chauffören att vända så att jag kan hämta det=)

Äntligen framme! Incheckad och skittrött bestämmer jag mig ändå för att hämta ut hyrbilen och ta en sväng in till kontoret. Nu vänder turen äntligen!!! Den biltyp som jag reserverat var slut så jag fick en gratis uppgradering=) Tråkigt! Inte alls… Och det bästa av allt är Tobbes avundsjuka

Slutet gott allting gott, så nu ser jag fram emot ett par roliga månader här i Connecticut!

/Viktor

Hej,

Det blir inget långdraget inlägg så här på söndagkvällen. Vill bara meddela att jag åtminstone konstaterat en sak gällande Münchens väder så här långt. Det är OTROLIGT växlande.

I  fredags var det 30 grader och inte ett moln på himlen. I lördags var det 8 grader och regnet fullkomligt vräkte ner. Idag däremot var bra nog igen för att sätta sig på balkongen, läsa en god bok och käka Erdbeeren!

Helt orelaterat så innebär kvällen sista speldag för de flesta Europeiska fotbollsligorna. Och vilken avslutning det blev. Mitt lag, A.C. Milan, genomgår en generationsväxling och dagens match mot Novara blev en avskedsföreställning för några av mina absoluta favoritspelare. För att göra en lång historia kort. En av de största hjältarna i Milan detta decennium fick avgöra i sin 300e och sista ligamatch. Magiskt.

På de brittiska öarna utspelade sig senare ett osannolikt drama mellan Manchesterklubbarna där ”den jobbiga grannen” City gick segrande ur striden efter att ha vänt ett 1-2 underläge de sista 5 minuterna. Det är inte över förrän det kokta fläsket är stekt.

Oj, nu blev det väldigt mycket sportreferat över det här inlägget. Hoppas alla läsare har det bra och tillåt mig skicka en extra hälsning till alla er duktiga studenter som gått vidare till den sista uttagningen för traineeprogrammet. Slappna av och var inte alltför nervösa så kommer det gå bra. Stort lycka till allesammans!

Guten Abend!

Hej alla!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, har minst sagt varit fullt upp. Jag skall inte bli för långrandig här nu och försöka fylla alla luckor sen senast jag skrev. Tänkte istället bara berätta att jag är installerad och i stort har kommit till rätta på hotellet och arbetsplatsen här i Harford.

Det är en hel del att vänja sig vid, trafiken är inte riktig som hemma men nästan, bara lite mer bilar =) Sen får man köra mot rött! Japp det stämmer men bara om man skall svänga höger, är faktiskt väldigt smidigt. Det jobbigaste är nästan mataffärerna ändå. Man får nästan epilepsianfall av att gå i en mataffär, det är sjukt mkt konstiga produkter och att hitta sådant man är van vid från Sverige är mkt svårt. Att inte handla onyttigheter är också i stort sett omöjligt då detta är kraftigt överrepresenterat i hyllorna. Jag skall åka vägen om ett gym på vägen hem idag och skriva in mig så kanske jag kan rädda sommarformen ändå.

Hotellet är riktigt fint och jag tror jag kommer trivas bra här.

Ha det så bra där hemma nu så hörs vi snart igen.

/ Tobias

Skönt att det äntligen börjar bli lite varmt och vårigt här hemma! Även för oss som inte är utomlands och har 32 grader varmt !

På grund av lite trubbel kring min utlandspraktik så har det blivit en del ändringar i upplägget av mitt traineeår. På måndag börjar jag min ”ordinarietjänst” på materiallabbet och åker sedan utomlands någon gång i höst istället. Så egentligen har jag precis börjat se mig om efter utlandspraktik igen men även försökt att sätta mig in lite i vad jag ska jobba med på materiallabbet (enkelt förklarat; olika materialrelaterade frågor kring RM12-motorn). Denna vecka har med andra ord min sista praktikperiod (inom produktion av kalla strukturer) avslutats, och det känns både lite konstigt och spännande att jag nu ska få sätta mig in i något lite djupare och ur ett mer långsiktigt perspektiv än 6 veckor framåt i tiden. =)

Trevlig helg!                                                                                                                                  Isabelle

Grüss Gott!

Äntligen på plats nere i soliga München. Jag flög hit i måndags och möttes på flygplatsen av en viss storörad pokal!

De första dagarna gick mest åt att lära känna staden och omgivningen kring min lägenhet. Den sistnämnda, bör nämnas, är verkligen jättefin och är på promenadavstånd till stadskärnan Marienplatz. Bara ett stenkast bort ligger den maffiga Mariahilfkirche på ett torg där det tre gånger per år hålls en jättemarknad, Auer Dult, som jag lyckats pricka in. Där har jag hängt ett par timmar och bland annat käkat en traditionell tysk 40-centimeters korv. I vilket annat sammanhang som helst hade det där låtit helt fel…

Ytterligare ett par 100 meter fram ligger det ståtliga Deutches Museum som är varje tekniknörds Mecka. Jag har varit där tidigare och tänkte besöka det igen i helgen. Ett perfekt sätt att spendera lördagen innan jag på söndag ska försöka åka iväg på en öppen träning som FC Bayern München håller ett par tunnelbanestationer ifrån Kolumbusplatz där jag kliver på.

I onsdags började jag också min utlandspraktik på Astrium. Företaget verkar hur häftigt som helst och jag tror det kommer bli en lärorik tid här. Än så länge har jag dock inte fått några riktiga arbetsuppgifter vilket inneburit att jag suttit och fräschat upp mina kunskaper i ämnet ”Liquid-Propulsion Rocket Engines”. Inte varje dag man säger den meningen direkt! Dessutom har jag fått visa prov på min gamla gymnasietyska som, om än inte är så bra, är uppskattad hos tyskarna .

Förresten glömde jag nämna en rolig sak. Första dagen i lägenheten tyckte jag att det luktade väldigt mycket bröd när jag var ute på balkongen. ”Konstigt. Det kanske ligger ett bageri i närheten?”, tänkte jag. När jag sedan skulle ut på kvällen för att hitta någonstans att äta såg jag den här fabriken:

Känns som att jag kommer trivas i München!

/Simon

Simon och Isabelle har börjat berätta om vår senaste (och sista)  aktivitetsvecka, nu har det kommit till min tur. På måndagen flög vi upp med det tidiga flyget från Trollhättan och startade dagen med ett besök på SAS Technical Services i Arlanda. Där vi fick se några plan ur deras flotta på nära håll. De berättade om vilka plan de hade och vi alla funderade på om vi gjorde några delar till motorerna i dessa, vilket vi gjorde – till alla. Vi fick även se några moter som var inne för att kontolleras. Spännande!

Efter en lunch i Kista galleria gick vi till Ericson Studio och fick lyssna på deras framtidsvisoner om ”Det nätvärkande samhället” samt se några nya riktigt häftiga tillämpningar av detta. Bland annat såg vi en växt som pratade om man tog på den OCH twittrade om det, glödlampor som skrev meddelande om man glömt att släcka dem och vi fick överföra data med våra kroppar. Miljön de hade skapat var verkligen inspirerande och gav många idéer att ta med sig hem till Volvo Aero, t ex fågelsång på toaletten och mötesrum med bordtennisbord.

Fullmatade med intyck gick vi vidare till Kista Science Park där vi fick information om de företag som finns där, samt vad det finns för planer för framtiden.

Efter vår ”Stockholmsvecka” satte jag mig i bilen och körde mot utlandspraktiken i Kapfenberg. Jag möttes av ett varmt och soligt Österrike, igår efter jobbet visade termometern i bilen 32 grader C, puh! Mer om det och resan dit kommer snart.

/Ida

Som ni redan kunnat läsa var vi förra veckan återigen på roadtrip med vårt lilla gäng. Egentligen heter det ju aktivitetsvecka men vi har efter alla mil i bil tillsammans blivit mer och mer som en liten familj, typ…  Det låter i alla fall så ibland; ”Är vi framme snart?”, ”Kan du höja radion?”, ”Var är vi någonstans?”, ”Kan vi stanna och äta snart?”, ”Åh, va trött jag är. Vill någon byta och köra ett tag?” osv. =) Det är helt klart sorgligt att det var vår sista aktivitetsvecka under traineeåret! *snyft*

Hur som helst, onsdagen var sista dagen i Stockholm under denna tur.  Vi var då först och hälsade på hos Volvo Aeros Public Affairs-kontor (ligger nära Kungsträdgården). Där träffade vi Robert Limmergård som berättade om livet på Public Affairs. Det var väldigt intressant att höra om detta, speciellt med tanke på att man inte är så insatt i det när man till vardags jobbar i Trollhättan. Vi fick också en liten rundvandring i den otroligt vackra byggnaden där man hyr in sitt kontor, en byggnad som vi fick berättat för oss var Ivar Kreugers gamla kontor!  Efter att vi letat upp lite lunch ute på stan’ bar det av till Tekniska museet där vi spenderade eftermiddagen. Det var ett väldigt STORT och intressant museum.

Senare samma dag packade vi återigen bilen och åkte till Norrköping där vi övernattade innan vi besökte Siemens Industrial Turbomachinery i Finspång på torsdagen.  Det blev en heldag hos Siemens i Finspång med program innehållandes företagspresentation, en omfattande verkstadsvandring, produktpresentation samt besök i slottet som är deras HK. Det var fascinerande hur mycket man kände igen från våra produkter och produktion när man gick i verksdaten! Slottet som man valt att använda som huvudkontor var en fascinerande byggnad; i ena änden av bottenplan fanns en liten kyrka och de rum vi besökte var väldigt eleganta. Vi avslutade besöket med att lyssna på när Siemens traineer berättade om upplägget på sitt traineeprogram.

I helgen hann jag också med examensceremoni och -middag på Chalmers med familjen, det var kul att få en så högtidlig avslutning på studietiden!

// Isabelle

Skönt att höra att allt gått bra Viktor. Kul och intressant läsning!

Resten av oss har tillbringat denna vecka i Stockholm, Finspång och Västerås. Inte lika exotiskt som Bangalore kanske, men ändå. Med risk att störa den kronologiska ordningen och höja graden entropi i den här bloggen så tänkte jag berätta lite om tisdagen då vi marknadsförde traineeprogrammet på KTH. Som gammal student var det kul att vara tillbaka på platsen där jag spenderade fem spännande och givande år. Det var däremot en underlig känsla att stå på ”andra sidan” montern så att säga. Man är ju van att gå fram, knycka lite godis och sen prata lite om man råkade få ögonkontakt med företagsrepresentanten. Nu var det vår uppgift att sälja programmet så bra som möjligt och få upp intresset hos eleverna. Det var en liten utmaning och i början jag tog varje ”nej tack” som ett stort nederlag! Men med tiden gick det bättre och det slutade med en hel del intressanta diskussioner med ambitiösa och duktiga elever som jag hoppas vi ser på VAC någon gång i framtiden!

Annars handlade föregående helg mycket åt att umgås med familj och vänner i Stockholm vilket var väldigt trevligt. Kommande blir däremot desto tråkigare då en ordentlig städning av lägenheten väntar. Kyl och frys ska tömmas och det sista ska packas inför mina tre månader i München. Känns nästan overkligt att programmet snart är klart! Det är lite vemodigt att åka, men samtidigt är det ju det här man har väntat på. Året kulminerar ju i den här fantastiska möjligheten så jag har verkligen inget att klaga på!

Om du vill kickstarta din karriär på ett företag som sysslar med teknologi i absolut spjutspets, åka på intressanta studiebesök, utveckla personliga egenskaper och jobba utomlands i tre månader så tycker jag definitivt ska ansöka till Volvo Aeros traineeprogram. Sista anmälningsdag är imorgon den 22/4 så skynda! Du kommer inte ångra dig!

/Simon

Om du ar sugen pa att vara trainee pa Volvo Aero, glom inte att ansoka innan sondagen den 22 april!

Mer information om programmet och hur man ansoker finner du pa:

http://www.volvoaero.com/VOLVOAERO/SE/SV-SE/CAREER/STUDENTS/TRAINEE_PROGRAM/PAGES/TRAINEE_PROGRAM.ASPX

/Viktor

Forsta tiden i Indien=) Ni far ursakta att det inte finns nagra fina svenska bokstaver med prickar over i detta inlagget, finns inte manga sadana pa ett Indiskt tangentbord!

Nu har jag varit pa plats sen natten mellan sondag och mandag, det har varit valdigt intensiva och handelserika dagar med manga nya intryck att bearbeta. Jag borjar antligen komma i fas med klockan har nere och igar kande jag mig utvilad nar jag vaknade vilket inte var fallet de forsta tva dagarna da jag fick kanna pa den klassiska “jet-laggarens” vrede… och han ar inte snall! Men men som sagt har jag hamtat ikapp det nu och kanna mig pigg och kry.

Ett av mina forsta starka intryck har ifran ar den “latt” kaotiska trafiksitutionen, det ar tur att man inte kor sjalv utan har en egen chauffor som star pa stand-by nar man behover aka nagonstans. Filkorning existerar inte, det spelar ingen roll hur bred vagen ar sa lagger folk sig precis dar de vill om det sa innebar att det ar fyra i bredd pa en tva filig vag spelar ingen roll utan finns det hjarterum sa finns det …

Forsta morgonen pa vag till kontoret korde vi pa enkelriktad stor vag, men den var inte lika enkelriktad som reglerna sa, for helt plotsligt lag vi fyra bilar i bredd, tva i vardera riktning. Ganska skrammande kan jag lova. Ett kvarter senare var det dags for nasta upplevelse, mitt under full rusningstrafik stannar plotsligt allt upp, jag undrar “vad hander nu???”. Da tittar jag ut till hoger ur bilen och far syn pa en ko, och den hade ju sjalvklart fri lejd over vagen. Den vandrade i stilla mak rakt over gatan och nar den passerat fortsatte bilarna, motorcyklarna, lastbilarna mm. med en rivstart.

Nasta sak i trafiken ar det eviga tutandet, har tutas det konstant och hela tiden. Jag borjar tro att de har nagot kodsprak som jag inte riktigt forstar, ett tut= hoger, tva tut = vanster, tva laga tut = ut ur vagen, osv. Sjalvklart ar inte det fallet, men de tar ett tag att vanja sig vid allt oljud som svensk.

Den kanske mest positiva upplevelsen hittlis har varit manniskorna, aldrig har jag traffat ett sa artigt och gastvanligt folk. Jag tror jag blivit kallad sir, mr, boss fler ganger under de tre forsta dagarna an jag blivit sammantaget under mina 27 ar i livet.

Inte nog med det, det verkar som att alla ar glada och har roligt hela tiden ocksa vilket ar en trevlig omvaxling om man jamfor med de overlag reserverade svenska medborgarna man moter pa gatan hemma. En annan sak som facinerar mig ar den yrkerstolthet alla kanner, det spelar ingen roll om de sopar gator, saljer snabbmat, kor taxi eller jobbar som ingejorer, etc. Alla tar stolthet i sitt arbete, kanske ar detta vi borde anamma aven i Sverige, jag tror att de flesta skulle bli betydligt gladare och uppleva en trevligare vardag med det tankesattet.

Pa kontoret har jag fatt mojlighet att traffa manga intressanta och trevliga kollegor. Kulturen ar lite annorlunda pa kontoret, bla. bar alla skjorta och shinos vilket ar en trevlig omvaxling. Jag har blivit imponerad av allas intresse och egagemang i arbetet, och i mig. Jag ar ju langt ifran den forsta svensken fran Volvo Aero i Thn som besoker VAI anda visar alla ett genuint intresse for att lara kanna mig bade som person och arbetskamrat. Det uppskattas starkt, och ett extra stort tack till Asim och Kumaran som introducerat mig i verksamheten.

Just nu ar det tre andra svenskar har pa kontoret forutom mig, tva x-jobbare och Anderas fran Aero-termo avdelningen pa VAC. Alla riktigt trevliga och det har varit trevligt att ha nagon att dela alla nya intryck och kaka middag med pa kvallarna. (Jag och Andreas bor pa samma omrade, Palm Medows)

Hittils har jag inte hunnit se sa mycket av Bangalore, mest resan mellan hotellet och kontoret som tar ca 30 min om trafiksituationen ar bra. Kanske beror detta pa att hotellet jag bor pa ar kanon. Bra standard, god mat och alla bekvamligheter man kan tanka sig. Pa lordag har jag bokat in en massage pa morgonen innan det blir ut pa sightsing. Lite shopping har dock hunnits med, 3 par jeans, 2 par shinos, 2 skjortor, 2 t-shirts mm. allt till den sammalagda kostnaden ca 2000 SEK (allt ar markesklader). Helt fantastiskt!

Ett av det storsta orosmomenten innan av resan hit var maten. Man har ju hort skrackhistoria efter skrackhistoria om hur magen blir efter nagra dagar. Dock har jag klarat mig hittils, kanske for att jag varit forsiktig. Ni som kanner mig val vet att jag inte skulle ge upp kott i forsta taget, men det var precis det jag gjorde de forsta dagarna for att lata magen aklimatisera sig i lugnt takt. Men igar sa at jag en rejal stek, och hittils har det gatt bra=) Man ska inte do nyfiken!

Detta ar bara en brakdel av alla intryck jag fatt, men jag lovar att skriva mer senare. Och om du tycker att detta later intressat och skulle vilja uppleva likande saker sa glom inte bort att ansoka till nasta kull traineer pa Volvo Aero. Programmet startar i September och sista ansokningsdagen ar nu pa sondag den 22-april. For mer information om programmet och hur man ansoker, ga in pa: http://www.volvoaero.com/VOLVOAERO/SE/SV-SE/CAREER/STUDENTS/TRAINEE_PROGRAM/PAGES/TRAINEE_PROGRAM.ASPX

M “Varma” H

Viktor