Mitt modersmål är svenska, och jag vill påstå att jag är flytande i engelska. I grundskolan läste jag franska, och efter en termin i Tyskland kan jag i alla fall beställa en apfelstrudel utan problem. Jag har till och med studerat grunderna i mandarin. Om jag inte visste bättre skulle jag sagt att dessa språk bör räcka för att arbeta på GKN. Men nej, här är det gékåenska som gäller.

Jag var med på ett tavelmöte (skolboksexempel på lean-filosofin) en morgon. Ungefär såhär gick konversationen:

– IMC, 30K, MTTR, APO, CC, TP?
– R/3, 1495, GP7, ZMET, VA, BD&S.
– LM25, HK2, CFG, CMM, EB, RR, OPC?!
– LDS, Q1, XWB, TC, EP, GEnx.
– BW, VOLS.

Även om jag under mötet nickade och log väldigt övertygande, kände jag ändå för en förklaring. Folk här är i allmänhet väldigt tillmötesgående och tar sig alltid tid att ta hand om nykomlingarna.

– Så, um, vad hände egentligen?
– Under mötet? Jo, det hade blivit en Q3:a på LPT:n i MTC:n. Men 9075 gör en PPL, så det finns ingen risk för en Q4.
– Jaha, sa jag och återgick till att nicka och le.

Men det har trots allt gått två månader sedan denna konversation utspelade sig. Nu tycker jag att jag rivit de största språkbarriärerna. Men helt flytande, det kan dröja. Faktum är att den dagen jag inte lär mig ännu en glosa, det är dagen då det är dags att byta jobb.

Efterlyses: Flygteknisk ordbok.
Om ni får syn – hojta!