Igår var jag på en utbildning där kursledaren berättade om en väldigt aktuell teknologi inom flygindustrin vid namn ”Additiv Manufacturing” (AM). Det är en riktig hype inom teknikvärlden och ordet AM eller 3D printing är ett av de mest sökta namnen på Google i år i tekniksammanhang. Det är egentligen inte en så rykande ny ide trots att den är rykande. AM har funnits i över 20 år, fast det var inte förens några år tillbaka då tekniken blev kommersiellt tillgänglig. Nu används 3D printing inom de flesta branscher och man kan skriva ut geometri i metaller, plaster, textilier och även i biologiska material där forskare försöker konstruera mänskliga organ.

För några månader sedan besökte vi ARCAM, ett svenskt företag som tillverkar en typ av 3D skrivare som använder ”powder bed” teknologin. Jag blev riktigt inspirerad av vårt besök där och kände att jag ville lära mig mer. När vi fick reda på att GKN i Filton skulle köpa 3D maskiner var det självklart att vi skulle besöka deras AM avdelning i samband med vårt besök i Filton. Efter besöket var jag övertygad över vart jag ville göra min utlandspraktik!

Som det låter så handlar AM om tillverkning där man adderar material. Förenklat kan man säga att man ritar in en 3D modell i ett datorprogram, trycker på ”print” och så skriver en maskin ut modellen. Riktigt så enkelt är det inte. Men detta sätter ”copy-paste” i ett helt nytt perspektiv.

Fördelen med AM är att man kan skriva ut otroligt komplexa geometrier. Man kan skriva ut former och strukturer som är näst intill omöjliga eller ofattbart dyra att tillverka via traditionella tillverkningsmetoder.

 

I flygsammanhang innebär detta att man kan optimera sin detaljs konstruktion för att göra den lättare. Vanligtvis när man konstruerar någonting har man alltid i åtanke hur detaljen ska tillverkas. Detta sätter begränsningar för hur geometrin kan se ut. Ibland blir konstruktörerna tvungna att ampassa modellen för att göra detaljen producerbar. Om man kan sätta det traditionella konstruktions tänket på hyllan och tänka utanför ramarna så kan man skapa fantastiskt innovativa konstruktioner.

Man kan även använda AM teknologin för att bygga upp slitna ytor eller för att reparera en skadad detalj. Ungefär så som man gör via termisk sprutning. Skillnaden är att beläggningsprocessen inte skapar ett homogent skikt. Ur miljösynpunkt är fördelarna mycket stora eftersom man enbart förbrukar de material som behövs till detaljen.

På marknaden finns det olika aktörer som erbjuder maskiner vars princip är desamma men som fungerar på olika sätt. Mer om dessa och hur de fungerar skriver i nästa inlägg då jag kommer att befinna mig i England och jobba med just AM tillverkning.