Att utforska nya geografiska platser och försöka förstå vår omgivning har alltid legat i människans intresse. Genom historien har vetenskapsmän kartlagt flora och fauna, äventyrare bestigit berg och utforskat okänd terräng, medan forskare har försökt förklara olika fenomen. Denna drivkraft att upptäcka det okända är även vad som driver rymdindustrin. Många frågar sig dock om det är värt de drygt 300 miljarder US dollar som spenderas på rymdindustrin varje år, där ungefär en fjärdedel dessutom utgörs av statliga medel.

Bland argumenten som används för att försvara rymdindustrin och peka på dess nödvändighet återfinns drömmen om att kunna kolonisera Mars i händelse av en katastrof likt den som utplånade dinosaurierna, att det är en fredlig arena för nationsöverskridande samarbete, och att det stimulerar barn och ungdomar att söka sig till utbildningar inom naturvetenskap och teknik. Om detta är meningsfulla argument eller ej låter jag vara osagt, men vad som kan konstateras är att rymdforskningen har lett till flertalet mer eller mindre viktiga upptäckter som har kommit mänskligheten till del.

Teknologin bakom den infraröda örontermometern är ett exempel på hur teknik utvecklad i samband med rymdforskning har använts i en kommersiell produkt. Genom kunskapen om hur man mäter temperaturen på stjärnor och planeter kunde NASA i samarbete med Diatec Corporation utveckla en smidig termometer som mäter temperaturen genom att avläsa mängden energi som avges från trumhinnan. Även processen för att framställa frystorkad mat härstammar från rymdindustrin. I förberedelserna inför Apollouppdragen ville man hitta ett sätt att minska livsmedlens vikt samtidigt som näringsinnehållet bibehölls. Genom att tillaga maten, snabbt frysa den och därefter sakta tina den i en vakuumkammare upptäckte man att det går att reducera vikten med 80 procent samtidigt som 98 procent av näringen bevaras.

Även i dagsläget genererar rymdindustrin teknologier som kan komma att förbättra vardagen för gemene man. Bland teknologierna som är framtagna men ännu inte har kommersialiserats finns exempelvis en taligenkänningsteknologi som är baserat på elektromyografiska signaler, vilket medför att det går att tolka vad en person säger utan att personen i fråga genererar något ljud eller läpprörelse. Också en beläggning som har använts för att förhindra att smuts, is och dylikt ansamlas på rymdfärjors olika delar söker efter ett kommersiellt användningsområde. Beläggningen har utvecklats med inspiration från lotusbladets uppbyggnad och har superhydrofoba egenskaper, vilket enkelt beskrivet betyder att beläggningen är självrengörande.

Sammanfattningsvis går det att konstatera att rymdindustrin inte bara förbereder en möjlig tillflyktsort vid händelse av katastrof, utan även bidrar till innovationer som gör livet på jorden en aning godare.