Bland buskörningar på bilbanan
När jag skriver detta har jag bara varit anställd i två dagar. Trots min ringa tid på företaget har jag redan fått höra flertalet gånger att traineeprogrammet minsann inte är någon lekstuga, det är hårt slit som gäller! Yeah right.
Agendan skvallrade om en ”hemlig aktivitet utanför företaget”. Våra enda ledtrådar var att platsen var i Trollhättan och aktiviteten i fråga började på bokstaven B. Gissningarna sträckte sig från uppenbar biljard och bowling, till mer extrema förslag som balettdansning och begravning. Men jag hade inte chansat rätt om jag så haft tusen försök.
Förvåningen var total. Inne i lokalen finns en helt enorm bilbana. Det visade sig nämligen att allas vår traineepappa Magnus är en riktig bilbane-konnässör. För runt 17 år sedan var jag kvarterets coolaste kis när jag i julklapp fick en bilbana som innehöll både loopar, varvräknare och bilar med fungerande strålkastare. I jämförelse var min julklapp inte ens piss i Mississippi. Nu snackar vi istället 39 meter av Scalextric-bilbana, sex parallella spår, 10-tals (om inte 100-tals?) bilar i alla dess former, optisk tidtagning och en dator med mjukvara endast för att hålla reda på tider och poängtabeller i turneringar. Även om jag misstänker att jag körde bättre som åttaåring än vad jag gjorde idag, så var nostalgin fullständig.
Som sagt, endast två dagar som anställd på GKN. Två dagar som varit en riktig toppenstart. Men att traineeprogrammet inte skulle vara någon lekstuga – ännu är jag inte övertygad!
3… 2… 1… VROOOOM! (cred till Marin för bilderna)
Mina damer och herrar: 39 j*vla meter!