Aerobloggen

Så har turen kommit även till mig att rapportera från USA och min temporära hemstad Cincinnati, Ohio (Midwest USA). Här har GKN Aerospace tre fabriker som, liksom i Trollhättan, tillverkar delar till civila flygplansmotorer, militära flygplansmotorer samt den amerikanska rymdindustrin. Till skillnad mot min tid i Trollhättan som jag kommer spendera inom rymdprogrammet kommer jag här att mestadels jobba mot de civila motorprogrammen, vilket är väldigt spännande, lärorikt och utmanande! Jag har hittils utvecklat ett program som ska analysera den data som kommer ut från mätmaskinen för att kunna se om det finns några värden som är utanför satta toleranser och var dessa är lokaliserade på detaljen. Men jag tänker att det kanske är mer intressant att höra om hur livet skiljer sig här på andra sidan havet jämfört med livet i Sverige istället för att jag ska grotta ner mig ännu mer i Microsoft Excels härliga Visual Basic – värld?

Jag bor under mina tre månader i en lägenhet på ett lägenhetshotell där jag har ca 5 mintuers körning till jobbet. När jag landade(efter många om och men) och skulle checka in frågade jag i receptionen om man kunde gå någonstans i närheten och äta lunch. Svaret jag fick säger allt om livsstilen – ”Jaaaa, det kanske du kan. Men det är ju mycket lättare att ta bilen, det är ju ändå så nära och lätt att hitta!” Öh, ja, precis. Så jag tog bilen de 300 meterna till närmsta ställe för lite mat. Senare på kvällen trotsade jag den amerikanska stilen och tog en promenad dessa 300 meter för att köpa med mig mat tillbaka till rummet. Det gick jättebra, men man fick gå över parkeringsplatser eftersom trottoarer är en bristvara härborta och folk tittade på en som om man vore en utomjording.

Något som facinerar mig mycket är att allt är och ser ut precis som det gör på film. Husen ser ut som dom gör i amerikanska serier, vägarna likaså. Bilarna och tillhörande parkeringsplatser är nästan dubbelt så stora som i Sverige, skolbussarna är lika gula som på film (och ser ut att vara från mitten av 1900-talet) och polisbilarna ser ut som de Sheriff-skämtbilar som finns i komedier (eller så har jag bara missuppfattat allt och bilarna i filmerna inte alls är ett skämt i sig). Matportionerna är lika stora som jag hade föreställt mig och att få med sig en låda med resterna från tallriken är något man inte ens behöver be om, det får man nästan alltid oavsett hur fin restaurang det är.

Vad tycker jag nu då efter att ha tillbringat nästan fyra veckor i landet där allt är möjligt? Livsstilen är fantastisk om man lever i stunden! Maten är underbar, vädret facinerande(ena helgen 9 grader och regn, nästa helg 30 grader och sol – påminner lite om svensk midsommar), amerikanerna extremt artiga och trevliga och shoppingen är underbar. Men jag kan inte annat än medge att det inte är ett hållbart levende i längden; varken för mig personligen, personerna i min omgivning eller miljön. Men det är inte diskussioner jag vågar mig på här, det får vi ta en annan gång. Jag avslutar med en bild från Cincinnati skyline, vi hörs!