Det var en gång…
Som Niclas avslöjade redan för snart en månad sedan var vi traineer då på väg ut i Europa för en ny episk resa tillsammans. För alla er läsare som sedan dess otåligt väntat med stor spänning och iver kommer här så äntligen en efterlängtad berättelse från en av de legendariska dagarna i Tyskland.
Det var en varm och solig morgon när vi vaknade upp i vårt lilla guesthouse i Wolfsburg i centrala Nordtyskland, en charmig stad med 120 000 invånare. Efter att ha sträckt på benen genom den korta promenaden till närmsta livsmedelsbutik och intagit vårt morgonkaffe började vi så sakta vakna till liv. Vi tog på oss vår allra proffsigaste businessutstyrsel och lastade in oss i vår svarta minibuss. I god tid styrde vi färden mot dagens första mål.
Det tog inte lång tid förrän vi närmade oss stadens stora stolthet, Volkswagenwerk som grundades 1938 av ingen mindre än Adolf Hitler (en skamlig detalj som världens största biltillverkare strategiskt nog inte berättade under den rundtur som vi sedan bjöds på). I denna världens största bilfabrik, vars första byggnader restes redan innan staden den ligger i, arbetar dagligen mer än 75 000 människor och ytan den upptar är enorm (prova att skriva in Wolfsburg i Googlemaps så skådar du snart ett fabriksområde som är lika stort som resterande delar av staden sammantaget). Faktum är att om man räknar med att 60% av stadens invånare är arbetsföra, så räcker arbetskraften inte till ens om samtliga skulle jobba åt den stora bildraken. Med en sådan enorm personalstyrka blir Wolksvagenfabriken som ett eget litet samhälle och behovet av anställda inom vitt skilda områden långt från kärnverksamheten biltillverkning uppstår. Exempelvis finns på området ett eget sjukhus, ett orangeri som förser kontoren och verkstäderna med upplyftande växtlighet och ett slakteri som tillverkar den lokala delikatessen Volkswagenwurst.
Själva fabriksvisningen utgjordes av en sju kilometer lång åktur i ett turisttåg, som rusade fram i svindlande farter längs fabriksgolvet alltmedan en mycket exalterad guide (tillika chaufför{/biltjuv?}) skrek ut mer eller mindre relevant information om tillverkningen. Med händerna uppsträckta i luften kändes det stundtals som vi var på ett nöjesfält när g-krafterna sög tag i oss över krönen mellan de olika verkstadsavsnitten. Under denna vansinnesfärd omgärdades vi av omkring 2 700 robotar som tillsammans med alla arbetare spottade ut nära 2 miljoner bilar om året, eller en bil var 18:e sekund, 24 timmar om dagen, 365 dagar om året. En minst sagt surrealistisk upplevelse!
Tåget vi rusade fram med genom Volkswagenfabriken. Kolla även in den spännande filmen som beskriver produktionen nedan:
https://www.youtube.com/watch?v=CSaaJYYLETA
Efter åkturen på Volkswagen var det dags för en ny fartfylld upplevelse, denna gång norrut på en annan av Tysklands berömda attraktioner – der Autobahn! Med endast ett kort matstopp för att avnjuta den mytomspunna VW-wursten, tog vi oss snabbt norrut till Hamburg och vår nästa anhalt på äventyret. Det var dags att se den slutgiltiga anhalten för de produkter vi tillverkar och levererar.
På Airbus i Hamburg slutmonteras A320, till vilket vi i Trollhättan levererar TEC:en (Turbine Exhaust Case) och IMC:en (Intermediate Compressor Case). Airbus A320 är ett av världens mest framgångsrika flygplansprogram och hittills har över 7 500 exemplar tillverkats. För oss som arbetat med motorkomponenterna var det mycket roligt att få se dem i dess omgivande sammanhang. Än häftigare var dock att på nära hålla få se sammansättningen av flygkropparna till Airbus A380, världens största passagerarflygplan med kapacitet för upp till 960 passagerare och en vingyta på 845m2 (eller fem normalstora villor!).
Först vid den antågande skymningen lämnade en grupp trötta, men mycket lyckliga traineer dagens andra besök fulla av nyvunnen inspiration och kunskap. En dag väl värd att minnas var till ända!
Airbus A380, världens största passagerarflygplan!