Ä N T L I G E N !
Älskade bloggläsare, misströsta ej! Er saknade favoritskribent är äntligen tillbaka igen 😉
Jag förstår att ni alla spenderat många sömnlösa nätter med att fundera och grubbla över hur det är med mig. Hur har han haft det? Vad har han gjort? Hur har han klarat omställningen från trainee till en vanlig dödlig arbetare? Oroa er inte – jag kan med glädje meddela att både min kropp och själ är på topp!
De sex månaderna i Holland var en fantastisk upplevelse, och även om mitt uppdrag där inte blev exakt det planerade, så lärde jag mig oerhört mycket längs vägen. Jag fick vara en del i ett projekt med introduktion av nya produkter, vilket är precis sådant som jag vill leda i framtiden. Jag ansvarade för planering och schemaläggning samt uppföljning av tid- och aktivitetsplan. Ett arbete som kanske inte låter som det mest upphetsande av dem alla, men om man som jag går igång på komplicerade Excelformler och snygga grafer kan jag lova att det sätter fart på sinnena.
Vid sidan av mina arbetsuppgifter hann jag med att uppleva allt det bästa Holland har att erbjuda, och jag träffade nya vänner som förhoppningsvis kommer vara med mig resten av livet. Det var naturligtvis med blandade känslor jag lämnade Holland i början av Maj, för att återvända till mitt älskade och saknade Trollhättan <3
Nu har jag varit på min nya tjänst i ganska exakt fyra veckor, och jag kan inte säga annat än att jag fått en flygande bra start. Jag arbetar återigen i ett projekt med nya produkter, denna gång som produktionstekniker och med den Japanska kunden Kawasaki Heavy Industries. Att arbeta med en kund från andra sidan världen och en helt annan kultur innebär naturligtvis nya erfarenheter och utmaningar, inte minst vad gäller kravbild och outtalade förväntningar. Samtidigt är det fantastiskt roligt och spännande! På vilken annan arbetsplats i Sverige bjuds det exempelvis på kakor med räk- eller musselsmak till kaffet?
Som ni nog förstått vid det här laget trivs jag som fisken i vattnet i mitt nya projekt, och det är ett härligt go i gänget med många unga hungriga människor! Nu lämnar jag med varm hand över till mitt fadderbarn Alexander, som i nästa inlägg skall berätta om hur det är att äntligen ha oss trygga förebilder tillbaka i Sverige.