Elin Eriksson

Elin Eriksson – lokal trainee

Civilingenjör Rymdteknik, Rymdfarkoster och Instrumentering
Luleå Tekniska Universitet

Mitt namn är Elin Eriksson och växte upp i Eskilstuna tillsammans med mina föräldrar och min äldre syster. Efter att mamma hittade mig hjulandes runt på dagis satte hon mig i en barngrupp för truppgymnastik och det blev hela min värld under de kommande 16 åren. Kvällarna blev reserverade för gymnastikträningar, att vara tränare och att döma tävlingar runt omkring hela regionen. Dock efter många skador och en dröm att få vidareutbilda sig på universitetet blev det att pensionera sig från gymnastiken vid 19 års ålder.

Redan på lågstadiet började mitt intresse för de mer tekniska ämnena att växa. Då tillbringade jag de flesta dagarna med att stanna kvar efter skolan och hjälpa min lärare att rätta mina klasskamraters matematikböcker. Året 2014 fick jag möjligheten att studera teknik på riktigt då jag började på Luleå Tekniska Universitet för att påbörja programmet inom Civilingenjör Rymdteknik med inriktning mot Rymdfarkoster och instrumentering. Det var lite av en dröm att få studera rymdteknik då ämnet har fascinerat mig sedan barndomen.

Under studietiden engagerade mig i REXUS/BEXUS programmet vilket är ett samarbete mellan Rymdstyrelsen, DLR och ESA där studenter kan skapa experiment som sedan flygs på antingen en sondraket eller en stratosfärisk ballong. Jag var elektronikansvarig för REXUS projektet BESPIN där vi skapade och testade en tvåstegsfallskärm tillsammans med en specifikt formad kropp för att underlätta för farkoster vid återinträde av atmosfären. Vid slutet av studierna fick jag även min första arbetserfarenhet i rymdindustrin då jag fick möjligheten att sommarjobba på Esrange Space Center i Kiruna, vilket var väldigt givande.

Rymdtemat följde med mig även in på examensarbetet då jag var hos Austrian Space Forum i Innsbruck, Österrike. Där hjälpte jag till att utveckla en prototyp för de nya rymddräkterna som skall användas vid de framtida resorna till Mars. Jag arbetade främst med en modell där dräktens termiska styrsystem kan arbeta tillsammans med människan och atmosfären för att kunna simulera funktionaliteten av systemet i olika miljöer och situationer. Det var väldigt spännande att få se nära inpå hur dessa rymddräkter arbetas med och att få träffa intressant folk från industrin.

Nu är jag på GKN Aerospace för att utvecklas som ingenjör och hjälpa föra tekniken framåt mot en mer spännande värld ovanför marken. Vi ses!