En vecka som kändes som en månad
Då var den första veckan avklarad. Veckan har varit full med olika slags information och under verkstadspraktiken som började i onsdags så bytte man arbetsuppgifter lika ofta som vädret skiftade här i Trollhättan (d.v.s. väldigt ofta). Vi traineer satt under fredagsmötet och var fullt överens om att den första veckan inte alls kändes som en vecka, utan snarare som en månad. Det var så mycket ny information hela tiden så varje dag när man kom hem så var man helt slut i huvudet.
Just nu håller vi på med verkstadspraktiken i två veckor till. Min verkstadspraktik fick jag börja med på Fabrikationscentra där de är i slutskedet av sitt IAF2-projekt, ett projekt som inkluderar hela produktionssystemsframtagandet av Fabrikationscentrat. Ett mycket intressant projekt som det ska bli kul att följa. Förhoppningsvis kan man till och med kanske förlägga en praktikperiod där senare, jag ska jobba för det i alla fall.
Idag skulle jag varit med vid plasmasvetsningen, men p.g.a. att det inte fanns några produkter vid den operationen så fick jag istället gå med och se hur det går till när operatörerna gör den sista utsmyckningen på “sina” framtida arbetsområden. Det är verkligen spetskompetens som inryms vid varje arbetsoperation. Det tillsammans med ett grymt kvalitetsfokus har fått mig att förstå varför man föredrar Volvo Aero, man vet liksom vad man får för något. Ett annat stort fokus just nu är miljön, och där bidrar IAF2-projektet till att minska vikten på det färdiga godset, då man går från ett tidigare gjutet gods till att nu istället vara fabricerat. Dock medför detta svårare tillverkningsmetoder och större krav på kvalificerad personal, men det är sådant som finns och håller på att trimmas in nu.
I och med min första vecka på Volvo Aero så har det även varit en första vecka med pendling mellan Göteborg och Trollhättan för mig. Jag måste säga att det har fungerat bra, fastän det är drygt 2,5 timmes restid varje dag. Kan trafikplanerarna få till det och prioritera avgångarna mellan Göteborg och Trollhättan nu när järnvägsbanan blir färdig (det ska bli dubbelspårigt hela vägen) så bör tiden snarare gå ner mot 2 timmar total restid per dag. Det är dock skillnad på att pendla kollektivt och att pendla med bil. Nu har jag tid att ta igen missad sömn eller läsa några bra böcker på vägen, saker jag ändå skulle gjort hemma. “Några bra böcker” är för närvarande en bibba tysk kurslitteratur, jag har nämligen bestämt mig för att bli flytande i tyska. Kan bli några tågresor känner jag innan det blir verklighet… 🙂
Det var allt för denna gången. På återläsande!