Aerobloggen

Även om siten i Cincinnati numer lyder under svenskt management råder fortfarande mestadels Amerikansk arbetskultur på kontoret. Vad innebär då detta?

–          Mindre respekt för privatliv. Folk kan boka in möten både halv sju på morgonen och fem på eftermiddagen. Vissa högre chefer har till och med möten inbokade på helgen. När jag spenderade en vecka i hos Ossi i Kalifornien var det ingen annan som gjorde mina arbetsuppgifter under tiden, utan jag fick helt enkelt jobba dubbelt så hårt när jag kom tillbaks.

–          Bättre lön, sämre arbetsvillkor. Löneläget för white collars, tjänstemän, är en bra bit högre här än i Sverige. Dessvärre får de ge upp en hel del förmåner för det. Semester begränsas till två veckor per år, + en dag per 3-5 år man jobbat på samma ställe. Är man sjuk får man ingen ersättning. 450 dagar föräldraledighet kan man se sig i stjärnorna efter. 2 veckor får man, sedan ska man vara tillbaks på jobbet.

–          Chef/anställd-hierarkin. Denna gräns är tydligare här än vad jag någonsin upplevt i Trollhättan. Chefen har rätt att när som helst avbryta andra som pratar om de är längre ner i hierarkin. Detta används flitigt. Även om jag har gjort ett projekt eller presentation så riktas frågor på ämnet ändå till min chef om han är i rummet. Det finns ett system för att boka konferensrum men det följs det inte. Den som har viktigast folk med på sitt möte får rummet. Det spelar ingen roll att jag står och väntar med 10 personer för att vi ska ha konferensrummet. Någon höjdare kikar bara ut och säger ”sorry, vi kommer hålla på i en halvtimme till”, och jag får vackert hitta ett annat konferensrum.

–          Tjänsteman-arbetar-hierarkin. Arbetarna är överdrivet respektfulla och öppnar dörren åt tjänstemän som om att vi inte vore kapabla att göra det själva. De viker undan med blicken när man möter dem i verkstan, man lunchar aldrig ihop. Har jag en fråga till en operatör går jag inte ut till golvet, utan kallar (”paging”) på honom så att han får komma till kontoret för att svara på min fråga.

–          Inga mobiltelefoner. Man har en desk phone, men om någon inte är vid skrivbordet så gör man en ”page”. Tänk er Ica, fast istället för att be om personal till kassa 2, så ropar man ut i högtalarsystemet i tre fabriker att ”milling operator to the production office please, milling operator to the production office” eller ”Erik Djohäänsen dial 113 please, Erik Djohäänsen 113” så får jag helt enkelt ta närmsta telefon vart jag nu befinner mig och ringa till den som kallade på mig.