Aerobloggen

Kära bloggläsare, som ni vet har vi i traineegruppen ett årsuppdrag som går ut på att sprida kunskap om ingenjörsyrket och att uppmuntra ungdomar att söka liknande utbildnings- och karriärvägar som oss. Inom ramen för detta projekt har jag, Niclas och David (som är på tillfälligt besök i landet) idag träffat stora delar av Trollhättans åttondeklassare på stadens eget Innovatum Science Center. Tillsammans med personer från helt andra branscher och bakgrunder, såsom brandmän, kockar, hotellpersonal etc. har vi berättat om vilka vägar och valmöjligheter som ligger öppna efter den kommande gymnasietiden. Det var en spännande uppgift att på fem minuter sammanfatta vad en hel yrkeskår gör och hur man tar sig dit. Vad går vårt yrke egentligen ut på? Mejl, möten och fika var de gemensamma nämnarna vi identifierade och vi hoppas att vi lyckades inspirera eleverna att våga utmana sig själva och testa på nya spännande områden!

David, Andreas och Niclas representerar GKN och ingenjörsyrket på inspirationsdagen på Innovatum Science Center. (I går var Joel & Emelie på plats, och nästa tisdag är det Malin & Joakims tur.)

Avresan till Shanghai närmar sig! Visumproblematik och ny arbetsanställningspolicy i Kina har gjort att avresan fördröjts mot vad som ursprungligen var tänkt. Jag skulle faktiskt ha rest i lördags. Nu räknar jag med att det är en dryg månad kvar innan jag kan påbörja nästa placering.

I skrivande stund sitter jag i väntrummet på Trollhättans lasarett, NÄL, efter att precis ha genomgått en lungröntgen för arbetsvisumprocessens räkning. Dokumenten och undersökningarna som behövs för att få arbeta i Kina är många men tanken på hur häftigt och intressant det kommer bli att arbeta inom bilindustrin i Shanghai gör att jag härdar ut med glädje!

Med tanke på att det blir min första arbetserfarenhet inom bilindustrin har jag mycket att lära. Det har dessutom visat sig att jag ska jobba med inköpsteamet ifrån GKN Driveline Köping (KOP) när jag är på IPO-kontoret (international purchasing office) i Shanghai. Min blivande chef i Kina tyckte därför att det var en bra idé att skicka mig på ett studiebesök till KOP för att lära mig om GKN Driveline i allmänhet och KOP och deras produkter i synnerhet.

GKN Driveline kan delas upp i två produktdivisioner. I den ena produktdivisionen tillverkas CVJs (constant velocity joints), kardaner och drivaxlar mm. Detta görs för GKNs räkning tillexempel i Birmingham, UK. En CVJ möjliggör för drivaxeln att överföra kraft genom en varierbar vinkel, vid konstant rotationshastighet utan att friktion eller spel ökar nämnvärt.

I den andra produktdivisionen tillverkas AWD (all wheel drive), vilket betyder fyrhjulsdrift. Detta görs i Köping samt i Newington, US. Det som utgör fyrhjulsdriften i drivlinan är PTU (klumpen där bak) och FDU (klumpen där fram). Om bilen från början är bakhjulsdriven flyttas kraften via en fördelningsväxellåda till framhjulen. Då behövs det även en klump på kardanaxeln.

KOP arbetar med tillverkning och montering av fyrhjulsdrift. De delar av fyrhjulsdriften som inte tillverkas på plats köps in före montering. I köping bearbetas aluminiumhus, pinjonger, kronhjul och axlar. Expertisen ligger i tillverkningen av hypoidkuggar. Hypoidkuggar är spiralformade (se bild) och används tillexempel på hypoidväxlar. De kan överföra kraft i nästan vilken vinkel som helst och är användbara i applikationer med hög vridbelastning.

Något som är riktigt hett på marknaden just och som kommer mer och mer är disconnect-systemen. AWD Disconnect är ett intelligent system som innebär att fyrhjulsdriften kan kopplas bort när den inte behövs, vilket vid normal bilkörning är större delen av tiden. Det intelligenta AWD systemet reagerar på körförhållandena genom att koppla bort de större, roterande drivlinekomponenterna, vilket minskar bränsleförbrukningen. När AWD-systemet behövs aktiveras de bortkopplade delarna på under 300 millisekunder.

Sajten i Köping, som har ca 1000 anställda, imponerade på mig. För det första var den väldigt fin! De håller på att göra ett rejält ansiktslyft på fabriken. Huvudkontoret var nyrenoverat in- och utvändigt, det byggdes nya kontor inne i verkstaden och maskiner höll på att rustas upp och bytas ut. Det är verkligen en sajt som inger framåtanda.

Som alltid, när jag besöker en drivelinesajt, slås jag av den väldiga skillnaden mot flygindustrin. Allt går så mycket fortare! Produkter bara flödar förbi i mängder och de automatiserade robotarmarna rör sig konstant. Små, obemannade robotar, som man får ge företräde till, transporterar saker runt i fabriken. Köping har en årskapacitet av hypoidkuggar på drygt en miljon. På GKN Aerospace i Trollhättan har vi en produkt med en ledtid på ca 10 månader. Det är naturligt att det är stor skillnad mellan flyg- och bilindustrin på hur produktionen går till! För att lyckas leverera de mängder av produkter som man gör inom bilindustrin krävs det ett LEAN-tänk som är helt inarbetat i verksamheten. Detta märks också i Köping där hela fabriken är uppbyggd efter hur produkterna flödar.

KOP är helt klart ett imponerande ställe och jag ser fram emot att jobba med dem framöver!

 

Hej igen

Missa inte tillskottet av ytligare en av våra amerikanska kollegors presentationer, nämligen Josh Bruggeman. Ni kan hitta hans presentation via följande länk

Den nya traineeuttagningen pågick under förra veckan, då vi under onsdagen och torsdagen hade två heldagar när de nya kandidaterna fick besöka oss på företaget, träffa varandra samt genomgå lite olika tester och övningar. Det skall bli otroligt spännande och se vilka som blir nya kollegor och medarbetare i nästa års kull av traineer. Under onsdagen fick vi celebert besök när David kom på besök och deltog under uttagningen. Somliga säger att de var hans gränslösa intresse för de nya kandidaterna som drev honom att flyga hem över dagen för att delta på detta evenemang, medans andra talar om att de var på grund av en skidresa med familj, vi kommer nog aldrig att få veta.

Det har även pågått training days de senaste två veckorna på GKN, och ni trogna läsare är säkert bekanta med att detta är ett event där medarbetarna på företaget får möjlighet att gå spännande kurser för att utvecklas och lära sig nya saker. Jag har personligen försökt gå på flera av kurserna, mest med fokus på mina intresseområden inom kvalité och förbättringsarbete. En höjdpunkt här var en robusthet kurs där min tidigare handledare och mentor Peter Hammersberg var med och föreläste. Personligen tyckte jag Peter hade mycket intressant att berätta och särskilt ett exempel lyste fram lite extra. Peter förklarade mycket om skillnaden mellan symptom och grundorsaker när vi analyserar problem i våra processer. En tanke som är värd att återkoppla är exemplet där man kan ha fantastiskt bra uppföljning på en process, och med god noggrannhet kunna följa upp processens utfall i kritiska parametrar. Detta kan dock vara helt avskilt från att förstå processens underliggande variation, d.v.s. bara för att man har bra koll på en process innebär det inte att den är stabil, det är förståelsen för processens variation och beteende som är nyckeln till ett framgångsrikt förbättringsarbete.

Detta var allt för denna gången!

På återseende

 

Hej alla läsare,

Detta kommer troligen bli mitt sista inlägg om min tid här i Sverige, så jag skulle vilka reflektera lite över min tid här. Vad har varit mina största utmaningar och vad har jag lärt mig?

Min största utmaning under denna tiden har varit att lära mig stora mängder teknisk information på väldigt kort tid. Under min tid i Sverige har jag lärt mig:

• Att programmera (eller i alla fall läsa och förstå) scripts i Python, Matlab, Perl, Batch samt Bash programmeringsspråk
• Fundament kring CFD och hur man använder programmet CFX för att analysera rymdmotorturbiner
• Automatisering och analys kring hur man använder multi-objektiva optimeringsmjukvaror som ModeFrontier och OptiSLang
• En del fundament kring fysik och aerodynamik gällande turbiner

i stort sett utan träning och bara genom att lära sig på jobbet. Detta har känts överväldigande då och då, men jag tror att förmågan att hålla sig lugn och att lära sig fort i främmande territorium är en väldigt nyttig förmåga att utveckla. Jag har lärt mig att sättet att överkomma dessa utmaningar är att hålla sig lugn och tro på sin egen förmåga, även om ens kunskapsbrist kan verka väldigt stor. Det är även viktigt att lära sig identifiera när man faktiskt behöver hjälp för att ta sig vidare och vem det är som kan ge just den hjälp man behöver.

En annan utmaning under denna tid har varit att definiera och fullständigt förstå mina uppgifter. En av mina tidigare chefer sa en gång:

”The hardest part of solving any problem in engineering, is in defining the problem accurately.”

Fråga dig själv: vad är det vi försöker åstadkomma? Är detta projekt definierat på ett sätt som har ett klart mål? Det är häpnadsväckande hur ofta man kommer på halvvägs genom ett projekt att problemställningen i början av projektet var för vag, inkorrekt, baserad på fel information eller felförstådd av någon involverad.

Jag har lärt mig att lösningen på detta problem är kommunikation. Jag jobbar fortfarande på att bli bättre på detta, men jag har förbättrat mig avsevärt genom att konstant lyssna på och återkoppla till intressenterna i mina projekt. Om du (eller de) inte har definierat problemet tillräcklig väl så kommer du aldrig kunna hitta en önskningsvärd lösning. Var inte rädd att omdefiniera problemet på ett bättre sätt, även halvvägs igenom ett projekt – det är inte att börja om, utan det är ett riktigt framsteg som kommer leda till ett bättre resultat.

Jag hoppas att min erfarenhet med dessa utmaningar och lärdomarna som kommit därav blir användbara även för er. Jag ser fram emot helt nya utmaningar på min nästa placering och att försöka överkomma även dem.

Som en sista notis så vill jag tacka alla jag träffat här i Trollhättan som har fått mig att känna mig så välkommen under dessa 6 månaderna. Det har varit ett stort nöje för mig att arbeta med er alla och jag är verkligt sorgsen att jag måste ge mig av.

Neil Irwin

I våra tilldelade varselvästar och hörselskydd rörde vi oss långsamt ut över flygfältet, omringade av en strålande sol och klarblå himmel. Vädret frambringade en lättande och spirande känsla vilket inbringade en sådan där behaglig sinnesstämningen som bara kan upplevas en varm sommardag, eller i bästa fall en tidig vårdag som denna. Ljud från fjärran avlägsna flygmotorer kunde urskiljas och vinden blåste kallt över gräset.

Flygfältet på F7 i Såtenäs är vidsträckt och magnifikt och ligger precis vid Vänerns fot. Guidade av två veteranpiloter, Håkan Brandt och Dag Kjellberg som haft åtskilliga flygtimmar med flygplan som legendaren Viggen, inväntade vi tre inkommande JAS-plan.

F7 är idag en av fyra kvarvarande svenska flygflottiljer (F7 Skaraborg, F17 i Blekinge, F21 Norrbotten och LSS Luftstridsskola). Flygvapnets krigsförband är idag inriktade mot nationella och internationella operationer, och ska därför vara beredda att med FNs samtycke delta i militära operationer utomlands. Flygvapenförbanden är indelade i basförband, ledningsförband och flygförband, och det ena fungerar inte utan det andra. Operatörerna och flygteknikerna på marken utgör en lika viktig del i kedjan som piloterna.

Inflygande från sydost i något som kallas en ”echelon-formation” kom tillslut tre stycken JAS-plan. En efter en svängde de symmetriskt av för att på säkert avstånd från varandra påbörja en cirkulär inflygning mot landningsbanan. Några hundra meter ner startade samtidigt ett Herkulesplan vilket tillsammans med de inflygande JAS-planen och det underbara vädret komponerande ett magnifikt sceneri. När planen dockat med sina respektive stationer fick vi chansen att följa med på de rutinmässiga inspektionerna runt flygplanen. Lukten av varm RM12, olja och fotogen var påtaglig.
Rundturen på området fortsatte och efter en välplacerad lunch fick vi se och testa simulatorerna. Vi traineer har snart runt en halvtimme var i olika JAS-simulatorer, både från Linköpings flygvapenmuseum och SAAB, och för att vara helt ärliga så skulle vi nog snart kunna flyga en runda själva.

Turen avslutades med en rundvandring genom den svenska flygvapenhistorien, och vi fick chansen att titta närmre på plan som draken, viggen och tunnan. Både Håkan och Dag delade med sig av många roliga historier, och det blev mycket skratt.
För er som är intresserade så kan ni i bilden nedan se en kort sammanfattning av svenskt flygvapenhistoria.

Min morfars bror, Jan Ingemar Holmquist var stridspilot på 50-talet, mitt under kalla krigets kyliga svallningar. Historien går att han 1952 den 11 december, 21 år gammal, under en övningsflygning med ett Vampire J28 blev påflugen bakifrån. Båda planen involverade i krocken störtade i marken.
Tack vare Hans Brandt så har jag fått ta del av rapporten från haveriutredningen. Så i nästa inlägg så får ni veta mer om vad det var som egentligen hände den där kalla vinterdagen 1952, och hur det gick för de båda piloterna.

På återseende! 🙂