Ännu ett år närmar sig sitt slut och det är väl på sin plats med en krönika? Nej då, skämtar bara, det blir ingen långdragen harang här. Men skulle jag ändå sammanfatta mitt 2011 så vill jag hävda att det är ett av de mer händelserika åren i mitt 23-åriga liv. Jag började med att slita av korsbandet vilket ledde till min första operation och en härlig cocktail på morfin och citodon. Därefter följde en månad med kryckor och, tja, arbetslöshet faktiskt innan min numera gode vän (soon to be professor) Luca Brandt erbjöd mig en plats som examensarbetare vid mekanikinstitutionen på KTH. Jag har mycket att tacka honom för min civilingenjörsexamen. Under tiden som exjobbare fick jag även reda på att Volvo Aero sökte nya ingenjörer till deras traineeprogram. Jag hade länge funderat på att söka en traineetjänst, men inte riktigt hittat någon som kändes intressant. När jag läste om denna blev jag dock helt övertygad om att detta var min stora chans. Ett traineeprogram inom flygindustrin! I Sverige! Helt overkligt! För att göra en lång historia kort: jag ansökte, gick vidare till uttagningen och hade turen att bli en av de 5 lyckliga. Det var nu juni och en lång, men kluven väntan påbörjades. Det var nu juni och full fokus på examensarbetet, men tankar kring september och början på mitt arbetsliv. Det var nu juni och lycka över att ha ett jobb, men sorg över vetskapen att jag skulle lämna min familj, min flickvän och mina vänner kvar i Stockholm. Som tur var, och det är jag evigt tacksam för, stöttade min nära och kära mig och fick mig inse att detta var en möjlighet jag inte kunde låta glida mig ur händerna. Så kort efter min examen i slutet augusti tog jag mitt pick och pack, satte mig på ett tåg och började så småningom montera IKEA-möbler i min nya lägenhet i Trollhättan. Idag känns det bra. Mina traineekollegor har gjort mycket för att jag ska känna mig hemma här vilket de naturligtvis ska ha ett stort tack för. Detsamma gäller Tina och Håkan på HR som alltid frågar hur jag har det här och stöttar. Finns ännu fler här på bygget som förtjänar ett tack och jag hoppas de vet vilka dem är. Dessutom ska det sägas att Stockholm aldrig är mer än en timmes flygresa bort, något som naturligtvis varit väldigt skönt om än lite kostsamt!

Nu väntar alltså ett spännande 2012, med utlandspraktiken som den stora höjdpunkten gissar jag. Men innan dess kommer mina två äldsta vänner på besök vilket ska bli riktigt kul. Ingen högoddsare att det blir en del FIFA 12 på Xbox med andra ord!   

God fortsättning och gott nytt år!

/Simon