Aerobloggen

Guten abend!

Löjligt att upprepa det hela tiden, men tiden går så ruskigt fort här nere. Tänka sig att det redan gått två månader sedan jag kom ner med min stabbiga gymnasietyska. Även om inte den blivit mycket bättre så har jag verkligen uppskattat möjligheten att få bo i Tyskland. Det är ett härligt land med mycket att se och uppleva och en matkultur att (ordagrant) dö för. Så här mycket protein, läs kött, har jag aldrig ätit på så kort tid och jag undrar om det verkligen är så hälsosamt. Men kom igen, för att låna ett uttryck från cybervärlden, YOLO!

I onsdags kom Olivia ner och stannar här i två veckor. Det var skönt att träffa henne igen efter två månader. Vi är visserligen vana att träffas rätt sällan, men det här var lite väl lång tid! Hittills har jag mest visat henne runt i staden och vi har ätit massa god mat. Nästa vecka tänkte vi börja beta av de obligatoriska sevärdheterna; det finns bl.a. massa häftiga slott och palats att titta på, men vi tjuvstartade redan idag med ett besök till djurparken!

Auf wiedersehen!

PS. Vill passa på att hälsa de ny traineerna välkomna. Vi ses i september!

Hej,

Det var visst ett tag sen jag skrev! Tänka sig att halva tiden redan gått. Nu känns det inte längre som någon större sak att man bor i ett annat land faktiskt. Visst, språket sitter inte helt hundra vilket försvårar det sociala till viss del, men dagarna går förbi precis som hemma. Mjölk behöver fortfarande handlas och soporna bäras ut. Naturligtvis underlättar det att Tyskland är väldigt likt Sverige på många sätt och jag har under mina 6 veckor här verkligen märkt att Europa ständigt homogeniseras. För att använda en klyscha så är München onekligen en smältdegel.

De senaste veckorna har lunkat på i ett ganska lugnt mak. Utan att avslöja för mycket så är min uppgift – som handlar om raketmunstycken – mycket intressant. Även om upplägget inte riktigt var som jag trodde när jag åkte ner så tror och hoppas jag att i slutändan lära mig mycket. Dels om munstycken, men också hur man jobbar i branschen. På tisdag kommer några kollegor från Aero ner för ett par dagars möten tillsammans med Astrium och ett par andra företag. Det ska bli trevligt och lärorikt att deltaga! Förhoppningsvis hinner vi umgås lite på kvällarna också, för jag måste erkänna att det ska bli ganska skönt att prata lite svenska också! =)

Annars handlar så klart kvällarna mycket om fotbolls-EM som pågår för fullt. Jag tog tillfället i akt och bjöd mig själv på en liten “souvenir”. Ännu en till samlingen!

Bis dann!

/Simon

Hej,

Det blir inget långdraget inlägg så här på söndagkvällen. Vill bara meddela att jag åtminstone konstaterat en sak gällande Münchens väder så här långt. Det är OTROLIGT växlande.

I  fredags var det 30 grader och inte ett moln på himlen. I lördags var det 8 grader och regnet fullkomligt vräkte ner. Idag däremot var bra nog igen för att sätta sig på balkongen, läsa en god bok och käka Erdbeeren!

Helt orelaterat så innebär kvällen sista speldag för de flesta Europeiska fotbollsligorna. Och vilken avslutning det blev. Mitt lag, A.C. Milan, genomgår en generationsväxling och dagens match mot Novara blev en avskedsföreställning för några av mina absoluta favoritspelare. För att göra en lång historia kort. En av de största hjältarna i Milan detta decennium fick avgöra i sin 300e och sista ligamatch. Magiskt.

På de brittiska öarna utspelade sig senare ett osannolikt drama mellan Manchesterklubbarna där “den jobbiga grannen” City gick segrande ur striden efter att ha vänt ett 1-2 underläge de sista 5 minuterna. Det är inte över förrän det kokta fläsket är stekt.

Oj, nu blev det väldigt mycket sportreferat över det här inlägget. Hoppas alla läsare har det bra och tillåt mig skicka en extra hälsning till alla er duktiga studenter som gått vidare till den sista uttagningen för traineeprogrammet. Slappna av och var inte alltför nervösa så kommer det gå bra. Stort lycka till allesammans!

Guten Abend!

Grüss Gott!

Äntligen på plats nere i soliga München. Jag flög hit i måndags och möttes på flygplatsen av en viss storörad pokal!

De första dagarna gick mest åt att lära känna staden och omgivningen kring min lägenhet. Den sistnämnda, bör nämnas, är verkligen jättefin och är på promenadavstånd till stadskärnan Marienplatz. Bara ett stenkast bort ligger den maffiga Mariahilfkirche på ett torg där det tre gånger per år hålls en jättemarknad, Auer Dult, som jag lyckats pricka in. Där har jag hängt ett par timmar och bland annat käkat en traditionell tysk 40-centimeters korv. I vilket annat sammanhang som helst hade det där låtit helt fel…

Ytterligare ett par 100 meter fram ligger det ståtliga Deutches Museum som är varje tekniknörds Mecka. Jag har varit där tidigare och tänkte besöka det igen i helgen. Ett perfekt sätt att spendera lördagen innan jag på söndag ska försöka åka iväg på en öppen träning som FC Bayern München håller ett par tunnelbanestationer ifrån Kolumbusplatz där jag kliver på.

I onsdags började jag också min utlandspraktik på Astrium. Företaget verkar hur häftigt som helst och jag tror det kommer bli en lärorik tid här. Än så länge har jag dock inte fått några riktiga arbetsuppgifter vilket inneburit att jag suttit och fräschat upp mina kunskaper i ämnet ”Liquid-Propulsion Rocket Engines”. Inte varje dag man säger den meningen direkt! Dessutom har jag fått visa prov på min gamla gymnasietyska som, om än inte är så bra, är uppskattad hos tyskarna .

Förresten glömde jag nämna en rolig sak. Första dagen i lägenheten tyckte jag att det luktade väldigt mycket bröd när jag var ute på balkongen. ”Konstigt. Det kanske ligger ett bageri i närheten?”, tänkte jag. När jag sedan skulle ut på kvällen för att hitta någonstans att äta såg jag den här fabriken:

Känns som att jag kommer trivas i München!

/Simon

 

Skönt att höra att allt gått bra Viktor. Kul och intressant läsning!

Resten av oss har tillbringat denna vecka i Stockholm, Finspång och Västerås. Inte lika exotiskt som Bangalore kanske, men ändå. Med risk att störa den kronologiska ordningen och höja graden entropi i den här bloggen så tänkte jag berätta lite om tisdagen då vi marknadsförde traineeprogrammet på KTH. Som gammal student var det kul att vara tillbaka på platsen där jag spenderade fem spännande och givande år. Det var däremot en underlig känsla att stå på ”andra sidan” montern så att säga. Man är ju van att gå fram, knycka lite godis och sen prata lite om man råkade få ögonkontakt med företagsrepresentanten. Nu var det vår uppgift att sälja programmet så bra som möjligt och få upp intresset hos eleverna. Det var en liten utmaning och i början jag tog varje ”nej tack” som ett stort nederlag! Men med tiden gick det bättre och det slutade med en hel del intressanta diskussioner med ambitiösa och duktiga elever som jag hoppas vi ser på VAC någon gång i framtiden!

Annars handlade föregående helg mycket åt att umgås med familj och vänner i Stockholm vilket var väldigt trevligt. Kommande blir däremot desto tråkigare då en ordentlig städning av lägenheten väntar. Kyl och frys ska tömmas och det sista ska packas inför mina tre månader i München. Känns nästan overkligt att programmet snart är klart! Det är lite vemodigt att åka, men samtidigt är det ju det här man har väntat på. Året kulminerar ju i den här fantastiska möjligheten så jag har verkligen inget att klaga på!

Om du vill kickstarta din karriär på ett företag som sysslar med teknologi i absolut spjutspets, åka på intressanta studiebesök, utveckla personliga egenskaper och jobba utomlands i tre månader så tycker jag definitivt ska ansöka till Volvo Aeros traineeprogram. Sista anmälningsdag är imorgon den 22/4 så skynda! Du kommer inte ångra dig!

/Simon

I tisdags kväll åkte jag upp för en snabb visit till Stockholm. Min storebror Krishan disputerade nämligen på Karolinska Institutet på onsdagen! Titeln på hans doktorsavhandling var ”Molecular Mechanisms of Glucocorticoids – Anti-Inflammatory Implications”, och tja, mycket mer än så förstod jag faktiskt inte under resten av presentationen eller opponeringen. Men tillräckligt mycket greppade jag för att förstå att han var väl förberedd och att han varit en mycket duktig doktorand de senaste åren. Han svarade utan några som helst tvivel på alla frågor som opponenten och betygsnämnden hade, vilket i slutändan utmynnade i att de senare inte tvekade en sekund på att godkänna honom. Dr. Krishan Johansson Haque firades senare av med en god trerätters meny tillsammans med nära och kära. Dagens underdrift är att hela familjen naturligtvis är väldigt stolta över honom och att vi unnade honom all lycka och glädje i onsdags. Grattis kära storebror!

In other news: vi åker som ni ser på massa intressanta studiebesök, vilket innebär att kalendern är så gott som sprängfylld varenda vecka! Ett angenämt problem så klart, men det betyder också att det blir ganska stressigt att hinna klart med min uppgift som jag har på ”Nozzlar och brännkammare”. Jag ska göra mitt bästa och som tur är har jag gott stöd från Lars och Klas som jag framförallt jobbar med. Det betyder mycket!

Hej igen! Precis som Isabelle nämnde har vi nu påbörjat våra sista praktikperioder här i Trollhättan. Det är svårt att ta in hur fort allting har gått, men det är bara rida vidare på vågen.

Jag har fått bekräftat att jag är välkommen till Astrium nere i München och är så fruktansvärt peppad inför det. Jag gillar verkligen staden och så får jag chansen att jobba med något så häftigt som raketmunstycken. Innan jag fortsätter vill jag passa på att tacka alla, både på Volvo och på Astrium, som har gjort det här möjligt. ”I owe you one” som man säger.

Men även om jag är uppe bland molnen (höhö) så är det vissa saker som måste tas hand om. Först och främst så får jag genom min sista praktikperiod en 6 veckors crashcourse i munstycken. Det handlar om att läsa på mig om teorin bakom samt att göra en aeroanalys på en del av ett munstycke under utveckling. Grymt spännande och utmanande. Utöver det så har vi ett gäng traineeaktiviteter planerade, resa till och boende i Tyskland måste ordnas osv. Ja, som ni hör blir det ett par händelserika veckor framöver.

Men som sagt, det är bara rida vidare på vågen.

/Simon

Vaknar (nåja) kl 04.15, lätt disorienterad och tungt självömkande.  Stirrar upp i taket i fem minuter innan jag till slut sätter mig upp och inser att det inte är så himla synd om mig. Idag börjar ju starten på vad som ska bli en fruktansvärt intressant vecka. Vi ska längre norrut än jag någonsin varit tidigare! Det säger ju i för sig inte så mycket eftersom jag aldrig varit norröver Gävle, men ändå. En stadig frukost och sista packningskontroll senare sätter jag mig i taxin som via en avstickare hem till Tobbe tar oss till Malöga.

Vi ska till Luleå för att presentera Volvo Aero och traineeprogrammet för intresserade studenter vid LTU. Det ska bli spännande och gör vi ett bra jobb så nappar de förhoppningsvis och vi kan se en ökning i antalet ansökningar. Det vore grymt roligt. Samtidigt är det ju lite nervöst tycker jag. Ida ska köra företagspresentationen och jag traineeprogrammet.

Först åker vi dock till Stockholm och Bromma för att sedan transportera oss vidare till Arlanda. När vi flyger in över staden känner jag en viss stolthet över ”mitt” Stockholm. Solen dränker byggnaderna i sitt vackra ljus vilket jag också noterar för Tobbe och Viktor. De är inte lika imponerade haha!

Väl på flygplatsen möter vi av vårt första problem. Taxibolaget har lyckats med konststycket att bekräfta att en stor bil väntar på oss, men skickat en liten. Great. Bara beställa en till. Halvvägs till Arlanda kommer jag på nästa störning. Jag glömde vår roll-up på Bromma. Herregud! Vad är det för start på den här morgonen? Bådar inte gott.

Man ska ju inte gråta över spilld mjölk som det heter så vi glömmer snabbt den fadäsen och sätter oss i planet mot Luleå. Fantastiska landskap passerar under oss innan vi ungefär en timme senare landar på Kallax. Kallt. Viktor går bort för att hämta ut bilen (”luxuary”) och får reda på att den vi egentligen ska ha körde av vägen igår. Jaha strike 3 tänker jag. Lika bra att vända! Men de har naturligtvis fixat fram en ny så jag är nog lite överdrivet dramatisk. Vi packar in väskorna och kör mot LTU. Nervositeten kryper sig tätare inpå.

På universitet träffar vi Jenny och Josefin som jobbar på LTU Karriär. De berättar att det verkar bli ganska många studenter. Kul och pirrigt på samma gång! Stol efter stol fylls upp och kl 12 kör Ida igång med företagspresentation. Hur bra som helst! Sedan är det dags för mig att berätta om traineeprogrammet. Lite tunghäfta i början, men det går helt okej. Skönt! Vi får massa bra frågor av eleverna som också verkar nöjda. Jag hoppas verkligen åtminstone några av dem fick smak för Volvo Aero och traineeprogrammet. Det får framtiden utvisa som det så fint heter.

På kvällen träffar vi min gode vän Gustav som jag pluggade tillsammans med på KTH. Han gör sitt exjobb just nu efter ett utlandsår i Tyskland. Det är fruktansvärt roligt att se honom och vi pratar gamla minnen länge och väl över middagen. Gammal vänskap går aldrig ur!

Slutligen skulle jag vilja tacka Josefin på LTU Karriär som hjälpte till att anordna vårt möte med studenterna. Det blev verkligen lyckat! Jag vill även tacka Ingrid och Jukka vid informationsavdelningen på Volvo Aero som designade informationsbladet vi hade med oss, samt alla nere på Print Service som fick stå ut med alla mina jobbiga beställningar på kort notis, men som ändå levererade ett perfekt resultat!

/Simon

Alla ointresserade av fotboll får ursäkta. Mitt hjärta har en lovsång att sjunga några hjältar från Milano:

32. Christian Abbiati – Det tog ett par år innan du blev ordinarie, men nu är du vår lugna, sista utpost.

20. Ignazio Abate – Du har utvecklats till en fantastisk ytterback och det känns tryggt varje gång du spelar.

5. Philippe Mexes – Galliani plockade in dig fast du var korsbandsskadad. Idag förstår vi varför.

33. Thiago Silva – Geparden. Enkelt. VÄRLDENS. BÄSTA. MITTBACK. Sänd från Gud till oss rödsvarta.

77. Luca Antonini – Ibland blir man inte klok på dig, men idag gör du ett gediget jobb.

4. Mark van Bommel – GUD så viktig du är. Jobbar i det tysta och säkrar upp hela mittfältet. Får gärna spela tills du är 40.

22. Antonio Nocerino – Blev så förbannad när vi värvade dig i somras. Tack att du motbevisat ALLA.

28. Urby Emanuelson – Din formkurva är fantastisk och det jobb du lägger ner är imponerande. Dessutom finare fötter än jag visste om.

27. Kevin Prince Boateng – Din fart, din styrka, din glöd, ditt skott, din intensitet. Vart ska man sluta? Du är helt MAGISK!

70. Robson de Souza ‘Robinho’ – Jag har spytt galla över dig hela säsongen för alla dina missar. Fortsätter du såhär är du för alltid förlåten.

11. Zlatan Ibrahimovic – Du är vår starkast lysande stjärna. Vår klippa att luta sig mot när det blåser hårt. En fysik som är ur denna värld. En bollkänsla som välsignats av gudarna. ENORM.

Sist men inte minst. Mister Max Allegri. Du är en ung tränare med framtiden för dig. Det du gjort med Milan är fantastiskt och du har en speciell plats i alla rödsvartas hjärta!

Forza

Mycket på gång just nu! Praktikperioden är i full gång och jag springer från möte till möte. Jag träffar dagligen intressanta och duktiga människor och lär mig ständigt nya saker. Dessutom jobbar jag parallellt med VPM och projektrummet som vi inreder börjar ta form. Jag tror och hoppas det kan tillföra dem som jobbar där något extra! Min förhoppning är att kunna ta med mig lärdomar från den här perioden till min hemavdelning på aerotermodynamik och underlätta kommunikationen mellan linje och projekt. Som företag är jag övertygad om att vi kan tjäna massor på det här!

Förutom praktiken har vi ju även jobbat med ett sidoprojekt som handlar om kulturförändring. I dagarna kommer vi kunna producera åtminstone ett första utkast på det vi kommit fram till och det ska bli fantastiskt skönt. Vägen har varit lång och inte alltid spikrak, men jag vill passa på att ge mina traineekollegor en eloge för allt det slit som lagts ner. Bra jobbat!

I övrigt så var jag i Stockholm i helgen. Härligt, men som vanligt gick det väldigt snabbt. Två saker tar jag med mig.

1)      Min systerson utvecklas oerhört fort vilket naturligtvis är jätteroligt!

2)      Ät inte för mycket mat innan bio. Jag och min flickvän lyckades med konststycket att somna 10 minuter in på ”Tinker Tailor Soldier Spy”. There’s a first for everything!    

Ikväll är det Lazio-Milan och början på en tuff månad för de rödsvarta. Forza!

/Simon