Aerobloggen

Efter ett tag utan några förslag på examensarbete här på bloggen, finns det nu ett rykande färskt om verksamhetsledningssystem pulicerat. Spana in det!

I Sverige är vi relativt skonade från hela titelkalaset. Under min tid i Tyskland fick jag se namnlappar på husdörrar som var lika breda som dörren för att få in alla viktiga examina. När mina föreläsare skrev sina namn på tavlan längst fram kunde det se ut ungefär såhär:

Prof. Doc. Dr. Lic. MSc. MSc. MBa. BSc. Herr Fleischmann

Jag med min begränsade arbetslivserfarenhet trodde i min naivitet att detta var begränsat till pretentiösa länder utanför Svea Rikes gränser. Så idag gick jag i min första titelfälla.

Under min nuvarande praktikperiod tillhör jag avdelningen Configuration. När det då låg ute en tjänst som Configuration Manager sa jag i min enfald till en kollega att det verkar som att chefen ska sluta. Av förklarliga skäl var detta för henne helt främmande. Jag var förstås långt ute och trampade.

Manager kan nämligen inte bara översättas till chef, utan också till styrare. Tjänsten som söktes var alltså en konfigurationsstyrare (fråga mig inte vad detta innebär). Efter en genomgång fick jag reda på att cheferna har ordet manager först i titeln. Min chef är således Manager, Configuration och absolut inte Configuration Manager. När jag nu sitter och bläddrar på min avdelning hittar jag dessutom Configuration Lead, Senior Configuration Manager och Configuration Management.

Jag har inte den blekaste aning om vad skillnaden på dessa är. Det ser med andra ord ut som att jag kommer sitta fast i titelträsket ett tag till…

Efter en tid i ovishet vet jag äntligen vart jag ska göra min utlandspraktik. Jag ska åka till en GKN site i England och jobba med additive manufacturing. Väldigt spännande!  

På min nuvarande praktik går det undan. Förra veckan spenderade jag min tid på en avdelning som sysslar med termisk sprutning, vilket är en beläggningsprocess. Via en ”pistol” sprutar man smälta eller uppvärmda material på en yta i syfte av att bygga upp en diameter, skydda grundmaterialet från slitage eller värme. En tillämpning är att belägga brännkammaren med ett keramiskt skikt s.k. thermal barrier coating (TBC). På så sätt skyddar man grundmaterialet från att smälta i den extremt heta miljön.

En annan tillämpning gör det möjligt att bygga upp en diameter med samma material som grundmaterialet eller ett mer slittåligt material. Detta kan användas i situationer då man ska reparera en sliten detalj eller förstärka en högt påkänd yta.

Det är väldigt mäktigt att stå bredvid en maskin som belägger en yta. Det finns såklart olika maskiner vilka skiljer sig åt men den jag talar om är en plasmamaskin.

 Den fungerar genom att man leder in en plasmagas T.ex. argon/hydrogen, Argon/helium eller nitrogen/hydrogen i en ljusbåge där det sker en kraftig upphettning och sönderdelning av gasen så att den hamnar i ett plasmatiskt tillstånd. Den heta gasen vilken får en temperatur upp till hela 20 000 grader strömmar ut genom ett munstycke i en hastighet av 3000m/s. Sedan sprutar man in pulver i flödet vilket smälter och uppnår en väldigt hög hastighet. Pulvret sprutas sedan på önskad yta. Mycket imponerande.

Som trainee på GKN Aerospace blir man även medlem i föreningen Flying so består av alla företagets traineer genom åren, vare sig du är kvar på företaget eller om du har lämnat för andra utmaningar. De är nykomlingarna, den rådande traineegruppen, som har ansvaret att arrangera träffar och event för föreningen Flying.

Igår kväll var årets vårträff och vi sågs på Buddy’s i Trollhättan för att umgås och ha trevligt. Vi träffades kl.18 där vi möttes av en välkomnande Marin som delade ut kryptiska lappar med djurnamn som vi själva skulle förstå logiken och innebörden av. Kvällen drogs sedan igång med god mat och samtal kring både jobb, fritid och de djuriska lapparna. Lapparna förstod vi var till lagen i bowlingen och ganska snabbt kunde vi dela upp oss i lag för att göra oss redo för skobyte. Med snygga skor på fötterna kombinerat med vinnarskallar intog vi banorna för att köra en timmes discobowling. Efter lite blandat resultat var det prisutdelning i form av snygga diplom, tyvärr gick jag hem tomhänt men lika glad för det är jag.

 

 

 

 

Tack alla som var med denna kväll!

Efter den på många sätt minnesvärda gårdagskvällen tog vi oss ner för vårt fjäll och vidare till GKN Aerospace Norway i Kongsberg. GAN är ett dotterbolag till GKN Aerospace Sweden (GAS) och ingår även i Engine Systems som innefattar alla verksamheter inom GKN Aerospace som arbetar med motorer.

GKN Aerospace Norway med deras fina Starfighter.

På GAN finns tillverkning av fantastiskt spännande flygmotordelar, vissa som liknar sådant vi gör i Trollhättan och andra som är helt annorlunda. Ett par saker de är särskilt duktiga på i Kongsberg är att göra motoraxlar (shafts) och ledskenor till lågtrycksturbinen (vanes). Dessa gör de till bland annat världens populäraste motor som ni med största säkerhet har flugit med, om ni någon gång suttit i ett flygplan. Motorerna heter CFM56 och sitter på Boeing 737 och Airbus A320 som är de vanligaste planen som finns uppe bland molnen idag.

De må se enkla ut, men motoraxlar kräver särskilda tillverkningsmetoder eftersom de är ihåliga.

I Kongsberg är de också mycket stolta över sin tillverkning av TRF:er (Turbine Rear Frame) till General Electrics motor GEnx som finns på Boeings nya flygplan 787 Dreamliner och 747-8. Avancerade material av superlegeringar och komplicerad svetsning är väl en fin sammanfattning av produkten.

Denna GEnx-motor får beskriva var de olika komponenterna hör hemma. LPT (Low Pressure Turbine) case tillverkar de också till olika motorer.

Våra norska kollegor inom Systems Engineering var skyldiga oss en guidning av GAN:s verksamhet eftersom vi tagit hand om dem när de besökte oss i höstas. Uppgiften skötte de med bravur; ett välplanerat och intressant besök. Ett annat plus berör den tiden då vi inte sprang runt i verkstäderna, utan när vi tog plats i konferensrum. Då fanns det mjuka stolar att sitta på, en nödvändighet för svenska traineer med blåslagna rumpor, som Erik beskrev i förra inlägget.

Tack Norge!

Varför bloggar undertecknad sittandes på en stor mjuk kudde? Jo, för traineegruppen har varit i Norge.

Efter fyra timmars bilfärd kom vi på kvällen fram till vårt dotterföretag i Kongsberg. Mottagandet innehöll dock flygande på ett helt annat sätt än vi var vana med: ned för backen. Vår excentriske värd hade utnyttjat det faktum att Kongsberg har en rejäl skidanläggning. Att hela svenska traineegruppen inte har skidkompetens spelar ingen roll, för vi ska nämligen åka snow racer!

Minns ni i barndomsåren när årets första snö hade kommit och man hade tagit sin pulka och promenerat flera kilometer för att komma till ortens bästa backe? Ni vet känslan när man står uppe på toppen av backen och laddar för att åka de 30 meterna ner till backens fot? Det här var precis samma sak, fast backen var närmare 2 kilometer lång! Adrenalinet pumpade i takt med den otroliga fartkänslan, ackompanjerat av sprutade snö och svensk-norska vinnarskallar. Fyra åk och en blåslagen rumpa senare var äventyret slut. Trodde vi.

Nattens boende var bokat på Ble Fjällstue. Lustigt nog blev vi faktiskt förvånade när GPS:en pekar uppför och uppför, där varje kurva avslöjade en ännu brantare och mer snötäckt väg. Till slut blev det för mycket för vår stackars framhjulsdrivna Volvo, som knappast var gjord för de norska fjällen. Vi såg ingen annan räddning än att ringa till herr Ble själv som fick komma och hämta oss i sin fjällbil, muttrandes något om partysvenske.

Som tur var fick vi avsluta kvällen på ett värdigt sätt i den mycket genuina fjällstuen, tillsammans med den genuina ägaren och hans genuina hund. Stället rekommenderas varmt!

Bilden togs efter första åket och alla är hittills
hela och hållna.

Vad pysslar en Anna med såhär års måntro? Det frågar vi nog oss alla dagligen, så tänkte att jag skulle svara på denna million dollar question. En hel del shopping blir svaret. Jag har nämligen tagit mitt pick och pack och begett mig till anskaffning. Här får jag pyssla med diverse lustigheter, allt från att skriva rekvisitioner och skicka prisförfrågan till leverantörer till att kartlägga framtida teknologier och tillverkningsmetoder. Trivs som fisken i vattnet!

Min bild av denna avdelning har reviderats en hel del sedan jag börjat då fokuset på teknik är betydligt mer framträdande än jag trott. Detta kanske framför allt då jag följer inköpsledaren i olika teknologiprojekt. Jobbet på anskaffning är otroligt socialt med massor av leverantörs- och kundkontakt. Jag har på mina dryga två veckor hunnit med både besök hos leverantör och ett leverantörsbesök hos oss. Arbetet innefattar mycket varierande uppgifter och jag övar flitigt på multitaskandet. So much to learn, so little time! Så nu ska jag njuta av de två veckor jag har kvar och suga upp så mycket kunskap som möjligt.

Typisk bild av en inköpsledare – många bollar i luften! Ska noteras att löparskorna är på under skrivbordet för att hen ska hinna ta sig mellan alla möten.

Vi i trainee-gänget åker idag ut på vår sista resa tillsammans. Sista gången jag sitter inklämd timmar i sträck mellan killarna i baksätet, och framför allt vårt sista studiebesök. Lite ledsamt är det… men roligheter väntar vid destinationen i grannlandet! Mer än så avslöjar jag ej, har änna åkt på den där GKN:ska hemlighets-sjukan.

Här har vi en passande låt att varva med den välspelade och välsjungna “On the road again”:
http://www.youtube.com/watch?v=H4H7NeweZ-g

Måndag den 17:e mars. Smaka på det. Låter det inte som en alldeles underbar dag? Irländarna firar St. Patricks Day, Gertrud har namnsdag, och det är prick 55 år sedan Dalai Lama tar till landsflykt till Indien. Men framför allt, så är det nu bara två veckor kvar till sista ansökan till traineeprogrammet kommer tas emot. Efter 31:a mars stängs portarna och resterande ansökningar hamnar rätt i dokumentförstöraren.

Därför: surfa in på https://careers.gkn.com/vacancies/vacancy-details.aspx?VacancyID=238 eller https://aerotrainees.se/traineeprogrammet-2/ och släng in en ansökan vetja!

En högtid (läs: festanledning) som
uppmärksammas förvånansvärt mycket i
många länder. Sverige är dessvärre inte
ett av dem.

Under vårt år som traineer har vi äran att få träffa personer på företaget med olika specialkompetenser och/eller olika chefsroller. Vi träffar även personer i företagsledningen under året och vi har nu haft ett spännande och intressant möte med vår VD Mike McCann.

Mike McCann tog sig tid att träffa oss i cirka 2,5 timme för att diskutera hans bakgrund, hans karriär, företagets strategi samt det spännande år vi har framför oss med integrationen av nio ytterliggare siter i Nordamerika.

Om inte Mike hade haft ett telefonmöte efter vårt möte tror jag vi hade kunnat prata med denna spännande och trevliga person hur länge som helst men vi förstår att Mike McCann i sin roll som VD har ett fullspäckat schema.

Vi tackar Mike McCann för att du tog dig tid att träffa oss och delade med dig av dina erfarenheter och goda råd. Thank you Mike!

Vi är nu uppe i vår sista praktikperiod i Trollhättan innan utlandspraktiken. Jag befinner mig just nu på kontoret i A-verkstaden iklädd blåställ, skyddskorna är på och skyddsglasögonen är nära till hands. För rätt vad det är så ska vi ner till verkstaden för att besöka en metod och addera värde i ett flöde.  Jag sitter tillsammans med ett glatt gäng på en avdelning som sysslar med just metoder av olika slag. Dessa är rengöring, svetsning, ytbehandling och termisk sprutning, bearbetning samt oförstörande provning vilka används för att bearbeta, kontrollera, rengöra eller reparera detaljer.

Under några dagar har jag följt en kollega som jobbar med rengöring av detaljer. Det kan låta som en basal uppgift att tvätta en komponent. Det krävs i själva verket en mycket komplicerad process att få en detalj helt ren, vilket ofta är en definitionsfråga utifrån de krav och regelverk vi följer. De tvättmetoder som används i branschen är: Mekanisk tvätt, lösningsmedel, ångfas rengöring, emulering, alkaliska bad, elektrolytisk alkali, alkali + syra och ultraljud.

På GKN använder vi flera metoder när det kommer till rengöring men den metod jag har tagit del av är tvätt i alkaliska bad. Det kan vara en mycket effektiv metod som ofta består av att detaljen i fråga doppas enligt ett fastställt schema i olika bad där detaljen får ligga olika länge. Baden har också olika temperaturer och kan utrustas med ultraljud. Alkali är basiskt och kan vara starkt frätande, en del vätskor är så frätande att t.o.m. en detalj i titan kan försvinna helt vilket resulterar i att man förlorar komponenten som oftast är värd flera hundra tusen kronor. Då kan det bli lite dålig stämning!