Aerobloggen

Med detta inlägg fortsätter den hemliga veckan här på bloggen. Fast egentligen är det ju, som Erik beskrev i förra inlägget, hemligt mest hela tiden. Här kommer fler exempel på hemlighetsmakerier som förekommer här på företaget.

Några av oss i trainee-gänget pendlar till och från Göteborg (något som för övrigt var oerhört trevligt vid orkanvarningen i måndags) och det händer ju att man vill utnyttja tiden och utföra jobb på tåget. Med det påstår jag inte att slumrande på tåg inte är att nyttja tiden väl men ibland vill man ju variera sig. Vi blev fort varse om att vi måste vara noga med sekretesskydd till datorerna vid pendeljobb. Nu kör vi alla med film över skärmen så att ingen som sitter bredvid kan läsa när vi skriver våra hemliga blogginlägg eller jobbar med lite mer känsliga arbetsuppgifter.

Det finns en del GKN-are som jobbar med RM12-motorn (till JAS 39 Gripen) och dessa personer är av förklarliga skäl ruskigt hemliga av sig. De sitter i rum med frostade fönsterglas och jobbar på ett eget ”rött” datornätverk. Ingen vet riktigt vad de gör egentligen. Ryktet går att de mest sover men sanningen lär vi utan access aldrig få veta.

Vi traineer kom i kontakt med förkärleken för hemlighetsmakerier redan vid trainee-uttagningarna. Där fick vi med en gång reda på att vi inte skulle få någon information alls om dagarna. Bara att gilla läget. Och det verkar som att en av våra trainee-ansvariga inte riktigt vill släppa det här upplägget. Under de föregående utbildningsdagarna (läs Marins inlägg från 25/10) var vi minst lika ovetande inför varje nytt moment. Det är inte helt omöjligt att se (personlighetsmässiga) likheter mellan vår sluga trainee-pappa Magnus och Hemliga Arne.

På återläsande, alla Monsterdiggare!

Även om GKN Aerospace’s största marknad nu för tiden må vara den kommersiella flygindustrin, så finns det även en liten gren inom det militära. Det innebär att GKN i Trollhättan är ett av fyra företag i Sverige klassat ”försvarsmateriel industri”. Vad innebär då detta rent praktiskt?

I samband med att jag fick mitt efterlängtade anställningskontrakt på posten, fick jag även ett annat avtal skickat till mig: ett sekretessavtal. Detta är absolut inget ovanligt, många företag inom industri är oroliga att man ska läcka hemligheter till konkurrenter, och man måste ofta hålla tyst 3-5 år efter avslutad anställning. På GKN är man lite mer extrem: livstids hemlighetshållning. En hård dom för en pratkvarn som mig.

Hela området är inhägnat, med grindar för in- och utpassage. Bakom flera centimeter pansarglas i porten sitter inte vanliga väktare, utan skyddsvakter. Inget ont om väktare, de gör ett jobb jag själv aldrig skulle klara av, men skyddsvaktens uppgift ser ändå lite annorlunda ut. Enligt Wikipedia är skyddsvaktens primära uppgift att skydda objekt från sabotage, spioneri, terrorism och grova rån. Att hålla fulla fjortisar i schack i krogkön känns i sammanhanget plötsligt ganska harmlöst.

Till er läsare som kan tänka sig att någon gång ha GKN som arbetsgivare skulle jag vilja avsluta med ett tips: hitta inte på några dumheter. Innan ni får en anställning, så kommer det att göras en noggrann bakgrundskoll på er. Så det är bäst för er att ni håller er undan från den breda vägen…

En mycket arg skylt. Hela anledningen till att
bloggen tyvärr innehåller sparsamt med bilder.

Förra veckan hade vi ”Training days” vars syfte är att investera i utbildning och höja medarbetarnas samlade kompetens. De fyra dagarna bestod av utbildningar inom olika ämnesområden. En kurs som gjorde ett gott intryck på mig var ”Future aero engine components” och som namnet antyder var det två späckade timmar fyllda med avancerad motorteknik från forskning och koncept till kommande produkter. Kursen behandlade tekniska begränsningar som finns idag i motorsammanhang samt framtida utmaningar.

Designen för civila turbofläkt motorer kommer inte att förändras radikalt inom de kommande åren. Men mycket är på gång. Vid utveckling av flygmotorer handlar allt om balans. Balans mellan motorns storlek, vikt och luftmotstånd. Men också balans som ett komplicerat samspel mellan flöden av gaser, vätskor, temperaturer i olika material, material med olika egenskaper, komponenter och dess samarbete i olika system.

Vid utveckling av flygmotorer måste utvecklarna hela tiden väga för och nackdelar med nya konstruktioner. Utmaningen är att förverkliga innovativa idéer och främst inom materialteknik. Företag som GKN driver forskningen framåt för att utveckla tuffare, lättare och värmetåligare material. Lättare motorkomponenter och design som integrerar motorn med flygplanet för att på så sätt öka den totala aerodynamiska prestandan.  Det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka och uppfinna!

Nu är vi igång med uppladdning av nya förslag på intressanta examensarbeten här på bloggen. Inom kort kommer fler förslag att publiceras under Karriär>Examensarbete/Thesis i menyn ovanför. Håll utkik!

Min första praktikperiod efter verkstadspraktiken gör jag på hållfasthetsavdelningen. Denna avdelning räknar på motordelarna så att de håller för de strukturella påfrestningar och vibrationer som de kommer utsättas för i en flygmotor. Ganska viktigt kan man ju säga. Det är inte mycket handberäkningar utan det mesta görs genom datorsimuleringar med hjälp av finita elementmetoden (FEM). Här ska jag vara i sex veckor och har snart redan avverkat tre av dessa, tiden går fort!

Dessutom måste jag ta chansen att glänsa lite. Sedan i fredags har jag nämligen svävat en aning på moln. Varför detta då?
Jo, jag och en arbetskollega vann en bordshockeyturnering på O’Learys under en sansad after work. Denna sanslösa prestation kvalificerade oss till finalen i Tele2 Arena i huvudstaden i december. Om man vinner där får man tydligen fri tillgång till hamburgare på O’Learys under ett helt år. Så nu ska det nötas bordshockey!

Är Någon nyfiken på vad det är för några filurer som utgör årets trainee-gäng, eller kanske bara vill ta del av Eriks fantastiska rimmande, så är denna Någon mer än välkommen att klicka in på våra presentationer av oss själva under fliken Traineer genom åren.

Och om Någon har några frågor är det bara att höra av sig så gör vi allt vi kan för att svara på dessa!

För att få inblick i andra organisationer och få kunskap om olika teknologier, arbetsätt eller annat som kan hjälpa oss i vår framtida roll på GKN gör vi under Traineeåret ett antal extern studiebesök. Ett utav dessa besök har vi gjort på Volvo Cars i Torslanda där syftet var att se deras serieproduktion i höga volymer samt hur de arbetar med deras nya kärnvärde design.

Volvo Cars är en personbilstillverkare som grundades år 1927 och som ingick i den svenska Volvokoncernen fram till år 1999 då amerikanska Ford köpte upp tillverkningen av personbilar. Sedan år 2010 ägs Volvo cars av kinesiska Zhejiang Geely Holding Group. I Torslanda ligger huvudkontoret för Volvo Cars, monteringsfabriken Torslandaverken, större delen av utvecklingsavdelningen, krocktestcenter samt flera andra viktiga avdelningar.

För att uppfylla syftet med besöket startade vi med att åka ”blå tåget” som tog oss genom deras fabrik där vi fick följa det lagrade råmaterialet på ”rulle” ända till slutlinan där de färdiga bilarna startas för första gången. Vi var alla otroligt imponerade av hur verkstäderna var uppbyggda med många automatiserade robotar och väl utvecklade linor. Vi avslutade besöket med att träffa en chef på design som beskrev hur Volvo Cars arbetar med design och hur viktigt det har blivit för att överleva inom bilindustrin. Han visade via bilder, på deras nya konceptbil Concept Coupé, hur Volvo jobbar framåt i tiden med design med samtidigt bakåt. Concept Coupé är nämligen en futuristisk drömbil samtidigt som den har rötter i 60-talet då det var ikonbilen P1800 som stod modell för designteamet som fick i uppdrag att designa konceptbilen.

Här ser ni oss Traineer tillsammans med Volvo cars nya konceptbil som lanserades i Frankfurt för drygt 2 månader sedan.

 

När man jobbar på GKN får man en hel del grejor på köpet, vare sig man vill eller inte. Fri tillgång till gym, och skyldigheten att baka till fredagsfikan en gång per två månader är typexempel på saker GKN-paketet innehåller. Ett annat exempel är staden Trollhättan.

När jag flyttade hit för drygt två månader sedan tyckte jag att det var en väldigt fin sommarstad. Men den visade sig vara nästan ännu bättre på hösten. Jag ska inte pina er igenom en höstpromenad i textform, utan bidrar istället med några bilder.

(Observera: bilderna är tagna med en fyra år gammal smartphone. Ytterligare ett exempel på den package deal som en anställning på GKN innebär.)

Göta älv. Samma vatten jag omgivits av
i Karlstad rinner här genom Trollhättan
och vidare ner förbi hemstadan Kungälv.

Promenad runt Spikön. Till höger, en
tom småbåtshamn.

Inte ens 30-talisterna tänker sitta inne i detta fina väder.

Även i denna stad finns det en “rätt” och en “fel” sida
älven. Ur mitt perspektiv: vänster sida rätt, höger fel.

Den skarpsynte lägger märke till att det är väldigt mycket vatten med på bilderna. Detta är ingen slump. Få stadskärnor har så mycket vatten som just Trollhättans.

I ett tidigare inlägg berättade Anna om studiebesöket på Saab museet.  Förutom just studiebesök innehåller aktivitetsveckorna även möten med andra verksamma personer från olika industrier samt möten med andra traineer. Syftet är att få nya erfarenheter och vidgade vyer, få ny input för att helt enkelt komma ”utanför boxen”.

Under veckan besökte vi Bokenäs spa- och konferenshotell som ligger vid havet i Bohuslän.  Det var väldigt rogivande att vistas där, maten var jättegod och utsikten från anläggningen var vacker.  I den inspirerande miljön deltog vi i en upplevelsebaserad ledarskapsutbildning. Syftet med utbildningen är att lära känna sig själv och sin grupp för att på bästa sätt vara en duktig ledare och en effektiv gruppmedlem. På kvällen hade vi en rolig aktivitet där vi lagade en trerätters middag tillsammans. Vi delade upp oss i grupper där varje grupp blev ansvarig för utförandet av en rätt, kvällen blev en succé!

Denna vecka har jag även börjat på en ny praktikperiod på ES (Engine Services), fast nu i rollen som ingenjör.

Sista dagen under vår första aktivitetsvecka var en heldag för oss i Göteborg. Efter lunch hade vi ordnat ett besök i flygledartornet på Göteborg City Airport (Säve). De tar vanligtvis inte emot besök där, så vi måste haft en otroligt charmig själ som fixat detta (läs: Oscar). Väl på plats blev vi mycket varmt mottagna av kontrolltornschefen och flygledarna. Under besöket fick vi en ”crash course” i flygledning och vi fick även se några Ryanairplan starta och landa. Enligt mig: mycket spännande! Vi fick bland annat berättat för oss hur så kallade gröna inflygningar går till. Tanken är att flygplan i stort sett ska glidflyga ner till flygplatsen utan några onödiga gaspådrag på vägen, vilket leder till minskad bränsleåtgång och reducerat buller. Stort tack till er som var snälla att ta emot oss.

Efter besöket i tornet tog vi oss ner till flygmuseet Aeroseum som ligger i anslutning till flygplatsen. Hela museet är insprängt i berget och var länge en, för allmänheten, hemlig gömma. Historien bakom denna berghangar var att svenska försvaret under 1950-talet ville skydda sig mot eventuella kärnvapenbombningar. På Aeroseum finns det mycket att gotta sig i om man är intresserad av militära flygplan, särskilt intressant blir det när man får se de förträffliga motorer som en gång tillverkats i Trollhättan. Vi testade även att spaka några Viggenplan själva i flygsimulatorerna som finns där, och om ni skulle få ett infall att testa passera under Älvsborgsbron i Göteborg i överljudsfart så är det full möjligt, det är vetenskapligt bevisat! Dock slutade det ofta som bilden nedan beskriver.