Aerobloggen

Ja, så kanske en naiv, tämligen nyutexaminerad civilingenjör tänker om det här med att produktutveckla motorkomponenter till flygplan. Det är diverse plåtbitar som ska fräsas fram till rätt storlek, svetsas ihop med andra plåtbitar, monteras med ytterligare metallskrot och sedan tjoff in i motorn och så kan flygplanet flyga. Busenkelt! Eller?

Nja, riktigt så enkelt är det inte, det har denna naiva, tämligen nyutexaminerade civilingenjören insett efter drygt en praktikvecka på design-avdelningen. Ett visst mått av insikt har man väl visserligen fått efter fem års studier inom just produktutveckling. Bilden ovan är ett exempel på det. Det har varit otaliga produktutvecklingskurser och -projekt med frågeställningar som ”Vad vill kunden ha och vad behöver kunden?”, ”Vilka material ska vi välja?”, ”Hur ska prylen se ut?”, ”Vilket mått ska det vara där?”, ”Vilken av våra lösningar är den bästa?” och så vidare. Ni som läst produktutveckling vet vad jag menar. Men även om skolan nog lyckats banka i mig att produktutveckling inte är något enkelt, så blir det ändå en helt annan sak när man kommer ut i verkligheten. Tre skillnader som blivit extra tydliga är:

1. Projekten är väldigt mycket längre här än i skolan. Det största projektet de flesta civilingenjörsstudenter har är väl exjobbet: ett halvårs koncentration på en enda uppgift. Här sträcker sig många projekt över flera år.
2. Projekten kräver fler personer med mer kunskap. Den största projektgruppen jag deltagit i hade 15 deltagare med tämligen homogen bakgrund (vi gick alla samma utbildning i samma årskurs). Men de flesta projekten innehöll tre-fyra deltagare. I något enstaka projekt blandade vi in någon som inte läste samma utbildning. Här på GKN har jag fått möjligheten att följa med en av konstruktörerna och har via honom fått möta hållfare, termo-experter, materialspecialister, inköpare, leverantörer, produktionsansvariga m.fl. Det är mycket tankekraft, kunskap och gemensamma insatser som krävs för att ro projektet i hamn!
3. Den kanske viktigaste insikten av dem alla: projekten ska faktiskt mynna ut i något som ska användas. Inte bara en snygg powerpoint-presentation, en CAD-modell och ett godkänt resultat i betyget. Det finns en kund som produkten ska levereras till. Måtten måste stämma för att prylen ska hålla och passa in i helheten, materialet ska tåla påfrestningarna då motorn är igång, tillverkningen ska vara möjlig och givetvis måste man möta kundens kostnadskrav. Det är mycket att tänka på och många problem som måste lösas.

Det finns såklart många fler skillnader mellan skolans exempel-projekt och verkligheten, och det kan te sig lite skrämmande. Tänk om vi konstruerar något fel? Det är som sagt inte särskilt enkelt. Tur då att man kan ta all den expertis som finns på företaget till hjälp! Och det bör ju sägas: verkligheten är mycket roligare!