Aerobloggen

Efter två veckor skön semester är jag sedan förra veckan tillbaka på kontoret i Trollhättan. De andra traineerna har fortfarande semester, men jag valde en kort sommarsemester för att få lite värme senare i höst istället. Så redan nu sitter jag vid min nya plats där mitt arbete som Design Engineer i GEnx TRF-projektet kommer att ta fart. Det var nästan spökligt tyst här på kontoret förra veckan eftersom de flesta av mina projektkollegor fortfarande hade semester, vilket också gör att mina dagar var rätt långsamma om jag ska vara ärlig. Inte så att jag inte hade något att göra, mina kollegor har försett mig med ofantliga mängder rapporter, power points och hemsidor att läsa igenom. Det var visserligen bra att få tid till att läsa in allt detta, men efter åtta timmars teknisk rapportläsning var huvudet rätt söndermosat. Och jag som trodde plugget var över för min del? Icke! Så jag ser fram emot att arbetet kan börja “på riktigt” nu när kollegorna är tillbaka!

”GEnx TRF” då, vad är det? GEnx är en av GE:s motortyper som används i Boeings flygplansmodeller 787 Dreamliner och 747-8 (det finns två versioner, en för var flygplansmodell). Namnet står för ”GE Next Generation”. Förkortningarna är för övrigt nästan det svåraste att förstå sig på… För den som förstår tekniska data kan jag berätta att motorerna har en dragkraft på 66 500-76 100 lbf, en fläktdiameter på 2,8 meter respektive 2,7 meter och 15 % mindre bränsleåtgång än CF6, en annan av GE:s storsäljare. Jag hade för övrigt möjlighet att få studera fläkthuset när jag var i Newington, de är rätt imponerande! TRF står för ”Turbine Rear Frame” och är delen som sitter längst bak i motorn, runt turbinen. Det är en rätt häftig pryl eftersom den bland annat ska klara av de höga temperaturerna som uppstår längst bak i motorn och de stora lasterna som den utsätts för.

En annan kul grej är att vi för ett par veckor sedan fick reda på namnen på de nya traineerna som börjar om ganska exakt en månad. Nyfikenheten är givetvis stor! Till dess blir det nog relativt lugnt här på bloggen, även om jag säkert tittar in någon gång då och då.

Ta det lugnt i sensommaren!

Ja, nu är det äntligen dags! Efter tre månader vid GKN Cincinnati är det dags för mig att få ta ut min efterlängtade semester. Det känns både lite sorgligt, men även som att det var på tiden, att lämna Cincinnati och ladda upp batterierna inför den stundande nystarten med nya arbetsuppgifter inom rymdturbiner vid Trollhättan.

De tre månaderna har gått både fort och långsamt. Vissa tillfällen har man stått med arbetsuppgifter som har varit såpass intressanta att man knappt kunnat släppa taget i slutet på dagen, medans andra dagar har varit betydligt mer långsamma när man haft flertalet uppgifter ute och väntar på svar från andra personer.

Då det inte direkt funnits någon användning för min kunskaper inom flyg och rymdteknik i Cincinnati, har jag fått förlita mig väldigt mycket på mina kunskaper inom Word och Excel. För att inte tala om att utveckla sagda kunskaper?

Mina arbetsuppgifter har varit väldigt varierande då jag har gjort allt ifrån att vara delaktig vid större möten, till att skriva ihop en företagsöverskridande förändringshanterings policy, till att införa ett nytt dokumentshanteringssystem, skriva ihop ett VBA och macrobaserat excelark som hanterar mätdata ifrån mätmaskiner, till att slutligen göra ett excelark för användning vid kapacitetsplanering.

Kort och gott troligtvis inget jag någonsin skulle fått för mig att göra som aerodynamiker i Trollhättan. Men jag är väldigt glad över att ha fått vara med om denna resan och ser fram emot vad de framtida utmaningarna blir!

Till sist kommer här ett par bilder från mina månader i USA, nu väntar semester!