Aerobloggen

I Cincinnati tillverkas, som jag skrivit om tidigare, delar till både civila och militära flygplansmotorer, såsom cases, OGV(outlet guide vanes), bliskar och blad. Istället för att tillverka en separat skiva och sedan fästa bladen i skivan senare har en blisk (bladed disk) integrerade blad. En stor fördel med denna tillverkningsprocess är att antalet komponenter därmed kan minskas eftersom det inte behövs något för att hålla fast bladen vid skivan (såsom skruvar, bultar etc). Inpassningsmomentet mellan blad och skiva elimineras också vilket medför en mindre risk för sprickbildning. Nackdelen med en blisk är att tillverkningsmomentet blir mer komplicerat, då det innebär att avancerade former behöver berabetas ur det ursprungliga godset och bladens geometri gör att konventionell bearbetning, såsom fräsning eller svarvning(framför allt om bladen har en rotation), blir väldigt avancerad och svår (därmed ofta även dyr). GKN Cincinnati har därför specialicerat sig på denna tillverkning och använder sig istället utav elektrokemisk bearbetning, ECM.

ECM är en bearbetningsmetod som avlägsnar metall genom en elektrokemisk process där hög ström leds mellan ett verktyg och detaljen, där verktyget är en negativt laddad elektrod(katod), detaljen är positivt laddad (anod) och vätskan(elektrolyten) mellan verktyg och detalj är ledande. Detta sker utan fysisk kontakt mellan detalj och verktyg, vilket gör att bearbetningen kan ske utan exempelvis verktygsslitage. I processen förs verktyget(katoden) mot detaljen (anod) och den trycksatta vätskan(elektrolyten) injiceras vid en inställd temperatur mot området som ska bearbetas. När elektronerna passerar mellanrummet mellan verktyg och detalj upplöses materialet på detaljen, vilket medför att detaljen då får samma form som verktyget. Elektrolysen/vätskan transporterar sedan bort den metallhydroxid som bildas i processen.

Processen kan bearbeta avancerad geometri, såsom små eller avancerade vinklar, invecklade konturer eller håligheter och passar därmed väldigt bra för bearbetning av bliskar. Eftersom verktyget aldrig kommer i kontakt med detaljen är verktygsslitaget minimalt och metoden passar därför bearbetning av extremt hårda material eller material som är svåra att bearbeta med konventionell bearbetning(exempelvis spröda material). Bearbetningshastigheten kan vara väldigt hög vilket kan ge en vädligt fin ytfinhet, utan att termiska eller mekaniska spänningar överförs till detaljen.

En liten film från youtube hoppas jag kan göra det här lite mer förståerligt. 🙂

Med otroligt många erfarenheter, nya fina vänner och en hel del shopping har jag nu lämnat Cincinnati. Tack för allt, kära Cinci!!

Tillsammans med Sofie jobbar jag i fyra dagar på en mässa i Linköping. Det Svenska Flygvapnet firar 90år och vi har följt med vår militära avdelning för att representera GKN Aerospace Sweden. Idag fick vi finbesök i montern och Hans Krokstrand fick förklara för Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf om GKN och våra produkter. Till helgen kommer området på Malmen i Linköping att vara öppet för allmänheten och vi vill tipsa alla som vill se insidan av en flygplansmotor samt se flyguppvisningar att komma hit.

Vi hoppas att vi ses!

De tycks vara överallt; på mobiltelefonen, på tröjan och även på tandborsten. Etiketterna som proklamerar ”Made in China” är givetvis vad jag syftar på. Faktum är att Kina står för ungefär en fjärdedel av världens samlade produktion sett till värde. I vissa industrier är landet helt dominerande, exempelvis tillverkas 70 procent av världens mobiltelefoner och 60 procent av dess skor här. Att Kina har fått epitetet ”världens fabrik” är således inte så underligt.

Kina har snabbt seglat upp som det dominerande produktionslandet. År 1990 stod landet för knappa tre procent av världens produktion och har nu alltså ungefär 25 procent. Anledningarna till denna uppseendeväckande tillväxt är många och det är svårt att peka på vad som har varit viktigast. Det är däremot uppenbart att landets låga lönekostnader, förmånliga skatteregler, väl utbyggda ekosystem för tillverkning och mer slapphänta regler vad gäller miljö har bidragit till landets framgång.

Under min tid här i Kina har jag fått möjlighet att uppleva den tillverkande industrin både genom våra egna fabriker och genom underleverantörers fabriker. Jag har mötts av stora skillnader i fråga om arbetsmiljö och kapabilitet under mina besök. Alltifrån nergångna fabrikslokaler med sporadiskt utsatta maskiner till moderna och automatiserade produktionslinor har passerat min näthinna. Bland de mer moderna exemplen återfinns GKNs fabrik i Taicang. Denna fabrik startades under förra året och håller för tillfället på att utrustas med nya maskiner för serieproduktion av olika komponenter inom Land Systems-segmentet. Fabriken håller hög standard och nya produktionslinor kan designas med stor frihet,  vilket bådar för god effektivitet.

Om Kina kommer att behålla sin position som världens främsta tillverkare låter jag vara osagt, men i och med den konstant växande poolen av erfarenhet samt den starka viljan att nå nya framgångar blir jag inte förvånad om jag även i framtiden ständigt kommer att bli påmind om min tid i Kina genom ”Made in China”-etiketterna.

Äntligen tillbaka! Efter flera månader hemifrån har jag återvänt. Utlandspraktiken har varit toppen men jag har också haft en kanonsemester, två veckor i Kalifornien och några dagar hemma. Idag är min första dag tillbaka på jobbet i Trollhättan och eftersom jag ännu inte är tidsmässigt i fas med vardagen, hinner jag med lite blogg innan kollegor och arbetssysslor kommer på plats.

Till skillnad från Dennis och Daniel i det globala traineeprogrammet, är det slutroterat för mig och de andra fyra. Nu inträder vi i våra ordinarie positioner, vilket för mig innebär arbete i metallografilabbet. Det känns spännande! Om några veckor börjar nästa kull traineer och det ska bli kul att återses!

Ha det bra!
/Mikael

Jag har liksom, förhoppningsvis många av er, haft två veckor semester som jag spenderade hemma i Sverige. Det är en av fördelarna när man inte bort så långt bort att man faktiskt på bara några timmar kan stå hemma vid dörren i Sverige. Nu är jag tillbaka i England igen vilket känns bra, men samtidigt är det snart dags för mig att gå vidare och påbörja en ny rotation.

Planen är att mina projekt ska vara klara senast den 21 oktober vilket innebär att jag har drygt två månader på mig att hitta ett nytt projekt och ett nytt land. Fördelen med att vara baserad så nära huvudkontoret i Redditch är att det är fullt av kontakter och vänligt folk som gärna hjälper till att koppla en samman med intressanta människor, så förhoppningsvis skall det inte vara alltför svårt att hitta en ny rotation.

Men jag tänkte byta spår lite i detta inlägg och reflektera över det gånga året. Den 7:e september i fjol så startade resan i Trollhättan. Flera av oss traineer kände sedan tidigare till GKN som före detta Volvo Aero och flera hade arbetat och skrivit exjobb där. Ingen av oss hade däremot deltagit i ett traineeprogram tidigare och visste inte riktigt heller vad det skulle innebära. De första åtta månaderna i Trollhättan bjöd givetvis på väldigt många utmaningar, speciellt när man sätts samman i en grupp människor som man inte känner och man ska hitta sin plats i gruppen. Det är en utmaning för oss alla. Vi har verkligen upplevt mycket tillsammans som grupp: kompetensutveckling i Bokenäs, företagsbesök Stockholm, GKN Fokker i Amsterdam, Airbus i Toulouse och flera GKN-siter i England. Det fantastiska är hur mycket man faktiskt lär sig på alla dessa besök och hur värdefullt det är att vara en del av ett traineeprogram.

Givetvis har det inte bara varit en dans på rosor utan självklart har ju större delen av tiden bestått av ”riktiga” arbetsuppgifter och uppdrag som ni har tagit del av här på bloggen. Men jag kan kort och gott sammanfatta att jag är otroligt glad över att få ha spenderat dessa månader tillsammans med detta gäng. Det ser ut som att framtiden är ljus för GKN 😉

Nu kommer jag att fortsätta min resa inom the globala programmet (International Graduate Program, för ser som vill läsa med på GKNs hemsida) och vart framtiden tar mig får vi se. Dock är jag ganska så säker på att den är ljus, i och med alla möjligheter som ges. Detta blir också mitt sista inlägg innan de nya traineerna tar över så jag hoppas att ni alla har uppskattat de historier och upplevelser som ni har fått ta del av. Slutligen vill jag bara önska de nya traineerna lycka till och uppmana dem att ta vara på tiden.

Tack för mig!

Nu är det bara en månad kvar av projektet. Sen sista inlägget har det varit mycket resor och mycket möten på de olika divisionerna. Efter Fokker hade jag möte med Powder Metallurgy i Tyskland, Aerospace i USA och England samt Driveline i Polen och Spanien.

Efter att besökt så många siter och pratat med folk om program management har vi upplevt att det finns ett behov av att snabbt kunna dela tankar, idéer, funderingar  och kunna kommunicera med Program och NPI managers inom GKN. Vi bestämde i gruppen att kolla vidare på detta och vill nu skapa en plattform med syfte att enklare kommunicera över divisionerna. Det ska vara möjligt att enkelt skriva några rader, få kommentarer och gilla uppdateringar. Detta är en ny del av projektet som tillkom den senaste veckan. Det ursprungliga syftet för projektet kvarstår och nu är analysfasen i gång.

Hör av er om ni vill veta mer och ha en fortsatt trevlig sommar!
Toni