Aerobloggen

Hej igen

Då var man tillbaka igen på sin hemavdelning, nämligen som SQE på inköp. Här har inlärningskurvan varit brant de senaste dagarna och det har verkligen kryllat av möjligheter att nu få testa sina egna vingar.

Året som gick, med alla rotationer och olika avdelningar som det innebar, resulterade i att jag sammanlagt fick testa på 6 olika avdelningar inom företaget. Detta var en strategi jag hade för att försöka skapa ett stort och brett nätverk inom företaget, vilket jag idag är övertygad om att det kommer vara mycket värdefullt för min framtida roll. Detta har jag redan hunnit uppleva under mina första dagar på hemmaplan igen, främst när jag ställs inför utmaningar där jag behöver bedömningar från tekniska experter. Med de nätverk jag byggt upp och kontakter jag lärt känna, så går de nu väldigt snabbt att söka i det mentala arkivet för att identifiera vilka jag behöver kontakta och samarbeta med när jag ställs inför nya typer av utmaningar eller uppgifter.

Blickar man framåt så börjar snart utlandspraktiken att hägra. Förutsatt att det sista kommer att klaffa så kommer det för min del bära av till Newington. Detta är något som jag är otroligt taggad inför, både de spännande arbetsuppgifter, nya kollegor samt att få prova den amerikanska livsstilen i 6 månader. När det kommer till arbetsuppgifter så vill jag starta med att förklara för nya läsare att Newington ligger i Connecticut, som är en del av New England området. I New England området ligger ett stort utbud av leverantörer och kunder inom flygindustrin. Som SQE i Newington kommer det därmed finnas goda möjligheter att träffa och samarbeta med flera av dessa leverantörer. När det kommer till tiden utanför jobbet så känns det privilegierat att få arbeta där just mellan oktober-mars. Förvisso kanske vädret lämnar lite att önska, men man jag kommer för första gången få uppleva högtider som Halloween, Thanksgiving, St Patrics Day, Super Bowl etc. på plats. Till detta så är det bara en tågresa bort till att kunna besöka New York, Washington, Boston, Niagarafallen etc. Det känns kort och gott som detta kommer bli ett fantastiskt äventyr!

Så för att knyta ihop säcken för detta lite kortare blogginlägg så avslutar jag där jag börja. Tillbaka på avdelningen har man verkligen inte känt av någon ”industrisemester” i form av att man skulle sitta sysslolös, här är det fullt upp fram tills semestern. Så det blir några timmar till innan semester startar och jag reser till Australien för att ladda om batterierna.

På återseende i höst!

Hej på er!

Nu var det verkligen ett tag sedan jag skrev ett blogginlägg, och en massa spännande och roliga saker har så klart hänt sedan pennan sist rörde vid bläcket. Jag har bl.a. tillsammans med metodspecialister och inköpare fått åka och besöka våra underleverantörer av ledskenor i Karlskron i södra Tyskland, och Pau i södra Frankrike. En väldigt givande resa där jag fick lära mig mer om tillverkningsprocesserna av ledskenorna och samtidigt lära känna några av de personer som arbetar där närmare.
En del av själva syftet med traineetjänsten är just att skapa kontakter inom den europeiska industrin, ett syfte som jag under min vecka i Frankrike och Tyskland verkligen fick uppfylla.
Som trainee så får du också ofta chansen att bli involverad och kanske till och med leda projekt som kan beröra allt från produkt och metodutveckling till introduceringen av en ny produkt eller metod i produktion.
För några veckor sedan tackade jag ja till att bli djupare involverad i en del AM-initiativ som ska till för att minska produktionskostnaderna och samtidigt öka producerbarheten hos några av våra produkter. AM (Additiv tillverkning, s.k. 3D-printing) är just nu väldigt hypat och benämns (bl.a. av The Economist) tillsammans med digitaliseringen utgöra en grundsten för den tredje industriella revolutionen. Som för alla teknologier finns det med AM ett hav med möjligheter, men också sjöar av begräsningar. Det står klart att vi idag börjar närma oss toppen av ”hype-cycle” och huruvida denna teknologi kommer överleva morgondagens förväntningar återstår att se.
Jag tänkte ägna mitt nästkommande inlägg att skriva lite om AM-teknikens möjligheter, begränsningar och risker. Till dess får ni ha en härlig semester!

På återseende!

Tiden går fort när man har roligt och som trainee här på GKN fullkomligt rusar den iväg! Mer än tio månader har gått sedan vi klev in genom huvudporten för allra första gången som nykläckta och oerfarna civilingenjörer. Alltmedan tiden gått har vi blivit mer och mer varma i kläderna och snart väntar ett nytt äventyr där vi får chansen att pröva våra vingar. I oktober/november inleds ett halvårs minst sagt spännande utlandspraktik!

I förra veckan var jag därför på besök hos Fokker Aerostructures i Papendrecht, Nederländerna där jag kommer spendera kommande vinter och vår. I Papendrecht, som också är huvudkontoret för vårt holländska dotterbolag, tillverkas flygkroppspaneler till Gulfstream 650 som är ett av världens populäraste privatjetplan. För närvarande sker stora delar av komponenttillverkningen till dessa paneler hos Turkish Aerospace Industries, men min uppgift kommer vara att leda ett projekt med målsättning att stegvis insourca den kompletta produktionen till Nederländerna. Ett stort och ansvarstyngt, men också mycket lärorikt projekt som jag ser mycket fram emot. Det känns som en perfekt utmaning och steg på vägen mot min framtida tilltänkta roll som NPI-ledare (New Product Introduction). Det kommer vara mycket spännande och utvecklande att arbeta med nya arbetsuppgifter, nya produkter och i ett nytt land.

I really can´t wait to get there!

 

Tjena bloggen!

 

Ett tag sen jag skrev nu, kände att det var dags! Det blir ett inlägg om vår första run-in med GKN Sinter Metals! Som ni trogna läsare vet så var vi traineer på en resa till Tyskland för ett tag sedan. Som alla andra veckor då vi haft våra traineeresor så var även denna vecka helt magisk. Inte minst för att vädret var helt underbart – tidig sommar, strålande sol och mycket värme.

De flesta besöken vi genomför på dessa resor brukar vara aerospace-relaterade eftersom vi själva arbetar inom aerospace. Ibland väljer vi dock att besöka företag som jobbar med annat med diverse motiveringar. Ett exempel är att vi besökte Volkswagen i Wolfsburg, där det är 70000 (nej, inte 7000) anställda! Ett annat exempel var att vi besökt GKN Driveline i Birmingham, för att få se GKN ur ett större perspektiv än bara Aerospace-divisionen.

Denna gång var det dags att utvidga våra vyer även till GKN Sinter Metals, i Bad Langensalza. Sintring är en tillverkningsprocess där man utgår från ett fint metallpulver som man sedan pressar ihop och värmer tills det blir ett fast objekt utan att helt likvifiera (smälta) pulvret.

I klassisk sintring så används bara själva metallpulvret som formas, pressas och sedan värms till det blir ett solitt föremål. Detta innebär att strukturen är väldigt känslig innan tillräcklig värme tillförts. Strukturen kan falla isär bara genom att man tar på den i fel skede. I Bad Langensalza används dock en speciell metod som kallas för MIM – Metal Injection Molding. MIM innebär att man mixar metallpulvret med små plastkulor som knådas ihop till en blandning av dem två. Man injicerar denna blandning i en form och applicerar hetta tills plasten smälter och objektet då blir mycket mindre känsligt än om man inte hade haft plasten. Mer hetta får plasten att separera från metallen och man kan på detta sätt filtrera bort den från metallen och detaljen krymper då med cirka 20 procent i storlek. Slutligen sintras kvarvarande metall och man får en färdig produkt. Önskar denna produkt efterarbetas med t.ex fräsning eller svarvning så finns det inte heller några hinder för det.

Några områden där MIM-produkter är väldigt vanliga är vanliga kolvmotorer, växellådor, små detaljer i vapen, låsmekanismer, fästen, sensorer, lägesgivare och så vidare. I allmänhet är det ganska små detaljer, från någon enstaka millimeter, upp till några centimeter. Närmare den övre gränsen börjar det bli problem med sprickbildning för att processen blir mindre säker.

Sammanfattningsvis så var detta ett av de bättre besöken vi genomfört, åtminstone enligt mig. Dessa få besök vi gör utanför aerospace-branschen är väldigt inspirerande då man ofta får sina ögon öppnade för saker man inte ens visste fanns. Ännu en förmån av att vara trainee! J

 

Over and out

Trainee-jocke