Aerobloggen

I Cincinnati tillverkas, som jag skrivit om tidigare, delar till både civila och militära flygplansmotorer, såsom cases, OGV(outlet guide vanes), bliskar och blad. Istället för att tillverka en separat skiva och sedan fästa bladen i skivan senare har en blisk (bladed disk) integrerade blad. En stor fördel med denna tillverkningsprocess är att antalet komponenter därmed kan minskas eftersom det inte behövs något för att hålla fast bladen vid skivan (såsom skruvar, bultar etc). Inpassningsmomentet mellan blad och skiva elimineras också vilket medför en mindre risk för sprickbildning. Nackdelen med en blisk är att tillverkningsmomentet blir mer komplicerat, då det innebär att avancerade former behöver berabetas ur det ursprungliga godset och bladens geometri gör att konventionell bearbetning, såsom fräsning eller svarvning(framför allt om bladen har en rotation), blir väldigt avancerad och svår (därmed ofta även dyr). GKN Cincinnati har därför specialicerat sig på denna tillverkning och använder sig istället utav elektrokemisk bearbetning, ECM.

ECM är en bearbetningsmetod som avlägsnar metall genom en elektrokemisk process där hög ström leds mellan ett verktyg och detaljen, där verktyget är en negativt laddad elektrod(katod), detaljen är positivt laddad (anod) och vätskan(elektrolyten) mellan verktyg och detalj är ledande. Detta sker utan fysisk kontakt mellan detalj och verktyg, vilket gör att bearbetningen kan ske utan exempelvis verktygsslitage. I processen förs verktyget(katoden) mot detaljen (anod) och den trycksatta vätskan(elektrolyten) injiceras vid en inställd temperatur mot området som ska bearbetas. När elektronerna passerar mellanrummet mellan verktyg och detalj upplöses materialet på detaljen, vilket medför att detaljen då får samma form som verktyget. Elektrolysen/vätskan transporterar sedan bort den metallhydroxid som bildas i processen.

Processen kan bearbeta avancerad geometri, såsom små eller avancerade vinklar, invecklade konturer eller håligheter och passar därmed väldigt bra för bearbetning av bliskar. Eftersom verktyget aldrig kommer i kontakt med detaljen är verktygsslitaget minimalt och metoden passar därför bearbetning av extremt hårda material eller material som är svåra att bearbeta med konventionell bearbetning(exempelvis spröda material). Bearbetningshastigheten kan vara väldigt hög vilket kan ge en vädligt fin ytfinhet, utan att termiska eller mekaniska spänningar överförs till detaljen.

En liten film från youtube hoppas jag kan göra det här lite mer förståerligt. 🙂

Med otroligt många erfarenheter, nya fina vänner och en hel del shopping har jag nu lämnat Cincinnati. Tack för allt, kära Cinci!!

Tiden bara springer iväg och nu är det bara två veckor kvar för mig här på andra sidan Atlanten. Juni/juli har inneburit flera besök av mina nära och kära hemifrån Sverige, vilket har varit helt underbart! Sen jag skrev sist har jag hunnit med en weekend i Chicago, en weekend i New York och en massa sightseeing i/runt omkring Cincinnati. I Cininnati är det ett ”måste” att: gå på baseball(Cincinnati Reds), besöka outleten några mil norrut, grilla vid poolen och äta revben på Montgomery Inn. Även om inte Cincinnati är en turiststad är den väl värd ett besök, alla som kommer hit, inklusive jag själv, blir förvånade över hur fint det är och hur mycket som finns att upptäcka och se runtomkring. Min åsikt är att man får se ”riktiga” USA och uppleva MidWest-landsbygden(…även om det ju faktiskt är en 2 miljonersstad).

Under 2003 blev det officiellt beslutat att Ohio är ”Home of aviation”, eftersom Dayton(ca 40 min norr om Blue Ash/Cincinnati) var hemstad för flygpionjärerna Willbur och Orville Wright. Med bland annat detta som grund är det även i Dayton National Museum of the United States Air Force finns. Här finns över 360 flygplan/missiler/raketer utställda och samlingen, som därmed är världens största, innehåller bland annat de första flygande farkosterna, planet som släppte bomben över Nagasaki under andra världskriget, en display av rymdfärjan, olika satelliter, före detta presidentplan och mycket mycket mer. Ett besök på detta museum är ett måste, speciellt om man jobbar i denna branch! Det var otroligt häftigt att få se allt detta på nära håll och i verkligheten. Men jag kan bara hålla med kollegorna här, en dag räcker inte för att ta in allt, det är enormt.

Innan jag åker hem ska jag berätta lite mer om vad jag faktiskt har gjort på jobbet härborta och vad vi tillverkar både här i Cincinnati och mer om vår site i Muncie där jag var på besök i veckan, men det får bli lite senare.

Magnus Hallberg, vår traineeansvarige från Sverige, var på besök i slutet av juni för att diskutera uppstarten av GKNs amerikanska traineeprogram samt för att kolla in Cincinnati och hur det är att vara trainee här, inför kommande års traineer – jag rekommenderar varmt en utlandspraktik här! Jag avslutar denna gång med en bild från en av mina favoritplatser i Cinci och utsikten från Mount Adams när jag tog med mina föräldrar och Magnus Hallberg hit efter vi hade avnjutit de berömda revbenen på Montgomery Inn.

Trevlig sommar!

 

 

 

Så har turen kommit även till mig att rapportera från USA och min temporära hemstad Cincinnati, Ohio (Midwest USA). Här har GKN Aerospace tre fabriker som, liksom i Trollhättan, tillverkar delar till civila flygplansmotorer, militära flygplansmotorer samt den amerikanska rymdindustrin. Till skillnad mot min tid i Trollhättan som jag kommer spendera inom rymdprogrammet kommer jag här att mestadels jobba mot de civila motorprogrammen, vilket är väldigt spännande, lärorikt och utmanande! Jag har hittils utvecklat ett program som ska analysera den data som kommer ut från mätmaskinen för att kunna se om det finns några värden som är utanför satta toleranser och var dessa är lokaliserade på detaljen. Men jag tänker att det kanske är mer intressant att höra om hur livet skiljer sig här på andra sidan havet jämfört med livet i Sverige istället för att jag ska grotta ner mig ännu mer i Microsoft Excels härliga Visual Basic – värld?

Jag bor under mina tre månader i en lägenhet på ett lägenhetshotell där jag har ca 5 mintuers körning till jobbet. När jag landade(efter många om och men) och skulle checka in frågade jag i receptionen om man kunde gå någonstans i närheten och äta lunch. Svaret jag fick säger allt om livsstilen – ”Jaaaa, det kanske du kan. Men det är ju mycket lättare att ta bilen, det är ju ändå så nära och lätt att hitta!” Öh, ja, precis. Så jag tog bilen de 300 meterna till närmsta ställe för lite mat. Senare på kvällen trotsade jag den amerikanska stilen och tog en promenad dessa 300 meter för att köpa med mig mat tillbaka till rummet. Det gick jättebra, men man fick gå över parkeringsplatser eftersom trottoarer är en bristvara härborta och folk tittade på en som om man vore en utomjording.

Något som facinerar mig mycket är att allt är och ser ut precis som det gör på film. Husen ser ut som dom gör i amerikanska serier, vägarna likaså. Bilarna och tillhörande parkeringsplatser är nästan dubbelt så stora som i Sverige, skolbussarna är lika gula som på film (och ser ut att vara från mitten av 1900-talet) och polisbilarna ser ut som de Sheriff-skämtbilar som finns i komedier (eller så har jag bara missuppfattat allt och bilarna i filmerna inte alls är ett skämt i sig). Matportionerna är lika stora som jag hade föreställt mig och att få med sig en låda med resterna från tallriken är något man inte ens behöver be om, det får man nästan alltid oavsett hur fin restaurang det är.

Vad tycker jag nu då efter att ha tillbringat nästan fyra veckor i landet där allt är möjligt? Livsstilen är fantastisk om man lever i stunden! Maten är underbar, vädret facinerande(ena helgen 9 grader och regn, nästa helg 30 grader och sol – påminner lite om svensk midsommar), amerikanerna extremt artiga och trevliga och shoppingen är underbar. Men jag kan inte annat än medge att det inte är ett hållbart levende i längden; varken för mig personligen, personerna i min omgivning eller miljön. Men det är inte diskussioner jag vågar mig på här, det får vi ta en annan gång. Jag avslutar med en bild från Cincinnati skyline, vi hörs!

En del av GKN Aerospace jobbar som bekant med rymden i det europeiska rymdprogrammet Ariane. Ariane är en serie europeiska raketer för uppsändning av främst satelliter. Den raket som är aktiv idag är Ariane 5 där GKN tillverkar utloppsmunstycket samt turbinerna till första stegets motor, Vulcain 2. Utvecklingsarbetet pågår för fullt på företaget just nu då nästa generations raket, Ariane 6, snart ska börja flyga och där kommer GKN att vara ännu mer involverade i flera delar, men mer om det en annan gång.

Varför tycker vi här i Trollhättan och Sverige att det är så viktigt att jobba mot rymdindustrin? Varför ska vi skicka upp ännu fler raketer i rymden? Var börjar rymden? Hur stark är en raketmotor? Är det verkligen ”rocket science”?? Frågorna är många men svaren är ännu mer intressanta!

Rymden är, i alla fall för mig, ett väldigt diffust begrepp. Var börjar egentligen rymden? Egentligen är inte rymden så långt borta, det räcker att åka ca 100 km rakt upp så är du i rymden. Det innebär att om du kör i en vanlig bil så tar det ungefär en timme att nå rymden! Men riktigt så enkelt är det ju inte. Om vi däremot vill längre bort och hälsa på månen måste vi köra flera månader i bilen, för månen är ungefär 384 400 km bort och solen är 150 000 000 km bort (helt galet långt bort).

Men varför tar vi inte bilen eller ett flygplan upp i rymden? Både bilen och jetmotorn i flygplanet är beroende av luft vilket gör att en annan sorts motor behöver användas. I raketmotorn bränns istället väte och syre där avgaserna kommer ut ur motorn i en väldigt hög hastighet och därmed skickar iväg raketen med en lika stark kraft åt motsatt håll, allt enligt Newtons tredje lag. Under en uppskjutning går det åt enorma mängder bränsle(typ 175 ton eller 500 000 liter) vilket allt lagras inne i raketen. När raketen lämnar jorden har den en total vikt på 700 ton. Först startar första stegets motor, Vulcain 2 i detta fall. När den motorn har startat och allt ser bra ut startas boostrarna som sitter bredvid. Efter ca 50 km (halvvägs till rymden) släpps dessa boostrar, som landar i havet och blir upplockade med båt, och raketen fortsätter mot rymden. När raketen väl kommit upp i rymden, alltså efter 100 km, är satelliterna inte längre utsatta för samma yttre påfrestningar vilket gör att skyddshöljet runt satelliterna kan släppas för att spara vikt, vilket är av högsta intresse för att minimera bränsleförbrukningen. Efter drygt 150 km släpps även första stegets motor inklusive ”bränsletank” och andra stegets motor används för transport sista biten innan satelliterna nått sin omloppsbana och exakta position. Efter ca 35 minuters flygning återstår endast nyttolasten, satelliterna, som totalt väger ca 7 ton. Detta motsvarar alltså 1 % av raketens totala vikt när den lämnar jorden. 1 % nyttolast. Redan här går det att ana vilka utmaningar det innebär att utveckla en raket och alla ingående komponenter. 1 % felmarginal är väldigt lite och här omöjlig – en felräkning på 1 % skulle ju kunna innebära att det inte finns något utrymme alls för själva nyttolasten. Kanske är det bland annat detta som kallas rocket science?

Här är en film på en uppskjutning av en Ariane 5:

https://youtu.be/cFbxa_HgRIs

Varför är vi då så villiga att satsa så mycket pengar, energi och tid på att utveckla dessa raketer? Tänk på hur många gånger varje dag du använder dig utav en satellit. Kanske använder du dig av en mobiltelefon med alla funktioner, kollar sociala medier, läser tidningen online, kollar vädret – allt detta är direkt beroende av satelliter och dess funktion. Men du använder dig av satelliternas tjänster även när du tittar på nyhetsmorgon på tv:n, använder GPS funktionen när du kör bil eller handlar med ett betalkort i affären, eller när du vill se realtiden på bussarna i appen (i mobilen, som använder internet)… Ja du fattar. Rymden är helt enkelt så otroligt häftig! Självklart måste vi fortsätta arbeta med den och utveckla framtiden! Vad vore vi utan våra kära satelliter?

På torsdagen under vår studiebesöksvecka var det dags för vårt möte med Nigel Stien, CEO för GKN Plc på GKN’s kontor Pall Mall i London. Vi hade ett väldigt avslappnat, intressant och givande möte med Nigel där vi fick höra om hans karriär, hur hans resa har sett ut och vilka vändningar den har tagit. Nigel poängterade hur viktigt det är att ta de chanser som ges, att allt inte går att förutspå och planera utan att möjligheterna kommer att komma, det gäller att ha tålamod. Han poängterande även vikten av att göra det som man gör för stunden så bra man bara kan. Vidare diskuterade vi mycket kring ledarskap och vikten av en balans i livet, något jag personligen tror är otroligt viktigt och avgörande i längden (men att det tyvärr är lättare att säga än att faktiskt utföra i praktiken). Förutom detta pratade vi mycket om framtida frågor, såsom var GKN står om några år, vilka utmaningar som Nigel ser med företaget och Aerospace industrin i allmänhet.

Ett ämne som berör mig extra mycket är hur man som företag lockar kvinnor till ingenjörsyrket, vilket blev tydligt att det även var en fråga som Nigel brann lite extra för. Något som märktes under hela studiebesöksresan var att vi i Sverige har kommit relativt långt i den frågan, här på GKN i Trollhättan är man sällan ensam tjej i rummet – även om majoriteten fortfarande är män. För mig är det viktigt och skönt att höra att ledningen, även på en så hög nivå, värdesätter jämställdhet och är beredd att jobba aktivt inom den frågan.

Efter en intensiv studiebesöksvecka som gick alldeles för snabbt och var otroligt rolig är vi nu tillbaka i verkligheten i Trollhättan igen och jag har precis påbörjat min sista praktikperiod i Trollhättan innan det bär av på utlandspraktik – men mer om det senare.

Jag väljer att avsluta med ett citat från Nigel Stein:

”Enjoy what you are doing. You need to love your whole life.”

Som Gustav skrev om i tidigare inlägg så var vi traineer iväg förra veckan på en studiebesöksvecka. Efter besöket på Airbus i Toulouse flög vi över till England och vår första anhalt Bristol. Under tisdagen gjorde vi en dagstur till Birmingham där vi besökte GKN Driveline Birmingham. Här möttes vi upp av Alicia Wilson, HR, och Niel Geldard-Williams, Plant Director GKN Birmingham. Niel höll en presentation om Driveline i allmänhet och mer detaljerat om fabriken i Birmingham där det tillverkas drivaxlar och kardanaxlar till flertalet olika biltillverkare världen över. Vi fick lära oss mer om både hur de fungerar, dess funktion samt hur tillverkningsprocessen går till.

Vi fick en rundtur i fabriken där vi fick möjlighet att se hur axlarna tillverkades, från att komma in som stålstänger till färdiga driv/kardanaxlar. Fabriken i Birmingham är en modern fabrik där det tillverkas totalt omkring 53 000 axlar i veckan i 98 olika versioner. Det var väldigt kul att se och framförallt intressant att se skillnaderna mellan en högvolymsproduktion jämfört med vår lågvolymsproduktion här i Trollhättan.

Under tisdag och onsdag pågår, som vi skrev om tidigare, Chalmers arbetsmarknadsmässa CHARM. GKN Aerospace finns i Kyrkan i Kårhuset. Kom förbi och prata med oss om flygindustrin, exjobb och traineetjänster. I montern finns även Peter Emvin som kan svara på frågor om spännande doktorandtjänster!

Varmt välkomna!

I nästa vecka, den 2-3 februari, går Chalmers arbetsmarknadsmässa CHARM av stapeln och vi från GKN Aerospace finns självklart på plats för att berätta om oss och svara på alla eventuella frågor. Vi pratar gärna om allt från traineeprogrammet, GKN, anställningar, flygbranschen, exjobb eller något annat som ni har frågor om! På plats kommer undertecknad från årets trainee-kull finnas (tisdagen), tidigare traineer och HR-representant – så ta chansen! Kom förbi och säg hej och ställ alla dina frågor!

Traineeansökningstider

Jag vill även ta tillfället i akt att än en gång påminna om att ansökan till traineeprogrammet nu är öppen inför höstens antagning. (Ni hittar annonsen här.) Fördelarna med att söka traineeprogrammet är många – uttagningen är riktigt rolig och otroligt lärorik, men framförallt erbjuder själva traineeprogrammet enorma möjligheter för dig som vill utvecklas både som person och i din karriär.

Om du frågar mig är den största fördelen med ett traineeprogram att du får möjlighet att lära känna hela företaget och därmed snabbare komma in i organisationen, dels genom dina olika praktikperioder som ”tvingar” dig att byta mellan olika kollegor och avdelningar, men kanske framför allt att företaget (och faktiskt inte bara internt GKN) öppnar upp många dörrar till möten med olika anställda på flertalet nivåer där ni som grupp har stora möjligheter att själva får bestämma vilka ni vill träffa. Detta gör att du snabbt kan bygga upp ett kontaktnät som kommer vara guld värt i resten av din framtida karriär!

 

Du som är student eller har varit student känner nog igen dig i flera olika programmeringsspråk. Programmen och språken är många, variationerna och användningsområdena likaså. Under min tid på Chalmers var fokus mest på Matlab och lite olika simulerings- och CAD-verktyg. Men, som en vis före detta trainee sa i ett inlägg för ungefär ett år sedan så finns det ett annat program som används överallt, hela tiden och är väldigt användbart på flera sätt. Tyvärr är det lite bortglömt i högskolevärlden, enligt min personliga åsikt och erfarenhet. Detta program är inget mindre än Microsoft Excel.

Excel är så mycket mer än plus, minus och ett verktyg för fina diagram. Det är ett program som framförallt kan spara otroligt mycket tid – förutsatt att det används på rätt sätt. Jag önskar att jag hade lärt mig mer om Excel under mina år som student. Bara på tre månader här på GKN har jag nu upptäckt många nya, komplexa funktioner och kanske framförallt att programmeringsmöjligheterna i Excels Visual Basics är oändliga. Om ni inte har öppnat Visual Basics – gör det, testa! (Det finns fina övningar på Youtube för alla er som är lika förvirrade som mig. =) )

 

Så, du som fortfarande studerar och till alla er andra – får ni chansen att ta en kurs i Excel – gör det!!

 

Med anledning av fredagens terrorattentat i Frankrike har vi beslutat att inte genomföra studiebesöksresan till Frankrike och Holland. Våra tankar går till alla berörda och drabbade. Vi hoppas på att kunna genomföra resan vid ett senare tillfälle.

Traineegruppen 2015-2016