Aerobloggen

Liksom Erik så galant rimmat fram lämnar Trainee 2013/2014 nu över stafettpinnen till nya förmågor och tackar för oss. Det har varit ett fantastiskt år, men även om detta kapitel avslutas så påbörjas ett nytt, minst lika spännande då vi börjar våra nya tjänster!

Tack alla härliga kollegor för att ni gjort året till ett minne för livet!
Och välkomna säger vi till våra nya kollegor Anders, Cecilia, Christian, Maria och Martin, Trainee 2014/2015!

Over and out.
Trainee 2013/2014 genom
Anna, AeroThermodynamics Engineer, Rymdmunstycken

Som Marin nämnde i ett tidigare inlägg vallfärdades världens alla stora företag inom aerospace (samt de största flygplansnördarna) till Farnborough vecka 29 för att delta vid Farnborough International Airshow (FAI). Eventet hålls vartannat år i England och vartannat i Paris, och jag och Marin hade turen att befinna oss i rätt land vid rätt tidpunkt.

Jag fick möjligheten att åka till FAI som representant för de svenska traineerna och var där två dagar under veckan. På måndagen var det Press Day och jag och de andra traineerna (7 graduates från UK, en från US och en från Indien) fick fria tyglar att utforska mäss-hallarna, träffa kunder och leverantörer samt såklart kolla in alla flygplan som var utställda och som flög. Det är en himla massa plan och helikoptrar vi gör delar till och jag lärde mig en hel del nytt om vår product range! Mycket imponerande att se jättarna Airbus A380 och Boeing 787 Dreamliner köra snäva svängar och höra plan som Eurofighter Typhoon och Avro Vulcan mullra förbi.

Till vänster ses engelska traineer uppe på GKN-paviljongens utsiktsdäck i spänd väntan på att en A380 ska påbörja sin flyguppvisning. Till höger har vi mig och Josh Mickle, US graduate, framför en modell av F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter, till vilken vi bland annat tillverkar canopy och komponenter till främre delen av motorn.

På fredagen var det Futures Day och en dag tillägnad att inspirera studenter. Vi hade fullt upp med aktiviteter i vår fina paviljong (se bild i Marins inlägg från 21:a juli) där vi bland annat anordnade tävlingar och bemannade utställningshallen innehållande smakprov av vad vi gör inom GKN Aerospace.

En del av det GKN-crew som hjälpte till under fredagen. Här ses bland annat alla graduates och apprentices som deltog, längst till höger har vi Jim Goodman, Head of Global Engineering Integration.

Det var en fantastisk vecka och jag fick möjlighet att möta många personer i ledningen för GKN Aerospace samt härliga graduates och apprentices. Och var jag inte en flygnörd när jag kom till Farnborough på måndagen var jag det definitivt när jag lämnade på fredagen, i solskenet vandrandes mellan flygplanen med en glass i handen.

Med det avslutar jag mitt sista inlägg från Englandet och kanske det sista under mitt trainee-år. Lämnar nyvunna vänner i UK men ser fram emot att träffa alla arbetskamrater igen där hemma och den nya kullen med traineer. Väl mött i september!

Då Erik så fint dragit upp lite skillnader mellan vårt avlånga land och US tänkte jag lista lite märkligheter jag råkat på i UK.

–          Checkar används. När jag skulle få kompensation från företaget för en säkerhetskontroll i början på praktiken var den tänkt att ges ut som en check. Vad jag skulle göra med denna papperslapp hade jag ingen aning om så lyckades efter lite om och men få dem att gå med på att sätta in pengarna på kontot istället.

–          Separata kranar för varmt och kallt vatten. Jag vet inte om man kan råka på detta i Sverige (har själv aldrig sett det) men det är i alla fall standard här i dam- och herr-rummen. Och de sitter med si sådär två decimeters mellanrum. Frågade en kollega hur de bär sig åt för att inte bli skållad och fick svaret att man fick vara snabb med händerna mellan kranarna för att få ljummet vatten. Lyckas aldrig riktigt.

–          Klocka som ringer in från rasten. En klocka ringer på morgonen halv åtta när det är dags att börja jobba. Förståeligt i fabriken kanske men lite märkligt på kontoret tyckte jag som ovan. Det ringer sedan ut för lunch, in igen efter lunchrastens slut och sedan när vi får gå hem. Jag kände mig lite som att jag var tillbaka i mellanstadiet i början.

–          Mängden kaffepulver i koppen. Ja, det bjuds på instant coffee på jobbet. Men jag vande mig efter ett tag. Det noterades dock tidigt att jag kräver MINST dubbelt så mycket kaffepulver per kopp som en genomsnittlig engelsman.

–          Lunch vid skrivbordet. Min första dag gick kemisterna med mig till canteen:en och åt, efter det var det skrivbordet som gällde eftersom det är där de äter var dag. Matlukten i kontoret hänger kvar ett tag men är inte så farlig så länge någon inte ätit mat som luktar hund-/kattmat.

–          Paj är inte paj. Pie i UK är inte något med äggstanning, det heter istället Quiche. Ett exempel på pie är den vi fick på jobbet med ”ale and steak”, vilket innebar ett pajskals-paket med köttbitar i slemmig gegga. Läskigt! Ska tilläggas att detta historiskt bara var ett sätt att tillaga kött och dylikt på och att pajskalet då inte åts, vilket styrker min teori om att dagens engelsmän fått det hela med paj om bakfoten.

Efter att ha noterat allt detta ska det tilläggas att vi svenskar tydligen är skumma på diverse sätt enligt arbetskamraterna. Men eftersom jag inte håller med tänker jag inte göra någon sådan lista.

Vi vill tacka alla sommarpraktikanter 2014  för en bra insats!

I år har vi haft ca 70 sommarjobbare hos oss på GKN Aerospace Engine Systems i Trollhättan. Förutom alla 48 Aeroelever har vi erbjudit sommarjobb till ett 15 tal ingenjörsstudenter samt några studenter inom ekonomi och HR.

Våra sommarpraktikanter är en viktig investering för företaget eftersom många av våra medarbetare börjar sin karriär som praktikant inom organisationen.

Vi önskar alla praktikanter en fortsatt bra sommar och lycka till med fortsatta studier!

Jag hade förnämt besök här på Luton-siten i veckan av en rymling från Filton! Marin begav sig österut för att ta tillfället i akt och se vad vi på GKN pysslar med inom transparencies och kom hit över dagen. Jag hade anordnat en introduktion till det vi tillverkar här och en rundvandring i produktion. Det blev en del Lean-snack eftersom det har implementerats med framgång här i Luton och även en hel del nörderi i tekniska detaljer, vilket ju hör till.

Från vänster: Marin, Moi, canopy till Eurofighter Typhoon and ett cockpit-fönster till
Boeing 747.

Vi avslutade dagen med lite gott att äta och dricka på B&B:et där jag bor och där Marin bokat ett rum för natten. Mat tillreddes efter att en räd gjorts i mitt grönsaks-/potatisland. Nedan visar jag stolt upp skörden!

Potatis, sallat och gräslök. Morötterna behöver någon vecka till i jorden.

I övrigt, när jag inte blir avbruten av trevliga besök, jobbar jag på med rapportskrivning för att dokumentera allt jag gjort under min praktikperiod rörande tester i lab och is-vindtunneln. Mycket kaffe blire i processen! Återupplivar även mina färdigheter inom beräkningar av transportprocesser och mer specifikt rörande kylning av vattendroppar.

Lite fritid får jag allt till mitt upp i allt arbetande. I helgen for jag till Wales för att besöka Cardiff och Brecon Beacons nationalpark. En del slott blev det även under helgen och på hemvägen blev det en snabbtur till fina Bath där jag och min reskamrat undersökte det imponerande romerska badet.

Till vänster ses Brecon Beacons nationalpark, till höger Cyfarthfa Castle inte lång därifrån.

Nu är det minsann inte lång tid kvar av min praktik i Englandet, men ett inlägg till lär det bli innan nästa års traineer tar över. Vi hörs igen i augusti!

Vad har en Anna haft för sig de senaste 5 veckorna måntro?
Jo, cirkus två av dessa har hon spenderat i en is-vindtunnel i Luton. Olika coatings har testats för att se vilka egenskaper som ger bäst skydd mot is. Detta har inneburit cirkus två veckor av -15 grader, vilket känns fullt rimligt nu när den stekheta (?) sommaren är här. Somliga solar hemma i Sveriget, andra drar på tjocktröjan och halsduken i Englandet…

Hårtorken användes flitigt för att värma upp stelfrusna händer och te dracks i mängder (så klart på engelskt vis med mjölk!) för att hålla tempen i resten av kroppen. Men röda händer var det värt för att få erfarenhet av denna lite speciella test-utrustning!

Icing wind tunnel selfie och själva tunnelen!
Jag, Rhiann och glada miner efter att ha avklarat första dagen med testning (fotot är taget innan vi började skruva in plattor utan vantar…).

I veckan fick jag möjligheten att följa med på en Technology Day i Southhampton vilket var hemskt spännande! Det var en dag där representanter från olika siter inom GKN Aerospace Airframe och Special Products kom från världens alla hörn för att dela med sig av resultat från diverse utvecklingsprojekt samt nätverka med andra GKN:are. En intensiv dag fullproppad med givande presentationer om nya teknologier, något en nörd som jag var mycket exalterad över!

Bilden nedan visar Susanna i kemi-gänget som var ensam kvinna att presentera utav ca. 20 personer (HUR kan det vara så få kvinnor med på en sådan här konferens?!). Heja heja!

Otroligt duktiga Susanna presenterar för ett hundratal kostymnissar.

Kan man inte få nog av sina arbetskamrater på arbetstid får man se till att ses även utanför jobbet. Igår, väl hemkomna från Southampton, after workade jag plus mina reskamrater Susanna och Steve (boss över kemisterna i Luton) och firade Sveriges nationaldag. Detta gjordes med en bit mat i solen på en pub utanför metropolen Luton.

Himlans trevligt sätt att fira fantastiska Svedala på och härligt avslut på en grym vecka!

Nu ska här njutas resten av helgen av att värmen ÄNTLIGEN anlänt till Kings Walden! Cheerios!

Jag har redan gjort tre veckor på GKN i Luton och trivs förträffligt! Här på siten jobbar man en hel del med fönster till flygplan, närmare bestämt cockpit-fönster till civila kärror samt canopies, det ”fönster” som omsluter piloten, till militära flyg (F-22 Raptor samt Eurofigter Typhoon för nyfikna nördar). De är till största del gjorda i plast och till dessa produkter tillverkas olika typer av coatings som appliceras i renrum.

Här i Luton pysslas det även en hel del med kompositer och is-skydd, man producerar bl.a. delar med electrothermal ice protection till framkanten av vingarna på 787:an och framkanten till lååånga rotorblad till helikoptrar.

Den avdelning jag jobbar på heter Chemistry och det innebär en hel del arbete hands-on i labbet. Jag jobbar med allt från att blanda läbbiga kemikalier med dubbla skyddshandskar till rapportskrivning och aerodynamik-support i olika projekt. Bilden nedan visar mig en vanlig dag på jobbet.

Outfit Of The Day: Anna är iförd en vit labbrock, tjocka gummihandskar som klarar angrepp från starka syror och baser, en mycket smickrande gasmask och i handen håller hon en typisk tång. Foto taget under etsningsprocess av provplåtar till vindtunneltester och dragskåpet i bakgrunden innehåller ett rejält bad med kaliumhydroxid.

Tanken med min vistelse här är att jag i första hand ska jobba med ett projekt som heter IceCoDe och är en del av EU-projektet CleanSky. Detta projekt består av två delar där den första går ut på att studera vilka egenskaper hos en coating som påverkar vidhäftning av is. Jag kommer hjälpa till att blanda coatings, applicera dessa på provplåtar och testa dem i labbet samt i deras icing wind tunnel. Har blivit försäkrad om att det finns skidjackor och vantar att tillgå för de timmar jag ska spendera där. Resultaten ska sedan utvärderas för att se vilka egenskaper som gör att isen släpper från/ej fäster vid ytan.

Del två i projektet är utveckling av testutrustning för att i labbet kunna framställa olika typer av is och i samma utrustning kunna testa kraften som krävs för att skjuva isen (se vilken typ av coating som gör att isen lossnar lättast). Byggandet av denna utrustning drar igång senare i sommar.

Nu åter till pipetterna och spraypistolerna. Kemist – javisst!

Detta inlägg skrivs från ett B&B utanför Luton mitt ute på landet. Efter att ha tagit flyg, buss och bil anlände jag förra helgen till denna fina plats där jag bokat in mig de två första veckorna. Det tog mig dock bara ett par dagar att inse att det är här jag vill spendera min sommar. Nu har jag flyttat in i lägenheten i husets översta våning och vyer från fönster kan ses nedan.

Åh, härliga Engelska landsbygd! Hästarna som ses i hagarna bor här på gården, det finns 20 inackorderade fålar som gnäggar åt en när man kommer ut på morgonen.

Eftersom jag bor en bit från närmsta by är bil ett måste. Vägarna är inte heller särskilt breda så en mindre modell rekommenderas. Därför blev jag något trött då jag på resdagen kommer fram till biluthyrningen och får en bil som rymmer sju personer. VAD skulle jag med den till?! Jag hade en hel del packning med mig men det vara lite att ta i… Eftersom de inte hade någon annan automatväxlad att erbjuda (propsar allt på det i vänstertrafiken) fick jag snällt köra runt med den. Mycket lustigt tyckte de nya arbetskamraterna.

Efter en del missar från biluthyrningens sida blev det till slut tredje gången gillt och igår fick jag äntligen byta bil. Hejdå bussen och hej min nya lilla sportiga!

Bilbytet –  före (till vänster) och efter (till höger).

I övrigt har jag det finfint och trivs förträffligt på jobbet! Har härliga kollegor och jobbar praktiskt i labbet hela dagarna. Mer om det så småningom.
Nu ska jag ut och hjälpa till att natta hönsen. Cheers!

Då var det dags till slut. Au revoir Göteborg, adjö Trollhättan och hello Luton! Jag gör min sista vecka som trainee på GKN Aerospace Sweden och undrar vart året tagit vägen?! På måndag kör jag igång med arbetet på GKN Aerospace Transparency Systems i Englandet. Där väntar nya jaktmarker och jag kommer att vandra kemi-stigen i fyra månader. Nästa vecka ser jag fram emot fem dagar med Transparency Systems boot camp. Det blir fullspäckat schema innehållandes rundvandringar i verkstäder, information om olika projekt och lab training med övning i praktiska färdigheter. Får se till att ladda upp ordentligt med kolhydrater i helgen.

A står för Luton. Heja den engelska sommaren, låt den visa sig från sin bästa sida!

Har haft fem förträffliga veckor på anskaffning (se inlägg https://aerotrainees.se/2014/03/shopping-for-a-living/) som även innehållit en hel del kakeplikt, som våra norska kollegor kallar det. Det blir till att pipa runt och bjuda på fika minst en dag i veckan på någon av de avdelningar jag varit på sedan jag började trainee-programmet. Veckofikan är man nämligen mycket noga med här på företaget, nåde den som skulle glömma sin vecka! Något jag för första gången lyckades göra i måndags då vi hade möte med traineerna. Så nu känns det säkrast att fly landet!

Jag väntar mig att svengelskan snart är ett faktum så ursäktar på förhand om ni bloggläsare får lida av detta i sommar. Mer om vad jag faktiskt kommer att jobba med berättar jag när jag kört igång, till dess får ni hålla tummarna för att väskorna kommer fram och att jag inte kört ihjäl mig. Nu ska jag ägna mig åt separationsångest tills jag åker.
Ha de gött, hej!

Vad pysslar en Anna med såhär års måntro? Det frågar vi nog oss alla dagligen, så tänkte att jag skulle svara på denna million dollar question. En hel del shopping blir svaret. Jag har nämligen tagit mitt pick och pack och begett mig till anskaffning. Här får jag pyssla med diverse lustigheter, allt från att skriva rekvisitioner och skicka prisförfrågan till leverantörer till att kartlägga framtida teknologier och tillverkningsmetoder. Trivs som fisken i vattnet!

Min bild av denna avdelning har reviderats en hel del sedan jag börjat då fokuset på teknik är betydligt mer framträdande än jag trott. Detta kanske framför allt då jag följer inköpsledaren i olika teknologiprojekt. Jobbet på anskaffning är otroligt socialt med massor av leverantörs- och kundkontakt. Jag har på mina dryga två veckor hunnit med både besök hos leverantör och ett leverantörsbesök hos oss. Arbetet innefattar mycket varierande uppgifter och jag övar flitigt på multitaskandet. So much to learn, so little time! Så nu ska jag njuta av de två veckor jag har kvar och suga upp så mycket kunskap som möjligt.

Typisk bild av en inköpsledare – många bollar i luften! Ska noteras att löparskorna är på under skrivbordet för att hen ska hinna ta sig mellan alla möten.

Vi i trainee-gänget åker idag ut på vår sista resa tillsammans. Sista gången jag sitter inklämd timmar i sträck mellan killarna i baksätet, och framför allt vårt sista studiebesök. Lite ledsamt är det… men roligheter väntar vid destinationen i grannlandet! Mer än så avslöjar jag ej, har änna åkt på den där GKN:ska hemlighets-sjukan.

Här har vi en passande låt att varva med den välspelade och välsjungna “On the road again”:
http://www.youtube.com/watch?v=H4H7NeweZ-g