Aerobloggen

Som ni kanske vet är ansökningsprocessen till nästa års traineer i full gång. För civilingenjörer är vi inne på sista veckan, på tisdag 31 mars är ansökningen över. Så har ni inte redan sökt: sök nu!

Nytt för i år är att vi nu även har en traineeplats åt en civilekonom. Eftersom denna information kommer ut så sent är ansökningsperioden till denna plats förlängd till 5 april. Så alla ni civilekonomer som är sugna på en karriärstart inom flygmotorbranschen, sök sök sök!

Mer information och länkar till ansökningarna hittar ni under “Traineeprogram” -> “Sök till traineeprogrammet”.

Efter en helg som bestod av vansinnigt mycket sömn (Kiruna-resan tog nog mer på mig än vad jag insåg själv!) så är vi nu tillbaka i Trollhättan igen. Den här gången har jag hamnat på Anders hemavdelning Commercial, där jag har börjat ge mig in i kontraktens och ekonomins underbara värld. För några år sedan läste jag en grundkurs i Företagsekonomi och det kommer väl till pass nu! Jag har bara börjat sätta mig in i dokumenten jag ska grotta ner mig i, men har redan stött på balansräkningar, rabatter, nuvärdeskalkyler, budgetar och massa annat.

Exakt vad det blir av den här perioden vet jag knappt själv än, men det är väldigt intressant att få se hur ett avtal med våra kunder kan se ut och hur mycket det är att hålla koll på. Det kommer kanske inte bli min specialitet, men jag är av inställningen att ju mer man vet om projekten man jobbar i, desto mer tvärfunktionellt kan man arbeta. Och tvärfunktionellt är ju alltid bra!

I övrigt vill jag bara än en gång passa på att påminna om att ansökningen till nästa års traineeprogram är öppen i några veckor till. Passa på att söka redan nu så har du det gjort!

 

Då var det dags för en ny traineeresa. Det känns som att vi levt i en resväska de senaste veckorna, men kul har vi i alla fall. I skrivande stund sitter vi på Arlanda och väntar på flyget som ska ta oss norrut upp till Kiruna.

Annars har tiden sedan jul bara flutit iväg och precis som Christian skrev så har den tredje praktikperioden just avslutats. Jag satt, precis som Christian, på Research and Technology, men jobbade med helt andra uppgifter. Min uppgift var att ta fram data och göra grafer över hur den nuvarande och kommande flygplansmarknaden ser ut utifrån tekniska parametrar. Antal airliners i de olika flygplanstillverkarnas backlog jämfördes med antal säten i standardutförande, kabinstorleken hos business jets jämfördes med deras respektive räckvidder och motorernas fläktdiametrar jämfördes med deras dragkraft. Dessutom har jag börjat titta lite på hur rymdmarknaden ser ut, också det ett väldigt spännande område att studera. Jag fick till några bra bilder som jag hoppas kommer till användning, men framförallt har jag lärt mig mycket om både olika flygplan, vad som skiljer dem åt, hur marknaden ser ut och hur den fungerar, vilka parametrar som spelar roll och vilken politik som påverkar. Min handledare visade sig vara en riktig expert på allt vad flygplan heter och han berättar gärna om man frågar!

Utöver detta har det varit ett par hektiska veckor med planering inför kommande besök från ett antal studenter från Frankrike och den stundande avresan till USA. Jag och Anders (framförallt Anders) har kämpat hårt med boende, bilar och flygbiljetter och det ser ut att ordna sig. Mycket finns kvar, framförallt det beryktade visum-ansökandet, men det ska nog lösa sig det också.

Nu blir det som sagt en veckas resande (som jag låter Anders och Martin berätta mer om senare i veckan) och därefter påbörjas vår sista praktikperiod i Trollhättan innan det bär iväg till utlandet…

Skickar med en fin liten klassiker på dagens tema:

 

 

 

Efter besöket i Filton som Martin beskrev i förra inlägget bytte vi inte bara stad utan även land och tog flyget till Nederländerna. Efter diverse flygtransferbussar kom vi fram till vårt hotell och slocknade gott i våra hotellsängar.

Den fjärde dagen styrde vi så kosan till Noordwijk och ESTEC – European Space Research and Technology Centre. Eftersom vårt besök där inte skulle börja förrän klockan 13.00 blev vi rekommenderade att först ta en titt på SpaceExpo, den första permanenta rymdutställningen i Europa (som för övrigt firar 25 år i år). Här fick vi inte bara lära oss massa om stjärnor och planeter utan också se hur austronauterna har det i rymden, hur det känns att skjutas upp i rymden i en rymdraket, hur högt man kan hoppa på månen, fysiken som gör att vårt solsystem hänger ihop och en massa annat. Jag låter bilderna tala för sig själv (med lite hjälp av bildtexter) och rekommenderar varmt ett besök ifall man har vägarna förbi!

 

 

 

Efter ett par timmar på SpaceExpo var det så dags att ta oss vidare mot ESTEC. Efter en rigorös säkerhetskontroll (som vi dock numera blivit ganska vana vid) fick vi komma in på området där två vänner till Christian, Liselott och Anders från studietiden i Luleå, mötte oss och åt lunch med oss. Därefter började en ordentlig rundvandring på ESTEC med en guidad tur på deras museum där de bland annat har en modell av hela och fullskalig modell av delar av rymdstationen ISS. Vi fick också se rymdprylar som varit uppe i rymden och kommit ner igen. Vi fick också oss en guidad 3D-tur av rymdstationen och fick se makalöst vackra bilder som astronauterna däruppe har tagit på vår planet.

Därefter tog vi oss vidare genom de många byggnaderna och fick möta en ansvarig för de många projekt som bedrivs vid ESTEC. Han beskrev deras projektmodell av typen Concurrent Engineering med inslag av Spiral Development. För mig, som läst projektledning mot produktutveckling och gjorde mitt examensarbete inom just olika produktutvecklingsmodeller, var detta en härlig omväxling mot all produktion som vi hittills sett på våra studieresor. Efter detta sprang vi vidare till nästa station: ett möte med en ansvarig för utvecklingen av en ny rymdrobot som ska köra omkring på Mars samt en tjej som gör sitt examensarbete på avdelningen. Där har de bland annat byggt upp ett 9×9 meter stort område av sand och grus som ska efterlikna landskapet på Mars. Eftersom denna robot ska kunna köra omkring helt själv måste den också klara av att själv hantera bergskamrar, stenar, höjdskillnader och sand. Ett av problemen de står inför är det faktum att signalerna mellan kontrollrummet och roboten på Mars tar så lång tid att man bara kommer att kunna kommunicera med roboten två gånger per dygn. Det var en väldigt intressant pratstund vi fick med dessa två ingenjörer!

Efter detta tog vi avsked av ESTEC och begav oss till den lilla mysiga staden Leiden där vi passade på att spendera lite mer tid med Christians vän Liselott under kvällen.

Vill ni veta mer om SpaceExpo och ESTEC kan ni följa nedan länkar:

SpaceExpo

ESTEC

Vi traineer har tagit jullov och då faller det på bloggansvarig att skriva en kort julhälsning till våra läsare. Julen firas nere i Småland innan jag återvänder till Västergötland till nyår. Även om 2014 har varit ett fantastiskt roligt år, så är jullovet en välbehövlig paus med ordentliga sovmornar, julgodis och långa promenader i skogen med hunden. Det enda som egentligen saknas är snön. Därefter väntar 2015 som rivstartas med en studieresa till bland annat våra GKN-siter i England. En resa som jag är riktigt taggad inför! Jullovet och resan innebär dock att det kan bli lite oregelbundet med blogginlägg fram till mitten av januari. Istället rekommenderar jag vår Facebook-sida istället. Där kommer det upp desto mer när vi är borta från kontoret!

För att ni inte ska sakna oss alltför mycket bjuder jag på en humorklassiker såhär på självaste julafton. Som ingenjör måste man ju tycka att det här är ganska roligt (och ganska nördigt). Frågan är: finns jultomten? Rent fysikaliskt kan vi hitta några motbevis.

1. Inga kända arter av renar kan flyga. Men det finns ytterligare 300 000 levande organismer som skall klassifieras, och även om flertalet av dessa är insekter och bakterier, så utesluter inte detta HELT de flygande renar som bara Jultomten har sett.
2. Det finns 2 miljarder barn (personer under 18 år) på jorden. MEN eftersom Jultomten inte verkar betjäna de muslimska, hinduistiska, judiska och buddhistiska religionerna, reduceras arbetstyngden till endast 15% av det hela — 378 miljoner, enligt Befolkningsinstitutet. Genom en snitträkning av 3,5 barn per hushåll, blir detta 91,8 miljoner hem. Man förmodar att det finns åtminstone ett snällt barn i varje hem.
3. Jultomten har 31 jultimmar att arbeta på, tack vare de olika tidszonerna och jordens rotation, och om man antar att reser från öst till väst (vilket verkar logiskt). Detta medför 822,6 besök per sekund. Med detta menas att för varje kristet hushåll med snälla barn, har Tomten 1/1000 sekund att parkera, hoppa ur släden, krångla sig ner i skorstenen, fylla sockorna med klappar, lämna resten av klapparna under granen, äta de godsaker som möjligt blivit kvarlämnade, få sig själv upp genom skorstenen igen, tillbaka upp i släden och sätta fart vidare mot nästa hus. Vi antar nu att vart och ett av dessa hushåll är jämt utplacerade över jorden (vilket vi, naturligtvis, vet är falskt men för våra uträkningars skull så accepterar vi detta), och detta ger 1,2 kilometer per hushåll, en total resa av 120,8 miljoner kilometer, inte inkluderat uppehåll för vad de flesta av oss måste göra minst en gång var 31:e timme, plus matning av djur och så vidare… Med detta menas att Tomtens släde rör sig med en hastighet av 1045 kilometer i sekunden, 3.000 gånger ljudets hastighet. För jämförande ändamål, det snabbaste människobyggda fordonet på jorden, Ulysses rymdsond, rör sig i den löjliga hastigheten 43,8 kilometer i sekunden — en konventionell ren kan springa i, högst, 24 kilometer i timmen.
4. Slädens nyttolast tillför ytterligare ett intressant inslag. Om vi antar att varje barn inte får något mer än en LEGOsats av lagom storlek (ungefär 1,5 kilo), bär släden 321.000 ton, inte inkluderat Tomten, som är oftast beskriven som överviktig. På marken, kan konventionella renar inte dra mer än 220 kg. Även om man går med på att ‘Flygande renar’ (se punkt 1) kan dra 10 gånger den normala vikten, räcker det inte med åtta renar. Vi behöver 214.200 renar. Detta ökar slädvikten — till 353.430 ton.
   Åter igen, för jämförande — detta är fyra gånger fartyget Queen Elizabeths vikt.
5. 350 000 ton som färdas i 1045 km i sekunden skapar ett enormt luftmotstånd — detta kommer att värma renarna på samma sätt som rymdskepp som återvänder till jordens atmosfär. Ledarparet bland renarna kommer att absorbera 14.3 quintiljoner joule av ren energi. I sekunden. Var. Kort sagt, de kommer att gå upp i eld nästan omedelbart, och utsätter då de bakomvarande renarna och skapar en öronbedövande ljudexplosion i deras kölvatten. Hela rengruppen kommer att upplösas unde ren tidslängd av 4.26 tusendelar av en sekund. Tomten kommer under tiden att utsättas för centrifugalkrafter 17.500,06 gånger gravitationskraften. En 182 kilos Jultomte (som verkar löjligt smal) kommer då att pressas mot slädens bakre vägg med en kraft av 3.149.961 kg.

Slusatsen är därför — om Jultomten någonsin delade ut presenter på julafton, så är han död nu.

Originaltexten hittar ni här.

Hoppas jag nu inte har förstört julen helt för er genom att ta död på tomten. Som tröst bjuder jag på en bild från vårt julkalas där vi traineer traditionsenligt lussade vackert! Från oss alla till er alla, en riktigt God Jul och Gott Nytt År!