Aerobloggen

För att få inblick i andra organisationer och få kunskap om olika teknologier, arbetsätt eller annat som kan hjälpa oss i vår framtida roll på GKN gör vi under Traineeåret ett antal extern studiebesök. Ett utav dessa besök har vi gjort på Volvo Cars i Torslanda där syftet var att se deras serieproduktion i höga volymer samt hur de arbetar med deras nya kärnvärde design.

Volvo Cars är en personbilstillverkare som grundades år 1927 och som ingick i den svenska Volvokoncernen fram till år 1999 då amerikanska Ford köpte upp tillverkningen av personbilar. Sedan år 2010 ägs Volvo cars av kinesiska Zhejiang Geely Holding Group. I Torslanda ligger huvudkontoret för Volvo Cars, monteringsfabriken Torslandaverken, större delen av utvecklingsavdelningen, krocktestcenter samt flera andra viktiga avdelningar.

För att uppfylla syftet med besöket startade vi med att åka ”blå tåget” som tog oss genom deras fabrik där vi fick följa det lagrade råmaterialet på ”rulle” ända till slutlinan där de färdiga bilarna startas för första gången. Vi var alla otroligt imponerade av hur verkstäderna var uppbyggda med många automatiserade robotar och väl utvecklade linor. Vi avslutade besöket med att träffa en chef på design som beskrev hur Volvo Cars arbetar med design och hur viktigt det har blivit för att överleva inom bilindustrin. Han visade via bilder, på deras nya konceptbil Concept Coupé, hur Volvo jobbar framåt i tiden med design med samtidigt bakåt. Concept Coupé är nämligen en futuristisk drömbil samtidigt som den har rötter i 60-talet då det var ikonbilen P1800 som stod modell för designteamet som fick i uppdrag att designa konceptbilen.

Här ser ni oss Traineer tillsammans med Volvo cars nya konceptbil som lanserades i Frankfurt för drygt 2 månader sedan.

När man jobbar på GKN får man en hel del grejor på köpet, vare sig man vill eller inte. Fri tillgång till gym, och skyldigheten att baka till fredagsfikan en gång per två månader är typexempel på saker GKN-paketet innehåller. Ett annat exempel är staden Trollhättan.

När jag flyttade hit för drygt två månader sedan tyckte jag att det var en väldigt fin sommarstad. Men den visade sig vara nästan ännu bättre på hösten. Jag ska inte pina er igenom en höstpromenad i textform, utan bidrar istället med några bilder.

(Observera: bilderna är tagna med en fyra år gammal smartphone. Ytterligare ett exempel på den package deal som en anställning på GKN innebär.)

Göta älv. Samma vatten jag omgivits av
i Karlstad rinner här genom Trollhättan
och vidare ner förbi hemstadan Kungälv.

Promenad runt Spikön. Till höger, en
tom småbåtshamn.

Inte ens 30-talisterna tänker sitta inne i detta fina väder.

Även i denna stad finns det en “rätt” och en “fel” sida
älven. Ur mitt perspektiv: vänster sida rätt, höger fel.

Den skarpsynte lägger märke till att det är väldigt mycket vatten med på bilderna. Detta är ingen slump. Få stadskärnor har så mycket vatten som just Trollhättans.

I ett tidigare inlägg berättade Anna om studiebesöket på Saab museet.  Förutom just studiebesök innehåller aktivitetsveckorna även möten med andra verksamma personer från olika industrier samt möten med andra traineer. Syftet är att få nya erfarenheter och vidgade vyer, få ny input för att helt enkelt komma ”utanför boxen”.

Under veckan besökte vi Bokenäs spa- och konferenshotell som ligger vid havet i Bohuslän.  Det var väldigt rogivande att vistas där, maten var jättegod och utsikten från anläggningen var vacker.  I den inspirerande miljön deltog vi i en upplevelsebaserad ledarskapsutbildning. Syftet med utbildningen är att lära känna sig själv och sin grupp för att på bästa sätt vara en duktig ledare och en effektiv gruppmedlem. På kvällen hade vi en rolig aktivitet där vi lagade en trerätters middag tillsammans. Vi delade upp oss i grupper där varje grupp blev ansvarig för utförandet av en rätt, kvällen blev en succé!

Denna vecka har jag även börjat på en ny praktikperiod på ES (Engine Services), fast nu i rollen som ingenjör.

Sista dagen under vår första aktivitetsvecka var en heldag för oss i Göteborg. Efter lunch hade vi ordnat ett besök i flygledartornet på Göteborg City Airport (Säve). De tar vanligtvis inte emot besök där, så vi måste haft en otroligt charmig själ som fixat detta (läs: Oscar). Väl på plats blev vi mycket varmt mottagna av kontrolltornschefen och flygledarna. Under besöket fick vi en ”crash course” i flygledning och vi fick även se några Ryanairplan starta och landa. Enligt mig: mycket spännande! Vi fick bland annat berättat för oss hur så kallade gröna inflygningar går till. Tanken är att flygplan i stort sett ska glidflyga ner till flygplatsen utan några onödiga gaspådrag på vägen, vilket leder till minskad bränsleåtgång och reducerat buller. Stort tack till er som var snälla att ta emot oss.

Efter besöket i tornet tog vi oss ner till flygmuseet Aeroseum som ligger i anslutning till flygplatsen. Hela museet är insprängt i berget och var länge en, för allmänheten, hemlig gömma. Historien bakom denna berghangar var att svenska försvaret under 1950-talet ville skydda sig mot eventuella kärnvapenbombningar. På Aeroseum finns det mycket att gotta sig i om man är intresserad av militära flygplan, särskilt intressant blir det när man får se de förträffliga motorer som en gång tillverkats i Trollhättan. Vi testade även att spaka några Viggenplan själva i flygsimulatorerna som finns där, och om ni skulle få ett infall att testa passera under Älvsborgsbron i Göteborg i överljudsfart så är det full möjligt, det är vetenskapligt bevisat! Dock slutade det ofta som bilden nedan beskriver.

Nearly all GKN Aerospace Engine Systems employees will recognize that the 1^st of October 2013 is the first anniversary of our new company.  What you may not know is some of the history associated with our individual businesses and GKN plc.

2013 is the 254^th year for GKN as a company.  Our heritage began at the Dowlais Ironworks in the Welsh Valleys of England near Merthyr Tydfil on 19 September 1759.  The original partnership deeds established the business to deal in “the Art, Mystery, Occupation and Business of an Iron Master and Iron Manufacturer.”  By the end of 1760, its first full year of operation, the ironworks produced an average of 18 tons of iron per week.

2013 is the 83^rd year for the Trollhättan engine business.  Our business began in April of 1930 as Nohab Flygmotorfabriker with an order from the Swedish government for 40 Bristol aircraft engines.  In 1941 the company was renamed Svenska Flygmotor Aktiebolaget which it would remain until 1969 when Volvo acquired all shares in the company and in 1970 the business was renamed Volvo Flygmotor AB.  The company expanded its’ business portfolio and the number of locations grew and in 1994 it was once again renamed as Volvo Aero Corporation.

2013 is the 37^th year for manufacturing operations at the Kongsberg facility.  Originally part of Kongsbergs Våpenfabrikk AS, the site began aircraft engine work for the P&W F100 as part of the Norwegian Ministry of Defense procurement of F-16 fighter aircraft.  In 1987, this business was set up as an independent company called Norsk Jetmotor AS owned by Pratt & Whitney, Snecma, the Braathen Group and the Norwegian government.  In 1999, Volvo Aero acquired the majority of the shares and in 2011 became the sole owner.

2013 is the 27^th year for business operations in Connecticut.  Aero-Craft, as it was originally known, began aircraft engine component machining operations in the nearby town of New Britan, Connecticut in 1986 and moved to its’ current location in Newington in 1998.  The business became part of Volvo Aero in 2004 and was expanded in 2006 to its’ current footprint.  Plans are in place to commence a further expansion project beginning in the 4^th quarter of this year.

And 2013 is the 25^th year for Applied Composites in Linköping.  The company was founded in 1988 at the historical Malmen airbase in Linköping with FFV Ordnance, part of the Swedish Defense organization operating in the arms industry, and later Bofors to produce advanced composite components for weapon systems.  Applied Composites also produced canopies for the Swedish Saab 105 SK60 and Saab Lansen 32 aircraft.  Aerospace Radome design and manufacturing competency was acquired from Trelleborgplast that has its’ origins back to 1957 when Lansen, the first Swedish fighter, was equipped with a radar system.  The business became part of Volvo Aero in 2007 with the objective to develop and manufacture light-weight composite engine components.

The businesses and facilities in GKN Aerospace Engine Systems have various origins and unique histories, all of which have played an important part in making our current company what it is today.  It is important that we preserve this rich heritage and take advantage of the different strengths that each bring as we address the challenges of today chart our course for the future.

Imorgon kommer det upp ett gästinlägg här på aerobloggen från ingen mindre än
Mike McCann, CEO för GKN Aerospace Engine Systems!  Det är otroligt roligt att han vill medverka på bloggen och det sker på initiativ från Traineerna 2012/2013.
Så kolla in på bloggen imorgon för detta exklusiva inlägg!

Museet visade sig bjuda på allt från turbomotorer, som Marin kunde lära oss andra en hel del om, till innovativa prototyper. En imponerande sådan var en experimentbil från -85 med solcellspaneler i taket som driver kupéventilationen och håller bilen sval när den står parkerad i solen. Inte så dumt en stekhet sommardag!

Den absoluta favoriten var i mina ögon den allra första prototypen Saab tog fram, Ursaaben. Wow, vilken kärra! Men det är inte bara den ursnygga aerodynamiska utformningen som gör att den tar hem min förstaplats, det faktum att man satte in en startmotor till flygplan i den ger ju såklart pluspoäng. 1945 fattades beslutet att Saab, som då enbart tillverkade flygplan, skulle ge sig in i bilbranschen. 1946 stod sedan prototypen klar och produktionen startade 1947 – snabba pix med andra ord!

Imponerande hantverk!

Jag bjuder även på en bild från förra fredagens photo shoot och en skickligt poserande Erik. Trevlig helg!

Top model nästa?

Så hade jag ett kompendium som hette när jag gick på gymnasiet. I detta häfte var det utförligt beskrivet hur man bär sig åt när man ska laborera. Se till att tidtagaren fungerar, att utrustningen står stadigt, att utförandet dokumenteras, men framför allt, att man måste vara noggrann i sina mätningar. Oh, you have no idea.

Ett par dagar under min pågående verkstadspraktik har jag spenderat på Mätcenter. Vad gör man då på mätcenter? Jo, man mäter. Egentligen är det faktiskt inte svårare än så. Svårigheten ligger snarare, precis som i mitt gymnasiekompendium, i noggrannheten. I praktiken blir det dock en liten skillnad mellan mina gymnasielabbar och GKN.

I talspråk använder man sig oftast av centimeter när man pratar om längder, om man exempelvis ska köpa en gardin eller få åka Balder. För att mäta centimeter räcker det med en tumstock. Lite mindre är en millimeter. För att få en bra noggrannhet bytes tumstocken med fördel ut mot ett skjutmått. Diskuterar man tiondelar av en millimeter går det, med en stadig hand, att överleva med ett elektroniskt skjutmått. Men när vi pratar hundradelar, eller varför inte tusendelar, då är det dags att bege sig till mig på Mätcenter.

Kraven på delarna (fackspråk: detaljerna) rör sig i spannet om plus/minus en hundradels millitmeter ner till en tusendels millimeter. I extrema fall innebär det att en detalj med nominell diameter på, säg, 1 meter måste vara inom spannet 0,999999-1,000001 meter. Försök mäta det med måttband.

På mätcenter används en coordinate measuring machine, eller CMM. En detalj placeras mitt i maskinen. Genom hjälp från en mjukvara programmerad specifikt för aktuell detalj, markerar operatören vissa punkter på detaljen, så som högsta kanten och ett antal borrhål, till exempel. Genom att göra detta vet maskinen var detaljen befinner sig, och kan då på egen hand utföra mätningen. Det är nu själva mätningen börjar. Den lilla tunna mätnålen riktigt smeker längs med alla ytor på detaljen, på ett underbart vackert sätt. Det hela måste nog upplevas själv för att kunna förstås.

När mätningen är färdig, 0,5-8 timmar senare, är färdig har man fått samtliga mått, ner till tusendelar, rätt in i burken. Smidigt!

 
Bild på en typisk CMM. Här på GKN har vi både
mindre och väldigt mycket större maskiner.

Närbild på mätnålen. Det finns flera olika
former på nålar för att komma åt alla utrymmen.

PS: Det slog mig just att den som har plats och råd att ha en CMM hemma skulle kunna se sina barn växa i realtid. Bara att låta tusendelarna ticka på. Fast trots denna enorma möjlighet hamnar nog ändå inte en CMM överst på önskelistan.

 Äntligen är den dagen kommen då jag kan ta på mig blåställ och ge mig ut i verkstaden på allvar för lite hands on. För första gången har jag på daglig basis en stor nytta av alla mina erfarenheter från flygindustrin och det känns underbart att inte behöva stå vid sidan om likt ett frågetecken. Trots nöjet att få demontera en flygmotor infinner sig snart allvaret och det framkommer tydligt vilken enorm kunskap och kompetens som finns på GKN. Alla regelverk som måste följas samt den precisa omsorg och behandling dessa flygmotorer behöver för att garantera din och min säkerhet .

Den pågående verkstadspraktiken utförs på Engine services (ES). Avdelningen jobbar med flygmotorunderhåll och kundsupport av civila flygmotorer samt gasturbiner.

 Syftet med praktiken är att lära känna produkterna och få en kännedom om flödet samt arbetsprocessen ute i verkstaden. Från att en motor ankommer, demonteras, kontrolleras till att den monteras, provtestas och åter skickas till kund. Det är viktigt att känna till verksamheten för att kunna ge kunden den bästa tänkbara service.

Under min pågående verkstadspraktik har jag florerat i verkstaden för att lära mig så mycket som möjligt. Jag har varit med vid demontering/montering samt vid kontroll av olika detaljer, där sökes skador och sprickor med hjälp av oförstörande provning. Jag var även med vid motortestkörning vilket var väldigt häftigt. Jag har även hunnit med att socialisera mig med mina nya kollegor, under en trevlig middag som avslutades med en bowlingsturnering. Vilken mitt lag vann.