Aerobloggen

Hej kära läsare!

Här kommer del 2 i min utforskning av Bristol. Förr var Bristol känt för tobak och slavhandel, men dagens Bristol är mest känt för dels sin cider och dels (tro det eller ej) sin graffiti. Härom helgen var det UP Festival i Bristol, som är en “urban art festival”. Konstnärer från hela Storbritannien och även från andra delar av Europa kom till Bristol för att måla graffitti på väggar runt om i stadsdelen Bedminster.

Allt från proffs till studenter på graffiti skolan (ja, det finns faktiskt en sådan) och även amatörer letade sig till festivalen för att utrycka sin konst.

Inte bara väggar målades på, utan även andra objekt utsattes. Jag vet inte vad ni tycker, men jag hade gärna velat ta en sväng i den bilen!

Sen var tillställningen också en anledning till att träffa vänner och ta en öl eller två medan man beundrade alla konstverk.

 Strålande sol och klarblå himmel gjorde detta till en mycket lyckad tillställning!

Hej på er!

För er som söker lite läs lektyr, så kan ni läsa en artikel i aviation week om projekten jag numera är delaktig i genom min utlandspraktik på GKN Aerospace i Filton:

http://www.aviationweek.com/Article.aspx?id=/article-xml/AW_05_06_2013_p42-574844.xml&p=1

Både anläggningen i Filton och Trollhättan nämns.

Enjoy!=)

Nu är resan bokad! Santa Ana! Exklusivt för er läsare redogör jag för flygresan med lite “fun facts”.

1. Gothenburg Landvetter (GOT)   –  London Heathrow (AMERICAN AIRLINES)
Plan: Airbus A320  – “narrow-body plan” för kort- till medelånga distanser, flög första gången 1987. Generellt låter A320 väldigt högt och ibland konstigt och om ni är uppmärksamma nästa gång ni sitter i ett plan från den här flygfamiljen så kommer ni höra runt fem personer som undrar vad det är för skrämmande skällande ljud från motorn. Ljudet beror på en hydralisk pump (PTU) som går igång i start/landning för att stödja orginalbränslesystemet. En toalett togs bort i sista sekund under designen, det är därför det ofta är långa köer. 2015 lanseras A320neo, en uppgradering som spås minska bränsleförbrukningen med 15% – spännande!
Motor: CFM56 – tillverkas av Snecma och vi på GKN Engine Systems tillverkar Low Pressure Turbine Case, Low Pressure Turbine Vanes och Low Pressure Turbine Shaft.
          V2500 – motor av Pratt & Whitney. Vi står för Bearing/House/Bearing support och Low Pressure Turbine Case, Turbine Exhaust case

2. London Heathrow – Los Angeles Airport ,LAX (American Airlines)
Plan: Boeing 777 Passenger. En av Boeings absoluta top-säljare. 3 millioner olika delar finns i planet tillverkade av 900 leverantörer. (Jobbig logistik?). Av totalvikten är 9% tillverkad av kompositmaterial. Tydligen finns det 2 millioner rad kod i olika program som används av kontrollsystemet i det här, första, fly-by-wire planet av Boeing. 
Motorer: GE90-115B. Motor av GE i partnerskap med Snecma och Carlton. Vi tillverkar Fan Hub Frame, Fan Case LP Turbine Case, Hub, Shroud, Seal, Impeller. 
             PW4000. Pratt & Whitney.  Vi tillverkar Bearing/Housing, Hub, Intermediate Case, Diffuser Case, Low Pressure Turbine Case, Turbine Exhaust Case.

Egentligen ska jag göra ett mellanstopp i San Antonio för att hälsa på min gamla värdfamilj, och det skulle ju kanske kunna vara intressant för någon (nörd) att veta att jag då ska flyga med MD-80 från Boeing. På den sitter JT8D, en motor som vi givetvis också tillverkar ett flertal komponenter till (en kassako).

Hemresan tar vi en annan gång tror jag…

Hej!

Nu har det snart gått tre veckor av min tid här i Connecticut, USA. Jag har hunnit med en hel del både på jobbet och på fritiden. Under den här veckan har jag gått Pratt & Whitneys utbildning och certifiering inom Laboratory Control at Source. Det handlar mycket om kundens krav och styrning av materialtester, standarder inom provning, testrapporter och annan kontroll av material, processer och delar till Pratt & Whitney. Det kan exempelvis vara när vi som leverantör till Pratt & Whitney köper in råmaterial för att tillverka våra delar.   Vilka typer av tester måste vi då göra och hur ofta? Det var tre intensiva dagar som var väldigt intressanta.

I USA kommer man ingenstans utan en bil, åtminstone inte i Connecticut. Nästan alla tar varsin bil till jobbet, affären osv. Det gör att det kan bli lite trångt på vägarna här. I rusning är det krypkörning som gäller. På motorvägen finns det ofta en separat fil för de som samåker. Det räcker att man åker två i samma bil för att få åka i den filen.

På fritiden blir det lite allt möjligt här. I lördags var jag på bowling med ett gäng kollegor.

Jag har även försökt se lite av naturen som finns vid sidan av motorvägen.

I fredags var jag ute och käkade med två kollegor. Vi åt något så amerikanskt som chicken wings. Till dessert skulle vi köpa milkeshake på en drive-in. Det var inte så som jag är van vid i Sverige där man ställer sig i kö, åker fram för att beställa och sedan åker fram till luckan, betalar och åker därifrån. Det här var ett annat koncept. Vi åkte till en parkeringsplats, gjorde vår beställning, väntade på samma plats och sedan kom en tjej ut med beställningen, på rullskridskor! Jag blev nästan lite chockad!

Hej kära läsare,

Förra helgen passade jag på att vandra runt i Clifton i Bristol medan det var uppehåll. Det regnar ganska mycket här:P Jag gick till Clifton Suspension Bridge, en känd hängbro, som byggdes på 1800-talet. Tydligen var det också från denna bro som världens första bungyjump gjordes.

Clifton är ett område i Bristol, och i vilken jag numera bor. På väg till bron stötte jag på typiska symboler för England, nämligen den röda brevlådan och den röda telefonkiosken.

Under min promenad genom Clifton, hittade jag också ett mysigt litet bageri och köpte med mig några läckerheter som jag tog med mig till en närliggande park.

Jag har nu jobbat 3 veckor på GKN Aerospace i Filton, strax utanför Bristol, där jag jobbar i 3 olika projekt med friktionssvets. Men detta berättar jag mer om i nästa inlägg;)

Nu har jag kommit fram till USA, installerat mig i min lägenhet och gör nu min tredje dag på jobbet. Min resa till USA gick bra om jag jämför med den Claire beskrivit i inlägget innan. Jag reste via München till Boston. Lång flygresa men som tur var hade jag förberett mig med en tidning och en bok. Dessutom fanns det ett stort utbud av filmer på planet. Jag korsade atlanten med en Airbus A330 där en del av våra produkter finns i motorerna.  

Här i Connecticut är vädret fantastiskt med strålande sol och 20+ grader Celsius. Efter tre månader har jag kanske lärt mig att tänka i Fahrenheit.  Utlandspraktiken sammanfaller perfekt med sommarsäsongen här. Ser fram emot att åka till kusten lite längre fram.

Jag gör min utlandspraktik hos Pratt & Whitney som är vår kund och partner samt en av världens största jetmotortillverkare. Pratt & Whitney-motorer återfinns både i civila plan och militära. Huvudkontoret ligger i East Hartford, Connecticut, där även jag har mitt kontor numera. Jag delar korridor med andra internationella partners.

Jag har nu varit i USA några dagar, det är fantastiskt här och jag har knappt tre månader till att se fram emot.

Hej kära läsare,

I fredags gick jag ombord flyget på landvetter, och trodde att jag skulle få en bekymmersfri resa..jag skulle ju bara flyga till England. Tji fick jag!

När jag mellanlandade i Amsterdam, så begav jag mig direkt till gaten där flyget till Bristol skulle avgå. På plats vid gaten säger de till mig att de redan bordat planet, och att jag inte får åka med, utan får gå och boka om biljetten. Detta är inte sant!!, flyger genom huvudet på mig. Men damerna vid gaten är väldigt bestämda, så är bara att bege sig till ombokningsdisken.

Vid ombokningen säger de att de två nästa flygen till Bristol är fulla, men det sista flyget ska det eventuellt finnas plats på, så det placerar mig på “waiting list”. Detta innebär att jag ska gå till gaten vid bordning, och hoppas att det finns en plats till mig. Detta är inte sant!!(igen!). Jag ska alltså sitta på Schipol flygplats i 5 timmar, och hoppas att jag kommer med sista flyget..härligt!

Som tur är hade jag med mig en bra bok, så timmarna bara flög iväg, och därefter kom jag faktiskt med sista flyget till Bristol!:D Turen har vänt! Eller?

När jag kom fram till Bristol stod jag vid bagagebandet och väntade på mitt bagage, men de kom inte..! Då får jag veta att mitt bagage är kvar i Amsterdam(!), och kommer nästa dag till Bristol. Detta är inte sant!!(igen!). Damen i “bagage service” var väldigt snäll och trevlig, och jag fick med mig ett badrums-kit och en t-shirt så att jag skulle kunna borsta tänderna och sånt=)

Men nu är både jag och mitt bagage framme i Bristol. Slutet gott!=)

Båda resorna flög jag med en Fokker 70, och till motorn som sitter i detta flygplan så gör vi brännkammaren. Kul att veta=)

Hej kära läsare!

Som Hanna skrev i tidigare inlägg, så har vi nu kommit fram till det sista steget i trainee programmet, nämligen utlandspraktiken. Ikväll packar jag väskorna för att imorgon byta ut den svenska västkusten mot den brittiska. Jag ska nämligen göra min utlandspraktik på GKN Aerospace i Filton (strax utanför Bristol) i England.

Det är en hel del förberedelser innan, massa pappersarbete och dylikt, men nu ska allt vara klart. Eller? Ett problem jag stött på är att hyra en lägenhet på distans, vilket man inte kan i England då man måste vara på plats, en så kallad “distance regulation”. Därför blir helgens uppdrag att leta boende, och har för närvarande 5 visningar inbokade på lördagen. Håll tummarna att det går vägen!

På måndag morgon kl.8 står jag vid företagsportarna för att börja jag min utlandspraktik i England! Är väldigt exalterad och förväntansfull!=) Mitt nästa inlägg kommer från England. På återläsande!

Nu är det snart dags för utlandspraktiken. Jag kommer åka till USA på måndag för att jobba tre månader hos en av våra kunder. Just nu är det en hel del förberedelser att ordna med. Idag fick jag mitt visum på posten, biljetten är bokad och snart får jag börja packa väskan. Jag ser verkligen fram emot detta äventyr som kommer vara en spännande avslutning på mitt traineeår.