Aerobloggen

Idag är min sista arbetsdag i staterna. Det är både skönt och sorgligt, skönt att få komma hem och få semester men sorgligt för att jag inte vet när/om jag kommer tillbaka. Jag har verkligen trivts här borta, amerikaner är trevliga och lätta att prata med. Vädret måste man ju också nämna om man är svensk och det har varit fantastiskt bra. Ändå verkar de som bor här inte sådär jättenöjda med vädret men det är väl typiskt mänskligt, inget är någonsin bra nog. Jag kan varmt rekommendera ett besök här iaf. New York var riktigt mäktigt. Var nästan så man kände att man varit där förut, troligen p.g.a. alla filmer och serier man sett som utspelat sig där. Central Park var nog min favorit, en oas mitt i all stress.

 

Nä jag tror jag bryter här, detta får bli min sista officiella handling som trainee på Volvo Aero.

Vi ses hemma i Sverige!

Guten abend!

Löjligt att upprepa det hela tiden, men tiden går så ruskigt fort här nere. Tänka sig att det redan gått två månader sedan jag kom ner med min stabbiga gymnasietyska. Även om inte den blivit mycket bättre så har jag verkligen uppskattat möjligheten att få bo i Tyskland. Det är ett härligt land med mycket att se och uppleva och en matkultur att (ordagrant) dö för. Så här mycket protein, läs kött, har jag aldrig ätit på så kort tid och jag undrar om det verkligen är så hälsosamt. Men kom igen, för att låna ett uttryck från cybervärlden, YOLO!

I onsdags kom Olivia ner och stannar här i två veckor. Det var skönt att träffa henne igen efter två månader. Vi är visserligen vana att träffas rätt sällan, men det här var lite väl lång tid! Hittills har jag mest visat henne runt i staden och vi har ätit massa god mat. Nästa vecka tänkte vi börja beta av de obligatoriska sevärdheterna; det finns bl.a. massa häftiga slott och palats att titta på, men vi tjuvstartade redan idag med ett besök till djurparken!

Auf wiedersehen!

PS. Vill passa på att hälsa de ny traineerna välkomna. Vi ses i september!

Då är man äntligen snart framme vid sitt livs första ”riktiga semester”, så länge jag kan minnas har det varit sommarlov från olika typer av utbildningar som har gällt på somrarna (+sommarjobb!) Det känns att man samlat ytterligare några vuxenpoäng, men det ska nog gå bra – jag tror jag kan vänja mig vid att ha semester. =) Imorgon jobbar jag sista dagen innan det är dax för lite ledighet. Det är dock imponerande hur fort tiden har gått sedan mitten av september och första dagen på traineeprogrammet. Det är inte utan anledning man brukar säga att tiden går fort när man har roligt!

Planerna inför utlandspraktiken går också framåt; jag har idag börjat nysta lite i olika möjligheter till boende. Ska bli skoj!

Trevlig sommar!                                          

Isabelle

“Untill you pull and deploy your parachute you are dead!” Det var med dessa ord upprepandes i bakhuvudet man klev in i det lilla flygplanet som skulle ta en upp till 14 000 ft och starten på ett fritt fall på 60 s ner till 5 000 ft där man förhoppningsvis skulle fortsätta färden under en utvecklad och fungerande fallskärm. Som ni förstår i och med detta inlägg så fungerade fallskärmen som den skulle! Har hittills gjort 3 hopp och det känns som det kommer bli fler.

Förutom att hoppa fallskärm som har tagit upp större delen av min fritid det senaste så har jag mest slappat på stranden och ätit god mat. Jag njuter helt enkelt. Vet inte hur jag ska klara av att komma tillbaka till Sverige om det inte blir bättre väder hemma snart för här är man verkligen bortskämd med bra väder. Igår kom det visserligen en åskskur med golfbollshagel men efter 4 timmar så var det blå himmel igen.

Volvo sponsrar ett lokalt baseballag här och i lördags var det dags för den årliga picknick som Volvo bjuder på. Samtliga anställda med respektive var bjudna till en särskild del av stadion som Volvo hade hyrt. Här bjöds det på korv med bröd och hamburgare och lite senare blev det även glass. Detta var en mycket trevlig tillställning som tyvärr slutade med att hemmalaget förlorade. Det var på det hela en mycket trevlig upplevelse och jag tror inte det var så många som brydde sig om vem som vann egentligen…