Aerobloggen

Om vi tar oss tid och summerar året kan vi säga att vi blivit minst tio år klokare.

Vi började på GKN via en stentuff rekrytering där vi blev analyserade, testade och pressade till max. Allt för att vi som blev utvalda skulle klara av att bära ”traineehatten”. Väl antagna på programmet fick vi veta att vår ”fläshiga” utbildning från våra fina universitet enbart var en simpel biljett. Nu var det viktigt att prestera och visa fram fötterna. Glöm alla betyg, i denna värld är prestation och resultat det nya måttbandet. Vad har vi då presterat?

Det vi egentligen kvalificerade in för var att få ett utbildningsår utan dess like. Med traineehatten från GKN öppnar sig dörrar som vanligtvis är stängda för allmänheten. Vi har under året erfarit verkstadspraktik, möten med företag från flygbranschen och även företag från andra branscher. Vi har jobbat på olika avdelningar där vi haft kvalificerade arbetsuppgifter. Vi har blickat in i framtida teknologier och träffat människor med olika bakgrund från olika befattningar. Vi har träffat pionjärer intresserade av rymden och varit djupt under marken för att ta del av svensk flyghistoria. Vi har jobbat för att marknadsföra GKN och tagit del av utbildningar vilka kommer göra oss till bättre medmänniskor och effektivare medarbetare. Listan över vad vi har presterat är lång. Trots det har vi fortfarande mycket kvar att lära innan vi är tillräckligt hårdkokta för att inta våra slutgiltiga roller på GKN.

Så låt oss nu summera året som ett händelserikt år där vi blivigt klokare och mer erfarna. Vi väntar ivrigt på att det nya året skall börja.  För då är det dags att köra igång igen.

Gott nytt år och god fortsättning!

Det är full fart på de 11 spelarna i IFK och Heja Blåvit! skanderas flitigt av klacken vid namn Älgarna. Vänta nu, Älgarna? Änglarna heter de ju! tänker mina Göteborgskamrater för sig själva. Nix pix, när man jobbar vi Tvåstad (översättning: gemensamma namnet för Trollhättan och Vänersborg), så snackar man inte fotboll, då är det bandy som gäller!

För att ha minsta chans att hänga med i fikarumstugget så bör man definitivt ha sett i alla fall en bandymatch. Det var med skräckblandad förtjusning en aktiv sporthatare som jag själv följde med ett gäng bandyentusiaster till Vänersborgs Arena. Jag ska nu på ett mycket objektivt sätt summera detta sportevenemang i ett antal plus och minus.

+ Snabbare tempo än många andra sporter.
– Tempot var så snabbt att man inte hann se bollen. Jag jublade först när de med mer tränade bandyögon yttrade målskrik.
+ Även ändringar i poängställningen skedde snabbt, vilket gjorde att i stort sett hela 90 minuterna var spännande.
– Jag kunde inte till fullo uppskatta spänningen i publiken då jag inte (ännu?) är Vänersborgsfrälst.
+ Hemmalaget vann, klacken var igång och stämningen i arenan var god.
– Clarie hade sitt småländska hjärta hos bortalaget, och var därför på ett riktigt grinigt humör under hemresan.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att de positiva aspekterna övervinner de negativa med god marginal. Vem vet, dagen till ära kanske jag pallrar mig iväg på lite annandagsbandy…

Båda lagen är blåvita. Lagom pedagogiskt.

Det är dagen före dopparedagen och de sista förberedelserna inför aftonen är i full gång. Knäck ska tillverkas och skinkan ska griljeras – fullt ös i det Lindska hemmet! Något som dock inte behöver jobbas på denna dag är julstämningen. Den har nämligen byggts upp sakta men säkert under hela december på jobbet, där julen är något som inte kan gå någon förbi obemärkt!

December månad innebär att GKN Aerospace Sweden sakta men säkert förvandlas till en plats för julfrosseri. Det började lite lätt med adventsljusstakar på skrivborden (även i verkstaden kunde man hitta en och annan). Efter detta följde snart julgranskulor hängandes från taklampor och i blommor, halmbockar, julgranar, ljusslingor, sjungande prydnadstomtar… Ja, du förstår. Och då och då hör man julmusik i bakgrunden från något av kontoren.

Utöver pynt har det också varit en hel del julaktiviteter. Detta i form av bl.a. luciafirande, julbasar och julluncher där alla anställda blivit bjudna på julbord. Ätande har faktiskt varit ett genomgående tema under årets sista månad. Många avdelningar har haft oändligt med julfikan och stora lådor med godis har funnits utplacerade för att dra ner mig och resterande personal med dålig karaktär i fördärvet.

Med andra ord har det varit ett härligt avslut på en mycket händelserik höst. Och tänk att äventyren fortsätter i januari! Men först blir det två veckors välförtjänt ledighet.

Än en gång, från oss alla till er alla bloggläsare – en riktigt God Jul!

En otroligt fin julgransprydnad i form av en jetmotor, 3D-printad av GE.

Traineerna 2013/2014 vill önska alla läsare och kollegor en sannerligen God Jul. Nu får vi alla lite välförtjänt julledighet efter en händelserik höst.

MEN, ni kan vara lugna. Bloggen kommer inte gå på semester utan kommer fortsätta att förse er med rolig läsning mitt bland allt jul- och nyårsstök.

Så när julmiddagen hos farmor är allt för långdragen, eller skidliften allt för lång – plocka då upp telefonen och ta en titt i bloggen.

God Jul!

I tisdags begav vi traineer oss till Innovatumområdet som är ett utvecklingscentrum i Trollhättan. Innovatum bildas år 1997 i Nohabs gamla fabriker från år 1897 med syftet att främja näringslivets utveckling. Vi åkte hit för att besöka produktion tekniskt centrum, PTC, som är ett modernt produktionstekniskt laboratorium där fokus läggs på smarta och effektiva produktionsmetoder.

PTC drivs av Innovatum, Högskolan Väst och GKN för att studenter, forskare och företag ska kunna samverka och lära av varandra under samma tak. Fokus ligger på avancerad teknik för att driva utvecklingsprojekt som kan stärka konkurrenskraften hos företagen i vår region som i sin tur kan säkra regionens industrier.

Just nu har GKN ett flertal projekt i gång på PTC inom bland annat svetsteknik, automation och bearbetning.

Produktions tekniskt centrum, byggnad 73.

Vi tackar Joakim, Peter och Mikael för att ni tog emot oss och tog er tid att visa oss detta häftiga ställe där Trollhättans industri en gång startade. Tack!

Nu lackar det mot jul och sista veckan på denna spännande praktikperiod börjar närma sig slutet. Inför julen är det mycket som ska fixas och ordnas, när julstressen blir för påtaglig kan det vara skönt att låta tankarna flyga fritt. Då tänker jag på rymden, och stressen släpper en aning samtidigt som jag får lite arbete gjort. Denna praktikperiod har jag nämligen varit på avdelningen Space propulsion, vilka arbetar mot rymdindustrin med raketmotorer, somliga kallar det för ”rocket science”, jag kallar det arbete!

 På GKN i Trollhättan ansvarar vi för tre otroligt viktiga raketmotorkomponenter. Dessa är turbopumparna vars uppgift är att tillförse raketmotorn med bränsle samt dysan som kontrollerar gasflödet. Utöver dessa komponenter tillverkar GKN även brännkammaren till raketmotorn Viking. Förutom dessa komponenter består en raketmotor av en hel del ventiler, givare, regulatorer, sensorer och en massa rör.

En turbopump består av två moduler, en turbin med tillhörande turbinhus och en pump med tillhörande pumphus. Gasen som pumparna avser driver en turbin som i sin tur driver själva pumpen. På så sätt skapar man riktigt effektiv bränsletillförsel. Det sitter två turbopumpar på en raketmotor en för flytande syre och en för flytande hydrogen.

Till skillnad från en turbin på flygmotorsidan är att dessa turbiner är kalla. Detta kräver helt ny kunskap och erfarenheter hur material och komponent beter sig under extrema förhållanden fast i detta fall extrema och kalla förhållanden.

Den andra komponenten vi utvecklar och tillverkar är dysan. Dysan är utformad på ett sätt så att gaserna uppnår överljudshastighet mellan förbränningskammaren och dysan. Detta ger upphov till en rad fysikaliska effekter som ökar utströmningen och kraften ytterligare. Våra raketmotorer används främst i Ariane programmet vilket tillhör det europeiska rymdprogrammet ESA, European Space Agency.

Det här inlägget kommer att ge två perspektiv på pendlande: mina observationer under de många timmar jag spenderar på tåg mellan Göteborg och Trollis samt Eriks tankar om ”pendlandet” mellan Trollhättans centrum och… ja, GKN lite utanför centrum.

Möjligheten att Göteborgs-pendla kan ses som en stor fördel om man väljer att utnyttja tiden väl. Vissa av de anställda här på GKN Aerospace har så kallade pendelavtal. Detta innebär att man kan utnyttja tågtiden som arbetstid och kan på så sätt gå ”en timma tidigare” från jobbet för att ta igen denna timma på tåget. Himlans praktiskt om man envisas med att bo i Göteborg! Och inte är detta så ovanligt minsann, det är allt en liten klan som åker fram och tillbaka varje dag. Alla anser dock kanske inte att jobb är det bästa sättet att fördriva tiden på under den dryga halvtimmelånga färden. Bland de vanligaste aktiviteterna finner vi inmundigande av diverse föda (framför allt frukost på morgonen, och vilka picknickar vissa packar sedan!), slumrande, lyssnande på ljudböcker/podcasts och stickande. Det har kommit på förslag att införa ett gym i någon av tågvagnarna, vi får se om det i framtiden erbjuds även denna typ av aktiviteter.

När det är ljust ute är det en rätt fin tågsträcka man åker längs med Göta älv, solnedgångarna över Bohus fästning går inte av för hackor! Dock är det något mer deprimerande i mörker, vilket vi ju faktiskt har utanför arbetstiden stora delar av året. Då är det ungefär som att åka genom en mörk tunnel i 30 min. Men med trevligt sällskap eller lite trevlig musik flyger tiden fram.

Hos mig (Erik) i Trollhättan är det 06:00 signalen man genom åren förknippat med en rejäl morgontrötthet ljuder. Efter att blåsan är tömd och armhålorna luktar gott slår jag mig till bords för en rejäl portion kvarg (utmaning: försök hitta en frukost som har lika bra förhållande nyttighet/smak/prisvärdhet). När Dagens outfit™ är vald går jag ner till Gamla Bettan för att trampa iväg till jobbet. Bor man centralt i Trollhättan tar det 10-15 minuter att cykla till GKN, beroende på vilken grad av svettning man är beredd att ha när man kommer fram. Hela sträckan består av prima cykelväg och hänsyn till övrig trafik kan därmed hållas till ett minimum, vilket jag med morgontrötta ögon och morgonmusik i lurarna kan uppskatta. Från Porten har jag sedan ett par hundra meters promenad innan jag stämplar in några minuter i sju.

Om Rysskylan (heja Aftonbladet) har kommit till stan kan det hända att jag byter cykeln mot bussen. Då blir det ett par minuters promenad till hållplatsen innan jag kan småsnarka cirka 10 minuter i sätet innan bussen stannar precis utanför porten. Bekvämt!

Trots att det blir en hel del studiebesök, utbildning och flygsimulatorkörning på dagarna så hittar man emellanåt tid även åt riktigt jobb. Som på min hemavdelning 9510, also known as det lite mer användarvänliga Logistiksupport.

 Som namnet antyder, så jobbar avdelningens mycket trevliga (ja, de läser också bloggen…) damer och herrar med stöd för diverse logistiska processer. I ena änden har vi rena veckorutiner så som att sammanställa, analysera och sedan publicera data över exempelvis produktivitet, kötider eller varulagernivåer. I andra änden har vi en doktorand som jobbat fyra år med matematisk optimering för att kunna fastställa den bästa ordningen för att sköta jobben i multitasken (se Malins inlägg 1/10).

Eller som här om dagen, då jag var med om ett typiskt mellanting. På grund av en kraftigt ökad orderingång från några år framåt behövs en av verkstäderna industrialiseras. Det behövs investeras i en mängd nya (ofattbart dyra) maskiner, andra maskiner måste eventuellt flyttas. Men hur ska layouten se ut? Kan man acceptera ett spaghettiflöde med längre ledtider som konsekvens, eller ska man kosta på sig att flytta ett helt kontorskomplex för att göra flödena enklare? Det är här logistiksupport kommer in. Efter ett par dagars räknande och simulerande kan man berätta precis hur mycket kortare ledtiden kommer bli (och därmed hur mycket pengar som sparas) om man väljer en dyr ommöblering.

Kort sagt skulle man kunna se på 9510 som logistikvärldens motsvarighet till Ghostbusters.

Om flödet är kass
Och ledtiden lång
vem ringer du då?
Logistiksupport 

När lagret är fullt
Men leveransen sen
Vem ringer du då?
Logistiksupport 

Är planeringen sned
Och data behövs
Vem ringer du då?
Logistiksupport

En screenshot från simuleringsverktygen som används
för att räkna på flöden. Dock förstås inte från GKN:s
flöde för det är – you guessed it – hemligt.

Förra veckan, torsdag till fredag, hade vi besök av fem stycken från GKN i Norge. Under en lång tid har GKN Aerospace Sweden haft ett gott samarbete med GKN Aerospace Norge då det forna Volvo Aero köpte upp detta bolag, Norsk Jetmotor AS, år 1999. Att ta emot besök och visa upp vår verkstad för våra partners gör att vi bibehåller och utvecklar relationen mellan bolagen.

Vi hade två dagar tillsammans med fullspäckat schema, rundvandring i våra verkstäder inklusive Engine Service och motorprov, fördjupning i några av våra program, information om Lean med mera. På torsdagskvällen fick vi även tid att bekanta oss mer med varandra då vi besökte Buddy´s i Trollhättan för god mat och bowling i gott sällskap.  Här ser ni Anna och Espen i en Bowlingduell;

 

Vi tackar Espen, Jarl, June, Björn och Jacquie för mycket givande och roliga dagar och vi ser alla fram emot att få komma och besöka er på GKN Aerospace i Norge till våren!

Förra veckan tillbringade vi en heldag på Skaraborgs flygflottilj F7, även kallat Såtenäs. Det är en av endast tre flygflottiljer som finns kvar i Sverige. Såtenäs har främst ansvar för att utbilda svenska militärpiloter, men även utländska piloter från länder som har eller funderar på att ha JAS 39 Gripen i sin militära flygflotta. Därför finns det flera plan där som är tvåsitsiga. JAS står för Jakt-Attack-Spaning och är alltså tre flygplan i ett, kan man säga.

Dagen började med att vår eminenta guide Jonas Holmqvist välkomnade oss och gav en introduktion till JAS-planet.  Då fick vi även gå runt bland planen och ”klämma och känna” lite. Våra frågor haglade över Jonas vilket gjorde att vi fick hoppa över det inplanerade morgonkaffet, men det var det värt! Efter det delades vi upp och fick följa varsitt gäng med markpersonal ut på ”plattan” där vi var med om en vändning på marken för JAS:arna. Detta innebar främst tankning och pilotbyte, men även andra standardrutiner för att kolla att planet är redo inför nästa flygpass. Det var fascinerande att höra RM12-motorn (hopsatt hos oss i Trollhättan) sedan varva upp. Som tur var befann vi oss i väl ljudisolerade bås, tätt intill flygplanen!

Efter en vitlöksrik lasagne i ”mässen” träffade vi en pilotinstruktör som berättade om utbildningen för att bli militär pilot. Jag ska inte sopa under mattan att jag allt blev lite sugen att söka… Som avslutning på denna otroligt informationsrika och spännande dag fick vi flyga en flygsimulator som används i utbildningen, vilket betyder att den är väldigt verklighetstrogen. Med tanke på våra prestationer i flygsimulatorerna på Aeroseum, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, har våra ”flygskills” förbättrats avsevärt; ALLA lyckades landa på banan, med både liv och flygplan i behåll. Puh! Annat var det förra gången.

Jaja, som ni säkert läst innan har vi på GKN strikta regler vad gäller att ta bilder, likaså gäller för flygflottiljer. Därför får vi nöja oss med ännu en bild på detta vackra flygplan, inget fel med det.