Aerobloggen

Så var den första praktikperioden över. Under de senaste 2,5 veckorna har jag följt med tio anställda i X-verkstan där jag har fått klättra i fräsar, rikta detaljer, titta närmare på detaljer, mätt och kontrollerat, gradat, putsat, kört handtruck, druckit en väldans massa koppar kaffe och blivit bjuden på både tårta och kanelbullar! Det har varit väldigt roligt, extremt lärorikt och även om kontorsråttan i mig nog ibland har suckat över höga ljudvolymer, kylvatten i skorna och muttrar som bara inte går att få upp mycket jag än tar i, så kommer jag nog sakna verkstadslivet lite!

De andra traineerna har ju skrivit om sina verkstadspraktikperioder, så jag får väl väldigt kort nämna vad X-verkstan är för ställe. Många produkter börjar sin bana på företaget i X-verkstan då många första-operationer sker där. Många detaljer kommer som små plåtar eller stora gjutgodsklumpar och fräsas och svarvas till den form de ska ha. Noggrannheten är även här mycket hög, vissa mått får inte avvika mer än några tusendelars millimetrar! Dessutom har X-verkstan den coola avdelningen “Rymd” där munstycken till Ariane-raketen tillverkas. Den “lilla” detaljen som GKN tillverkar är ungefär två meter hög och väger 400 kg och kräver otroliga resurser för att tillverka, men i jämförelse med den 50 meter höga och 780 ton tunga raketen så blir den plötsligt ganska liten!

Tack Carina, Kim, Hanna, Gustav, Erik, Jörgen, Tage, Back, Bettan, Conny, Sammy och alla er andra som jag fått chansen att träffa och ställa alla möjliga märkliga frågor till!

Men gårdagen bjöd istället på något helt annat: planering! Under året som följer har vi ju chans att få åka omkring i vårt avlånga land (och kanske något steg utanför det också?) och få hälsa på intressanta företag och människor. Det är en unik chans till erfarenheter, kontakter och kunskap som vi traineer får. Inte undra på att man känner sig privilegierad som fått denna chans! Så igår var det möte hela dagen lång för att komma fram till vart vi ville åka. Vi hann också med att diskutera vilka vi vill träffa på vårt eget företag samt påbörja ett gruppkontrakt. Vi hann inte riktigt klart eftersom vi hade ett inplanerat möte med Stefan Smith, HR-chef, men i övrigt får det nog klassas som en produktiv dag!

En annan väldigt bra grej med denna vecka är att vi äntligen fått våra datorer! Det har varit lite oklart med när dessa dyrgripar skulle komma till oss, men i torsdags kom trainee-pappa Magnus med ett lurigt leende på läpparna och meddelade att en liten överraskning väntade på oss. Som små barn på julafton var vi när vi öppnade våra väskor och lådor med datamöss, tangentbord och sladdar. Så nu sitter jag och skriver det första inlägget på min egna lilla dator!

Innan jag önskar er alla en fortsatt god lördag vill jag bara tipsa om de nya exjobb som kommit upp här på bloggen. Fler kommer att komma upp så småningom, så ni som letar exjobb: håll ögonen öppna!

Nu är vi inne på slutspurten utav den första praktikperioden som vi alla har spenderat i produktionen. Jag har varit i den s.k C-verkstaden på avdelningen för strukturer.

Avdelningen i sig är i sin tur uppdelad i ytterliggare två delar, den kalla sidan IMC/IC och den varma sidan TEC. Varför en kall och en varm sida?

På IMC/IC (Intermediate [compressor] case) sidan tillverkar man lastbärande strukturer som sitter på den kalla sidan i de motorprogram som man är delaktig i. IMC/IC:n är den detalj som sedan används som fästannordning för att fästa motorn vid flygplansvingen, vilket innebär att det är enormt stora säkerhets- och kvalitetskrav på de detaljer som lämnar tillverkningen.

TEC står för Turbine Exhaust Case, vilken är placerad nästan längst bak i en jetmotor och därmed en del av den varma sidan. Då det handlar om enormt stora temperaturskillnader, -50 grader utanför motorn och ett 100-tal grader innanför, innebär detta även här att det är väldigt viktigt att kvalitet och säkerhet kommer i första hand.

Arbetet på strukturer kan sammanfattas i tre ord:

Bearbetning – Man får in material ifrån tillverkningen på företaget, eller leverantörer, och sedan bearbetas dessa i svarvar eller fräsar.

Gradning – Alla kanter måste gradas, inte bara för att operatörerna inte skall skära sig utan även för att det efterkommande operationerna inte skall påverkas av eventuella kanter som kan finnas kvar.

Kontroll – Detaljerna mäts frekvent för att se till att de håller sig inom enormt strikta toleransvärden. Innan montering och leverans kontrolleras varje detalj av utbildade kontrollanter som verifierar att alla mått är inom tolerans, samt bestämmer om justering behövs eller ej.

Jag har haft en riktigt rolig och framförallt intressant period på strukturer och är verkligen glad över att vi som traineer får chansen att se företaget på ett såpass övergripande, men ändå detaljerat sätt innan vi påbörjar vårat riktiga arbete!