Aerobloggen

Efter den på många sätt minnesvärda gårdagskvällen tog vi oss ner för vårt fjäll och vidare till GKN Aerospace Norway i Kongsberg. GAN är ett dotterbolag till GKN Aerospace Sweden (GAS) och ingår även i Engine Systems som innefattar alla verksamheter inom GKN Aerospace som arbetar med motorer.

GKN Aerospace Norway med deras fina Starfighter.

På GAN finns tillverkning av fantastiskt spännande flygmotordelar, vissa som liknar sådant vi gör i Trollhättan och andra som är helt annorlunda. Ett par saker de är särskilt duktiga på i Kongsberg är att göra motoraxlar (shafts) och ledskenor till lågtrycksturbinen (vanes). Dessa gör de till bland annat världens populäraste motor som ni med största säkerhet har flugit med, om ni någon gång suttit i ett flygplan. Motorerna heter CFM56 och sitter på Boeing 737 och Airbus A320 som är de vanligaste planen som finns uppe bland molnen idag.

De må se enkla ut, men motoraxlar kräver särskilda tillverkningsmetoder eftersom de är ihåliga.

I Kongsberg är de också mycket stolta över sin tillverkning av TRF:er (Turbine Rear Frame) till General Electrics motor GEnx som finns på Boeings nya flygplan 787 Dreamliner och 747-8. Avancerade material av superlegeringar och komplicerad svetsning är väl en fin sammanfattning av produkten.

Denna GEnx-motor får beskriva var de olika komponenterna hör hemma. LPT (Low Pressure Turbine) case tillverkar de också till olika motorer.

Våra norska kollegor inom Systems Engineering var skyldiga oss en guidning av GAN:s verksamhet eftersom vi tagit hand om dem när de besökte oss i höstas. Uppgiften skötte de med bravur; ett välplanerat och intressant besök. Ett annat plus berör den tiden då vi inte sprang runt i verkstäderna, utan när vi tog plats i konferensrum. Då fanns det mjuka stolar att sitta på, en nödvändighet för svenska traineer med blåslagna rumpor, som Erik beskrev i förra inlägget.

Tack Norge!

Vi avslutade vår Englandsturné med stil genom att besöka GKN:s huvudkontor i Redditch, söder om Birmingham. Där hade vi bokat in en pratstund med två höjdare inom GKN Aerospace; Andrew Harvey och Marcus Bryson.

Andrew Harvey är chef över Human Resources för hela GKN Aerospace. Innan han berättade var han ursprungligen kom ifrån satt jag lite konfunderad över hans skotska dialekt, men när väl det var utrett kunde jag sedan slappna av. Det var spännande att höra honom berätta om bland annat GKN:s uppköp av vår verksamhet i Trollhättan (f.d. Volvo Aero) för snart ett och ett halvt år sedan; vad som gick lätt och vad som inte gick fullt så lätt. Nu fick vi GKN:s synvinkel på det hela, vilket var kul, eftersom vi själva bara hört sidan av berättelsen om när det för oss okända brittiska bolaget köpte upp Volvo Aero.

Andrew Harvey mitt ibland oss (Foto: Marcus Bryson)

Halvvägs in i vårt besök dök Marcus Bryson upp genom dörrarna till konferensrummet. Han är VD för hela GKN Aerospace och även GKN Land Systems, stort ansvar med andra ord. Han brinner för flygindustrin och har varit verksam i densamma under många, många år. Vi försökte klura ut vad man egentligen gör om dagarna om man sitter på den stol han sitter och dessutom vad han tror om framtidens GKN. Mycket avslappnad herre!

En spexande Bryson och en möjligen ovan fotograf gjorde bilden lite suddig (Foto: Andrew Harvey)

Efter att ha träffat flera personer på höga positioner inom GKN under vår tid som traineer har vi lärt oss mycket och fått perspektiv på företaget. Ofta får man motiverande råd i karriären, ofta får man anekdoter från förr, men något som genomlyser alla är att de är duktiga på att tala. Det gäller inte minst mätetalen informationsinnehåll och tid. Med tanke på det sistnämnda har vi nu övat upp vår förmåga att utnyttja kortare andhämtningspauser för att flika in våra frågor.

Som avslutning kom ingen mindre än vår egen HR-chef i Trollhättan, Stefan Smith, in i rummet. Han verkade lika förvånad att se oss som vi var att se honom – GKN-världen är så stor, men ändå så liten.

Nu sitter vi ännu en gång i en fullproppad bil med autopiloten inställd mot Linköping. Denna gången ska vi, som Anna hintade om i förra inlägget, besöka GKN Aerospace Applied Composites AB (även kallat ACAB) och dessutom marknadsföra GKN Aerospace och vårt traineeprogram på LARM. LARM är Linköpings universitets arbetsmarknadsdag där vi från årets traineegrupp kommer att resa en monter i morgon tisdag. Därför uppmanar vi alla er som har vägarna förbi Linköping att besöka oss och tjöta lite. Vi kan prata om traineeprogrammet (vars ansökningsperiod nyss öppnat), GKN, flygbranschen, motorer eller väder och vind, ni bestämmer – hoppas vi ses där!

Håll utkik efter oss i våra lysande blåa tröjor! Bilden är från när vi besökte Lund i höstas, självklart kommer Malin och Marin också finnas med.

Just nu är vi traineer mitt uppe i vår tredje praktikperiod. Jag är runt på de tre avdelningar som arbetar inom Design, vilket är som namnet antyder – design av produkter. Alltså hur en produkt kommer att se ut och hur geometrin definieras. I vardagligt tal kan man tycka att design är någon oförståelig utformning av en stol (eller liknande) som en designer skissat upp efter inspiration från väder och vind. Design inom flygmotorer är inte riktigt samma sak. Här är istället prestanda och tillförlitlighet i fokus, framför det estetiska. Ingen vill köpa en oduglig motor utan tillräcklig dragkraft, bara för att den var så himla SNYGG.  Det finns massor av krav på en flygmotorkomponent som påverkar hur designen ska vara – aerodynamik, livslängd, tillverkning, material, processer – men i slutändan handlar det egentligen om en sak, precis som i övriga industrier – att tjäna pengar. Alltså hur man uppfyller alla krav som ska uppfyllas, till lägst möjliga kostnad.

På Design arbetar många konstruktörer som använder 3D-modellering (CAD, Computer-Aided-Design). I stort sett alla produkter idag skapas först i en virtuell 3D-miljö innan de tillverkas – allt från knappen på din fjärrkontroll, till den största jumbojeten.

Litet som stort, simpelt som högteknologiskt – de flesta saker har börjat sitt liv i CAD, även superjumbon Airbus A380.

Idag satt jag och gjorde optimering av tillverkning för några komponenter, just i CAD. I morgon ska jag jobba med Robust design. Det är lite vad det låter som – att skapa någonting som är robust – okänsligt för yttre omständigheter och variationer. Det är till exempel mycket viktigt i tillverkningen av de flesta produkter, så att inte allt blir skräp bara för att en liten liten oegentlighet skett tidigare i processen.

Men, alla världens robusthetsproblem får lösas i morgon, nu håller jag kväll.

Som Erik så kryptiskt beskrev förra veckan, var vi alltså på resande fot för att få inblick i andra industrier och skapa lite nya kontakter. Vi hade många studiebesök framför oss när Trollhätteborna Erik och Malin hämtade upp oss goa Göteborgare i Göteborg på tisdagsmorgonen. Talandes om diverse julklappar och julskinkor begav vi oss i riktning mot Linköping. Där skulle vi nämligen besöka SAAB för att lära oss om deras verksamhet och även få ännu en spännande dos av JAS 39 Gripen.

Efter ett snabbt depåstopp i Gränna för lite polkagrisshopping, kom vi fram till Linköping där de forna SAAB-traineerna Daniel och Patrik tog emot oss. De hade ordnat en agenda åt oss innehållande massor av godis för flygintresserade.

Vi började med en visning av verkstäderna där Gripen-planet sätts ihop. Vi har ju blivit lite bekanta med detta plan sedan vi tidigare besökt Såtenäs flygflottilj, men här kunde vi fokusera mer på själva konstruktionen och produktionen. Byggandet av flygplan sitter som inpräntat i verkstadsväggarna, vilket gjorde sig påmint när vi såg bilder på alla tidigare militära flygplan som satts ihop just där.

Likt Såtenäs, fick vi även här ta oss en tur själva över stan med Gripen-planet – i den virtuella världen alltså. Denna simulator var en riktig värsting med en såkallad ”dome” som på världen projicerades. Fantastisk känsla att sitta där och flyga, dock lite mer illamående känslor när man stod bredvid och tittade på.

Efter en företagspresentation av Daniel och Patrik fick vi en ”VIP-guidning” efter stängning av Flygvapenmuseet som också ligger i Linköping. Museet är något som verkligen rekommenderas. Tänk då på att avsätta mycket tid, speciellt om ni har en guide som brinner till det yttersta för flygplan.

Poserandes framför en JAS 39 Gripen på Flygvapenmuseet. I kanterna står Daniel (t.v.) och Patrik (t.h.).

På kvällen blev det ett trevligt restaurangbesök där fick vi träffa fler före detta traineer. Till slut var vi tvugna att tacka vi för oss och bege oss vidare mot Finspång……

Innanför grindarna i Trollhättan pågår både civil och militär verksamhet, men även rymd. Den civila sidan både utvecklar och tillverkar särskilda komponenter i jetmotorer åt de stora kunderna, vilka är flygmotorföretag som Pratt & Whitney, General Electric och Rolls Royce. Vi har produkter i de flesta civila flygplan, där vi bland annat är del av motorerna till de senare flygplanstyperna Boeing 787 Dreamliner, Boeing 747-8, Airbus A350XWB och jätten Airbus A380. GKN Aerospace i Trollhättan har utvecklingsansvar på bland annat några bärande stukturer, alltså delar som håller fast motorn i vingen. Förutom att ha fullt konstruktionsansvar tillverkas även komponenter som inte utvecklats i Trollhättan. Exempel på denna typ av komponenter är kompressorhus, lågtrycksturbinhus och roterande spolar för kompressorer.

Ett bakre stativ till en stor civil motor.

Historiskt har verksamheten i huvudsak fokuserat på militär verksamhet, nu är det mer den civila sidan som tagit över. Ända sedan jetmotorns barndom på 1940-50-talet har Trollhättan varit tillverkningsort för det svenska försvarets jetmotorer. Senast i ordningen var JAS 39 Gripens motor RM12.

Motorkörning av RM12.

Inom rymd är GKN Aerospace i Trollhättan fokuserade på raketmunstycken och turbiner åt Europeiska rymdprogrammet Ariane. Här är det banbrytande ”Rocket science” med de mest avancerade materialen och de allra högsta lasterna. Det brukar skojas om att det tar 10 månader att tillverka ett munstycke och det tar 10 minuter att bränna upp den vid uppskjutning – extrema förhållanden råder!

Raketmunstycke till Ariane 5.

Visst låter detta spännande?

Traineerna 2013/2014 vill önska alla läsare och kollegor en sannerligen God Jul. Nu får vi alla lite välförtjänt julledighet efter en händelserik höst.

MEN, ni kan vara lugna. Bloggen kommer inte gå på semester utan kommer fortsätta att förse er med rolig läsning mitt bland allt jul- och nyårsstök.

Så när julmiddagen hos farmor är allt för långdragen, eller skidliften allt för lång – plocka då upp telefonen och ta en titt i bloggen.

God Jul!

Förra veckan tillbringade vi en heldag på Skaraborgs flygflottilj F7, även kallat Såtenäs. Det är en av endast tre flygflottiljer som finns kvar i Sverige. Såtenäs har främst ansvar för att utbilda svenska militärpiloter, men även utländska piloter från länder som har eller funderar på att ha JAS 39 Gripen i sin militära flygflotta. Därför finns det flera plan där som är tvåsitsiga. JAS står för Jakt-Attack-Spaning och är alltså tre flygplan i ett, kan man säga.

Dagen började med att vår eminenta guide Jonas Holmqvist välkomnade oss och gav en introduktion till JAS-planet.  Då fick vi även gå runt bland planen och ”klämma och känna” lite. Våra frågor haglade över Jonas vilket gjorde att vi fick hoppa över det inplanerade morgonkaffet, men det var det värt! Efter det delades vi upp och fick följa varsitt gäng med markpersonal ut på ”plattan” där vi var med om en vändning på marken för JAS:arna. Detta innebar främst tankning och pilotbyte, men även andra standardrutiner för att kolla att planet är redo inför nästa flygpass. Det var fascinerande att höra RM12-motorn (hopsatt hos oss i Trollhättan) sedan varva upp. Som tur var befann vi oss i väl ljudisolerade bås, tätt intill flygplanen!

Efter en vitlöksrik lasagne i ”mässen” träffade vi en pilotinstruktör som berättade om utbildningen för att bli militär pilot. Jag ska inte sopa under mattan att jag allt blev lite sugen att söka… Som avslutning på denna otroligt informationsrika och spännande dag fick vi flyga en flygsimulator som används i utbildningen, vilket betyder att den är väldigt verklighetstrogen. Med tanke på våra prestationer i flygsimulatorerna på Aeroseum, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, har våra ”flygskills” förbättrats avsevärt; ALLA lyckades landa på banan, med både liv och flygplan i behåll. Puh! Annat var det förra gången.

Jaja, som ni säkert läst innan har vi på GKN strikta regler vad gäller att ta bilder, likaså gäller för flygflottiljer. Därför får vi nöja oss med ännu en bild på detta vackra flygplan, inget fel med det.

Efter en liten tid av bloggtorka nu under vår aktivitetsvecka ska vi vara back on track igen. Vi är nyss hemkomna från en intensiv vecka men flera besök och lärdomar. De tre första dagarna var en resa söderut mot Mölndal, Malmö, Lund och Köpenhamn. Veckan avslutades med två dagars grupputveckling i Bokenäs.

KL 09.00 i måndags var vi på plats på företaget ARCAM i Mölndal, där den forne Volvo Aero-anställde Stefan Thundal tog emot oss varmt. ARCAM är ett svenskt företag som tillverkar 3D-skrivare med framgång. Additive Manufacturing är uttrycket för när detaljer byggs upp lager efter lager istället för att bearbetas ner till rätt dimensioner. Detta har blivit mycket uppmärksammat på senare år, vilket har potential att ändra hela vår syn på tillverkning. ARCAM inriktar sig på två branscher; flyg och proteser. I nuläget är det titanlegeringar som är i fokus, vilket är ett väl använt material i dagens flygmotorer. Tekniken de använder är Electron Beam Melting (EBM), där tunna skikt av pulver smälts ihop med hjälp av en elektronstråle.

GKN Aerospace i Filton har faktiskt redan en EBM-maskin, och de har en till som snart ska levereras till dem. En stor fördel med Additive Manufacturing är dess Buy-to Fly ratio som är mycket lågt. Det betyder att det mesta material som används i tillverkningen kommer sedan att vara med i den slutgiltiga (flygande) detaljen, i jämförelse med att bearbeta bort det mesta av materialet, vilket är vanligt idag.

Vi är nöjda och tacksamma för det givande besöket vi gjorde på ARCAM. Vi tror stenhårt på att 3D-skrivna delar kommer bli aktuella i framtidens motorer. Potentialen är grymt spännande!

Efter en bilfärd söderut, som präglats av “skönsång” av diverse jullåtar, kom vi fram till Malmö. Där besökte vi Tekniska och Sjöhistoriska Museet som hade mycket att erbjuda. Där hittade vi en gammal jetmotor tillverkad i Trollhättan som vi kände för att posera framför.

Snart kommer ni kunna läsa mer om våra andra besök!

Här kommer en generell förklaring hur en jetmotor fungerar. Denna information är kanske överflödig för många av er, men jag hoppas ändå att det finns någon som lär sig något. Beskrivningen är väldigt enkel men ändå informativ. Stegen för en jetmotor är alltså: suck (sug), squeeze (tryck ihop), bang! (bang!) och blow (blås).

Fläkten suger in luft i motorn. I dagens turbofan-motorer kommer det mesta av denna luft bara att passera fläkten på dess väg genom motorn, s.k. by-pass. Bara en mindre del äntrar motorns ”kärna”, jämfört med militära och äldre jetmotorer där vanligtvis all inkommande luft passerar genom kärnan. I låg- och högtryckskompressorn ökas luftens tryck och temperatur så att det blir en större expansion vid antändning. Antändningen sker i brännkammaren och skapar en extrem explosion. Gas-luft-blandningen expanderas och ökar kraftigt i temperatur och hastighet på flödet. På väg ut passeras ett antal steg med hög- och lågtrycksturbiner som sätter snurr på axeln till fläkt och kompressorer. Därefter lämnar flödet kärnmotorn och ut i verkligheten igen.