Aerobloggen

Så hade jag ett kompendium som hette när jag gick på gymnasiet. I detta häfte var det utförligt beskrivet hur man bär sig åt när man ska laborera. Se till att tidtagaren fungerar, att utrustningen står stadigt, att utförandet dokumenteras, men framför allt, att man måste vara noggrann i sina mätningar. Oh, you have no idea.

Ett par dagar under min pågående verkstadspraktik har jag spenderat på Mätcenter. Vad gör man då på mätcenter? Jo, man mäter. Egentligen är det faktiskt inte svårare än så. Svårigheten ligger snarare, precis som i mitt gymnasiekompendium, i noggrannheten. I praktiken blir det dock en liten skillnad mellan mina gymnasielabbar och GKN.

I talspråk använder man sig oftast av centimeter när man pratar om längder, om man exempelvis ska köpa en gardin eller få åka Balder. För att mäta centimeter räcker det med en tumstock. Lite mindre är en millimeter. För att få en bra noggrannhet bytes tumstocken med fördel ut mot ett skjutmått. Diskuterar man tiondelar av en millimeter går det, med en stadig hand, att överleva med ett elektroniskt skjutmått. Men när vi pratar hundradelar, eller varför inte tusendelar, då är det dags att bege sig till mig på Mätcenter.

Kraven på delarna (fackspråk: detaljerna) rör sig i spannet om plus/minus en hundradels millitmeter ner till en tusendels millimeter. I extrema fall innebär det att en detalj med nominell diameter på, säg, 1 meter måste vara inom spannet 0,999999-1,000001 meter. Försök mäta det med måttband.

På mätcenter används en coordinate measuring machine, eller CMM. En detalj placeras mitt i maskinen. Genom hjälp från en mjukvara programmerad specifikt för aktuell detalj, markerar operatören vissa punkter på detaljen, så som högsta kanten och ett antal borrhål, till exempel. Genom att göra detta vet maskinen var detaljen befinner sig, och kan då på egen hand utföra mätningen. Det är nu själva mätningen börjar. Den lilla tunna mätnålen riktigt smeker längs med alla ytor på detaljen, på ett underbart vackert sätt. Det hela måste nog upplevas själv för att kunna förstås.

När mätningen är färdig, 0,5-8 timmar senare, är färdig har man fått samtliga mått, ner till tusendelar, rätt in i burken. Smidigt!

 
Bild på en typisk CMM. Här på GKN har vi både
mindre och väldigt mycket större maskiner.

 

Närbild på mätnålen. Det finns flera olika
former på nålar för att komma åt alla utrymmen.

PS: Det slog mig just att den som har plats och råd att ha en CMM hemma skulle kunna se sina barn växa i realtid. Bara att låta tusendelarna ticka på. Fast trots denna enorma möjlighet hamnar nog ändå inte en CMM överst på önskelistan.

 Äntligen är den dagen kommen då jag kan ta på mig blåställ och ge mig ut i verkstaden på allvar för lite hands on. För första gången har jag på daglig basis en stor nytta av alla mina erfarenheter från flygindustrin och det känns underbart att inte behöva stå vid sidan om likt ett frågetecken. Trots nöjet att få demontera en flygmotor infinner sig snart allvaret och det framkommer tydligt vilken enorm kunskap och kompetens som finns på GKN. Alla regelverk som måste följas samt den precisa omsorg och behandling dessa flygmotorer behöver för att garantera din och min säkerhet .

Den pågående verkstadspraktiken utförs på Engine services (ES). Avdelningen jobbar med flygmotorunderhåll och kundsupport av civila flygmotorer samt gasturbiner.

 Syftet med praktiken är att lära känna produkterna och få en kännedom om flödet samt arbetsprocessen ute i verkstaden. Från att en motor ankommer, demonteras, kontrolleras till att den monteras, provtestas och åter skickas till kund. Det är viktigt att känna till verksamheten för att kunna ge kunden den bästa tänkbara service.

Under min pågående verkstadspraktik har jag florerat i verkstaden för att lära mig så mycket som möjligt. Jag har varit med vid demontering/montering samt vid kontroll av olika detaljer, där sökes skador och sprickor med hjälp av oförstörande provning. Jag var även med vid motortestkörning vilket var väldigt häftigt. Jag har även hunnit med att socialisera mig med mina nya kollegor, under en trevlig middag som avslutades med en bowlingsturnering. Vilken mitt lag vann.

      

Hej kära bloggläsare!

Härmed levererar jag mitt första blogginlägg någonsin, så förvänta er inga stordåd till en början. Nog om det, nu ska berätta lite kort om min pågående verkstadspraktik i den så kallade ”spolverkstaden”. Många av er undrar säkert vad en spole är. GKN Aerospace i Trollhättan tillverkar spolar till låg- och högtryckskompressorer för flygande men även landbaserade jetmotorer. På dessa spolar monteras senare kompressorblad som tillsammans med hela spolen roterar med extrema rotationshastigheter för att bygga upp ett högt lufttryck i motorn. I delen av verkstaden som tillverkar dessa detaljer har jag alltså nu varit.

Jag har bland annat hängt med maskinoperatörer som svarvar i CNC-maskiner, där jag har fått se hur detaljerna går från ett råmaterial (gjuten ”klump”) till en färdigsvarvad spole. När spolarna är färdigsvarvade, färdigfrästa, färdigborrade och ytbehandlade måste de genomgå en kontrollstation där mått och annat kontrolleras innan den är klar för leverans. Där lärde jag mig under ett par dagar att behärska en rad olika mätinstrument med sanslös noggrannhet. Visst låter det väldigt avancerat att kunna mäta dimensioner ner på hundradelar av en ynka millimeter!? Det är viktiga hundradelar när det gäller roterande produkter. En annan del av avdelningen jag har besökt är ultraljudsrummet. Det har inget med några bebisar i magar att göra som ni kanske tror, utan istället en kontroll av materialets struktur. Nu börjar jag bli peppad inför den första aktivitetsveckan som är nästa vecka där vi ska lämna GKN för att hitta på aktiviteter utanför företaget!

Sådär, om ni orkat läsa ända hit ser jag det ändå som ett lyckat premiärinlägg för mig i bloggvärlden. Vi hörs snart igen!

Nu har vi hunnit med dryga en och en halv vecka här på GKN men det känns som betydligt längre tid. Hjärnan fullkomligt pumpas med information varje dag och när jag tar mig hem om eftermiddagarna skulle jag lätt kunna förväxlas med ett komadjur med tuggummi under fötterna. Men jisses vad mycket vi lär oss!

De tre sista arbetsdagarna i förra veckan tillbringade vi traineer hos Aerogymnasiet i verkstaden. Där fick vi hänga med gymnasieeleverna som under sitt yrkesinriktade program spenderar en hel del tid på GKN. De har ett projekt där de bygger en träningsmaskin och vi händiga (?) traineer skulle få tillverka delar till en sådan. Vi fick prova på både svarvning och fräsning med varierande framgång. De rara eleverna instruerade även hur CNC-maskiner (Computer Numerical Control) fungerar. Flera av oss hade aldrig sett någon av dessa mackapärer tidigare så det var lite av en utmaning.

Under både denna och nästa vecka är vårt lilla gäng splittrat och vi är utplacerade i olika verkstäder på praktik. Själv har jag hamnat på fabrikation och får bland annat lära mig ruskigt mycket om svetsning. Det är himla spännande! Jag har provat på TIG-svetsning och lärt mig hur olika komponenter tillverkas, framför allt den sista komponenten i motorn som kallas TRS (Turbine Rear Structure) och som bland annat hjälper till att hålla fast motorn i vingen. Jag har även kikat in på röntgen där svetsfogarna kontrolleras för sprickor och annat bös. Det krävs verkligen ett tränat öga för att kunna upptäcka några avvikelser vilket det fort blev uppenbart att jag icke besitter. Men lika glad för det är jag som fick försöka mig på det!

Bilden nedan illustrerar hur förtjusta vi är i våra arbetskläder och stål-/trollhätteskor.

En skeptisk Marin undrar vad han hamnat i för sällskap.

Härmed är mitt första inlägg skrivet (heja mig!) och fler lär det bli inom en snar framtid.
Väl mött!

När jag skriver detta har jag bara varit anställd i två dagar. Trots min ringa tid på företaget har jag redan fått höra flertalet gånger att traineeprogrammet minsann inte är någon lekstuga, det är hårt slit som gäller! Yeah right.

Agendan skvallrade om en ”hemlig aktivitet utanför företaget”. Våra enda ledtrådar var att platsen var i Trollhättan och aktiviteten i fråga började på bokstaven B. Gissningarna sträckte sig från uppenbar biljard och bowling, till mer extrema förslag som balettdansning och begravning. Men jag hade inte chansat rätt om jag så haft tusen försök.

Förvåningen var total. Inne i lokalen finns en helt enorm bilbana. Det visade sig nämligen att allas vår traineepappa Magnus är en riktig bilbane-konnässör. För runt 17 år sedan var jag kvarterets coolaste kis när jag i julklapp fick en bilbana som innehöll både loopar, varvräknare och bilar med fungerande strålkastare. I jämförelse var min julklapp inte ens piss i Mississippi. Nu snackar vi istället 39 meter av Scalextric-bilbana, sex parallella spår, 10-tals (om inte 100-tals?) bilar i alla dess former, optisk tidtagning och en dator med mjukvara endast för att hålla reda på tider och poängtabeller i turneringar. Även om jag misstänker att jag körde bättre som åttaåring än vad jag gjorde idag, så var nostalgin fullständig.

Som sagt, endast två dagar som anställd på GKN. Två dagar som varit en riktig toppenstart. Men att traineeprogrammet inte skulle vara någon lekstuga – ännu är jag inte övertygad!

3… 2… 1… VROOOOM! (cred till Marin för bilderna)

Mina damer och herrar: 39 j*vla meter!

 

Efter ett års intensivt traineeande har Claire, Hanna, Henrik och Martin till slut fått lämna över stafettpinnen i bloggskepnad till nya unga förmågor. Under de kommande 11 månaderna kommer ni få följa oss under vår vardag som unga ingenjörer på GKN Aerospace Engine Systems Sweden. 

Inläggen kommer handla om allt från stålhätteskor och fikarumstugg till flygmotorteknik och senaste raketforskningen. Oavsett om du är ung ingenjör, flygintresserad i allmänhet eller bara släkt med någon av skribenterna hoppas vi att du ska finna något av läsvärde här.  

Tillsammans kommer vi fem (närmare presentation av oss kommer i dagarna) göra vårt yttersta för att ni ska vilja följa med oss, i textform över cyberspace förstås, på våra äventyr. 

På återseende!

Marin, Erik, Anna, Malin och Oscar

Hej på er!

Idag firar vi traineer 2012/2013 ett år på GKN! Helt otroligt vad det här året har gått fort! Känns som det var igår vi anlände, med spänning och förväntan, till vår första dag som traineer på GKN.

Vi har hunnit med så himla mycket under det här året. Vi har framförallt sett & lärt oss mycket om vår egna industri, men även åkt på studieresor, varit med på arbetsmarknadsmässor, deltagit i utvecklingsdagar, mm. Ett grymt roligt och lärorikt år! Nedan kan ni se en liten sammanfattning i bilder av vårt år som traineer:

Önskar mina underbara traineekollegor en god ettårsdag! Dagen till ära, så har jag köpt en tårta!=)

Jag vill också passa på att välkomna nya kullen traineer som började på GKN igår!

Om man befinner sig på Engelska västkusten, så får man inte glömma att svänga förbi Bath som ligger ca 20km sydost om Bristol.

På romartiden var Bath känt för sina naturliga heta källor och sitt tempel. Dessa kan man idag besöka, vilket jag passade på att göra när jag var där.

De flesta av er känner säkert till författarinnan Jane Austen. Vad ni kanske inte visste var att hon är född och uppvuxen i Bath. Som den Jane Austen fan jag är, så kunde jag inte låta bli att svänga förbi “The Jane Austen Centre”. Iår firar Jane Austens roman “Stolthet och Fördom” 200år sedan den publicerades för första gången.

Ett annat känt objekt i Bath är “The Royal Crescent”, vilken ni kan se på bilden nedan.

Jag rekommenderar definitivt ett besök i Bath, om ni har vägarna förbi.

Förra veckan, så fick jag chansen att få gå en LEAN introduktionskurs för anställda på GKN Filton. För er som inte vet vad LEAN är, så är det en filosofi hur man hanterar resurser. Syftet med LEAN är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden.

Kursen varade en heldag. Först fick vi lära oss lite om historien bakom LEAN. Därefter fick vi lära oss om de 8 slöserierna (The 8 Wastes):

• Överproduktion – tillverka mer än man behöver
• Väntan – på att någonting ska hända
• Lager – att lagra mer än vad som är nödvändigt
• Rörelse – onödiga rörelser när medarbetarna utför sina jobb
• Omarbete – reparationer och omarbete som inte tillför något värde för kund
• Överarbete – att göra mer arbete än vad kunden kräver
• Transporter – onödiga transporter
• Medarbetarnas outnyttjade kreativitet

En mycket lärorik dag med en bra blandning av teori och praktik. I slutet av kursen, så fick vi ett diplom och en T-shirt.

TIPS: För er som pluggar och inte läst någon kurs om LEAN, så rekommenderar jag att ni läser någon introduktionskurs i det. Det är väldigt användbart när ni sedan kommer ut och ska jobba, för det tillämpas inom alla industrier.

Kära läsare,

Jag har under senare tid fått flera frågor angående Winglets på flygplansvingen, så här kommer ett inlägg på detta ämne som jag hoppas kan svara på de flesta av era frågor.

För er som inte vet vad winglets är, så är det en konstruktion som sitter på änden av moderna flygplansvingar, se bild nedan.

Syftet med winglets på vingänden är att minska vortexvirvlar som bildas under flygningen till följd av att det är olika tryck på ovansidan och undersidan av vingen. Ett undertryck skapas på ovansidan av vingen, medan ett övertryck skapas på undersidan.

På en “vanlig” vinge utan winglets, så passerar luften fritt från undersidan (övertryck) till ovansidan (undertryck), vilket leder till ökat luftmotstånd.

På flygplansvingar med winglets så minskar luftmotståndet då luften med högre tryck under vingen inte kan passera runt vingänden till det lägre lufttrycket på ovansidan. Wingleten agerar som en mur mot luften, vilket leder till minskat luftmotstånd.

Installationen av en winglet på vingen minskar också bränsleförbrukningen till följd av det minskade luftmotståndet. I vissa fall med så mycket som 20%!

Hoppas detta svarade på några av era frågor om winglets=)