Aerobloggen

Efter besöket i Filton som Martin beskrev i förra inlägget bytte vi inte bara stad utan även land och tog flyget till Nederländerna. Efter diverse flygtransferbussar kom vi fram till vårt hotell och slocknade gott i våra hotellsängar.

Den fjärde dagen styrde vi så kosan till Noordwijk och ESTEC – European Space Research and Technology Centre. Eftersom vårt besök där inte skulle börja förrän klockan 13.00 blev vi rekommenderade att först ta en titt på SpaceExpo, den första permanenta rymdutställningen i Europa (som för övrigt firar 25 år i år). Här fick vi inte bara lära oss massa om stjärnor och planeter utan också se hur austronauterna har det i rymden, hur det känns att skjutas upp i rymden i en rymdraket, hur högt man kan hoppa på månen, fysiken som gör att vårt solsystem hänger ihop och en massa annat. Jag låter bilderna tala för sig själv (med lite hjälp av bildtexter) och rekommenderar varmt ett besök ifall man har vägarna förbi!

 

 

 

Efter ett par timmar på SpaceExpo var det så dags att ta oss vidare mot ESTEC. Efter en rigorös säkerhetskontroll (som vi dock numera blivit ganska vana vid) fick vi komma in på området där två vänner till Christian, Liselott och Anders från studietiden i Luleå, mötte oss och åt lunch med oss. Därefter började en ordentlig rundvandring på ESTEC med en guidad tur på deras museum där de bland annat har en modell av hela och fullskalig modell av delar av rymdstationen ISS. Vi fick också se rymdprylar som varit uppe i rymden och kommit ner igen. Vi fick också oss en guidad 3D-tur av rymdstationen och fick se makalöst vackra bilder som astronauterna däruppe har tagit på vår planet.

Därefter tog vi oss vidare genom de många byggnaderna och fick möta en ansvarig för de många projekt som bedrivs vid ESTEC. Han beskrev deras projektmodell av typen Concurrent Engineering med inslag av Spiral Development. För mig, som läst projektledning mot produktutveckling och gjorde mitt examensarbete inom just olika produktutvecklingsmodeller, var detta en härlig omväxling mot all produktion som vi hittills sett på våra studieresor. Efter detta sprang vi vidare till nästa station: ett möte med en ansvarig för utvecklingen av en ny rymdrobot som ska köra omkring på Mars samt en tjej som gör sitt examensarbete på avdelningen. Där har de bland annat byggt upp ett 9×9 meter stort område av sand och grus som ska efterlikna landskapet på Mars. Eftersom denna robot ska kunna köra omkring helt själv måste den också klara av att själv hantera bergskamrar, stenar, höjdskillnader och sand. Ett av problemen de står inför är det faktum att signalerna mellan kontrollrummet och roboten på Mars tar så lång tid att man bara kommer att kunna kommunicera med roboten två gånger per dygn. Det var en väldigt intressant pratstund vi fick med dessa två ingenjörer!

Efter detta tog vi avsked av ESTEC och begav oss till den lilla mysiga staden Leiden där vi passade på att spendera lite mer tid med Christians vän Liselott under kvällen.

Vill ni veta mer om SpaceExpo och ESTEC kan ni följa nedan länkar:

SpaceExpo

ESTEC

Vårt tredje besök var som tidigare nämnt på GKN Aerostructures i Filton, Bristol men innan jag börjar vill jag starta med verkligen tacka samtliga personer som vi besökte för mottagandet vi fick. Genomgående var ett stort engagemang kring mottagandet och jag kände mig verkligen välkommen och omhändertagen vart vi än kom.

Så för att fortsätta till besöket, GKNs verksamhet i Filton sker på ett väldigt stort område (74.000 m2 golvutrymme) som de delar tillsammans med Airbus. GKN Filton är likt oss relativt nya i GKN koncernen sedan Airbus 2010 sålde av verksamheten. Tillverkningen på området är främst riktad mot vingstrukturer åt Airbus och blev så sent som 2014 utsedd till ’best performing supplier’.

Vår värd under dagen var Tracy och det var ett gediget schema planerat för oss. Efter en kortare introduktion av verksamheten började fortsatta vi runvandring i monteringen av ’leading edge’ för vingarna till A330/A340 samt montering av vingbalkar till A400M. Det var en verksamhet väldigt olik med majoritet manuellt arbete. Genom olika stationer monteras den enorma strukturen ihop, fästen för landningsställ monteras liksom landningsljus etc. Senare under dagen fick vi även en rundtur kring monteringen av ’trailing edge’ till vingarna åt A380. Denna del var nyare och hade en större del automation implementerat. Dimensionerna var av storlek större, inte konstigt med tanke på att A380 har ett vingspann på imponerande 80 meter!

Förutom rundvandring i tillverkning och montering av vingstrukturer fick vi möjligt att se utvecklingsarbetet kring Additiv tillverkning samt en presentation om ingenjörsverksamheten av Max Brown chef för Engineering operations inom Aerostructures. Additiv tillverkning eller 3D-printing går ut på att istället för som starta med ett större stycke och avverka material så adderar man lager efter lager med material tills man har den önskade formen. Det pågår väldigt mycket forskning på området inom flygindustrin och allteftersom kostnaden sjunker och mognadsgraden för teknologin förbättras så kommer det antagligen i framtiden att bli ett vanligare och vanligare tillverkningssätt. Fortfarande återstår många utmaningar och bara en sådan sak som att certifiera metoderna så att komponenterna kan användas inom flygindustrin är inte helt enkel. Nedan har jag länkat en film om möjligheterna för additiv tillverkning och det finns massor av ytterligare information inom ämnet om man söker på internet.

Avslutningsvis vill jag tacka alla på Filton som vi kom i kontakt med och ett extra tack till Tracy för planering av dagen.

Vår dag i staden Redditch utanför Birmingham bestod av rundvandringar på kontor snarare än i verkstäder, men var inte mindre spännande för det. Kontoret var nämligen GKN Plc:s huvudkontor och vi var där för att träffa Andrew Harvey och Marisa Kismul, HR-chefer för Aerospace respektive Engine Systems, samt Scott MacKintosch, chef för digital kommunikation.

Mötet med Scott var intressant då han relativt nyligen anställts på GKN efter att bland annat ha jobbat inom dataspelsindustrin och därför delade många av våra upplevelser kring att börja jobba inom ett stort industriföretag. Vi pratade mycket kring den IT-problematik som uppstått inom koncernen efter att GKN i förhållandevis snabb takt förvärvat många bolag över hela världen och vilka lösningar och möjligheter vi skulle vilja se nu när Scott tillträtt som övergripande ansvarig för digital kommunikation. Vi pratade även om GKNs närvaro inom sociala medier och vilka planer som fanns för att utöka denna. En rolig överraskning var att Scott läst vår blogg och ville promota den inom hela GKN, då den var ett unikt exempel på framgångsrik extern kommunikation!

Mötet med Andrew och Marisa var också mycket givande och det var roligt att man ända från GKN Aerospace ledning visade så stort intresse för oss fem och vårt traineeprogram i Trollhättan. Andrew och Marisa berättade om deras respektive karriärer och lärdomar de fått på vägen, men vi pratade också mycket kring utformningen av vårt traineeprogram och vilka skillnader och likheter det finns mellan det och andra traineeprogram inom GKN. Precis som på IT-sidan finns det bland traineeprogrammen flera olika upplägg som delvis ärvts till följd av att nya företag införlivats inom koncernen och det finns naturligtvis möjligheter till förbättring med exempelvis ökat utbyte mellan programmen, någon som vi tycker låter bra!

Efter besöket i Redditch styrde vi bilen vidare mot Filton för att besöka ytterligare en GKN site.

Inför den andra traineeresan riktade vi blicken mot Europa. Första anhalt var England med besök på GKN företag i Luton, Redditch och Filton för att därefter flyga vidare till Holland och besök på rymdcentrat ESTEC samt Delft universitet. Jag tänkte berätta lite om vårt besök i Luton.

Vi startade dagen med att hämta ut hyrbil i London för att därefter ta oss mot Luton. Chaufför för resan blev Anders då han meriterande hade kört i vänstertrafik tidigare och kartläsare blev Martin. Grabbarna fixade det galant och någon timme senare var vi på plats.

Kort introduktion om siten. GKN Luton tillhör segmentet Special products samt Structures under Aerospace divisonen på GKN. De tillverkar bland annat fönster till kommersiellt flyg samt “fighter canopies” till militärt flyg i olika plaster och utvecklar dessutom anti-icing teknologi.

Vi började besöket med att få just en sådan, fast mer detaljerad, genomgång av de produkter som produceras i Luton av Peter Bingham (aerospace trainee i England) och Matt Bachini. Efter lunch fick vi en snabb och mer övergripande sammanfattning för att därefter ta en rundtur i produktion som leddes av produktionschefen Steve Long. Vi fick bland annat se hur ett ”ark” av plast förvandlades via de olika maskinprocesserna till den slutliga formen av ett flygplansfönster. Givetvis som den produktionsnörd jag är så snöade jag in mig på de olika processerna rätt rejält. Det är exempelvis viktigt att inte plasten till “fighter canopies” bryter ljuset fel eftersom pilotens förmåga vad gäller sikte då påverkas, kan låta enkelt men i praktiken inte alltid ett helt självklart resultat. Dessutom tyckte jag det var extra intressant att höra om de metoder de använder för att förbättra kvalitet, ledtid och leveransprecision. Det är en ynnest att få möjligheten att åka på dessa resor och det utbyte de ger.

Tack GKN Luton!

Direkt efter besöket körde vår chaufför Anders mot nästa destination Redditch…