Det är med visst vemod som jag konstaterar att detta förmodligen är det sista inlägget jag skriver på denna blogg. De nya traineerna började i måndags och det är dags att lämna över sidan till dessa sju. Sedan förra veckan är vi inte heller traineer, utan sällar oss till resten av “vanliga” anställda här på GKN i Trollhättan.
Såhär sett i backspegeln kan vi konstatera två saker: vad fort tiden går när man har roligt och vad mycket vi har hunnit med! Vi har sett 4 olika avdelningar var, fått lära oss massor om företaget och vad vi gör här. Vi har spenderat 3 månader i USA med allt vad det innebär. Vi ha besökt Volvo Personvagnar i Göteborg, Siemens i Finspång, SAAB och ACAB i Linköping, Scania i Södertälje, LKAB och Esrange i Kiruna, Ishotellet i Jukkasjärvi, Kiruna campus, Linköpings universitet, PTC och SAAB-museet i Trollhättan, GKNs siter i Filton och Luton (England), huvudkontoret i Redditch (England), Delft university och ESTEC i Holland. Vi har tagit emot besök av fransmän och studenter från Göteborg. Vi har anordnat julfest och afterwork med Flying. Vi har träffat personer högt och lågt på företaget och frågat ut dem om alla möjliga konstiga frågor. Vi har ätti underbart god mat på Bokenäs och fått reda på ett och annat om oss själva. Vi har skrattat, diskuterat, varit irriterade på varandra för att i nästa sekund känna privilegiet att få vara trainee!
Ett stort tack till alla som har tagit sig tid att träffa oss under året, som tagit emot oss på sina avdelningar och med entusiasm visat vad ni gör! Ett stort tack till Magnus och Tina som guidat oss genom året. Och slutligen: till mina kollegor i traineegruppen 14/15 vill jag bara säga: YOLO! Nu kan vi detta!
Efter två veckor skön semester är jag sedan förra veckan tillbaka på kontoret i Trollhättan. De andra traineerna har fortfarande semester, men jag valde en kort sommarsemester för att få lite värme senare i höst istället. Så redan nu sitter jag vid min nya plats där mitt arbete som Design Engineer i GEnx TRF-projektet kommer att ta fart. Det var nästan spökligt tyst här på kontoret förra veckan eftersom de flesta av mina projektkollegor fortfarande hade semester, vilket också gör att mina dagar var rätt långsamma om jag ska vara ärlig. Inte så att jag inte hade något att göra, mina kollegor har försett mig med ofantliga mängder rapporter, power points och hemsidor att läsa igenom. Det var visserligen bra att få tid till att läsa in allt detta, men efter åtta timmars teknisk rapportläsning var huvudet rätt söndermosat. Och jag som trodde plugget var över för min del? Icke! Så jag ser fram emot att arbetet kan börja “på riktigt” nu när kollegorna är tillbaka!
”GEnx TRF” då, vad är det? GEnx är en av GE:s motortyper som används i Boeings flygplansmodeller 787 Dreamliner och 747-8 (det finns två versioner, en för var flygplansmodell). Namnet står för ”GE Next Generation”. Förkortningarna är för övrigt nästan det svåraste att förstå sig på… För den som förstår tekniska data kan jag berätta att motorerna har en dragkraft på 66 500-76 100 lbf, en fläktdiameter på 2,8 meter respektive 2,7 meter och 15 % mindre bränsleåtgång än CF6, en annan av GE:s storsäljare. Jag hade för övrigt möjlighet att få studera fläkthuset när jag var i Newington, de är rätt imponerande! TRF står för ”Turbine Rear Frame” och är delen som sitter längst bak i motorn, runt turbinen. Det är en rätt häftig pryl eftersom den bland annat ska klara av de höga temperaturerna som uppstår längst bak i motorn och de stora lasterna som den utsätts för.
En v de två motormodellerna av GEnx
En annan kul grej är att vi för ett par veckor sedan fick reda på namnen på de nya traineerna som börjar om ganska exakt en månad. Nyfikenheten är givetvis stor! Till dess blir det nog relativt lugnt här på bloggen, även om jag säkert tittar in någon gång då och då.
Happy midsummer to all of our readers! For you who don’t know this fine Swedish tradition, I recommend the following short youtube-video.
For us Swedish abroad, the evening did not turn out as usual, but me and Anders still got some summer feelings in New York. Every year the Swedish general council of New York arranges a traditional Swedish midsummer celebration. So with the goal set for the south end of Manhattan, me and Anders left the office early this Friday, took the car to West Haven and from there the train to New York. Already on the station in West Haven we saw the first Swedish flag and when we finally reached our goal, Swedish speakers were everywhere in what seemed to be just as any midsummer celebration! The smell of strawberry cream cake and meatballs lingered in the air; little children played tag on the grass; and accordion music was played from the little stage.
Swedish midsummer food were served in ridiculously small portions to huge prizes – but so tasty!
What might give it away was the Statue Liberty in the background and those New Yorkers with confused expressions as they walked pass the area. Some dancing around the midsummer pole was also arranged, film is available HERE.
About 8 PM, the tradition kept on going with tipsy Swedish people and we decided that we had a long way back to Manchester. After a short stop at Times Square, we finally sat on the train back to West Haven and an hour after midnight, two tired but happy Swedes were back in their beds.
Tomorrow, a new work week begins. For me, this week will be slightly different than those before. The implementation of the SPC software system is ready enough to be used out in the workshops, and therefore all of the operators and quality and manufacturing engineers are to be educated in SPC (Statistical Process Control) and how to use the software. Since we want to keep the classes small we will be holding lectures all week. It’s going to be a hard but fun week which I believe will just fly away! And afterwards, we only have three weeks left before it is time to say goodbye to GANE. I am actually looking forward to go home, so that feels quite good. But first, the rest of time in the US is to be enjoyed and until we speak again, I say: see ya!
Glad midsommar alla ni som läser denna lilla blogg! För oss utlandssvenskar blev inte firandet riktigt som det brukar, men lite sommarkänsla fick jag och Anders i New York ändå. Här anordnas nämligen varje år ”Swedish Midsummer Festival” av Sveriges generalkonsulat i New York. Så med siktet inställt på Manhattans södra udde stämplade jag och Anders ut tidigt i fredags, tog bilen till West Haven och därifrån tåget till Grand Central. Redan på stationen i West Haven såg vi den första svenska flaggan och när vi väl kom fram vimlade det av svenskspråkiga i vad som skulle kunna vara ett midsommarfirande i vilken svensk stadspark som helst. Lukten av jordgubbstårta och köttbullar låg i luften, små barn lekte tafatt på ett grönområde och dragspelsmusik à la knätofs dånade ur högtalarna på den lilla scenen.
Svensk midsommarmat såsom köttbullar och gravad lax såldes i pytteportioner till hutlösa priser – men jisses så gott!
Det som möjligen kunde avslöja illusionen var väl Frihetsgudinnan i bakgrunden och de New York-bor som råkade gå förbi med mycket förvirrade ansiktsuttryck. Dessutom var det rätt trångt… Lite dans kring midsommarstången blev det dock, film på detta finns HÄR.
Framåt kl åtta på kvällen fortsatte midsommartraditionen med att folk började bli märkbart runda om fötterna och vi bestämde oss för att vi hade en lång resa hem också. Ett litet stopp på Times Square, bara för att, senare satt vi till slut på tåget tillbaka till West Haven och därefter körde vi tillbaka till Manchester, trötta och glada med kvällen!
Imorgon väntar ny arbetsvecka, som för min del kommer bli lite annorlunda än de tidigare. Implementeringen av det nya kvalitetssystemet är så pass klart att vi kan köra igång det i produktionen, och därför ska nu samtliga operatörer och ingenjörer utbildas i SPC (Statistical Process Control) och hur systemet fungerar. Eftersom vi vill hålla klasserna små kommer det bli lektioner hela veckan lång. Dessutom jobbar operatörerna här i två skift så det kommer dessutom bli lite övertid då de inte kommer in förrän klockan fyra på eftermiddagen. Det kommer bli en jobbig men kul vecka som jag tror kommer flyga förbi i rasande fart. Och efter det har vi bara tre arbetsveckor kvar innan det är dags att säga adjö till GANE. Det känns ärligt talat rätt skönt, jag har börjat se fram att få komma hem igen. Men först ska resterande tid här i USA avnjutas och tills vi hörs nästa gång säger Cissi: see ya!
When you spend a longer period of time in another country, far away from friends and family, it might happen that anniversaries falls during this time. Today is such a day, more specific my 26th birthday. Happy birthday to me! It might not be the same thing to celebrate 26 years as 6 years, but a couple of “Happy Birthday” in my Facebook feed is nice anyway. As a small celebration, I took the opportunity to spread the tradition of “Fika” here at GANE. I know that former Swedish employees and graduates here have tried before, but it seems to be forgotten now. A chocolate cake might revive the tradition?
Unfortunately, I cannot spend my whole day eating cake, I have to do some work as well. My quality project with my supervisor Ryan is taking two steps forward and one back. Since no one here has worked in the software system before, we come across obstacles every now and then that we need to pass. It is kind of frustrating, but at the same time interesting to be involved in this kind of project. It demands for flexibility, new thinking and a large portion of stubbornness!
Last Friday, I and Anders got the chance to vary our work with a trip to the GKN site North Charlestown, situated two hours by car north of Newington in the state of New Hampshire. We were greatly welcomed by Steve who showed us the quite small and noisy workshop and thereafter had lunch with us. It was an exciting visit that differs a lot from what me and Anders are used to in Trollhättan.
After our visit at North Charlestown, we passed through this covered bridge, famous in the area. The sign says “Walk your horses or pay two dollars fine”. We did not walk our car…
Saturday, we go for our next trip, this time outside of work. Since Monday is Memorial Day we will take the opportunity to go to Cape Cod and Marthaäs Vineyard over the weekend. We have, among other things, heard that president Obama himself has a summer house there… Last weekend we spent in New Haven and the Yale University. We happen to pick the graduation weekend for our visit, so there were a lot of students in graduation clothes and well dressed proud parents! We felt a bit underdressed in our shorts and t-shirts, but still got a sentimental trip down memory lane, remembering our own time as students and graduations. We had lunch at a student café that had a clear vibe of raw food and healthy beverages. I think Anders summarized our experience of American food culture when he stated that his avocado sandwich probably was the most healthy he had eaten during the whole time in the US!
With some pictures from the day at Yale, I end this blog post. See you soon!
Some graduates waiting for walking in the paradeThe libraryOne of the fine buildings of Yale. The oldest one is from 1717!
När man befinner sig i ett annat land, långt ifrån vänner och familj, under en längre period kan det hända att bemärkelsedagar infaller under denna tid. Idag är en sådan dag: min 26-årsdag. Grattis till mig! Nu är det visserligen inte riktigt samma sak att fylla 26 år som 6 år, men ett par grattis piggar ju upp i alla fall! Dagen till ära passar jag på att sprida fikatraditionen här på GANE. Jag vet att tidigare svenskar har gjort sitt bästa med att införa fredagsfika här, men det tycks vara bortglömt nu. En kladdkaka kanske kan få dem på bättre tankar?
Tyvärr får jag inte spendera hela dagen med att glufsa i mig kladdkaka, det ska ju jobbas lite också. Mitt kvalitetsprojekt med handledaren Ryan går två steg fram och ett tillbaka. Eftersom ingen här jobbat med systemet tidigare stöter vi då och då på nya hinder som vi får ta oss över eller runt, vilket resulterat i att denna vecka bestått av mycket omarbete. Tråkigt, men samtidigt väldigt lärorikt att få vara mitt uppe i ett implementeringsprojekt av det här slaget. Det kräver flexibilitet, nytänk och en stor dos envishet!
I fredags fick jag och Anders dock bryta av arbetet med en liten traineeutflykt till systersajten North Charlestown som ligger två timmars bilresa norr om Newington i delstaten New Hampshire. Där blev vi väl bemötta av Steve som visade oss runt i den ganska lilla och bullriga verkstadslokalen och därefter bjöd oss på lunch. Det var ett spännande besök på en site som skiljer sig mycket från vad jag och Anders är vana vid från Trollhättan!
På vägen hem från North Charlestown passerade vi en täckt bro som området tydligen ska vara känt för. På skylten står “Walk your horses or pay two dollars fine”. Vi puttade inte över bilen…
På lördag åker vi på nästa resa, dock utanför jobbet. Eftersom vi har ledigt på måndag p.g.a. Memorial Day, passar vi på att åka till Cape Cod och Martha’s Vineyard över helgen. Det ryktas bland annat om att Obama himself har sommarstuga där i krokarna… Förra helgen var vi dessutom i New Haven och kollade in Yale. Vi lyckades pricka in examenshögtiden, eller snarare dagen innan examenshögtiden som tydligen kallas ”Class Day”, så det var fullt med studenter i examenskläder och finklädda stolta föräldrar. Vi kände oss lite allmänt nedklädda i våra shorts och t-shirts, men fick ändå lite sentimentala minnen av studentlivet och våra egna examensdagar. Lunch åts på ett studentcafé som hade tydliga vibbar av raw food och hälsokost. Anders summerade den amerikanska livsstilen bra när han konstaterade att avokadomackan förmodligen var det nyttigaste han ätit under hela resan!
Med lite bilder från dagen avrundar jag detta inlägg. På återseende!
Ett av de många fina byggnaderna på Yale. Äldsta byggnaden är från 1717.Ett gäng graduates som väntar på att få gå iväg i paraden.Biblioteket.
The first days in Newington has passed without any disasters for me and Anders. I have survived driving in five-lane highways, service visit from our Internet supplier since my router wouldn’t start and gigantic pasta portions at one of near located lunch restaurants. We came to the US Thursday evening after 15 hours of travelling. After a couple of days suffering from jet lag we were ready for the first day at our sixth, final and longest internship. We will stay for three months this time and I think I speak for both me and Anders when I say that it will be nice to actual stay a little longer at one place this time. It is harder than one might think to change work place, work task and colleagues every sixth week.
During these three months we will live in fully furnished apartments. My one-bed-apartment is about the same size as my chain-house back home…
GKN Aerospace Newington, or GANE as it is abbreviated, is located close to the city of Hartford in the state of Connecticut. About 120 employees spend their days here so it is a much smaller site than Trollhättan. They manufacture among other enormous fan cases (the large parts in the very front of a jet engine). They also receive some products from Trollhättan, which they machine and then send back to Sweden. Here, I am working with the quality department and will work closely together with a guy called Ryan. Together we will perform a quality project which will continue when I have gone back home. I have these days taken some responsibility for the project leading, something I specialized myself within during my master and therefore finds really interesting! It is always fun to be using theoretical knowledge in practice!
The weekends has to been spent in some way as well. This Saturday we visited Mark Twain’s house in central Hartford.
Besides working we are off course hoping for some sightseeing in beautiful New England and experience some American social life. We have already been visiting Mark Twain’s house in Hartford and had an “Happy Hour” with some of the colleauges from GANE and the nearby site in Manchester.
Ja, de första dagarna i Newington har avlöpt väl för mig och Anders. Jag har överlevt femfiliga motorvägar i rusningstrafik, besök från internetleverantören (mitt internet funkade inte när jag väl fick min lägenhet…) och gigantiska pastaportioner på lunchrestaurangen. Vi kom hit i torsdags kväll förra veckan och efter ett par dagars jetlag var vi i måndags redo för första dagen på den sjätte, sista och längsta praktikperioden. Tre månader ska vi vara här och jag tror jag talar för oss båda när jag säger att det ska bli rätt skönt att få stanna lite längre på en plats denna gång. Det är mer ansträngande än man kan tro att byta arbetsplats, arbetsuppgift och arbetskamrater var sjätte vecka.
Under dessa tre månader kommer vi bo i varsin möblerad lägenhet. Denna etta är ungefär lika stor som mitt lilla radhus därhemma…
GKN Aerospace Newington, eller GANE som det förkortas, ligger nära staden Hartford i staten Connecticut. Här jobbar cirka 120 personer varav de flesta ute i verkstaden, så det är en betydligt mindre site än Trollhättan. Här tillverkas bland annat enormt stora fan cases (de stora delarna längst fram i en jetmotor). Dessutom kommer det en hel del produkter från Trollhättan som bearbetas och sedan skickas tillbaka till Sverige. Här sitter jag på kvalitetsavdelningen och kommer jobba tätt tillsammans med en kille som heter Ryan. Tillsammans ska vi bedriva ett kvalitetsprojekt som kommer att fortgå även efter att jag försvunnit. Jag har hittills fått ta ganska stort ansvar vad gäller planeringen och styrningen av projektet, något som jag specialiserade mig inom under min master-utbildning och därför tycker är jätteroligt! Det är alltid roligt att få använda något i praktiken som tidigare bara varit teoretisk kunskap!
Helgerna ska ju också fördrivas med något. I lördags passade vi på att bli lite kultiverade och kollade in Mark Twains gamla hus i centrala Hartford.
Förutom jobb hoppas vi givetvis på att få turista lite i vackra New England och få uppleva lite amerikanskt socialt liv. Vi har redan hunnit med författaren Mark Twains hus i Hartford och igår följde vi med några av kollegorna både på GANE och GKN-siten i närliggande Manchester på en “Happy Hour”.
Last Thursday, something rather unusual happened here at GKN: 45 girls of ages 13 to 19 years came to the company! The mission of the day was to explain the question that always appear – what does an engineer really do?
The visit was arranged in collaboration with the voluntary organization IGE Day, where IGE stands for “Introduce a Girl to Engineering”. The purpose is, as the name applies, to get more women to the engineering profession. GKN is probably not unique with more male engineers and operators than female, and even if the number of female engineering students is growing in Sweden, the most people I have spoken with agree that we need more women in the engineering business.
IGE Day är en organisation som vill locka unga tjejer till teknikyrken. Läs mer på deras hemsida: www.igeday.com
However, the number of women in the business you can discuss forever, but the focus of the day was of course on the exciting girls that had arrived! Most of them were there together with their class and their teacher, but some of the girls were there on their own. At arrival at 9 AM they got some fruit and juice which they brought to the aula where I greeted them welcome. Thereafter some of our female engineers spoke about their background, their way to the engineering profession and what they do today. After the presentation we went together to our big gymnastics hall to find out how you can think when you are about to develop a product and produce it.
Karolina explains what you might need to think about when you develop a new product.Anna talks about what she works with.
The girls were divided into teams and got instructions to fold one paper plane each. A deep concentration and silence appeared in the hall when all the girls got to work. Each team tested their paper plane and the planes that flew the longest were chosen to be further developed. The teams created a drawing of how their plane was folded and was then assigned to mass produce the plane according to the drawing. They also got to divide the folding among them and was asked to takt the production flow, all according to Taylor’s principles and the LEAN work of GKN. The teams also got to switch drawings with each other to try to understand someone else’s drawing, something that is not always that easy. After one hour the hall was full of paper planes and it was time to move one to the next activity…
Again our visitors were divided into groups, but this time the groups were departed. The girls in the ages of 12 to 15 were sent to our Industry School which lies in our manufacturing facilities where Magnus Ek took them for a guided tour. They were also given a metallic ring and got their names written on them.
Magnus talks about the Industry School.
The older girls went either to one of our lecture rooms with computer or to the material lab. The latter group were introduced to the microscopes and learned about how metals look like up close. The group in computer lecture room got instead to try our CAD software. It turned out to be harder than it looks like but most of the girls were engaged in the task with enthusiasm and talent.
After the group activities the girls were offered lunch and then the visit was over. Some journalists from the local newspapers were invited and interviewed some of the girls, who thereafter happy went back to their schools. Did we succeed with our mission to explain what an engineer does? We think so, based on what some of the girls commented in the end of the day. Hopefully we have inspired some of them to choose engineering or technical educations in the future!
I torsdags hände något kul här på GKN: 45 tjejer i åldrarna 13-19 år intog företaget! Dagens uppdrag var att försöka förstå den eviga frågan – vad gör egentligen en ingenjör?
Besöket skedde i samarbete med en frivilligorganisation vid namn IGE Day, där IGE står för ”Introduce a Girl to Engineering”. Syftet är som namnet antyder att locka fler tjejer till teknikyrkena. GKN har knappast någon unik situation med klar fler manliga ingenjörer och verkstadsarbetare än kvinnliga, och även om andelen tjejer växer på ingenjörsutbildningarna så är de flesta jag har pratat med överrens om att det behövs fler tjejer i teknikvärlden.
IGE Day är en organisation som vill locka unga tjejer till teknikyrken. Läs mer på deras hemsida: www.igeday.com
Hur som, andelen kvinnor i branschen kan man diskutera mycket om, men dagens fokus var såklart på de glada tjejer som tagit sig till oss för dagen! De flesta var där tillsammans med sin klass och sin lärare, men några tjejer var där på egen hand. Vid ankomsten klockan 9 fick de lite frukt och juice som de tog med sig in i aulan där undertecknad hälsade dem välkomna. Därefter fick några av våra kvinnliga ingenjörer berätta om sin bakgrund, sin väg till ingenjörsyrket och vad de jobbar med idag. Efter presentationen gick vi tillsammans till gympasalen för att ta reda på hur man kan tänka när man ska utveckla produkter och producera dem.
Karolina förklarar vad man behöver tänka på när man ska utveckla en produktAnna berättar om vad hon jobbar med
Tjejerna delades in i lag och fick instruktioner att vika varsitt pappersflygplan. En djup koncentration och tystnad lade sig över salen då alla tjejer dök in i sin uppgift. Varje lag fick sedan testa sina flygplan och det plan som flög längst valdes ut att vidareutvecklas. Lagen fick då göra varsin ritning på hur flygplanet skulle vikas och fick sedan prova på att massproducera sitt flygplan efter ritning, samt dela upp vikningarna mellan sig och takta flödet, allt enligt Taylors principer och GKN:s Lean-arbete. Lagen fick även byta ritningar med varandra för att prova på att följa någon annans ritning, något som inte är helt lätt om man inte tänker till. Efter en timme var salen full av pappersplan och det var dags att gå vidare till nästa station…
Återigen blev tjejerna uppdelade i grupper, men denna gång skildes grupperna åt. De som går på högstadiet fick följa med ner till Industritekniska gymnasiet som ligger i våra produktionslokaler där Magnus Ek guidade runt dem. De fick även varsin ring i metall och fick tre och tre gå iväg för att få sina namn inristade i ringarna.
Magnus berättar om Industritekniska gymnasiet
De tjejer som gick på gymnasiet fick antingen följa med till en av våra lektionssalar med datorer eller till materiallabbet. Den senare gruppen fick bland annat bekanta sig med svepelektronmikroskop och lära sig hur olika metaller ser ut på riktigt nära håll. Datorgruppen fick istället prova på att modellera ringar i CAD. Det visade sig inte vara helt lätt men de flesta av tjejerna tog sig an uppgiften med entusiasm och talang.
Efter gruppaktiviteterna bjöds tjejerna på lunch i vår företagsrestaurang och sedan var besöket på GKN i Trollhättan slut. Några journalister från lokaltidningarna var inbjudna och intervjuade några av tjejerna som därefter nöjda gick tillbaka till sina skolor. Lyckades vi med vårt uppdrag att förklara vad en ingenjör gör då? Jo, baserat på tjejernas omdömen i slutet av dagen så tror vi allt det. Förhoppningsvis har vi lyckats inspirera några av dem till att välja ingenjörs- eller teknikutbildningar i framtiden!
