Aerobloggen

Första vecka på GKN i Filton (Bristol) är avklarad och jag tänkte sammanfatta mina upplevelser hittills. Både de bra och mindre bra. För att inte röja min identitet på kontoret så låter jag bli att lägga upp detta på engelska.

Tyvärr hade det skett ett missförstånd med nyckelutlämningen så jag blev strandad på lördagen när jag anlände. Där stod jag med mina tre resväskor i regnet på en parkering i ett villakvarter någonstans nära Bristol. Men efter lite om och men kunde jag fiska fram nyckeln till bilen de ordnat genom brevinkastet. Sedan fick jag tag på ett hotell i närheten. Lyckades tajma ”The Big Wedding Weekend”. De i receptionen frågade flera gånger om jag skulle checka in ensam. Tillslut fick jag berätta varför och som plåster på såren fick jag gå på spa under söndagen. Så det var inte så synd om mig ändå. Men de andra gästerna såg lite fundersamma ut när jag både åt middag och frukost ensam.

Men för att sammanfatta några tankar och funderingar med England efter en vecka;

Konstiga saker;

• De kör på fel sida av vägen (men man vänjer sig)
• Halva dagen spenderas i bilköer
• Det finns inget kaffe eller te på kontoret utan man är tvungen att ha med sig eget snabbkaffe
• Det är heltäckningsmattor överallt. Kontoret inräknat.
• Lunch; Ja hur tänker de här? Att den brittiska folkhälsan inte är på topp kan jag förstå. Det är läsk till allt. Man äter mackor och chips, alternativt pommes om man vill ge sken av hälsoprofil

Bra saker;

• Efter lite letande och diskussion med kollegor har jag lyckats hitta olika mer hälsosamma varianter att kombinera till lunch (+vatten)
• Arbetet startar vid 8-9 inte 6.30-8 som i Sverige
• Britterna är väldigt trevliga och uppskattar att man pratar engelska även om det inte är modersmål
• På kontoret är folk välklädda vilket uppskattas. Tyvärr går inte Savile Row-andan hela vägen vad gäller passform och storlek. Men ändå.
• Viss dryck har också fördelaktiga priser. Kollegorna var upprörda av att en Pint nu kostade 4 pund. Alltså 0,57 liter av denna dryck för 40 kronor! De skulle tappa besinningen på en krog i Sverige

 

Kämpa på där ute!

Ja drottningen kommer få en ny invånare i sin forna kolonialmakt. Väldigt snart dessutom. Den 30 januari startar jag nämligen min nästa placering i Bristol. En spännande utmaning som jag ser fram emot. Precis som min nuvarande placering kommer den vara inom Aerospace divisionen. Ni som följer bloggen vet att vi här i Trollhättan tillhör den del av företaget som tillverkar motorkomponenter till de stora motortillverkarna (GE, RR och P&W). GKN i Bristol tillverkar å sin sida flygplansstrukturer så som vingar. Lite extra roligt är att få komma till en placering på Commercial-sidan vilket medför kontakt och kontinuerligt arbete med slutkunden Airbus. Lovar att jag ska fixa ett mer ingående blogginlägg om mitt jobb när jag är igång.

Med risk för att få trainee-bloggen väl personlig har jag reflekterat över vilka kontraster det är i livet när man är trainee. Samtidigt som man får möjligheten att bosätta sig på vilken världsdel man vill och delta i roliga projekt så får man riva upp sitt liv med 6 månaders intervall. När man träffat ett helt gäng härliga personer på traineeprogrammet, GKN och i Trollhättan tar det emot. Men jag är övertygad om att vi kommer hålla kontakten framöver också. Det finns betydligt fler anledningar att komma tillbaka till Trollhättan nu än när jag började i höstas.

*Girl with a ballon av Banksy. Kopplingen är att han är från Bristol (troligtvis).

 

 

 

Nu ska jag ta en kopp te (för att leka lite brittisk). Ta hand om er och skicka en tanke till alla härliga personerna ni har omkring er!

Som vi tidigare berättat om handlar traineeperioden till stor del om att bredda sitt kunnande inom olika ämnesområden. Men en viktig del som vi traineer också utbildar oss inom samt kontinuerligt jobbar med under vår traineeperiod är personligutveckling. Personligen uppskattar jag detta mycket då jag, precis som de andra traineerna kommer från en ingenjörsbakgrund. Tyvärr saknas ofta dessa ämnen och tankegångar inom de tekniska utbildningsområdena. Att kunna hantera de mjukare kunskaperna är dock av stor vikt för att ha en trivsam och framgångsrik karriär.

Under den första träffen diskuterade vi vad som hade format oss som personer. Vilket var intressant och givande även på ett privat plan. När vi nu träffades en andra gång var ämnena som diskuterades feedback och personlighetstyper. Vi fick bland annat öva på att ge kritik (både positiv och negativ) samt ta del av gruppens uppfattningar och reflekteringar kring varandra de första månader vi spenderat tillsammans. Utöver detta fick vi också göra personlighetstester för att få en ide om hur man är som person och vad som får en att trivas i olika situationer och sammanhang. Jag är övertygad om att vi alla i traineegruppen har en hel drös av tankar, idéer och sidor vi vill utveckla och jobba mer på efter detta tillfälle.

 

Hälsningar,

David

I detta inlägg tänkte jag upplysa er läsare på GKN´s historia. Alltså vårt brittiska moderbolag som startade redan på 1700-talet. 19 september 1759 för att vara mer exakt. Endast tre år efter det att Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg och 9 år efter det att Johann Sebastian Bach avled. Länge sedan med andra ord.

Dowlais Iron Co som senare kom att bli det vi idag kallar GKN startades i södra Wales. Med hjälp av en kapitalinsats på £4000 pund började järnkaminer tillverkas. Järnindustrin var något som låg i teknisk framkant och behovet av järn var stort i början på den industriella revolutionen. Först 1767 anslöt sig så John Guest till företaget och blev arbetsledare. Han klättrade i företaget, utnämndes till Sir John Guest, och insåg tidigt att Napoleon inte hade fått nog av krig under den franska revolutionen. När Napoleonkrigen utbröt 1803 försåg Dowlais Iron Co, med Sir John Guest i spetsen den brittiska armen med 90’000 ton av kanonkulor i järn årligen. En bidragande anledning till att britterna tillsammans med dess allierade lyckades besegra Napoleon i slaget om waterloo den 18 juni 1815. Nästa gång ni ser en gammal oljemålning av exempelvis Goya föreställande slaget vid Waterloo finns det stor chans att våra produkter är med, det ni!

Efter kriget var behovet av krigsmateriel reducerat. Men kunskapen och förmågan att kunna leverera bra och tåligt järn var fortfarande stor. Dowlais hade förmågan att ställa om sin produktion och man blev under första halvan av 18-talet en av de absolut största leverantörerna till järnvägsindustrin. Under denna tid växte också infrastrukturen och behovet av att transportera gods och människor fram. Bland annat levererade man järn till byggandet av ”The Great Western Railway” som gick mellan London och västra England samt Wales. Som ett resultat av detta goda arbete lyckades man också få affärer både i Ryssland och Amerika då dessa länder byggde ut sitt järnvägsnät. År 1845 hade företaget växt så mycket att man var den största järntillverkaren i världen.

1852 avled så Sir John Guest 67 år gammal. Guest´s insatts för företaget hade varit av yttersta vikt och hans död kom att riskera den fortsatta utvecklingen av företaget. In klev istället hans fru, Lady Charlotte. Hon hade under sin makes tid stöttat honom i beslut och var mycket bekant med verksamheten. Det går inte att sätta ord på vilket stort steg detta var för kvinnor inom samhället på denna tid. Lady Charlotte tog över styret på världens största järntillverkare under en tid där kvinnor enligt lag inte fick äga vare sig mark eller rösta i demokratiska val. Vid 40 års ålder styrde hon företaget under 3 år och när hon avsade sig styrelseordförandeposten var Dowlais världens största tillverkande företag.

Parallellt med Dowlais framgång hade det i Birmingham startat två företag precis bredvid varandra. Det ena av John Nettlefolds och det andra av Arthur Keen. Keen var vid denna tidpunkt en stor tillverkare av olika typer av fästningsdelar, exempelvis skruvar och muttrar. Som en mäktig industriman ansåg Keen att de var tvungna att vertikalt integrera företag för att kunna behålla en lönsamhet och en stor marknadsandel. 1899 köpte så Keen Dowlais för £1,53m med motivationen att det skulle ge Keen´s företag en unik marknadsposition där man kontrollerade hela tillverkningsledet. Företaget tog då namnet Guest, Keen & Co. Ett år senare köpte Keen också John Nettlefolds företag som verkade inom samma industri. På så sätt föddes det som vi idag kallar Guest, Keen and Nettlefolds (GKN).

När GKN var färdigbildat år 1905 var man det femtonde största bolaget i Storbritannien. Det går inte frångå att GKN genom historien har varit ett av de företag som präglat och bidragit absolut mest till den industriella revolutionen och det liv som vi idag lever på vår jord. Man blir stolt som GKN’are.

Bild på Lady Charlotte (från Cyfarthfa Castle Museum & Art Gallery)

Over and out!

David

Under torsdagen hade vi förmånen att få besöka Siemens i Finspång. En oerhört lärorik och rolig upplevelse. Lite extra roligt var det att Siemens-traineerna tog emot oss. Precis som för oss på GKN i Trollhättan är de relativt nya traineer och har en lång spännande resa framför sig. Givetvis diskuterades programupplägg och andra erfarenheter flitigt under dagen. Sammanfattningsvis kan man säga att upplägget på Traineeprogrammen har en liknande struktur och att båda programmen är väl förankrade i organisationerna, vilket är roligt för oss traineer.

Besöket startades med att vi blev bjudna på lunch samtidigt som vi introducerade alla deltagare från vartdera hållet. Vidare fick vi ta del av Siemens historia, organisation och produkter med relation till verksamheten i Finspång. Som kuriosa kan nämnas att det arbetar cirka 3000 personer på Siemens i Finspång, det är där med den näst största privata arbetsgivaren i regionen.

Vad tillverkar då Siemens i Finspång? I Finspång tillverkas uteslutande gasturbiner för att kunna erbjuda effektiva energilösningar till kunder runt om i världen. Kunderna är allt ifrån städer, sjukhus, gas- och oljeplattformar. Som ni nu säkert kan gissa är det alltså stora gasturbiner där mycket el utvinns. Jag kan personligen intyga att diametern på turbinerna och omfattningen av kundlösningar gällande dessa maskiner imponerade.

Likheten mellan en flygmotor och gasturbin är stor. I en flygmotor används kraften för att driva planet framåt, men i en gasturbin används denna kraft för att driva en turbin vilket i sin tur driver en generator. På så sätt utvinns elektricitet ur en gasturbin (extremt förkortat). Finspång (inte under Siemens) var faktiskt redo att producera flera av de jetplan som sedan tillverkades här i Trollhättan (RM-programmen). När dessa affärer inte gick i hamn kom några smarta personer på att gasturbiner, det är vår framtid.

Förutom ett mycket givande besök på monteringen han vi också med ett besök på Siemens senaste stora investeringsprojekt i Finspång, AM-verkstaden. För er som inte har så bra koll på AM (inkluderar mig själv) finns det massor av coola videos på Youtube https://www.youtube.com/watch?v=R8qFFGfVHks . I denna verkstad 3D-printas delar till gasturbinerna i inconel, något väldigt få företag i världen lyckas med. Även vi på GKN är framgångsrika inom AM men mer info om det kommer vid ett senare tillfälle här på bloggen. Kan ni inte hålla er tills dess så sväng in på www.gkn.com/additive-manufacturing

Ett extra tack till Elin, Lisa och Mathilda för deras guidande under dagen. Bra rekryteringar av Siemens där! =)

*Bilden visar båda traineegängen samlade vid Siemens huvudkontor i Finspång. Byggnaden går under benämningen “slottet”, vilket inte kräver någon vidare förklaring.

Hej alla läsare! Detta blir mitt första inlägg här på bloggen. Min förhoppning är att dela med mig av inlägg som både rör mitt arbete och livet kring. Om ni vill veta lite mer om min bakgrund och hur jag kom att bli en av deltagarna i GKNs traineeprogram går det att finna en kort beskrivning under Traineer genom åren.

Men hur har då de första veckorna på GKN varit? Spännande, lärorika och roliga. Det som slagit mig mest är den oerhörda stolthet som finns för produkterna som tillverkas, från skiftlag till chefer. Det kunde jag inte ens föreställa mig innan start.

Snart ska jag påbörja min tid vid ”hemma-avdelningen”. I mitt fall blir det till skillnad från Aerospace traineerna, 6 månader på samma avdelning. Den avdelning jag tillhör benämns som Programs. Programs är som små företag i företaget där de driver affärerna kring en viss kund, i mitt fall Rolls-Royce. För att få en bättre bild av dessa produkter har jag under denna och förra veckan fått följa med i produktionen. Under min första vecka gick jag med morgonskiftet i verkstaden och fick lära mig om svetsning, fräsning, gradning och röntgen. Min andra vecka, alltså denna, spenderade jag på ytbehandlingen och penetranten. Så trots den begränsade tiden på två veckor har jag hunnit med många olika områden.

Sista vill jag också passa på att tacka de kollegor som fått stå ut med mina frågor och funderingar under mina två praktikveckor, grymma kollegor!!!