Tack för mig!
Jag har liksom, förhoppningsvis många av er, haft två veckor semester som jag spenderade hemma i Sverige. Det är en av fördelarna när man inte bort så långt bort att man faktiskt på bara några timmar kan stå hemma vid dörren i Sverige. Nu är jag tillbaka i England igen vilket känns bra, men samtidigt är det snart dags för mig att gå vidare och påbörja en ny rotation.
Planen är att mina projekt ska vara klara senast den 21 oktober vilket innebär att jag har drygt två månader på mig att hitta ett nytt projekt och ett nytt land. Fördelen med att vara baserad så nära huvudkontoret i Redditch är att det är fullt av kontakter och vänligt folk som gärna hjälper till att koppla en samman med intressanta människor, så förhoppningsvis skall det inte vara alltför svårt att hitta en ny rotation.
Men jag tänkte byta spår lite i detta inlägg och reflektera över det gånga året. Den 7:e september i fjol så startade resan i Trollhättan. Flera av oss traineer kände sedan tidigare till GKN som före detta Volvo Aero och flera hade arbetat och skrivit exjobb där. Ingen av oss hade däremot deltagit i ett traineeprogram tidigare och visste inte riktigt heller vad det skulle innebära. De första åtta månaderna i Trollhättan bjöd givetvis på väldigt många utmaningar, speciellt när man sätts samman i en grupp människor som man inte känner och man ska hitta sin plats i gruppen. Det är en utmaning för oss alla. Vi har verkligen upplevt mycket tillsammans som grupp: kompetensutveckling i Bokenäs, företagsbesök Stockholm, GKN Fokker i Amsterdam, Airbus i Toulouse och flera GKN-siter i England. Det fantastiska är hur mycket man faktiskt lär sig på alla dessa besök och hur värdefullt det är att vara en del av ett traineeprogram.
Givetvis har det inte bara varit en dans på rosor utan självklart har ju större delen av tiden bestått av ”riktiga” arbetsuppgifter och uppdrag som ni har tagit del av här på bloggen. Men jag kan kort och gott sammanfatta att jag är otroligt glad över att få ha spenderat dessa månader tillsammans med detta gäng. Det ser ut som att framtiden är ljus för GKN 😉
Nu kommer jag att fortsätta min resa inom the globala programmet (International Graduate Program, för ser som vill läsa med på GKNs hemsida) och vart framtiden tar mig får vi se. Dock är jag ganska så säker på att den är ljus, i och med alla möjligheter som ges. Detta blir också mitt sista inlägg innan de nya traineerna tar över så jag hoppas att ni alla har uppskattat de historier och upplevelser som ni har fått ta del av. Slutligen vill jag bara önska de nya traineerna lycka till och uppmana dem att ta vara på tiden.
Tack för mig!