Aerobloggen

Nu har det blivit dags för sista inlägget från Kalifornien. Nästa gång ni hör från mig är jag tillbaka i Sverige igen. Sista veckorna är det mycket fokus på att försöka avrunda det arbete som jag hållit på med här borta samt dokumentera för den som ska ta över efter mig. Arbetet kring implementering av keramer kommer snart att mynna ut i en presentation av mitt materialtestprogram samt ett förslag på en metod för att utvärdera en keramisk komponent med hjälp av FEM. Förutom traditionellt analysarbete har det inneburit mycket research kring hur keramer beter sig vid olika temperaturer, laster och geometrier för att kunna motivera mina resultat.

Under veckan passerades en stor milstolpe för 737 Max projektet då den första komponenten som ska tas i bruk levererades. Detta firades med fotografering och tårta. Kul att programmet rör sig framåt även om det fortfarande är mycket jobb kvar för att klara av den ökning av produktionstakt som ska genomföras.

För ett par veckor sedan firade jag 4e Juli för första gången. Amerikaner vet verkligen hur man är nationalistiska, det enda jag kan jämföra med hemifrån är när jag varit på fotbollsmatcher med landslaget. Dagen startade med en kort glimt av den årliga paraden i Huntington Beach men då jag och Oscar som är en av de andra Svenskarna på sajten hade valt att dagen till ära att bjuda på midsommarlunch hade vi en del förberedelser att göra. Det var roligt att visa chanses att visa några traditioner som vi har hemifrån och all bjöd till när det var dags för Svenska sånger.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram ett initiativ som vår division Driveline genomförde för lite drygt en vecka sedan. Varje år genomförs en tävling som kallas Formula student på Silverstone i England. För er som inte är insatta i begreppet innebär att studenter under året bygger varsin Formula bil för att sedan under tävlingen bedömas under olika moment. Bilens prestanda mäts och dess design utvärderas för att tillslut kunna kora ett vinnande lag.

Det är ett stort event med deltagande lag från 25 länder som GKN har varit med och sponsrat i flertalet år. Detta år valde man att testa något nytt genom att skapa ett event där fyra stycken ingenjörer genomför en resa från Lohmar till Silverstone i bilar som GKN tillverkar delar till. Resan dokumenteras på sociala medier som Twitter och LinkedIn samt en tillfällig GKN hemsida som skapats för tävlingen. Man hade även en tävling där deltagare skulle fånga stämningen under Formula student och lägga upp på Twitter under #GKNSelfie. Varje dag korades den bästa bilden och vinnaren fick en GoPro.

För bilder från evenemanget samt information kika in följande hashtags på Twitter eller gå in på GKN:s tillfälliga hemsida tillägnad evenemanget.

#GKNJourneyTo #fs2015 #GKNSelfie

http://www.gknformulastudent.com/

Några veckor in i utlandspraktiken är det nu dags för en ny uppdatering vad jag har har för mig här borta i Kalifornien.

För det första är arbetsdagarna generellt sett längre här. Det finns ingen stämpling som hemma utan man förväntas lägga den tid det krävs för sina uppgifter med ett minimum på ungefär 9 timmar per dag. Detta är dock som sagt minimum och jag har nog snittat närmare 10 sen jag kom hit.

Trots en del initiala problem med Exportkontroll samt IT-strul kom jag tillslut igång med lite produktivt arbete. Under min tid här kommer jag att i närtid att fokusera på arbete med utvärdering av en produktionslösning med anknytning till 737 projektet. Känns som ett roligt projekt där det växlas mellan materialprovning, design och FEM analyser. Förutom detta kommer jag att assistera i ett samarbetsprojekt med Trollhättan men mer om detta i nästa inlägg.

Boeing 737 Max är det stora projektet här borta och för ASTECH:s del gäller det den inre väggen av motorhöljet. För att kunna möta de enorma volymer som väntas har man under den senare tiden jobbar stenhårt med att implementera en automatiserad produktionsprocess för sin tillverkning av dessa honeycombstrukturer.

 

Honeycomb är en materialstruktur likt den som återfinns i bikupor. Fördelen är att man kan skapa lätta strukturer men ändå behålla bra mekaniska och akustiska egenskaper.

För mer information se, http://en.wikipedia.org/wiki/Honeycomb_structure.

Jag har haft tur att få lite besök av kompisar hemifrån när jag har vart här och på helgerna har jag bl.a. hunnit med ytterligare en resa till San Diego där vi gick på baseboll samt weekend i Las Vegas. Huntington Beach där jag bor är känd som en surfstad och inte kan jag bo här i tre månader utan att försöka lära mig. Det är inte lätt kan jag lova men med några veckors mer träning kan jag förhoppningsvis kalla mig surfare.

 

Fick även besök på ASTECH från Trollhättan nyligen då sista årets elever från det Industritekniska programmet i samarbete med GKN gjorde sin avslutande utlandsresa till Kalifornien. På memorial day som är en röd dag fick jag äran att ta hand om Magnus & Magnus som följde med klassen hit. Det blev shopping på en av alla outlets, häng i Huntington och BBQ hos Jerry som är av Svenskarna som jobbar här.

 

Sett till blogginlägg av tidigare års traineer verkar det här med listor under utlandspraktiken ha varit populärt så jag tänkte ge mig på ett försök.

• Äntligen lärt mig hur man svarar till hälsningsfraser likt ”Hi, how you doing” eller ”Hi, whats going on?”. Ledtråd, svara aldrig på den faktiska frågan med undantag om inte personen faktisk menar vad den säger och verkligen undrar. För om man då inte svarar är man ju otrevlig… Låter onödigt krångligt? Det är det!
• Sett folk hyra ”Walmart Scooters” för att dem inte orkar gå när de handlar (Tjuter förövrigt som en stor lastbil när man lägger i backen).
• Gjort mina första trevande försök till att surfa.
• Käkat på en Amercan diner ute i Nevadas öken.
• Snittat 12 mil bilåkning om dagen, hur ska man annars ta sig någonstans?
• Implementerat Taco Tuesday som en rutin under mina veckor.
• Börjat bry mig om dollarkursen till den grad att jag varje dag analyserar hur trenden ser ut.

Jäklar vad tiden går fort är borta, snart redan en tredjedel gjord!

Ha de gött där hemma.

/Martin

Så har även jag äntligen lämnat Sverige och anlänt till staterna. Sista dagarna kunde man tänka sig skulle vara lugna och sköna men icke. Det var mycket som skulle avslutas, presenteras och mitt i detta så bedrevs uttagningarna för nästa års traineer där jag fick möjligheten att delta vid vissa moment. Tyvärr kan jag inte avslöja några detaljer vad som gjordes under dagarna då ovissheten är en del av momentet.

Jag skulle dock vilja skicka över en hälsning till samtliga som var på uttagningarna att ni gjorde ett grymt jobb och jag hoppas att känner er nöjda med era prestationer. Det ska bli roligt att se vilka jag får möta till hösten när jag kommer tillbaka igen, oavsett vet jag att nästa år kommer bli ett starkt traineeår.

Hade även en avslutande presentation på sista praktikplatsen och en sista lunch tillsammans med exjobbarna. Under våren har vi haft ungefär 50 exjobbare och jag hoppas att ni har trivts hos oss. Vem vet, några av er kanske är kvar i höst när jag återvänder.

Förutom uttagningarna tillbringades mycket tid att försöka komma underfund med vad jag faktiskt inte skulle ta med mig. Då jag har en inre röst som för varje sak säger, ”tänk om” fylls väskorna upp snabbare än jag kunde önska och det tog mer tid att packa ur saker efteråt än att packa från början.

Så från Trollhättan till LA, jag anlände i torsdags och har tillbringat helgen med en road trip till San Diego med ett par kompisar som är och bor hos mig i ett par veckor. Området där jag bor heter Huntington Beach och är ett lite mindre område i de södra delarna av LA. Väldigt mysigt och trevliga gästvänliga människor överallt.

Skillnaden mellan hur utåtriktade amerikaner är gentemot svenskar märkte jag ganska snabbt. Alla är väldigt mycket mer pratglada och idag när vi spelade tennis kom en granne ut och bjöd på hemlagad pizza.

Denna veckan har jag mina första dagar på jobbet och förhoppningsvis har jag mer att berätta om detta vid nästa inlägg om några veckor.

Under våren fick vi förfrågan att åka till vår sajt i Kongsberg, Norge för att lära oss om de processer och komponenter som tillverkas. Kontakten var med Kristoffer och Anette som är Systems Engineers och efter lite jobb fick vi tag på ett par dagar som passade. Vad deras tjänst innebär är att man delar tiden mellan studier och arbete under de sista åren innan sin Mastersexamen. Detta gör att man kan applicera kunskap och skapa sig en helhetsbild av företaget för att snabbare kunna skapa sig ett sytemtänk.

Kristoffer och Annette tog emot oss med ett fullspäckat schema för de två halvdagarna som vi var på besök. Vi fick bland annat inblick i deras utbildning, GKN:s verksamhet i Kongsberg samt presentation av olika initiativ och projekt som de bedriver. På kvällen avslutade vi med bowling tillsammans med några fler från företaget. Efter två stenhårda serier kan jag något oväntat stolt titulera mig själv till inofficiell bowlingmästare med hjälp av den bästa serien (lagtävlingen glömmer vi tycker jag). Vi hade ett par riktigt bra dagar och förhoppningsvis får vi möjligheten att bjuda igen genom en visning av vår egen sajt och stad vid ett senare tillfälle.

Men för att återgå till vad man har för verksamhet i Kongsberg. Produkterna som tillverkas är främst komponenter som kräver tekniskt avancerade tillverkningsmetoder där exempel är TECar, statorsteg och axlar.

Axlar kan lätt uppfattas som väldigt simpla att tillverka. Jag själv är inget undantag utan funderade faktiskt på hur det kunde löna sig att inte tillverka något sådant i ett lågkostnadsland. Hoppas ingen tar illa upp nu men framför mig såg jag mig själv svarva ett basebollträ i träslöjden. Så frågan blev då, hur svårt kan det då vara att svarva en axel till en flygplansmotor?

Den största aspekten som slår omkull hela det här resonemanget är att jag inte tänkte på att de även var tvungen att bearbetas insidan då axlarna är ihåliga. Då de även är bra mycket längre än ett basebollträ krävs vid operationen en lång arm för att komma åt med skärverktyget. Detta leder i sin tur till vibrationer som försämrar resultatet och ytan. Eftersom toleranserna på roterande delar är extremt har det lett till att man fått använda sig av diverse produktionstekniska lösningar för att kunna kringgå problemen

Sen hittade jag en snygg film för GKN Norge som jag tycker ni ska kika in.

Den andra aktivitetsdagen fortsatte som Anders nämnde med besök på LKAB där vi inledde med en guidad tur i deras besöksgruva. LKAB har runt 4000 anställda och räknar man in alla andra företag som jobbar mot LKAB förstår man att Kiruna som stad till stor del står och faller med gruvan.

Under besöket fick vi lära oss om processen för att både bryta och processa järnmalmen till de pellets som är LKAB:s primära produktion. Det är fascinerande vilka enorma volymer som utvinns och fraktas iväg varje dag. I Kiruna bryter man sin malm långt under jord istället för i ett dagbrott vilket medför många tekniska problem som ställer höga krav på verksamheten. Besöksgruvan var som tidigare nämnt 500 meter under mark men den riktiga gruvverksamheten sker faktiskt mer än dubbelt så djupt ner!

Tidigare skrev jag att staden står och faller med gruvan och i bokstavligt talat så faktiskt fallet. På grund av att malmådern lutar snett neråt under Kiruna kommer man i framtiden behöva flytta stora delar av staden av säkerhetsskäl. Ett enormt projekt som ska bli roligt att följa hur det utvecklar sig i framtiden.

Den sista dagen på resan lyckades vi äntligen få lite fint väder. Synd att de inte kunde kommit lite tidigare då det tydligen varit stora möjligheter att få se norrsken under de två föregående dagarna. Får väll se det som en anledning att återvända hit igen i framtiden! På schemat var besök på IRF som är Institutet för rymdfysik. IRF bedriver experimentell och teoretisk grundforskning samt forskarutbildning i rymdfysik, atmosfärsfysik och rymdteknik.

På IRF blev vi mottagna av Charles Lue som är doktorand och han gav oss en introduktion till forskningen som bedrevs samt tidigare projekt som de varit delaktiga i.

Besöket avslutades med en presentation av GKN och traineeprogrammet för studenter på Universitet. Det kändes väldigt lyckat och förhoppningsvis lyckades vi locka några framtida studenter att söka sig till GKN när de avslutat sina studier.

Allt som allt tycker jag det var en riktigt lärorik resa, även lite extra roligt eftersom det inte är ofta man ser de norra delarna av vårt långa land.

På återseende Kiruna!