Aerobloggen

Nu har jag äntligen landat och börja göra mig hemmastad i USA. Jag bor på samma hotell som Tobbe beskrev i sitt förra inlägg, super fint och än så länge har jag inget att klaga på=)

Men… Som rubriken antyder gick inte resan hit helt smärtfritt… Det hela började kl 05.45 med att klockan ringde och det var dags att stinga ur bingen. Klädde mig och gjorde en sista check så allt var packat och tyckte det såg bra ut. Sista kollen innebar att kolla alla resepapper, tur var väl det för i all hast hade jag kvällen innan lyckats packa ner tjejens pass istället för mitt. Så nu började en febril jakt efter mitt eget. Med en minut kvar till taxin skulle dyka upp var det fortfarande inte funnit, men tillslut fann jag det under vår vardagsrumsmatta, logiskt… Så bara 2 minuter sen satt jag i bilen på väg ner till Landvetter.

Bilresan och första flyget till Köpenhamn flöt på utan problem. Men väl framme i Köpenhamn fick jag reda på att planet vi skulle flyga till Washington med hade en trasig vattenventil som var tvungen att bli lagad innan vi kunde flyga iväg. Det tog cirka 2 h, vilket innebar 2 kaffe och en panpizza, innan vi kunde börja borda planet.

Väl ombord startade vi flygningen över atlanten, kudos till SAS för benutrymmet i ekonomiklass. Jag är nästan 2 meter lång och detta var första gången jag flög ekonomi och knäna inte tog i sätet framför jag satt upprätt=) Höjdpunkten på denna flygning var dock min sätesgranne, en norrman i 65-70 års åldern som hade otroligt många roliga historier att bjuda på. Även gnabbet mellan han och hans fruga över det norska korsordet det löste var intressant att lyssna på. Dessutom lyckades jag hjälpa till och trycka in två ord, inte dåligt för en svensk som gillar att imitera norska sent på kvällarna efter några öl=)

Vi anlände i Washington försent för att jag skulle hinna med min anslutande flight till Bradley Int. Airport (Hartford), men SAS hade varit vänliga och bokat in mig på en alternativ rutt via Charlotte som skulle ta mig till destinationen om än ca 6 timmar senare än vad som var förväntat från början.  Personalen var dessutom så duktig att den berättade vilken gate jag skulle resa från… Väl vid gaten tänkte jag att jag måste nog ändå hämta ut ett nytt boardingcard så jag gick till service desken för flygbolaget jag skulle flyga vidare med. Väl här framme kunde personen bakom disken inte hitta några biljetter bokade och berättade på ett drygt och otrevligt sätt att sista flyget till Hartford redan hade lämnat för kvällen. Jaha tänkte jag, visade det nya bokningsnumret jag hade fått och bad henne kolla igen. Då blev hon direkt otrevlig och berättade för mig som om hon pratade med en treåring att jag måste ha ett boardingkort för att kunna flyga vidare. Varpå jag frågade: Men du sa ju att sista planet hade lyft? Nu blev hon ännu mera otrevlig och frågade om det var första gången jag var ute och reste… Där någonstans började jag bli irriterad och bad att få prata med hennes manager. Sagt och gjort, en äldre herre kommer fram och frågar vad som pågår, jag förklarar vad som hänt och helt plötsligt finns det inte längre några problem… utan personen som från början sagt att det inte gick några fler flighter för dagen höll helt plötsligt upp mina nya boardingkort, med avgång ca 45 minuter senare. Tänk vad lite påverkan från en chef kan göra. Yes! Tänkte jag…  

Jag bordade planet till Charlotte. När vi kommit ut till startbanan meddelar piloten: ”The take off is delayed due to thunder storms to the south”. Gött… eller inte! När vi väl lyckas lyfta kan jag villigt erkänna att jag är glad att vi inte gjorde det tidigare, det blixtrade friskt runt omkring och jag vet inte riktigt om piloten flog på chans eller om det faktiskt fans en säker passage mellan ovädren.

Eftersom vi blev sena ut även från Washington började jag nu tvivla på om jag skulle nå fram till Harford alls denna dag. Och mycket riktigt, när vi landade i Charlotte hade jag 5 minuter tills planet till Bradley skulle gå. Jag sprang som en idiot till gaten för att försöka hinna med. Det gjorde jag inte, dock inte för att jag inte hann fram i tid utan för att personalen på den tidigare flighten ännu en gång gett mig fel gate nr.

Så nu var jag alltså fast i Charlotte över natten, jag bokade ett hotell och åkte dit för att sova några timmar, nu hade jag varit på resande fot i ca 27 timmar utan ett uns sömn.

Upp vid 5, tillbaka till flygplatsen. Flyger äntligen vidare mot Hartford=) Väl framme är väskan naturligtvis borta. Så jag lämnar in en anmälan och sätter mig i Taxin mot hotellet. Vi kommer ca 10 minuter bort innan dem ringer från flygplatsen och säger att bagaget blivit upphittat och erbjuder sig att köra ut det. Men nu börjar jag bli lite paranoid och säger istället till chauffören att vända så att jag kan hämta det=)

Äntligen framme! Incheckad och skittrött bestämmer jag mig ändå för att hämta ut hyrbilen och ta en sväng in till kontoret. Nu vänder turen äntligen!!! Den biltyp som jag reserverat var slut så jag fick en gratis uppgradering=) Tråkigt! Inte alls… Och det bästa av allt är Tobbes avundsjuka 😉

Slutet gott allting gott, så nu ser jag fram emot ett par roliga månader här i Connecticut!

/Viktor

Om du ar sugen pa att vara trainee pa Volvo Aero, glom inte att ansoka innan sondagen den 22 april!

Mer information om programmet och hur man ansoker finner du pa:

http://www.volvoaero.com/VOLVOAERO/SE/SV-SE/CAREER/STUDENTS/TRAINEE_PROGRAM/PAGES/TRAINEE_PROGRAM.ASPX

/Viktor

Forsta tiden i Indien=) Ni far ursakta att det inte finns nagra fina svenska bokstaver med prickar over i detta inlagget, finns inte manga sadana pa ett Indiskt tangentbord!

Nu har jag varit pa plats sen natten mellan sondag och mandag, det har varit valdigt intensiva och handelserika dagar med manga nya intryck att bearbeta. Jag borjar antligen komma i fas med klockan har nere och igar kande jag mig utvilad nar jag vaknade vilket inte var fallet de forsta tva dagarna da jag fick kanna pa den klassiska “jet-laggarens” vrede… och han ar inte snall! Men men som sagt har jag hamtat ikapp det nu och kanna mig pigg och kry.

Ett av mina forsta starka intryck har ifran ar den “latt” kaotiska trafiksitutionen, det ar tur att man inte kor sjalv utan har en egen chauffor som star pa stand-by nar man behover aka nagonstans. Filkorning existerar inte, det spelar ingen roll hur bred vagen ar sa lagger folk sig precis dar de vill om det sa innebar att det ar fyra i bredd pa en tva filig vag spelar ingen roll utan finns det hjarterum sa finns det …

Forsta morgonen pa vag till kontoret korde vi pa enkelriktad stor vag, men den var inte lika enkelriktad som reglerna sa, for helt plotsligt lag vi fyra bilar i bredd, tva i vardera riktning. Ganska skrammande kan jag lova. Ett kvarter senare var det dags for nasta upplevelse, mitt under full rusningstrafik stannar plotsligt allt upp, jag undrar “vad hander nu???”. Da tittar jag ut till hoger ur bilen och far syn pa en ko, och den hade ju sjalvklart fri lejd over vagen. Den vandrade i stilla mak rakt over gatan och nar den passerat fortsatte bilarna, motorcyklarna, lastbilarna mm. med en rivstart.

Nasta sak i trafiken ar det eviga tutandet, har tutas det konstant och hela tiden. Jag borjar tro att de har nagot kodsprak som jag inte riktigt forstar, ett tut= hoger, tva tut = vanster, tva laga tut = ut ur vagen, osv. Sjalvklart ar inte det fallet, men de tar ett tag att vanja sig vid allt oljud som svensk.

Den kanske mest positiva upplevelsen hittlis har varit manniskorna, aldrig har jag traffat ett sa artigt och gastvanligt folk. Jag tror jag blivit kallad sir, mr, boss fler ganger under de tre forsta dagarna an jag blivit sammantaget under mina 27 ar i livet.

Inte nog med det, det verkar som att alla ar glada och har roligt hela tiden ocksa vilket ar en trevlig omvaxling om man jamfor med de overlag reserverade svenska medborgarna man moter pa gatan hemma. En annan sak som facinerar mig ar den yrkerstolthet alla kanner, det spelar ingen roll om de sopar gator, saljer snabbmat, kor taxi eller jobbar som ingejorer, etc. Alla tar stolthet i sitt arbete, kanske ar detta vi borde anamma aven i Sverige, jag tror att de flesta skulle bli betydligt gladare och uppleva en trevligare vardag med det tankesattet.

Pa kontoret har jag fatt mojlighet att traffa manga intressanta och trevliga kollegor. Kulturen ar lite annorlunda pa kontoret, bla. bar alla skjorta och shinos vilket ar en trevlig omvaxling. Jag har blivit imponerad av allas intresse och egagemang i arbetet, och i mig. Jag ar ju langt ifran den forsta svensken fran Volvo Aero i Thn som besoker VAI anda visar alla ett genuint intresse for att lara kanna mig bade som person och arbetskamrat. Det uppskattas starkt, och ett extra stort tack till Asim och Kumaran som introducerat mig i verksamheten.

Just nu ar det tre andra svenskar har pa kontoret forutom mig, tva x-jobbare och Anderas fran Aero-termo avdelningen pa VAC. Alla riktigt trevliga och det har varit trevligt att ha nagon att dela alla nya intryck och kaka middag med pa kvallarna. (Jag och Andreas bor pa samma omrade, Palm Medows)

 

Hittils har jag inte hunnit se sa mycket av Bangalore, mest resan mellan hotellet och kontoret som tar ca 30 min om trafiksituationen ar bra. Kanske beror detta pa att hotellet jag bor pa ar kanon. Bra standard, god mat och alla bekvamligheter man kan tanka sig. Pa lordag har jag bokat in en massage pa morgonen innan det blir ut pa sightsing. Lite shopping har dock hunnits med, 3 par jeans, 2 par shinos, 2 skjortor, 2 t-shirts mm. allt till den sammalagda kostnaden ca 2000 SEK (allt ar markesklader). Helt fantastiskt!

Ett av det storsta orosmomenten innan av resan hit var maten. Man har ju hort skrackhistoria efter skrackhistoria om hur magen blir efter nagra dagar. Dock har jag klarat mig hittils, kanske for att jag varit forsiktig. Ni som kanner mig val vet att jag inte skulle ge upp kott i forsta taget, men det var precis det jag gjorde de forsta dagarna for att lata magen aklimatisera sig i lugnt takt. Men igar sa at jag en rejal stek, och hittils har det gatt bra=) Man ska inte do nyfiken!

Detta ar bara en brakdel av alla intryck jag fatt, men jag lovar att skriva mer senare. Och om du tycker att detta later intressat och skulle vilja uppleva likande saker sa glom inte bort att ansoka till nasta kull traineer pa Volvo Aero. Programmet startar i September och sista ansokningsdagen ar nu pa sondag den 22-april. For mer information om programmet och hur man ansoker, ga in pa: http://www.volvoaero.com/VOLVOAERO/SE/SV-SE/CAREER/STUDENTS/TRAINEE_PROGRAM/PAGES/TRAINEE_PROGRAM.ASPX

M “Varma” H

Viktor

Idag har man hämtat ut sitt första business visum och alla pusselbitar inför första besöket i Bangalore börjar komma på plats. Det skall bli riktigt intressant att möta en för mig helt ny kultur och se hur arbetet fungerar nere i Indien. Jag har fått höra såväl lovord som lite ett varningens finger för att det inte fungerar på samma sätt som i Sverige vilket en spännande och annorlunda utmaning.

Det första besöket nu i april blir en två veckors period där det primära syftet blir att knyta kontakter och skapa förutsättningar för ett utökat samarbete mellan MoP här på VAC och VAI. Jag har redan varit i kontakt med några via mail och Communicator, mycket hjälpsamma och trevliga människor.

På plats här på VAC har det mesta arbete den sista tiden handlat mycket om olika uppdrag som skall avslutas innan jag åker. Vilket har bidragit till långa dagar, speciellt med tanke på alla roliga äventyr vi varit iväg på med traineeprogrammet som har bidragit till att dagarna på plats inte varit allt för många den sista månaden.

Igår besökte vi Parker här i trollhättan. Parker har tidigare hetat såväl VOAC, Volvo Hydraulics och dessutom så var det från början ägt av Volvo Aero. Rätta mig gärna om jag har fel, men det var så jag uppfattade det hela. Besöket blev kort och intensivt, men på den dryga timmen vi var där hann vi se många intressanta och lärorika aspekter som vi kan ta med oss tillbaka till VAC. Det kanske största intrycket gjorde renheten och ordningen som var i verkstaden, riktigt roligt att se ett företag som arbetar på ett så välordnat sätt.

Nästa besök denna vecka sker på fredag, då skall vi till Volvo CE i Eskilstuna. Blir en riktigt tidig morgon då vi skall vara på plats vid 8 snåret och skall innan dess ta oss från Thn i bil=) Upp med tuppen!

Men innan dess får vi besök från våra kollegor i Norge, de som så vänligt tog emot oss tidigare i vintras. Detta berättar säkert någon av mina kollegor mer om senare i veckan.

Nu skall jag ut i värmen, 20 grader på termometern den 27 mars. Jiiihaaa!!

/V

Som Isabelle skrev i förra meddelandet spenderade vi onsdag-fredag i Kiruna trakten. Under onsdagen gjorde vi ett iskallt studiebesök på ICE Hotell i Jukkasjärvi och ett lite varmare på Esrange Space Center.

Dagen började tidigt med frukost på LKAB:s företagshotell som vi hade förmånen att bo på under hela vår vistelse i Kiruna. Tack LKAB. Första frukosten delades med LKAB:s VD! Eller ja nästan iaf, han dinerade på bordet bredvid. Simon blev rejält ”starstruck” och frågan är om han hämtat sig ännu 😉  

Efter en stadig frukost begav vi oss iväg mot Jukkasjärvi för att ta en kik på det berömda ishotellet. Som syns på bilden bredvid hade vi kanon väder och blå himmel vilket gjorde att hotellet visade sig från sin bästa sida. Men tyvärr så medförde det även en viss kyla… Som rutinerad ”sydbo” var man givetvis klädd utan långkalsonger och med Converse på fötterna vilket inte gjorde upplevelsen direkt angenäm med avseende på temperatur. Men men, väl inne i hotellet gick vi på guidad tur och fick möjlighet att se iskyrkan, isbaren och ta en titta in i alla rum. Häftig upplevelse och ett besök som jag rekommenderar alla som har vägarna förbi att genomföra.

I år bestod hotellet av ca 50 rum, alla med is-säng väl vadderade med renfällar. Det fanns två olika typer av rum, ett standardrum där inredningen egentligen bara bestod av en säng och ett par is-fåtöljer.  Den andra typen var delux rummen som var och ett var unikt med olika konstverk och utformning. Nedan följer ett axplock av några av alla de konstverk som var till beskådning.

 

 

 

 

Efter lunchbuffé i hotellets restaurang fortsatte resan mot Esrange. Mitt i ingenstans kom vi plötsligt fram till ett avspärrat område med en rejäl säkerhetsport att forcera. Dessutom försvarad med luftvärn… 😉  

Lyckligtvis blev vi insläppta och efter en kortare presentation av verksamheten som bedrivs på området blev vi runtlotsade av en mycket duktig guide. Esrange skickar två olika typer av farkoster ut i rymden, sondraketer och jättelika ballonger.

Vi besökte såväl uppskjutnings-ramperna för raketerna som den stora planen där ballongerna sänds upp. Tyvärr var ingen uppskjutning planerad när vi var på plats, men vi fick se modeller i full skala av raketerna. En häftig syn och med

tanke på att raketerna laddas med ca 300 kg krut vid uppskjutningen var det kanske tur att de inte ”sköt skarpt” när vi var där.

 

 

På vägen tillbaka fick jag något bekräftat, det finns rådjur i Norrlands djupaste skogar=) Trodde knappt det var sant och att det var en konstig ren som stod och kollade på oss, men icke.

Trevlig helg!

/V

Fredag! Gott att det närmar sig helg efter en hektisk arbetsvecka. Veckan har i mångt och mycket gått ut på att färdigställa dokument inför nästa stor projektgate i 30K IMC projektet. Granskningen ligger fortfarande ett par veckor fram i tiden, men med tanke på nästa veckas äventyr gäller det att vara ute i god tid=)

Jag ser verkligen fram emot nästa vecka, ska bli kul att komma ut på resande fot igen. Det jag ser mest fram emot är gruvbesöket hos LKAB i kiruna, ska bli riktigt roligt att “gräva” ner sig någon kilometer eller så i backen och se hur det går till att bryta järnmalm. Jag ser även fram emot att besöka våra andra mål med resan, det blir liksom en härlig kontrast… Ena stunden är man så nära jordens mitt punkt som man någonsin varit, nästa besökar man es-range och jag kan väl påstå att så mycket närmare rymden än så har jag aldrig varit=)

En annan förhopping när vi besöker de norra delarna av landet är att kanske få se ett riktigt norrsken. En arbetskollega visade mig bilder tagna i Porljus för en vecka sedan, helt sjukt vad häftigt det ser ut att vara när hela himlen lyser upp.

En annan lite rolig sak med resan till luleå är att det på bokningsbekräftelsen som kom i veckan står att vi ska åka “luxury car”! I själva verket är det bara en vanlig stor kombi, dettta visar ju lite på hur bortskämda vi är i sverige och vad det engelska språket kan lura oss med. Jag menar, i andra länder skulle detta säkert anses vara en lyx bil, men i svedala är ju en V70 en V70 och ingen lyxbil, eller??

Ikväll blir det säsongen andra träningsmatch med Åsaka SK skall spelas och imorgon skall det pyrschas dovhjort och vildsvin! Det bådar för en bra helg=)

Ha det gott!!!

/V

Va, är det redan v.6??! Ibland är det skrämmande vad tiden går. V.37 började vi som traineer här på VAC, nu är det som sagt redan v.6 och vi är inne i februari.

Ibland går det så fort att man har svår att hinna reflektera över allt roligt som sker. Denna vecka har handlat mycket om PDR granskningen vi genomfört för brandväggen i 30K IMC projektet och även en hel del kring framtida utlandsperioder. Biljetter är bokade för USA-perioden och under nästa vecka skall även för-besöket på VAI i april bokas. Det känns att det börjar närma sig och en liten resefeber börjar infinna sig, ska väldig roligt.  Och med tanke på hur fort tiden har gått fram tills nu så bör tiden fram tills mitten av april flyga iväg.

Ha en trevlig helg!

Ni har redan fått läsa om flertalet händelser som inträffade under aktivitetsveckan som precis passerat. Mitt bidrag till bloggandet kring denna vecka handlar om vår första dag i Linköping där vi hann med ett snabbt besök på Linköpings Universitet, ett studiebesök på ACAB samt en liten visit på stadens flygvapenmuseum.

Vi lämnade Trollhättan tidigt på morgonen och begav oss som sagt mot Linköping, vi var ute i väl god tid och anlände ca 1 h för tidigt. Då såg jag min chans att som gammal Linköpingsstudent få visa runt mina kollegor på campusområdet där jag spenderat ca 4,5 år av mitt vuxna liv. Lite nostalgi var det fast det bara gått ca 1 år sedan sist.

Efter denna korta visit begav vi oss mot dagens huvudmål ACAB – Applied Composites AB som ligger ute på ett gamalt militärt område i Malmslätt strax väster om Linköping. ACAB är ett dotterbolag till Volvo Aero som förvärvades 2007 som ett steg i den strategiska utvecklingen mot en allt ”lättare” (viktmässigt) flygindustri. Besöket startade med en gemensam lunch tillsammans med bolaget VD och andra medarbetare. Vi fick sedan en mycket bra företagspresentation och en mycket intressant och lärorik introduktion in i kompositens förlovade land. Det kändes som om vissa i trainee-gruppen hade riktigt bra koll på kompositer innan, men för mig som är helt novis på området snurrade det rejält i huvudet efter en stund=)

Efter presentationen gav vi oss ut i verksamheten och fick se hur produkterna tillverkades, alltifrån militära eldrör och radomer till antenner och avgaskanaler. Det hela avslutades med en frågestund innan vi begav oss mot nästa anhalt för dagen. Ett stort tack till alla inblandade för ett riktigt bra och välordnat besök.

Nästa stopp var Linköpings Flygvapenmuseum, som för övrigt bara ligger ett stenkast från ACAB. Här spenderade vi två timmar med att titta på gamla flygplan och testa diverse flygrelaterade experiment.

En mycket fin utställning där man kunde följa flygutvecklingen under det senaste århundradet.Många häftiga flygplan var till allmän beskådning, där det kanske mest bisarra (till utseendet iaf) enligt mig var Catalinan som tjänstgjort för svenska försvaret.

 

En annan av utställningens höjdpunkter var den nedskjutna och bärgade DC3 som hade en helt egen avdelning i museet.

Det var som sagt en händelserik och häktisk dag på många sätt. Samtidigt var det väldigt roligt och spännande att se såväl flygplanens historia på museet och flygplansbranschens framtid i kompositer på ACAB.

 

Som ni kanske förstod av Simons förra inlägg är han “hyggligt” begaistrad av flygplan och om han han själv fick välja skulle han troligen spendera sina dagar som på bilden!

/Viktor

Hej,

Då alla andra traineer har skrivit om julen här på bloggen tänkte jag försöka undvika det i mesta möjliga grad. Istället tänkte jag berätta att jag nu i dagarna får fin främmat ända från Australien, kusinen som sedan några år är bosatt i Sydney kommer hem på besök. Ska riktigt kul att träffas igen efter ungefär 1 år på var sin sida av klotet.

Förra året var vi och hälsade på, i just Sydney, i nästan 1 månad vid den här tiden på året. Jag kan väl säga att jag inte förstår hur någon i sina sinnens fulla lag kan välja att byta sommar och sol i Australien mot regn och blask här i Sverige just nu. Trots detta skall det som sagt bli riktigt trevligt och roligt att ses igen, men nästa år tror jag vi gör tvärt om och vi beger oss ner ”Down Under” på nytt.

En annan trevlig grej som är på gång är några dagars ledighet i mellandagarna, de kommer spenderas i skogen med bössan i högsta hugg. Ska bli riktigt skönt att få chansen att ladda batterierna lite extra inför de utmaningar som väntar under nästa år.

Den senaste veckan har framtiden börjat klarna en del och min första utlandsperiod är nu spikad, jag beger mig i mitten av maj till VACT i Connecticut. Ska bli riktigt roligt att flyga över ”pölen” igen och få chansen att stanna och arbeta under en lite längre period. Uppdraget är att sätta upp ett system likt det vi har på VAC för att certifiera personal hos underleverantörer.

Utlands period nummer två har även den börjat ta form och jag kommer åka till VAI i Indien under två månader till hösten nästa år. Jag skall även hinna med att göra ett pre-visit i april. Som ni ser kommer nästa år innebära en hel del resa vilket skall bli riktigt roligt, enda ”draw-backen” är att det blir mycket tid ifrån min fästmö. Å andra sidan tror jag inte att hon klagar för mycket utan snarare tycker att det är roligt eftersom hon får chansen att hälsa på och se såväl USA som Indien.

Jag lyckades ganska väl att inte prata om julen, tycker jag själv iaf… Men jag måste ju ändå avsluta med att önska alla en GOD JUL och ett riktigt Gott nytt år!

/Viktor

Hej,
Idag är det Lucia och jag undrar lite var december tog vägen. Ja jag vet, det är bara den 13:e men ändå. För två veckor sedan tyckte jag att det var en ocean av tid kvar till jul och att det fanns gott om tid för såväl julklapps inköp som för diverse andra aktiviteter. Nu två veckor senare har jag fortfarande inte lyckats köpa en enda klapp och har inte heller hunnit med att göra den obligatoriska jultvagningen i havet. Den sistnämnda aktiviteten är dock planerad i helgen, finns viss risk att det blir lite småkyligt=)
Arbetet de senaste veckorna har varit hektiska men otroligt lärorika, de har ägnats åt rapportskrivande, granskningar och operativt arbete i kombination med flera roliga trainee-aktiviteter. En nyttig lärdom som jag tagit är att man orkar bra mycket mer än man tror om något är inspirerande och roligt. Det är alltid kul och testa sina gränser och känna att man kommer framåt.
Jag vill passa på att tacka alla gamla traineer för ett mycket trevligt julbord förra veckan, kul att träffa många nya personer och få ett ansikte till namnen man sett i listorna.
Ha en riktigt bra vecka!
Trevlig Lucia
/Viktor