Efter en helg som bestod av vansinnigt mycket sömn (Kiruna-resan tog nog mer på mig än vad jag insåg själv!) så är vi nu tillbaka i Trollhättan igen. Den här gången har jag hamnat på Anders hemavdelning Commercial, där jag har börjat ge mig in i kontraktens och ekonomins underbara värld. För några år sedan läste jag en grundkurs i Företagsekonomi och det kommer väl till pass nu! Jag har bara börjat sätta mig in i dokumenten jag ska grotta ner mig i, men har redan stött på balansräkningar, rabatter, nuvärdeskalkyler, budgetar och massa annat.
Exakt vad det blir av den här perioden vet jag knappt själv än, men det är väldigt intressant att få se hur ett avtal med våra kunder kan se ut och hur mycket det är att hålla koll på. Det kommer kanske inte bli min specialitet, men jag är av inställningen att ju mer man vet om projekten man jobbar i, desto mer tvärfunktionellt kan man arbeta. Och tvärfunktionellt är ju alltid bra!
I övrigt vill jag bara än en gång passa på att påminna om att ansökningen till nästa års traineeprogram är öppen i några veckor till. Passa på att söka redan nu så har du det gjort!
Den andra aktivitetsdagen fortsatte som Anders nämnde med besök på LKAB där vi inledde med en guidad tur i deras besöksgruva. LKAB har runt 4000 anställda och räknar man in alla andra företag som jobbar mot LKAB förstår man att Kiruna som stad till stor del står och faller med gruvan.
Under besöket fick vi lära oss om processen för att både bryta och processa järnmalmen till de pellets som är LKAB:s primära produktion. Det är fascinerande vilka enorma volymer som utvinns och fraktas iväg varje dag. I Kiruna bryter man sin malm långt under jord istället för i ett dagbrott vilket medför många tekniska problem som ställer höga krav på verksamheten. Besöksgruvan var som tidigare nämnt 500 meter under mark men den riktiga gruvverksamheten sker faktiskt mer än dubbelt så djupt ner!
Vi skulle aldrig få för oss att missa chansen att provsitta en gammal gruvmaskin!
Tidigare skrev jag att staden står och faller med gruvan och i bokstavligt talat så faktiskt fallet. På grund av att malmådern lutar snett neråt under Kiruna kommer man i framtiden behöva flytta stora delar av staden av säkerhetsskäl. Ett enormt projekt som ska bli roligt att följa hur det utvecklar sig i framtiden.
Den sista dagen på resan lyckades vi äntligen få lite fint väder. Synd att de inte kunde kommit lite tidigare då det tydligen varit stora möjligheter att få se norrsken under de två föregående dagarna. Får väll se det som en anledning att återvända hit igen i framtiden! På schemat var besök på IRF som är Institutet för rymdfysik. IRF bedriver experimentell och teoretisk grundforskning samt forskarutbildning i rymdfysik, atmosfärsfysik och rymdteknik.
På IRF blev vi mottagna av Charles Lue som är doktorand och han gav oss en introduktion till forskningen som bedrevs samt tidigare projekt som de varit delaktiga i.
Obligatorisk gruppbild i det fina vädret.
Besöket avslutades med en presentation av GKN och traineeprogrammet för studenter på Universitet. Det kändes väldigt lyckat och förhoppningsvis lyckades vi locka några framtida studenter att söka sig till GKN när de avslutat sina studier.
Allt som allt tycker jag det var en riktigt lärorik resa, även lite extra roligt eftersom det inte är ofta man ser de norra delarna av vårt långa land.
Vår tredje och sista aktivitetsvecka valde vi att tillbringa i Kiruna, där Christian fått agera guide efter sin tid på Luleå Universitets campus i staden. Vi andra var nämligen gröngölingar norr om polcirkeln.
Efter att ha flugit upp på måndag morgon styrde vi direkt ut mot Ishotellet i Jukkasjärvi en bit utanför Kiruna, eftersom våra studiebesök inte var bokade förrän under tisdagen och onsdagen. Hotellet, komplett med kyrka och 55 rum, var imponerande och efter den guidade turen blev det en obligatorisk vända i Isbaren!
Tisdagens schema var däremot mer uppstyrt, med besök både högt och lågt på rymdrelaterad Esrange Space Center och på underjordiska LKAB. Raketuppskjutningsbasen Esrange var första anhalt och var extra rolig att besöka då arbetet där är besläktat med det i vår bransch nere i Trollhättan. Basen uppstod på 1960-talet för forskning på norrsken, men har med tiden gått mer mot att skicka upp raketer och ballonger för all typ av forskning på rymden, atmosfären eller tyngdlöshet. Den största raket som skjuts upp på Esrange, 16 meter höga Maxus, kan exempelvis nå 800 km upp och erbjuda 12 minuter av tyngdlöshet innan den faller ner mot jorden igen.
Såhär ser en lyckad raketuppskjutning från Esrange ut! Bild: ESAVi kunde haft bättre väder, men fick se några renar på vägen ut till Esrange
Då var det dags för en ny traineeresa. Det känns som att vi levt i en resväska de senaste veckorna, men kul har vi i alla fall. I skrivande stund sitter vi på Arlanda och väntar på flyget som ska ta oss norrut upp till Kiruna.
Annars har tiden sedan jul bara flutit iväg och precis som Christian skrev så har den tredje praktikperioden just avslutats. Jag satt, precis som Christian, på Research and Technology, men jobbade med helt andra uppgifter. Min uppgift var att ta fram data och göra grafer över hur den nuvarande och kommande flygplansmarknaden ser ut utifrån tekniska parametrar. Antal airliners i de olika flygplanstillverkarnas backlog jämfördes med antal säten i standardutförande, kabinstorleken hos business jets jämfördes med deras respektive räckvidder och motorernas fläktdiametrar jämfördes med deras dragkraft. Dessutom har jag börjat titta lite på hur rymdmarknaden ser ut, också det ett väldigt spännande område att studera. Jag fick till några bra bilder som jag hoppas kommer till användning, men framförallt har jag lärt mig mycket om både olika flygplan, vad som skiljer dem åt, hur marknaden ser ut och hur den fungerar, vilka parametrar som spelar roll och vilken politik som påverkar. Min handledare visade sig vara en riktig expert på allt vad flygplan heter och han berättar gärna om man frågar!
Utöver detta har det varit ett par hektiska veckor med planering inför kommande besök från ett antal studenter från Frankrike och den stundande avresan till USA. Jag och Anders (framförallt Anders) har kämpat hårt med boende, bilar och flygbiljetter och det ser ut att ordna sig. Mycket finns kvar, framförallt det beryktade visum-ansökandet, men det ska nog lösa sig det också.
Nu blir det som sagt en veckas resande (som jag låter Anders och Martin berätta mer om senare i veckan) och därefter påbörjas vår sista praktikperiod i Trollhättan innan det bär iväg till utlandet…
Skickar med en fin liten klassiker på dagens tema:
Nu var det ett tag sedan jag skrev och en del saker har hänt sedan sist!
Först och främst så har jag gjort min tredje praktikperiod på R&T (Research & Technology) avdelningen, där jag har arbetat en del med metodutveckling. Jag har arbetat med automation och tagit fram ett arbetssätt för att integrera en del aerodynamikberäkningar i ett automatiskt flöde. Tanken är att i framtiden skall man kunna automatiskt ta fram ett antal förslag på produkter utifrån ett antal krav som ställs ifrån kunden på ex. geometri, prestanda, vikt, kostnad osv. Detta kommer i längden korta ner ledtiden från en förfrågan till ett förslag (läs prototyp).
Det har faktiskt varit riktigt intressant att få arbeta med dessa lite mer abstrakta delarna utav företaget, som kanske inte är helt kopplade till varken produktionen eller befintliga produkter.
Utöver detta så är det även bestämt att jag skall åka till våran anläggning i Cincinnati, Ohio, USA under min utlandspraktik! Där kommer jag få ta del av införandet av någon ny produkt i produktionen samt något nytt kvalitets/produktionsverktyg. Mycket mer än så är inte bestämt än.
Detta kommer nog bli riktigt kul! Jag ser mycket fram emot att få uppleva hur det är att arbeta i USA!
Nästa vecka åker vi norrut (Läs Kiruna), så håll utkik efter reportage ifrån den resan!
Idag besöker GKN Aerospace Engine Systems arbetsmarknadsdagen i Linköping. Har du vägarna förbi och vill veta mer om oss så är du varmt välkommen förbi vår monter.
Eftersom man som trainee tillhör den grupp på företaget som kanske lättast kan avsätta tid till oplanerade uppgifter, kan man få vara med om lite oväntade saker på jobbet. Därför var vi för ett par veckor sedan återigen på väg till trakterna kring Redditch i England, för att delta i en workshop kring GKNs framtid på inbjudan av självaste Nigel Stein, VD och koncernledare för GKN Plc.
Workshopen, döpt Future Thinking, skulle samla 50 lovande personer i åldrarna 25-30 år från hela GKN och vi fem var mycket stolta att få representera Trollhättan och Sverige! Tillsammans skulle vi spåna kring vad vi såg som viktigt i världen, i industrin och på arbetsplatsen 10-30 år in i framtiden och hur detta kunde påverka GKN. Med deltagare från hela världen och alla GKNs divisioner kunde en sådan fri uppgift bli ganska intressant.
Nigel Stein hälsar alla välkomna
Med hjälp av inhyrd expertis från närliggande Cranfield University blev resultatet av det fria brainstormandet dock oväntat koncist och vi hade efter två dagar lyckats skapat sju projektgrupper om åtta personer var, alla med egna fokusområden att arbeta vidare inom. Projekten berörde områden såsom alternativa transportsätt, artificiell intelligens, branding och tvärfunktionellt arbete och ska nu leva vidare på distans under det närmsta året, med regelbundna avrapporteringar till GKNs styrelse. Det ska bli spännande att se vad projekten kommer fram till!
Under dagen och morgondagen pågår Chalmers arbetsmarknadsdagar CHARM och GKN Aerospace är givetvis på plats för att berätta om oss och svara på eventuella frågor. Det kan gälla exjobb, traineeprogram, anställning you name it. Har du vägarna förbi, kom gärna och växla några ord.
Som sista besök under vår tredje aktivitetsvecka gjorde vi på Aerospaceavdelningen på universitetet i Delft, TU Delft. Där var det Professor Arvind Gangoli Rao som tog emot oss och hade lagt upp ett gediget schema för dagen.
Dagen startade med en kort introduktion utav avdelningen, samt universitetet som helhet och sedan rullade det på med rundvandringar i deras utvecklings- och testlokaler, samt vindtunnlar (vilka var hela 11st till antalet). Utöver detta fick vi även en presentation utav ett väldigt intressant europeiskt utvecklingsprojekt (AHEAD), samt en presentation utav ett pågående examensarbete.
Över lag så var det en fullspäckad dag med aktiviteter, presentationer och möte. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi fick ett väldigt positivt intryck utav TU Delft och personligen är jag förvånad över att jag inte hade hört om universitetet tidigare. Det har trots allt den största aerospaceavdelningen i västeuropa…
Efter besöket i Filton som Martin beskrev i förra inlägget bytte vi inte bara stad utan även land och tog flyget till Nederländerna. Efter diverse flygtransferbussar kom vi fram till vårt hotell och slocknade gott i våra hotellsängar.
Den fjärde dagen styrde vi så kosan till Noordwijk och ESTEC – European Space Research and Technology Centre. Eftersom vårt besök där inte skulle börja förrän klockan 13.00 blev vi rekommenderade att först ta en titt på SpaceExpo, den första permanenta rymdutställningen i Europa (som för övrigt firar 25 år i år). Här fick vi inte bara lära oss massa om stjärnor och planeter utan också se hur austronauterna har det i rymden, hur det känns att skjutas upp i rymden i en rymdraket, hur högt man kan hoppa på månen, fysiken som gör att vårt solsystem hänger ihop och en massa annat. Jag låter bilderna tala för sig själv (med lite hjälp av bildtexter) och rekommenderar varmt ett besök ifall man har vägarna förbi!
Jag och Christian visar på det fina utloppsmunstycket på Ariane 5 som produceras hos oss i Trollhättan!Jag, Martin och Christan provar på en uppskjutning i simulatorn…
Vi har landat!
Anders provar att hoppa på månenMaria och Martin undersöker insidan av rymdstationen ISSGreetings from space!
Efter ett par timmar på SpaceExpo var det så dags att ta oss vidare mot ESTEC. Efter en rigorös säkerhetskontroll (som vi dock numera blivit ganska vana vid) fick vi komma in på området där två vänner till Christian, Liselott och Anders från studietiden i Luleå, mötte oss och åt lunch med oss. Därefter började en ordentlig rundvandring på ESTEC med en guidad tur på deras museum där de bland annat har en modell av hela och fullskalig modell av delar av rymdstationen ISS. Vi fick också se rymdprylar som varit uppe i rymden och kommit ner igen. Vi fick också oss en guidad 3D-tur av rymdstationen och fick se makalöst vackra bilder som astronauterna däruppe har tagit på vår planet.
Rymdstationen ISS
Därefter tog vi oss vidare genom de många byggnaderna och fick möta en ansvarig för de många projekt som bedrivs vid ESTEC. Han beskrev deras projektmodell av typen Concurrent Engineering med inslag av Spiral Development. För mig, som läst projektledning mot produktutveckling och gjorde mitt examensarbete inom just olika produktutvecklingsmodeller, var detta en härlig omväxling mot all produktion som vi hittills sett på våra studieresor. Efter detta sprang vi vidare till nästa station: ett möte med en ansvarig för utvecklingen av en ny rymdrobot som ska köra omkring på Mars samt en tjej som gör sitt examensarbete på avdelningen. Där har de bland annat byggt upp ett 9×9 meter stort område av sand och grus som ska efterlikna landskapet på Mars. Eftersom denna robot ska kunna köra omkring helt själv måste den också klara av att själv hantera bergskamrar, stenar, höjdskillnader och sand. Ett av problemen de står inför är det faktum att signalerna mellan kontrollrummet och roboten på Mars tar så lång tid att man bara kommer att kunna kommunicera med roboten två gånger per dygn. Det var en väldigt intressant pratstund vi fick med dessa två ingenjörer!
Liselott, Maria, Christian, Martin, jag och Anders framför Marslandskapet
Efter detta tog vi avsked av ESTEC och begav oss till den lilla mysiga staden Leiden där vi passade på att spendera lite mer tid med Christians vän Liselott under kvällen.
Vill ni veta mer om SpaceExpo och ESTEC kan ni följa nedan länkar:
