Aerobloggen

Tiden går och nu har jag snart varit här i Cincinnati i tre veckor!

En dag fick jag på mig att vila upp mig och försöka bli av med jetlagen innan arbetet började, vilket inte riktigt var helt tillräckligt. Dock fick jag slita upp mig ur sängen, gå till frukosten och sedan sätta mig i bilen för att köra (ja… köra, för det finns inga gångbanor här) de 3 minuterna det tar till jobbet.

Väl på arbetsplatsen fick jag bekanta mig med en hel del nya ansikten, där framförallt Rich och Oskar var viktiga att komma ihåg. Detta då det är namnen på de personer som agerar handledare för mig och mitt arbete här i Cincinnati under min tid i USA.

Rich har länge arbetat vid olika företag inom flyg/rymd/försvarsindustrin i USA och arbetar sedan två år tillbaka som Director of Technology, Quality, Health and Safety för våra anläggningar i östra USA (EPE, Engine Products East).

Oskar är hitskickad på uppdrag ifrån Trollhättan och arbetar med kvalitetsförbättringar och har varit i Cincinnati sedan i Augusti.

Dessa två herrar är alltså mina “chefer” för det arbetet jag skall utföra. Vad är det då jag skall göra?

De senaste veckorna har det varit intensivt arbete med att förbereda lanseringen utav ett nytt dokumenthanteringssystem för hela EPE, där det har varit en hel del fokus på att ta fram användarmanualer och beskrivningar för hur man skall använda systemet. Där har det gått en hel del tid till att helt enkelt sätta mig in i programvaran och förstå hur det fungerar, samt hur man på enklast sätt kan förmedla detta till en större publik.

Utöver detta har jag även fått i uppdrag att ta fram en Policy för hur man skall hantera ändringsförfrågningar från våra kunder, och hur den processen skall se ut genom EPE. Från kundförfrågan, till utvärdering, offerering till införande utav förändringar.

Kort och gott är det väldigt olikt det arbete jag mest troligen kommer utföra när jag väl kommer tillbaks till Trollhättan i September, vilket visserligen även gör det väldigt intressant!

Nu till sist bjuder jag på lite bilder som jag har tagit på relevanta saker! 😉

Nu när vi har kommit några veckor in i utlandspraktiken har vi inte bara hunnit att (någorlunda) anpassa oss till den amerikanska vardagen utan också kommit in i våra respektive uppgifter.

Precis som hemma i Trollhättan kretsar mycket här i Newington kring Pratt & Whitneys nya motorprogram PW1000G. Jag har därför hamnat på inköpsavdelningen här, för att hjälpa till att förbereda och se över vår leverantörsbas till PW1000G-motorerna innan produktionsvolymerna skjuter i höjden nästa år. Planen är att det kommer att ingå en del leverantörsbesök i arbete, så att man även får chans att se lite av verkligheten utanför planeringsbordet. Samtidigt har jag också fått börja arbeta i andra änden av affärsverksamheten med marknadsundersökningar åt en annan GKN-site här i New England, som jag också ska få besöka i nästa vecka. Väldigt spännande!

 

Men det har inte bara varit jobb för oss här, jag och Cecilia har också hunnit se oss om i Connecticut. Våra amerikanska kollegor har varit snabba på att ge tips, om det så är om favoritrestauranger, vandringsleder eller kasinon som vi borde besöka. Senaste utflykten fick gå till Mystic, ett litet sommarsamhälle nära gränsen till Rhode Island, där man hade bevarat och restaurerat ett sjöfartssamhälle från 1800-talet. Lite skön omväxling till alla köpcentrum och motorvägar som man vanligtvis ser på vardagarna!

 

Så har även jag äntligen lämnat Sverige och anlänt till staterna. Sista dagarna kunde man tänka sig skulle vara lugna och sköna men icke. Det var mycket som skulle avslutas, presenteras och mitt i detta så bedrevs uttagningarna för nästa års traineer där jag fick möjligheten att delta vid vissa moment. Tyvärr kan jag inte avslöja några detaljer vad som gjordes under dagarna då ovissheten är en del av momentet.

Jag skulle dock vilja skicka över en hälsning till samtliga som var på uttagningarna att ni gjorde ett grymt jobb och jag hoppas att känner er nöjda med era prestationer. Det ska bli roligt att se vilka jag får möta till hösten när jag kommer tillbaka igen, oavsett vet jag att nästa år kommer bli ett starkt traineeår.

Hade även en avslutande presentation på sista praktikplatsen och en sista lunch tillsammans med exjobbarna. Under våren har vi haft ungefär 50 exjobbare och jag hoppas att ni har trivts hos oss. Vem vet, några av er kanske är kvar i höst när jag återvänder.

Förutom uttagningarna tillbringades mycket tid att försöka komma underfund med vad jag faktiskt inte skulle ta med mig. Då jag har en inre röst som för varje sak säger, ”tänk om” fylls väskorna upp snabbare än jag kunde önska och det tog mer tid att packa ur saker efteråt än att packa från början.

Så från Trollhättan till LA, jag anlände i torsdags och har tillbringat helgen med en road trip till San Diego med ett par kompisar som är och bor hos mig i ett par veckor. Området där jag bor heter Huntington Beach och är ett lite mindre område i de södra delarna av LA. Väldigt mysigt och trevliga gästvänliga människor överallt.

Skillnaden mellan hur utåtriktade amerikaner är gentemot svenskar märkte jag ganska snabbt. Alla är väldigt mycket mer pratglada och idag när vi spelade tennis kom en granne ut och bjöd på hemlagad pizza.

Denna veckan har jag mina första dagar på jobbet och förhoppningsvis har jag mer att berätta om detta vid nästa inlägg om några veckor.

Ja, de första dagarna i Newington har avlöpt väl för mig och Anders. Jag har överlevt femfiliga motorvägar i rusningstrafik, besök från internetleverantören (mitt internet funkade inte när jag väl fick min lägenhet…) och gigantiska pastaportioner på lunchrestaurangen. Vi kom hit i torsdags kväll förra veckan och efter ett par dagars jetlag var vi i måndags redo för första dagen på den sjätte, sista och längsta praktikperioden. Tre månader ska vi vara här och jag tror jag talar för oss båda när jag säger att det ska bli rätt skönt att få stanna lite längre på en plats denna gång. Det är mer ansträngande än man kan tro att byta arbetsplats, arbetsuppgift och arbetskamrater var sjätte vecka.

GKN Aerospace Newington, eller GANE som det förkortas, ligger nära staden Hartford i staten Connecticut. Här jobbar cirka 120 personer varav de flesta ute i verkstaden, så det är en betydligt mindre site än Trollhättan. Här tillverkas bland annat enormt stora fan cases (de stora delarna längst fram i en jetmotor). Dessutom kommer det en hel del produkter från Trollhättan som bearbetas och sedan skickas tillbaka till Sverige. Här sitter jag på kvalitetsavdelningen och kommer jobba tätt tillsammans med en kille som heter Ryan. Tillsammans ska vi bedriva ett kvalitetsprojekt som kommer att fortgå även efter att jag försvunnit. Jag har hittills fått ta ganska stort ansvar vad gäller planeringen och styrningen av projektet, något som jag specialiserade mig inom under min master-utbildning och därför tycker är jätteroligt! Det är alltid roligt att få använda något i praktiken som tidigare bara varit teoretisk kunskap! 

 Förutom jobb hoppas vi givetvis på att få turista lite i vackra New England och få uppleva lite amerikanskt socialt liv. Vi har redan hunnit med författaren Mark Twains hus i Hartford och igår följde vi med några av kollegorna både på GANE och GKN-siten i närliggande Manchester på en “Happy Hour”.  

Tills vi hörs igen, ha det gott!

 

Ja, då blir det bara jag och Martin kvar.

Nu när de andra traineerna har lämnat landet är det bara jag och Martin kvar i Trollhättan, om man bortser ifrån resten “icke-traineer”. Lite lugnare, lite mindre möten och kanske lite tråkigare?

Men vi ska nog klara oss! Nu när visumansökan är klar, boende bokat, bil bokad och information om när man skall börja, vilken klädkod som gäller osv. är inhämtad så kan man nog luta sig tillbaka och andas ut. Jag är redo för Cincinatti, frågan är om Cincinatti är redo för mig?… om en och en halv vecka!

De senaste veckorna har varit helt fullbelagda med diverse resor, möten, planering och en och annan presentation.

Appropå presentation… Vi presenterade vårat traineeuppdrag för en samling personer ifrån diverse olika avdelningar/positioner på företaget. Traineeuppdraget som vi fick i höstas som årsuppdrag handlade i år om vilka trender som finns i samhället som påverkar nyutexaminerade studenters val utav arbetsgivare, samt vilka förväntningar studenterna/unga arbetssökande har på företaget och hur väl GKN Aerospace i Trollhättan möter dessa förväntningar.

Jag kan inte säga mer än att presentationen var en succé. Vi fick väldigt mycket positiv feedback efter, både ifrån verkstadsarbetare, personer på avdelningarna, chefer och även personer som sitter i ledningsgruppen!

Det skall bli spännande att se hur företaget utvecklas och om vår presentation och analys får någon slagkraft i de förändringarna som kan komma att ske!

Nästa gång ni hör något ifrån mig blir det ifrån de frias land…

Nu är det inte långt kvar till avfärd mot det stora landet i väst, nästa vecka lämnar nämligen halva traineegruppen Sverige för USA. Jag och Cecilia ska bege oss mot Newington i Connecticut, där vi ska tillbringa vår tre månader långa utlandspraktik, och äntligen ska allt vara på plats inför resan. Det har tagit mycket tid och arbete att få boende, bil, praktikplats och inte minst visum ordnat! Sista förberedelserna innebar därför en resa till amerikanska ambassaden i Stockholm för den obligatoriska visumintervjun.

Siten i Newington har varit en del av GKN Aerospace sedan 2005, men då under Volvo Aeros flagg. Flera svenskar jobbar därför där permanent och det ryktas att stället har blivit lite försvenskat, men jag hoppas ändå på att få uppleva ett visst mått av amerikansk kultur även på kontoret (läs: doughnuts och Casual Fridays). Att staden ligger 1,5-2 h från både New York och Boston kommer nog inte heller att göra vistelsen tråkigare. Den kulturella upplevelsen är faktiskt en stor anledning till att vi åker utomlands under traineeåret.

Ser fram emot att få rapportera igen när jag har varit på plats ett tag!

I torsdags hände något kul här på GKN: 45 tjejer i åldrarna 13-19 år intog företaget! Dagens uppdrag var att försöka förstå den eviga frågan – vad gör egentligen en ingenjör?

Besöket skedde i samarbete med en frivilligorganisation vid namn IGE Day, där IGE står för ”Introduce a Girl to Engineering”. Syftet är som namnet antyder att locka fler tjejer till teknikyrkena. GKN har knappast någon unik situation med klar fler manliga ingenjörer och verkstadsarbetare än kvinnliga, och även om andelen tjejer växer på ingenjörsutbildningarna så är de flesta jag har pratat med överrens om att det behövs fler tjejer i teknikvärlden.

Hur som, andelen kvinnor i branschen kan man diskutera mycket om, men dagens fokus var såklart på de glada tjejer som tagit sig till oss för dagen! De flesta var där tillsammans med sin klass och sin lärare, men några tjejer var där på egen hand. Vid ankomsten klockan 9 fick de lite frukt och juice som de tog med sig in i aulan där undertecknad hälsade dem välkomna. Därefter fick några av våra kvinnliga ingenjörer berätta om sin bakgrund, sin väg till ingenjörsyrket och vad de jobbar med idag. Efter presentationen gick vi tillsammans till gympasalen för att ta reda på hur man kan tänka när man ska utveckla produkter och producera dem.

Tjejerna delades in i lag och fick instruktioner att vika varsitt pappersflygplan. En djup koncentration och tystnad lade sig över salen då alla tjejer dök in i sin uppgift. Varje lag fick sedan testa sina flygplan och det plan som flög längst valdes ut att vidareutvecklas. Lagen fick då göra varsin ritning på hur flygplanet skulle vikas och fick sedan prova på att massproducera sitt flygplan efter ritning, samt dela upp vikningarna mellan sig och takta flödet, allt enligt Taylors principer och GKN:s Lean-arbete. Lagen fick även byta ritningar med varandra för att prova på att följa någon annans ritning, något som inte är helt lätt om man inte tänker till. Efter en timme var salen full av pappersplan och det var dags att gå vidare till nästa station…

Återigen blev tjejerna uppdelade i grupper, men denna gång skildes grupperna åt. De som går på högstadiet fick följa med ner till Industritekniska gymnasiet som ligger i våra produktionslokaler där Magnus Ek guidade runt dem. De fick även varsin ring i metall och fick tre och tre gå iväg för att få sina namn inristade i ringarna.

De tjejer som gick på gymnasiet fick antingen följa med till en av våra lektionssalar med datorer eller till materiallabbet. Den senare gruppen fick bland annat bekanta sig med svepelektronmikroskop och lära sig hur olika metaller ser ut på riktigt nära håll. Datorgruppen fick istället prova på att modellera ringar i CAD. Det visade sig inte vara helt lätt men de flesta av tjejerna tog sig an uppgiften med entusiasm och talang.

Efter gruppaktiviteterna bjöds tjejerna på lunch i vår företagsrestaurang och sedan var besöket på GKN i Trollhättan slut. Några journalister från lokaltidningarna var inbjudna och intervjuade några av tjejerna som därefter nöjda gick tillbaka till sina skolor. Lyckades vi med vårt uppdrag att förklara vad en ingenjör gör då? Jo, baserat på tjejernas omdömen i slutet av dagen så tror vi allt det. Förhoppningsvis har vi lyckats inspirera några av dem till att välja ingenjörs- eller teknikutbildningar i framtiden!

Under våren fick vi förfrågan att åka till vår sajt i Kongsberg, Norge för att lära oss om de processer och komponenter som tillverkas. Kontakten var med Kristoffer och Anette som är Systems Engineers och efter lite jobb fick vi tag på ett par dagar som passade. Vad deras tjänst innebär är att man delar tiden mellan studier och arbete under de sista åren innan sin Mastersexamen. Detta gör att man kan applicera kunskap och skapa sig en helhetsbild av företaget för att snabbare kunna skapa sig ett sytemtänk.

Kristoffer och Annette tog emot oss med ett fullspäckat schema för de två halvdagarna som vi var på besök. Vi fick bland annat inblick i deras utbildning, GKN:s verksamhet i Kongsberg samt presentation av olika initiativ och projekt som de bedriver. På kvällen avslutade vi med bowling tillsammans med några fler från företaget. Efter två stenhårda serier kan jag något oväntat stolt titulera mig själv till inofficiell bowlingmästare med hjälp av den bästa serien (lagtävlingen glömmer vi tycker jag). Vi hade ett par riktigt bra dagar och förhoppningsvis får vi möjligheten att bjuda igen genom en visning av vår egen sajt och stad vid ett senare tillfälle.

Men för att återgå till vad man har för verksamhet i Kongsberg. Produkterna som tillverkas är främst komponenter som kräver tekniskt avancerade tillverkningsmetoder där exempel är TECar, statorsteg och axlar.

Axlar kan lätt uppfattas som väldigt simpla att tillverka. Jag själv är inget undantag utan funderade faktiskt på hur det kunde löna sig att inte tillverka något sådant i ett lågkostnadsland. Hoppas ingen tar illa upp nu men framför mig såg jag mig själv svarva ett basebollträ i träslöjden. Så frågan blev då, hur svårt kan det då vara att svarva en axel till en flygplansmotor?

Den största aspekten som slår omkull hela det här resonemanget är att jag inte tänkte på att de även var tvungen att bearbetas insidan då axlarna är ihåliga. Då de även är bra mycket längre än ett basebollträ krävs vid operationen en lång arm för att komma åt med skärverktyget. Detta leder i sin tur till vibrationer som försämrar resultatet och ytan. Eftersom toleranserna på roterande delar är extremt har det lett till att man fått använda sig av diverse produktionstekniska lösningar för att kunna kringgå problemen

Sen hittade jag en snygg film för GKN Norge som jag tycker ni ska kika in.

Som ni kanske vet är ansökningsprocessen till nästa års traineer i full gång. För civilingenjörer är vi inne på sista veckan, på tisdag 31 mars är ansökningen över. Så har ni inte redan sökt: sök nu!

Nytt för i år är att vi nu även har en traineeplats åt en civilekonom. Eftersom denna information kommer ut så sent är ansökningsperioden till denna plats förlängd till 5 april. Så alla ni civilekonomer som är sugna på en karriärstart inom flygmotorbranschen, sök sök sök!

Mer information och länkar till ansökningarna hittar ni under “Traineeprogram” -> “Sök till traineeprogrammet”.

Idag hade vi äran att ta emot en hel skolklass med franska studenter och deras lärare från IUT Cachan i Paris, som var på turné genom företags-Sverige. De läste en kandidatutbildning inom Production Engineering och var bland annat intresserade av vårt arbete med materialhantering och Lean production. Vi var därför stolta att kunna visa upp våra verkstäder och vår Lean-avdelning och berätta om vilka framsteg som gjorts genom att använda Lean-verktygen. Eftersom alla inte var så bekanta med flygindustrin passade vi även på att berätta om hur en flygmotor fungerar och vilka delar vi producerar på GKN. Trollhättans fantastiska vårväder gjorde det dessutom bara lättare att kunna erbjuda att trevligt besök!