Aerobloggen

Det är med visst vemod som jag konstaterar att detta förmodligen är det sista inlägget jag skriver på denna blogg. De nya traineerna började i måndags och det är dags att lämna över sidan till dessa sju. Sedan förra veckan är vi inte heller traineer, utan sällar oss till resten av “vanliga” anställda här på GKN i Trollhättan.

Såhär sett i backspegeln kan vi konstatera två saker: vad fort tiden går när man har roligt och vad mycket vi har hunnit med! Vi har sett 4 olika avdelningar var, fått lära oss massor om företaget och vad vi gör här. Vi har spenderat 3 månader i USA med allt vad det innebär. Vi ha besökt Volvo Personvagnar i Göteborg, Siemens i Finspång, SAAB och ACAB i Linköping, Scania i Södertälje, LKAB och Esrange i Kiruna, Ishotellet i Jukkasjärvi, Kiruna campus, Linköpings universitet, PTC och SAAB-museet i Trollhättan, GKNs siter i Filton och Luton (England), huvudkontoret i Redditch (England), Delft university och ESTEC i Holland. Vi har tagit emot besök av fransmän och studenter från Göteborg. Vi har anordnat julfest och afterwork med Flying. Vi har träffat personer högt och lågt på företaget och frågat ut dem om alla möjliga konstiga frågor. Vi har ätti underbart god mat på Bokenäs och fått reda på ett och annat om oss själva. Vi har skrattat, diskuterat, varit irriterade på varandra för att i nästa sekund känna privilegiet att få vara trainee!

Ett stort tack till alla som har tagit sig tid att träffa oss under året, som tagit emot oss på sina avdelningar och med entusiasm visat vad ni gör! Ett stort tack till Magnus och Tina som guidat oss genom året. Och slutligen: till mina kollegor i traineegruppen 14/15 vill jag bara säga: YOLO! Nu kan vi detta!

 

Efter två veckor skön semester är jag sedan förra veckan tillbaka på kontoret i Trollhättan. De andra traineerna har fortfarande semester, men jag valde en kort sommarsemester för att få lite värme senare i höst istället. Så redan nu sitter jag vid min nya plats där mitt arbete som Design Engineer i GEnx TRF-projektet kommer att ta fart. Det var nästan spökligt tyst här på kontoret förra veckan eftersom de flesta av mina projektkollegor fortfarande hade semester, vilket också gör att mina dagar var rätt långsamma om jag ska vara ärlig. Inte så att jag inte hade något att göra, mina kollegor har försett mig med ofantliga mängder rapporter, power points och hemsidor att läsa igenom. Det var visserligen bra att få tid till att läsa in allt detta, men efter åtta timmars teknisk rapportläsning var huvudet rätt söndermosat. Och jag som trodde plugget var över för min del? Icke! Så jag ser fram emot att arbetet kan börja “på riktigt” nu när kollegorna är tillbaka!

”GEnx TRF” då, vad är det? GEnx är en av GE:s motortyper som används i Boeings flygplansmodeller 787 Dreamliner och 747-8 (det finns två versioner, en för var flygplansmodell). Namnet står för ”GE Next Generation”. Förkortningarna är för övrigt nästan det svåraste att förstå sig på… För den som förstår tekniska data kan jag berätta att motorerna har en dragkraft på 66 500-76 100 lbf, en fläktdiameter på 2,8 meter respektive 2,7 meter och 15 % mindre bränsleåtgång än CF6, en annan av GE:s storsäljare. Jag hade för övrigt möjlighet att få studera fläkthuset när jag var i Newington, de är rätt imponerande! TRF står för ”Turbine Rear Frame” och är delen som sitter längst bak i motorn, runt turbinen. Det är en rätt häftig pryl eftersom den bland annat ska klara av de höga temperaturerna som uppstår längst bak i motorn och de stora lasterna som den utsätts för.

En annan kul grej är att vi för ett par veckor sedan fick reda på namnen på de nya traineerna som börjar om ganska exakt en månad. Nyfikenheten är givetvis stor! Till dess blir det nog relativt lugnt här på bloggen, även om jag säkert tittar in någon gång då och då.

Ta det lugnt i sensommaren!

Ja, nu är det äntligen dags! Efter tre månader vid GKN Cincinnati är det dags för mig att få ta ut min efterlängtade semester. Det känns både lite sorgligt, men även som att det var på tiden, att lämna Cincinnati och ladda upp batterierna inför den stundande nystarten med nya arbetsuppgifter inom rymdturbiner vid Trollhättan.

De tre månaderna har gått både fort och långsamt. Vissa tillfällen har man stått med arbetsuppgifter som har varit såpass intressanta att man knappt kunnat släppa taget i slutet på dagen, medans andra dagar har varit betydligt mer långsamma när man haft flertalet uppgifter ute och väntar på svar från andra personer.

Då det inte direkt funnits någon användning för min kunskaper inom flyg och rymdteknik i Cincinnati, har jag fått förlita mig väldigt mycket på mina kunskaper inom Word och Excel. För att inte tala om att utveckla sagda kunskaper?

Mina arbetsuppgifter har varit väldigt varierande då jag har gjort allt ifrån att vara delaktig vid större möten, till att skriva ihop en företagsöverskridande förändringshanterings policy, till att införa ett nytt dokumentshanteringssystem, skriva ihop ett VBA och macrobaserat excelark som hanterar mätdata ifrån mätmaskiner, till att slutligen göra ett excelark för användning vid kapacitetsplanering.

Kort och gott troligtvis inget jag någonsin skulle fått för mig att göra som aerodynamiker i Trollhättan. Men jag är väldigt glad över att ha fått vara med om denna resan och ser fram emot vad de framtida utmaningarna blir!

Till sist kommer här ett par bilder från mina månader i USA, nu väntar semester!

 

Nu har det blivit dags för sista inlägget från Kalifornien. Nästa gång ni hör från mig är jag tillbaka i Sverige igen. Sista veckorna är det mycket fokus på att försöka avrunda det arbete som jag hållit på med här borta samt dokumentera för den som ska ta över efter mig. Arbetet kring implementering av keramer kommer snart att mynna ut i en presentation av mitt materialtestprogram samt ett förslag på en metod för att utvärdera en keramisk komponent med hjälp av FEM. Förutom traditionellt analysarbete har det inneburit mycket research kring hur keramer beter sig vid olika temperaturer, laster och geometrier för att kunna motivera mina resultat.

Under veckan passerades en stor milstolpe för 737 Max projektet då den första komponenten som ska tas i bruk levererades. Detta firades med fotografering och tårta. Kul att programmet rör sig framåt även om det fortfarande är mycket jobb kvar för att klara av den ökning av produktionstakt som ska genomföras.

För ett par veckor sedan firade jag 4e Juli för första gången. Amerikaner vet verkligen hur man är nationalistiska, det enda jag kan jämföra med hemifrån är när jag varit på fotbollsmatcher med landslaget. Dagen startade med en kort glimt av den årliga paraden i Huntington Beach men då jag och Oscar som är en av de andra Svenskarna på sajten hade valt att dagen till ära att bjuda på midsommarlunch hade vi en del förberedelser att göra. Det var roligt att visa chanses att visa några traditioner som vi har hemifrån och all bjöd till när det var dags för Svenska sånger.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram ett initiativ som vår division Driveline genomförde för lite drygt en vecka sedan. Varje år genomförs en tävling som kallas Formula student på Silverstone i England. För er som inte är insatta i begreppet innebär att studenter under året bygger varsin Formula bil för att sedan under tävlingen bedömas under olika moment. Bilens prestanda mäts och dess design utvärderas för att tillslut kunna kora ett vinnande lag.

Det är ett stort event med deltagande lag från 25 länder som GKN har varit med och sponsrat i flertalet år. Detta år valde man att testa något nytt genom att skapa ett event där fyra stycken ingenjörer genomför en resa från Lohmar till Silverstone i bilar som GKN tillverkar delar till. Resan dokumenteras på sociala medier som Twitter och LinkedIn samt en tillfällig GKN hemsida som skapats för tävlingen. Man hade även en tävling där deltagare skulle fånga stämningen under Formula student och lägga upp på Twitter under #GKNSelfie. Varje dag korades den bästa bilden och vinnaren fick en GoPro.

För bilder från evenemanget samt information kika in följande hashtags på Twitter eller gå in på GKN:s tillfälliga hemsida tillägnad evenemanget.

#GKNJourneyTo #fs2015 #GKNSelfie

http://www.gknformulastudent.com/

Här i Newington har arbetet tagit allt mer fart i takt med att praktiken närmat sig sitt slut. På inköpsavdelningen här har jag fått hålla koll på lagersaldon och leveranser av inkommande material, samt planera kommande behov. Parallellt med detta har jag även gjort en värdeflödesanalys av en del av vår produktion och fått utforska SAP:s många möjligheter och brister. Sammanfattat så har jag fått en överraskande stor användning av det jag lärde mig på min masterutbildning inom supply chain management!

Efter att ha gått mycket vid sidan av handledare tidigare under året, är det riktigt kul att få mer ansvar inom områden som man har utbildning i. Det är dock synd att praktiken har kommit upp i fart lagom till att det är dags att åka hem, nästa vecka är nämligen den sista för mig och Cecilia här i Newington.

Ni som har följt bloggen ett tag kanske minns Future Thinking, ett GKN-projekt vi traineer varit med i sedan januari. I våra respektive projektgrupper har vi arbetat på distans med kollegor över hela världen, vilket vi naturligtvis fortsatt med här i USA. Även det här arbetet har tagit mer av min tid på sistone, i takt med att spetsat in oss på ett passande projektområde. Med början i det väldigt breda ämnet artificiell intelligens har vi arbetat oss fram till Industri 4.0, det som spås bli nästa stora industriell revolution – den ”smarta” fabriken. Förhoppningsvis ska vi kunna komma med idéer och infallsvinklar för hur GKN ska kunna ta steget in i Industri 4.0.

 

Glad midsommar alla ni som läser denna lilla blogg! För oss utlandssvenskar blev inte firandet riktigt som det brukar, men lite sommarkänsla fick jag och Anders i New York ändå. Här anordnas nämligen varje år ”Swedish Midsummer Festival” av Sveriges generalkonsulat i New York. Så med siktet inställt på Manhattans södra udde stämplade jag och Anders ut tidigt i fredags, tog bilen till West Haven och därifrån tåget till Grand Central. Redan på stationen i West Haven såg vi den första svenska flaggan och när vi väl kom fram vimlade det av svenskspråkiga i vad som skulle kunna vara ett midsommarfirande i vilken svensk stadspark som helst. Lukten av jordgubbstårta och köttbullar låg i luften, små barn lekte tafatt på ett grönområde och dragspelsmusik à la knätofs dånade ur högtalarna på den lilla scenen.

Det som möjligen kunde avslöja illusionen var väl Frihetsgudinnan i bakgrunden och de New York-bor som råkade gå förbi med mycket förvirrade ansiktsuttryck. Dessutom var det rätt trångt… Lite dans kring midsommarstången blev det dock, film på detta finns HÄR.

Framåt kl åtta på kvällen fortsatte midsommartraditionen med att folk började bli märkbart runda om fötterna och vi bestämde oss för att vi hade en lång resa hem också. Ett litet stopp på Times Square, bara för att, senare satt vi till slut på tåget tillbaka till West Haven och därefter körde vi tillbaka till Manchester, trötta och glada med kvällen!

Imorgon väntar ny arbetsvecka, som för min del kommer bli lite annorlunda än de tidigare. Implementeringen av det nya kvalitetssystemet är så pass klart att vi kan köra igång det i produktionen, och därför ska nu samtliga operatörer och ingenjörer utbildas i SPC (Statistical Process Control) och hur systemet fungerar. Eftersom vi vill hålla klasserna små kommer det bli lektioner hela veckan lång. Dessutom jobbar operatörerna här i två skift så det kommer dessutom bli lite övertid då de inte kommer in förrän klockan fyra på eftermiddagen. Det kommer bli en jobbig men kul vecka som jag tror kommer flyga förbi i rasande fart. Och efter det har vi bara tre arbetsveckor kvar innan det är dags att säga adjö till GANE. Det känns ärligt talat rätt skönt, jag har börjat se fram att få komma hem igen. Men först ska resterande tid här i USA avnjutas och tills vi hörs nästa gång säger Cissi: see ya!

Då var det Christian igen som rapporterar senaste nytt ifrån Cincinnati!

För två veckor sedan fick jag möjligheten att besöka en av våra kunders monteringsfabrik här i Cincinnatiområdet. Det är nämligen GE Aviation som har sin monteringsfabrik för motormodellerna CFM56, CF-6, LM2500, LM 6000 och LMS100 med flera, i stadsdelen Evendale.

Besöket anordnades med hjälp av personer som arbetar på Commercialavdelningen här i Cincinnati och vi fick en guidad tur i monteringen utav specifikt CF6 och CFM56.

Båda motorerna har en lång historia bakom sig och en stor del av alla flygplan som flyger idag använder sig utav en av dessa motormodeller. Faktum är att CF6 motorn gjorde sin debut redan 1971 på den välkända Douglas DC-10. CFM56 fick sin första beställning 1979 för att uppgradera och ersätta befintliga motorer på Douglas DC-8.

Så man kan verkligen säga att dessa två motorprogram har varit både väldigt framgångsrika och långlivade.

Det som var mest fascinerande med besöket var att få möjligheten att verkligen se var våra komponenter kommer in i monteringen, samt att på ett säkert sätt få komma så nära inpå slutprodukten som det egentligen går.

Det är svårt att föreställa sig hur en såpass komplex konstruktion sedan kommer att vara ansvarig för framdrivningen av ett fordon som transporterar personer och gods över hela världen på 10.000 meters höjd! Man kan inte annat än att bli imponerad av människans påhittighet!

 

Idag har jag och Cecilia avklarat första halvan av vår utlandspraktik här i Newington! På kontoret flyter arbetet på bra och det finns tyvärr inte så mycket nytt kul att rapportera därifrån just nu. Desto mer har däremot hänt utanför jobbet.

Här i USA får vi ju inte njuta av den svenska vårens röda dagar med tillhörande ledigheter, som Kristi himmelsfärd och 1 maj, men vi kompenseras åtminstone lite av ledigheten den sista måndagen i maj – Memorial Day. Detta är dagen då landet uppmärksammar de amerikaner som stupat i de många krig USA slagits i och firas därför med militärparader i städerna, en amerikansk kulturell upplevelse som man som besökande utlänning ju inte får missa.

Då det var långhelg hade jag och Cecilia åkt till Cape Cod, en halvö på grannstaten Massachusetts Atlantkust lite drygt 2h från Hartford. Efter en dag på halvön och en dag på ön Martha’s Vineyard strax utanför hade vi kommit till den lilla staden Plymouth lagom till Memorial Day. Eftersom Plymouth var platsen där pilgrimerna gick iland och bildade den första kolonin 1620, kändes det som ett passande ställe att fira Memorial Day.

Memorial Day räknas inofficiellt även som starten på sommaren, vilket inte känns helt fel (Labor Day, den första måndagen i september, räknas för övrigt som slutet på sommaren). Vår egen svenska nationaldag nu på lördag kommer vi däremot att fira i New York, med ett besök på helt nyöppnade One World Trade Centers utsiktsvåning högt över Manhattans gator!

Några veckor in i utlandspraktiken är det nu dags för en ny uppdatering vad jag har har för mig här borta i Kalifornien.

För det första är arbetsdagarna generellt sett längre här. Det finns ingen stämpling som hemma utan man förväntas lägga den tid det krävs för sina uppgifter med ett minimum på ungefär 9 timmar per dag. Detta är dock som sagt minimum och jag har nog snittat närmare 10 sen jag kom hit.

Trots en del initiala problem med Exportkontroll samt IT-strul kom jag tillslut igång med lite produktivt arbete. Under min tid här kommer jag att i närtid att fokusera på arbete med utvärdering av en produktionslösning med anknytning till 737 projektet. Känns som ett roligt projekt där det växlas mellan materialprovning, design och FEM analyser. Förutom detta kommer jag att assistera i ett samarbetsprojekt med Trollhättan men mer om detta i nästa inlägg.

Boeing 737 Max är det stora projektet här borta och för ASTECH:s del gäller det den inre väggen av motorhöljet. För att kunna möta de enorma volymer som väntas har man under den senare tiden jobbar stenhårt med att implementera en automatiserad produktionsprocess för sin tillverkning av dessa honeycombstrukturer.

 

Honeycomb är en materialstruktur likt den som återfinns i bikupor. Fördelen är att man kan skapa lätta strukturer men ändå behålla bra mekaniska och akustiska egenskaper.

För mer information se, http://en.wikipedia.org/wiki/Honeycomb_structure.

Jag har haft tur att få lite besök av kompisar hemifrån när jag har vart här och på helgerna har jag bl.a. hunnit med ytterligare en resa till San Diego där vi gick på baseboll samt weekend i Las Vegas. Huntington Beach där jag bor är känd som en surfstad och inte kan jag bo här i tre månader utan att försöka lära mig. Det är inte lätt kan jag lova men med några veckors mer träning kan jag förhoppningsvis kalla mig surfare.

 

Fick även besök på ASTECH från Trollhättan nyligen då sista årets elever från det Industritekniska programmet i samarbete med GKN gjorde sin avslutande utlandsresa till Kalifornien. På memorial day som är en röd dag fick jag äran att ta hand om Magnus & Magnus som följde med klassen hit. Det blev shopping på en av alla outlets, häng i Huntington och BBQ hos Jerry som är av Svenskarna som jobbar här.

 

Sett till blogginlägg av tidigare års traineer verkar det här med listor under utlandspraktiken ha varit populärt så jag tänkte ge mig på ett försök.

• Äntligen lärt mig hur man svarar till hälsningsfraser likt ”Hi, how you doing” eller ”Hi, whats going on?”. Ledtråd, svara aldrig på den faktiska frågan med undantag om inte personen faktisk menar vad den säger och verkligen undrar. För om man då inte svarar är man ju otrevlig… Låter onödigt krångligt? Det är det!
• Sett folk hyra ”Walmart Scooters” för att dem inte orkar gå när de handlar (Tjuter förövrigt som en stor lastbil när man lägger i backen).
• Gjort mina första trevande försök till att surfa.
• Käkat på en Amercan diner ute i Nevadas öken.
• Snittat 12 mil bilåkning om dagen, hur ska man annars ta sig någonstans?
• Implementerat Taco Tuesday som en rutin under mina veckor.
• Börjat bry mig om dollarkursen till den grad att jag varje dag analyserar hur trenden ser ut.

Jäklar vad tiden går fort är borta, snart redan en tredjedel gjord!

Ha de gött där hemma.

/Martin

När man befinner sig i ett annat land, långt ifrån vänner och familj, under en längre period kan det hända att bemärkelsedagar infaller under denna tid. Idag är en sådan dag: min 26-årsdag. Grattis till mig! Nu är det visserligen inte riktigt samma sak att fylla 26 år som 6 år, men ett par grattis piggar ju upp i alla fall! Dagen till ära passar jag på att sprida fikatraditionen här på GANE. Jag vet att tidigare svenskar har gjort sitt bästa med att införa fredagsfika här, men det tycks vara bortglömt nu. En kladdkaka kanske kan få dem på bättre tankar?

Tyvärr får jag inte spendera hela dagen med att glufsa i mig kladdkaka, det ska ju jobbas lite också. Mitt kvalitetsprojekt med handledaren Ryan går två steg fram och ett tillbaka. Eftersom ingen här jobbat med systemet tidigare stöter vi då och då på nya hinder som vi får ta oss över eller runt, vilket resulterat i att denna vecka bestått av mycket omarbete. Tråkigt, men samtidigt väldigt lärorikt att få vara mitt uppe i ett implementeringsprojekt av det här slaget. Det kräver flexibilitet, nytänk och en stor dos envishet!

I fredags fick jag och Anders dock bryta av arbetet med en liten traineeutflykt till systersajten North Charlestown som ligger två timmars bilresa norr om Newington i delstaten New Hampshire. Där blev vi väl bemötta av Steve som visade oss runt i den ganska lilla och bullriga verkstadslokalen och därefter bjöd oss på lunch. Det var ett spännande besök på en site som skiljer sig mycket från vad jag och Anders är vana vid från Trollhättan!

 

På lördag åker vi på nästa resa, dock utanför jobbet. Eftersom vi har ledigt på måndag p.g.a. Memorial Day, passar vi på att åka till Cape Cod och Martha’s Vineyard över helgen. Det ryktas bland annat om att Obama himself har sommarstuga där i krokarna… Förra helgen var vi dessutom i New Haven och kollade in Yale. Vi lyckades pricka in examenshögtiden, eller snarare dagen innan examenshögtiden som tydligen kallas ”Class Day”, så det var fullt med studenter i examenskläder och finklädda stolta föräldrar. Vi kände oss lite allmänt nedklädda i våra shorts och t-shirts, men fick ändå lite sentimentala minnen av studentlivet och våra egna examensdagar. Lunch åts på ett studentcafé som hade tydliga vibbar av raw food och hälsokost. Anders summerade den amerikanska livsstilen bra när han konstaterade att avokadomackan förmodligen var det nyttigaste han ätit under hela resan!

Med lite bilder från dagen avrundar jag detta inlägg. På återseende!