Aerobloggen

 

Jag är nu inne på tredje veckan i min ordinarie tjänst efter praktikperioderna som trainee. Det är riktigt skoj, men varje dag är mitt huvud i princip helt fullt någon gång mellan morgonens DTL-möte (Daily Team Leadership) och lunch, på grund av allt nytt som jag upplever/lär mig! =) En del av lärandet handlar just nu om SEM (svepelektronmikroskop) och EDX (energidispersiv röntgenanalys).

Idag och imorgon är uttagningarna till nästa traineekull. Jag tycker att det var som igår som man själv satt på HK-4 och var pirrig inför vad som skulle komma härnäst i uttagningens gedigna program! Det verkar som att årets uttagning liknar förra årets ganska mycket, därför ska jag inte berätta så mycket om vad vi gjorde, för programmet för dagarna är lite småhemligt. Med tanke på att det känns så nyligen Ida, Simon, Viktor, Tobias och jag var på uttagning kändes det smått surrealistiskt att idag vara inbjuden tillsammans med Christo (trainee 2009) för att presentera Volvo Aero och traineeprogrammet för den förväntansfulla skaran som blivit utvalda till uttagningen. Om en liten stund är det dags för traditionsenlig middag tillsammans med några av oss tidigare traineer – det ska bli skoj!

Förövrigt är det nu träningsvila för mig och hästen i några dagar – var och tävlade i helgen och gjorde oss båda två förtjänta av lite vila tycker jag. =) Får se om det kan bli ett litet dressyrfotomontage här i bloggen lite längre fram i sommar… Planeringen inför nästa veckas event, Aerospace Forum (http://www.aerospaceforum.se/), håller också på att ta form i dagarna.

På återseende!                                                                                                                           Isabelle

Nu har jag äntligen landat och börja göra mig hemmastad i USA. Jag bor på samma hotell som Tobbe beskrev i sitt förra inlägg, super fint och än så länge har jag inget att klaga på=)

Men… Som rubriken antyder gick inte resan hit helt smärtfritt… Det hela började kl 05.45 med att klockan ringde och det var dags att stinga ur bingen. Klädde mig och gjorde en sista check så allt var packat och tyckte det såg bra ut. Sista kollen innebar att kolla alla resepapper, tur var väl det för i all hast hade jag kvällen innan lyckats packa ner tjejens pass istället för mitt. Så nu började en febril jakt efter mitt eget. Med en minut kvar till taxin skulle dyka upp var det fortfarande inte funnit, men tillslut fann jag det under vår vardagsrumsmatta, logiskt… Så bara 2 minuter sen satt jag i bilen på väg ner till Landvetter.

Bilresan och första flyget till Köpenhamn flöt på utan problem. Men väl framme i Köpenhamn fick jag reda på att planet vi skulle flyga till Washington med hade en trasig vattenventil som var tvungen att bli lagad innan vi kunde flyga iväg. Det tog cirka 2 h, vilket innebar 2 kaffe och en panpizza, innan vi kunde börja borda planet.

Väl ombord startade vi flygningen över atlanten, kudos till SAS för benutrymmet i ekonomiklass. Jag är nästan 2 meter lång och detta var första gången jag flög ekonomi och knäna inte tog i sätet framför jag satt upprätt=) Höjdpunkten på denna flygning var dock min sätesgranne, en norrman i 65-70 års åldern som hade otroligt många roliga historier att bjuda på. Även gnabbet mellan han och hans fruga över det norska korsordet det löste var intressant att lyssna på. Dessutom lyckades jag hjälpa till och trycka in två ord, inte dåligt för en svensk som gillar att imitera norska sent på kvällarna efter några öl=)

Vi anlände i Washington försent för att jag skulle hinna med min anslutande flight till Bradley Int. Airport (Hartford), men SAS hade varit vänliga och bokat in mig på en alternativ rutt via Charlotte som skulle ta mig till destinationen om än ca 6 timmar senare än vad som var förväntat från början.  Personalen var dessutom så duktig att den berättade vilken gate jag skulle resa från… Väl vid gaten tänkte jag att jag måste nog ändå hämta ut ett nytt boardingcard så jag gick till service desken för flygbolaget jag skulle flyga vidare med. Väl här framme kunde personen bakom disken inte hitta några biljetter bokade och berättade på ett drygt och otrevligt sätt att sista flyget till Hartford redan hade lämnat för kvällen. Jaha tänkte jag, visade det nya bokningsnumret jag hade fått och bad henne kolla igen. Då blev hon direkt otrevlig och berättade för mig som om hon pratade med en treåring att jag måste ha ett boardingkort för att kunna flyga vidare. Varpå jag frågade: Men du sa ju att sista planet hade lyft? Nu blev hon ännu mera otrevlig och frågade om det var första gången jag var ute och reste… Där någonstans började jag bli irriterad och bad att få prata med hennes manager. Sagt och gjort, en äldre herre kommer fram och frågar vad som pågår, jag förklarar vad som hänt och helt plötsligt finns det inte längre några problem… utan personen som från början sagt att det inte gick några fler flighter för dagen höll helt plötsligt upp mina nya boardingkort, med avgång ca 45 minuter senare. Tänk vad lite påverkan från en chef kan göra. Yes! Tänkte jag…  

Jag bordade planet till Charlotte. När vi kommit ut till startbanan meddelar piloten: ”The take off is delayed due to thunder storms to the south”. Gött… eller inte! När vi väl lyckas lyfta kan jag villigt erkänna att jag är glad att vi inte gjorde det tidigare, det blixtrade friskt runt omkring och jag vet inte riktigt om piloten flog på chans eller om det faktiskt fans en säker passage mellan ovädren.

Eftersom vi blev sena ut även från Washington började jag nu tvivla på om jag skulle nå fram till Harford alls denna dag. Och mycket riktigt, när vi landade i Charlotte hade jag 5 minuter tills planet till Bradley skulle gå. Jag sprang som en idiot till gaten för att försöka hinna med. Det gjorde jag inte, dock inte för att jag inte hann fram i tid utan för att personalen på den tidigare flighten ännu en gång gett mig fel gate nr.

Så nu var jag alltså fast i Charlotte över natten, jag bokade ett hotell och åkte dit för att sova några timmar, nu hade jag varit på resande fot i ca 27 timmar utan ett uns sömn.

Upp vid 5, tillbaka till flygplatsen. Flyger äntligen vidare mot Hartford=) Väl framme är väskan naturligtvis borta. Så jag lämnar in en anmälan och sätter mig i Taxin mot hotellet. Vi kommer ca 10 minuter bort innan dem ringer från flygplatsen och säger att bagaget blivit upphittat och erbjuder sig att köra ut det. Men nu börjar jag bli lite paranoid och säger istället till chauffören att vända så att jag kan hämta det=)

Äntligen framme! Incheckad och skittrött bestämmer jag mig ändå för att hämta ut hyrbilen och ta en sväng in till kontoret. Nu vänder turen äntligen!!! Den biltyp som jag reserverat var slut så jag fick en gratis uppgradering=) Tråkigt! Inte alls… Och det bästa av allt är Tobbes avundsjuka 😉

Slutet gott allting gott, så nu ser jag fram emot ett par roliga månader här i Connecticut!

/Viktor

Hej,

Det blir inget långdraget inlägg så här på söndagkvällen. Vill bara meddela att jag åtminstone konstaterat en sak gällande Münchens väder så här långt. Det är OTROLIGT växlande.

I  fredags var det 30 grader och inte ett moln på himlen. I lördags var det 8 grader och regnet fullkomligt vräkte ner. Idag däremot var bra nog igen för att sätta sig på balkongen, läsa en god bok och käka Erdbeeren!

Helt orelaterat så innebär kvällen sista speldag för de flesta Europeiska fotbollsligorna. Och vilken avslutning det blev. Mitt lag, A.C. Milan, genomgår en generationsväxling och dagens match mot Novara blev en avskedsföreställning för några av mina absoluta favoritspelare. För att göra en lång historia kort. En av de största hjältarna i Milan detta decennium fick avgöra i sin 300e och sista ligamatch. Magiskt.

På de brittiska öarna utspelade sig senare ett osannolikt drama mellan Manchesterklubbarna där “den jobbiga grannen” City gick segrande ur striden efter att ha vänt ett 1-2 underläge de sista 5 minuterna. Det är inte över förrän det kokta fläsket är stekt.

Oj, nu blev det väldigt mycket sportreferat över det här inlägget. Hoppas alla läsare har det bra och tillåt mig skicka en extra hälsning till alla er duktiga studenter som gått vidare till den sista uttagningen för traineeprogrammet. Slappna av och var inte alltför nervösa så kommer det gå bra. Stort lycka till allesammans!

Guten Abend!

Hej alla!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, har minst sagt varit fullt upp. Jag skall inte bli för långrandig här nu och försöka fylla alla luckor sen senast jag skrev. Tänkte istället bara berätta att jag är installerad och i stort har kommit till rätta på hotellet och arbetsplatsen här i Harford.

Det är en hel del att vänja sig vid, trafiken är inte riktig som hemma men nästan, bara lite mer bilar =) Sen får man köra mot rött! Japp det stämmer men bara om man skall svänga höger, är faktiskt väldigt smidigt. Det jobbigaste är nästan mataffärerna ändå. Man får nästan epilepsianfall av att gå i en mataffär, det är sjukt mkt konstiga produkter och att hitta sådant man är van vid från Sverige är mkt svårt. Att inte handla onyttigheter är också i stort sett omöjligt då detta är kraftigt överrepresenterat i hyllorna. Jag skall åka vägen om ett gym på vägen hem idag och skriva in mig så kanske jag kan rädda sommarformen ändå.

Hotellet är riktigt fint och jag tror jag kommer trivas bra här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ha det så bra där hemma nu så hörs vi snart igen.

/ Tobias

Skönt att det äntligen börjar bli lite varmt och vårigt här hemma! Även för oss som inte är utomlands och har 32 grader varmt ;-)!

På grund av lite trubbel kring min utlandspraktik så har det blivit en del ändringar i upplägget av mitt traineeår. På måndag börjar jag min ”ordinarietjänst” på materiallabbet och åker sedan utomlands någon gång i höst istället. Så egentligen har jag precis börjat se mig om efter utlandspraktik igen men även försökt att sätta mig in lite i vad jag ska jobba med på materiallabbet (enkelt förklarat; olika materialrelaterade frågor kring RM12-motorn). Denna vecka har med andra ord min sista praktikperiod (inom produktion av kalla strukturer) avslutats, och det känns både lite konstigt och spännande att jag nu ska få sätta mig in i något lite djupare och ur ett mer långsiktigt perspektiv än 6 veckor framåt i tiden. =)

Trevlig helg!                                                                                                                                  Isabelle

Grüss Gott!

Äntligen på plats nere i soliga München. Jag flög hit i måndags och möttes på flygplatsen av en viss storörad pokal!

De första dagarna gick mest åt att lära känna staden och omgivningen kring min lägenhet. Den sistnämnda, bör nämnas, är verkligen jättefin och är på promenadavstånd till stadskärnan Marienplatz. Bara ett stenkast bort ligger den maffiga Mariahilfkirche på ett torg där det tre gånger per år hålls en jättemarknad, Auer Dult, som jag lyckats pricka in. Där har jag hängt ett par timmar och bland annat käkat en traditionell tysk 40-centimeters korv. I vilket annat sammanhang som helst hade det där låtit helt fel…

Ytterligare ett par 100 meter fram ligger det ståtliga Deutches Museum som är varje tekniknörds Mecka. Jag har varit där tidigare och tänkte besöka det igen i helgen. Ett perfekt sätt att spendera lördagen innan jag på söndag ska försöka åka iväg på en öppen träning som FC Bayern München håller ett par tunnelbanestationer ifrån Kolumbusplatz där jag kliver på.

I onsdags började jag också min utlandspraktik på Astrium. Företaget verkar hur häftigt som helst och jag tror det kommer bli en lärorik tid här. Än så länge har jag dock inte fått några riktiga arbetsuppgifter vilket inneburit att jag suttit och fräschat upp mina kunskaper i ämnet ”Liquid-Propulsion Rocket Engines”. Inte varje dag man säger den meningen direkt! Dessutom har jag fått visa prov på min gamla gymnasietyska som, om än inte är så bra, är uppskattad hos tyskarna .

Förresten glömde jag nämna en rolig sak. Första dagen i lägenheten tyckte jag att det luktade väldigt mycket bröd när jag var ute på balkongen. ”Konstigt. Det kanske ligger ett bageri i närheten?”, tänkte jag. När jag sedan skulle ut på kvällen för att hitta någonstans att äta såg jag den här fabriken:

Känns som att jag kommer trivas i München!

/Simon