Aerobloggen

Förra veckan var vi, som ni kanske redan läst om, i Luleå och Kiruna. I samma veva passade vi på att även spendera helgen uppe i norr, i mina hemtrakter. På lördagen begav vi oss mot Gällivare och Dundret, ett fjäll med både skidanläggning för utförsåkning och längdskidåkning. Här kan man åka i samma spår som Marcus Hellner och Charlotte Kalla svettats i.

Dundret har varit värd för världscupen i både längdskidåkning och alpint (tyvärr inte den helgen vi var där). Men det är ett tecken på att det är tuffa spår. Jag har tidigare besökt Dundret vid världscupen i längdskidåkning. Här är några bilder för inspiration. Tävlingen har sin start och avslutning i Hellnerstadion, vilket inte kan vara annat än en succé för Marcus Hellner!

 

 

 

 

 

Vi i traineegruppen ville naturligtvis inte vara sämre. De flesta av oss spände på oss skidorna för ett trevligt träningspass och frisk luft. Inspirerade av vad vi tidigare sett på TV susade vi fram i de nypreparerade spåren.  Fantastiskt skidväder för en januarihelg. På lördagen höll vi oss på skogsnivå men på söndagen tog nästan alla en topptur till Dundrets högsta punkt, där man kan se upp till en elftedel av Sveriges yta vid bra väder. 

 

 

Ödemarken intill Kiirunaavara skulle bli en arktisk mönsterstad, detta var Kirunahjälten Hjalmar Lundbohms vision. (St)arkitekter från södra Sverige fick rida 150 kalla mil norrut för rita en stad vars stadskärna skulla vara terräng- och klimatanpassad för att klara de ogästvänliga vintrarna. Allt skulle byggas på väl avvägt avstånd från malmgruvan. Kyrka, brandstation, hotell, järnvägstation, badhus och såväl arbetarbostäder som tjänstemannabostäder ritades och upprättades i ett enda svep. Nu ska 3000 lägenheter, 200 villor, 380 hotellrum och 200 000 kvm offentliga lokaler rivas och flyttas 3 km österut. Detta är, som ni säkert känner till, verkligheten för Kirunaborna. Men vi förstod under vår vistelse i Lappland att i Kiruna lever man i fullständig symbios med LKAB och deras växande gruva. För vad är de egentligen utan sin gruva?

 

LKABs guide, med god hjälp av deras traineer, ordnade en intressant resa för oss med start djupt ner till huvudnivån på 1045m. En bit djupare bryts malmen. Lastare styrs som i ett tvspel genom joystick av arbetare på marknivå, malmen körs upp till huvudnivån och lastas av på transportvagnar som sedan fosslar malmen vidare till krossarna. Här nere finns enligt sägen min gamle Chalmersdoktor på bild i honnörsställning och ser tårögt på världens mest värdefulla uppfinning sen hjulet – stenkrossen. Efter krossen är malmbitarna i storleksordningen 150 mm. De hissas upp ca 40 ton/gång (rätt rejäl hiss) och i runda slängar totalt 7 Eiffeltorn om dagen. Järnmalmen skiljs m.h.a. stora magneter från omkringliggande gråberg i ett sovringverk där vi vandrade omkring i. Här avvattnas också malmen, skiktas och värms innan den slutligen processeras fram till pelletsform.

Eftersom Hanna planerat vår resa, fanns det en tanke bakom upplägget. Vart tar pelletsen vägen? Jo till ett stålverk. Vart tar vi traineer vägen? Jodå till ett stålverk. SSAB i Luleå har såklart en helt annorlunda industriverksamhet än vår här i Trollhättan som ni säkert kan tänka er – det kunde jag också tänka mig. Men herregud, det kändes som att gå i en vulkan. Det är en mäktig syn att se hur en masugn smälter järnet för att avlägsna syret. Man blir nästan skrämd av att stå och se det smälta järnet transporteras i feta krukor för att sedan stränggjutas till så kallade slabs. Det här var vår resan från malm till stål!

 

Ni kanske undrar varför jag skrivit om det här i en blog om som handlar om att vara ingenjör i flygbranschen. Men, jag tänker, har man en blogg får man väl skriva vad man vill?

 

 

 

 

Mycket har hänt sen sist. Har fortfarande fullt upp och tänkte därför försöka summera de senaste veckorna lite snabbt här.

Förra perioden spenderade jag inom motorprogrammet PW1000G, där jag deltog i teamet som arbetar med utveckling och tillverkning av turbine exhaust case (TEC). Detaljen kommer att sitta i A320neo och är en mycket intressant lastbärande struktur som verkar i höga temperaturer och är placerad bakom lågtrycksturbinen i motorn. Under perioden har jag stöttat tillverkningsteamet i diverse uppgifter, exempelvis som att lägga upp routing och att ta fram handhavandeinstruktioner. Under en mycket lärorik och intressant period har jag verkligen märkt fördelarna och vikten av att vara ett motiverat team med positiv energi. Klyschigt kan tyckas, men oj så sant. Jag har även fått upp ögonen för att arbeta i projekt, vilket jag hoppas få göra igen inom en snar framtid. Att jobba i projekt är att jobba concurrent i sin renaste form.

Förra veckan var vi iväg på norrlandsturné under aktivitetveckan. Tänkte inte skriva allt för mycket om detta eftersom jag antar att några utav mina kollegor gärna gör det. Kan väl kort nämna att vi bland annat spenderade en dag i GKN-montern på LARV, arbetsmarknadsdagarna på LTU. Väldigt kul att se att så många studenter kom förbi och visade stort intresse för företaget och branschen!

Igår påbörjade jag min tredje period och denna gång handlar det om inköp. Inköp är en funktion som jag länge varit nyfiken på. Produktionsintresserad som man är inser man snabbt vikten av att ha rätt prylar på rätt plats vid rätt tidpunkt och till rätt kvalité. Min uppgift kommer att formas med tiden och kommer förmodligen handla om sourcinglogik för framtida försörjning.

Antar att det kommer att rassla in diverse bilder på oss från våra besök i förra veckan, så jag tänkte att jag passar på att lägga upp en direkt – denna är från LKAB-gruvan.

På torsdag blir det Sverige – Ryssland i bandy-VM nere på heden! Det ser vi fram emot!

God fortsättning på er alla! Hoppas ni hade en mysig jul och ett härligt nyårsfirande, för det hade i alla fall jag!=)

Jul och nyår spenderade jag med familj, släkt och vänner i Småland. Bjuder på den här bilden från julafton då kusinernas katt myste i julkrubban:

I mellandagarna så åkte jag och några i familjen till Smålands (och södra Sveriges) största skidbacke; Isaberg utanför Hestra (Ja, vi har faktiskt skidbackar i Småland;)). Vi hade jättetur med vädret, men desto mindre tur med underlaget, men det var riktigt skoj att stå på ett par skidor igen!

Efter nyår åkte jag till Stockholm för att vara med på ett träningsläger i Lacrosse. På schemat stod 11h träning med en amerikansk coach (som numera håller till i England). Det var tuff men rolig träning, och efter helgen hade jag ont i varenda muskel!;)

Nu är vi tillbaka på jobbet, och inne på sista veckan på andra praktikperioden. Denna vecka ska jag följa med på en intern miljörevision och en extern revision samt bli klar med mitt praktikprojekt.

Förra helgen var det utgång med de gamla traineerna. Det var väldigt skoj! Hoppas det blir fler aktiviteter tillsammans med dem i framtiden. Förra helgen åkte jag också ner till Göteborg för att gå på matchen mellan HV71 och Frölunda tillsammans med några kompisar från Småland. Vi satt vid HV-klacken, hela Skandinavium var fyllt och stämningen var på topp. Det kunde inte bli bättre. Det bästa var att kvällen slutade med en HV vinst!;)

Nästa vecka har vi återigen aktivitesvecka, och då bär det av till Norrland där vi planerat in några studiebesök. Dessutom kommer vi vara med på arbetsmarknadsmässan på Luleå Tekniska Universitet (kallad LARV), så om ni är i närheten kom gärna förbi vår monter och hälsa!=)

Under den senaste praktikperioden har jag jobbat med produktionsteknik och bland annat följt en del av ett projekt i motorprogrammet PW1100G där vi på GKN i Trollhättan både designar och så småningom kommer tillverka intermediate cases (IMC). Det är en detalj som kommer sitta i Airbus A320neo vilket är den uppgraderade varianten av Airbus A320. Vi har även ansvar för utveckling och tillverkning av en annan del i motorn, TEC (turbine exhaust case). Airbus A320neo är ett så kallat ”narrow body”-flygplan vilket innebär att det har en mittgång och tar upp till 180 passagerare. Neo står för ”new engine option” och den största förändringen är att A320neo har en effektivare motor som predikteras ha 15 % lägre bränsleförbrukning, lägre utsläpp samt lägre bullernivåer. Det är kul att se den enorma utvecklingen som sker inom flygmotorer. Det finns dessutom stor potential att ytterligare minska bränsleförbrukningen i framtiden.

Vill du se flygplanet in action så kolla in filmen här nedan.

Jag tror inte många läsare här på bloggen har undgått humorgänget Galenskaparna. Vad många kanske inte vet är att Galenskaparna har sina rötter i Trollhättan. Hade jag inte vetat detta och någon skulle ställa frågan, om jag vet var Galenskaparna kommer ifrån. Då hade det inte varit speciellt svårt för mig att gissa på Trollhättan. I Trollhättan talar en del Trollhättemål och det är en dialekt där det råder delade meningar om den är en charmig eller avskyvärd.

Det är långt ifrån alla som talar Trollhättemål i Trollhättan, men visst finns det en del. Ibland hör jag någon tala Trollhättemål på jobbet och då tänker direkt på Roy och Roger i Macken, och hur Roy gormar på Roger. ROOOOGEEEEERRRRR!!!

Charmig dialekt tycker jag, men sen kommer jag från Småland också där vi själva har en väldigt “charmig” dialekt – eller hur! 😉

Men nu, håll till godo: Trollhättemål när det är som bäst i Macken!

 

För det första måste jag ta och ursäkta mig för att jag inte smällde vidare med smällkarameller inpå Julafton. Jag hade dock fullspäckat med saker att göra inför julen så det hans tyvärr inte med. jag hoppas dock att de smällkarameller som ni fick ändå fick er att dra på smilbanden lite 😀

Ja då var man tillbaka på jobbet igen efter två härliga veckor med ledighet. Under 2012-års jul och nyår så föll det sig så bra att Julafton och Nyårsafton föll på en måndag. Sedermera så innebar det att arbetsdagar under v. 52 och 1 endast var den 27 och 28 december samt 2, 3 och 4 januari.

Julen spenderades med min familj i Växjö. Det var väldigt trevligt och för en gångs skull (i alla fall för oss som bor i de södra delarna av landet) så blev det en vit jul – det är man inte så bortskämd med. På Julafton har jag både pulsat genom snö och regn genom åren. Vadå tänker ni kanske nu; vadå pulsat? På Julafton ska man ju vara tillsammans med familjen och äta julbord, se på Kalle Anka på TV, inte vara ute och pulsa i snön. Jo det är faktiskt så här, att varje år fr.o.m. 13 (ev. kan det vara 14) år tillbaka har jag varit jultomte hos en familj. Där har jag varit med enda sedan deras äldsta barnbarn var ett litet “knodd”. Med åren så har det blivit fler barnbarn och det är så kul att se hur de växer efter varje år. Men framförallt är roligt att se de minsta barnbarnens reaktioner och hur de under uppväxten går från att börja gråta så fort de ser jultomten (läs 2-5 år), till att vara duktig och hjälpsam storebror/storasyster (läs 6-10 år), till att sedan inte längre tro på jultomten och är glad bara man får lite julklappar (läs 11 och uppåt tonåren), även fast de redan vet vad som finns i paketen – det är ju trotsallt de som oftast(?) har valt ut paketen 😉

Den första ledighetsveckan tillbringades som sagt i Småland. Dagen innan nyårsafton så satte sig dock jag och min flickvän på tåget för att ta oss söderut, först via Malmö för byte till buss och sedan vidare mot Tyskland och Hamburg. Väl i Hamburg så var det så klart nyårsfirande som stod på tapeten. Det nya året firades in med några av Marias vänner och självklart avslutade vi firandet på Reperbahn, där vi fastnade på en irländsk pub och dansade loss inpå småtimmarna. Efter nyårsfirandet så reste vi redan nästa dag vidare söderut till Marias föräldrar i Eltville am Rhein som ligger i det underbara Rheingauområdet (För er som inte känner till Rheingau så kan ni läsa vidare om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rheingau). Det är alltid lika trevligt att träffa svärmor och svärfar, och jag får verkligen vässa öronen för att förstå deras hessischa tugg.

Efter två riktigt bra veckor så var det så dags att sig hem till Göteborg igen. Efter lite försenade flyg och turbulenta möten på hemresan så lyckades man dock ta sig fram, trött men ändå väldigt nöjd!

 

Ett relativt vanligt och potentiellt förödande fenomen när man flyger är när en eller flera fåglar flyger/sugs in en jetmotor. När fågeln träffar ett fläktblad kan det gå sönder och lossna från sitt fäste och slå i nästa fläktblad vid en sådan dominoeffekt kan hela motorn gå sönder och i sin tur kan passagerare skadas. Vad som händer med fågeln kan ni säkert gissa.

Med enkel fysik är det lätt att inse att höghastighetskrockar kan ge stora skador då energin ökar kvadratiskt med hastighetsskillnaden (och hastigheten är ju ofta rätt hög). Energin för en 5 kg fågel som rör sig i en relativ hastighet av 275 km/h är ungefär lika med energin av 100 kg som släppts från 15 m. Som tur är är ju inte alla fåglar så tunga men man räknar oftast på att motorn skall klara att en fågel på 1.8 kg (ungefär i storlek av en gravid fiskmås) sugs in i motorn. Motorn behöver inte fungera efteråt men ska kunna stängas av säkert.

Som jag lovade för ett par veckor sedan skulle jag rada jag upp ett antal videoklipp om hur ett “fågeltest” kan gå till och vad som kan hända om en krock sker i verkligheten. Så välj och vraka!

Oftast händer en fågelkrock på låg höjd i närheten av flygplatsen och speciellt vid take off. En sådan här gubbe kan vara till stor hjälp:

För övrigt så kan andra “vilda” djur springa runt på landningsbanor och flygplatsområdet. I olika länder löser det på olika sätt. En historia som florerar på företaget är man att i ett visst land söder om Sahara har löst problemet genom att låta ett par tre leoparder jaga det småvilt som lyckas ta sig igenom någon hålighet i stängslet. Där har även ett par rutinerade “GKN-are” fått åka på leopardsafari. Leoparderna är tydligen väldigt lätta att hitta eftersom de har varsin sändare runt halsen..