Aerobloggen

Då har det blivit dags för även mig, Martin att göra debut som den sista av årets traineer. Precis som mina kollegor tillbringar även jag dagarna i verkstaden där min hemvist är skiv som ligger i X-verkstaden. Kort sagt kan man säga att det är roterande delar som tillverkas här, både till flygmotorer men även gasturbiner tillhörande Land & Marine segmentet (LM). Bland annat görs komponenter till LM2500 motorn som är en vidareutveckling av flygmotorn CF6 båda tillhörande General Electric.

I fredags fick vi möjlighet att komma och besöka förra årets trainee, Marin, som nu jobbar på Engine services (ES). Då ingen av oss hade satt sin fot på ES tidigare visste vi inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Vid mottagandet fick vi förklarat att ES jobbar med underhåll och reparationsbestämning. En rolig sak var att här jobbar man med hela motorer vilket gjorde att vi fick se helheten istället för de separata delarna som vi möter ute i verkstadspraktiken. Under rundturen fick vi bland annat se demontering, samt hur man genomför skadesökning genom olika metoder. Avslutningsvis fick vi möjlighet att fråga ut Marin om allt man kan tänka sig vad gäller flygmotorer. För att vara så pass ny på sin arbetsplats kan jag nog tala för alla att vi var imponerade av hur mycket han kunde. Nästan så man kände lite press, kanske får bli en tur till biblioteket för att låna hem lite böcker.

Hittade även ett klipp på Youtube som jag inte vet om det varit publicerat på bloggen förut. En flygmotor byggd i lego! Har du några minuter över kika gärna in klippet, är för jäkla häftigt faktiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=F9uf99bQvLU

 

 

Även jag, Anders, har nu tillbringat lite drygt en vecka i verkstaden. Jag har blivit utstationerad på avdelningen där man tillverkar LPT cases, det vill säga det hölje som innesluter den lågtrycksturbin som sitter i motorns bakre ände. Eftersom denna del måste kunna utstå extrem hetta används en rad mycket hårda och, för mig, exotiska material. De LPT cases som GKN tillverkar i Trollhättan är av en mängd olika storlekar, där de mindre bland annat sitter i motorer till Airbus A320 och de största i Airbus A380. En del är även tänkta att monteras i mer stationära gasturbiner för elproduktion på land och i fartyg till sjöss. Tillverkningen här består till största delen av klassisk skärande bearbetning, såsom svarvning, fräsning och borrning, men även montering och några avtvättningar ska hinnas med innan detaljerna i skinande skick når den noggranna inspektören i slutkontrollen (se bild).

För mig med mer begränsad kunskap i materiallära och bearbetningsmetoder har den största aha-upplevelsen istället kommit av att se hur flödet av produkter fungerar i en fabrik med långa bearbetningscykler och hårda toleranskrav. I jämförelse med bilindustrin, där man utan större tvekan kan rulla ut nytillverkade bilar med 60 sekunders mellanrum, kändes flödet i av LPT cases till en början nästan stillastående. Det jag insett under praktiken är att det inom flygindustrin inte finns något behov av att trycka ut tusentals produkter i veckan och att det inte finns några större vinster i att jaga sekunder i enskilda tillverkningsmoment, när varje bearbetningsoperation kan ta flera dagar att genomföra. När man förstått detta upplevs flödet av LPT cases plötsligt mycket mer välordnat.

Vad lågtrycksturbinen för övrigt fyller för funktion i jetmotorn är för mig ännu en gåta och kan komma att förbli det tills vi har gått den obligatoriska kursen i flygmotorlära. Jag hoppas kunna återkomma med en förklaring då!

Med det här inlägget blir det även premiär för mig på bloggfronten. Vi har sedan en vecka tillbaka varit på verkstadspraktik, och jag har varit på Spool där det svarvas spolar till främst flygplansmotorer men även till gasturbiner och liknande. Eftersom det är roterande detaljer, som tillverkas just på Spool, är kvaliteten extremt viktig och toleranserna på så ofattbara nivåer att ett hårstrå i kläm kan få förödande konsekvenser där detaljen i värsta fall måste skrotas. Här pratar vi operationstider på tvåsiffrigt antal timmar där noggrannhet och precision är ledord i ett arbete jag snarare skulle benämna som hantverk. Erfarenhet är A och O. På Spool räknas man fortfarande som ny efter 10 år.

Varför är det bra att få möjligheten att göra verkstadspraktik som ingenjör?

Det är lätt att fastna i ingenjörsvärldens synsätt med projekt, beräkningar och CAD-modeller. Erfarenheten som fås vid jobb i verkstaden är oumbärlig eftersom det nu ges chansen att byta perspektiv. För att ta ett exempel; Vad innebär egentligen extremt små toleranser i praktiken? Är det bara att sätta in detaljen i svarven och trycka igång så fixar maskinen det? Nja, det är inte fullt så enkelt. Detaljen mäts ett otal gånger under processens gång för att fastställa rätt kvalitet, skär ska bytas för att uppnå fenomenal ytfinhet utan för mycket värmepåverkan, och maskinoperatörens erfarenhet sätts på prov dagligen. Kvalitet tar tid.

För snajsiga bilder och lite mer produktinfo på engelska tryck HÄR.

 

Maria, tillfällig andre svarvare

 

Jag är nog inte ensam i gruppen om att ha sett fram emot att få komma igång och arbeta efter en lång sommarledighet! De flesta av oss var klara med våra studier och examensarbeten i Juni månad och har sen dess varit lediga fram tills den stora dagen D, den 8:e September.

Nu har det gått två fulla arbetsveckor sedan vi fem nästan helt okända, för varandra, personer påbörjade vårt äventyr som traineegrupp 2014/2015 på GKN. Mycket har hänt under den korta tiden som har gjort att vi snabbt lärt känna både varandra och oss själva lite bättre. Så vad hände egentligen?

Vi skulle infinna oss vid receptionen vid GKN klockan 8 på morgonen den 8:e, jag var först där… redan klockan 07:20 då jag ändå har 7 mil enkel väg att köra och var lite osäker på hur lång tid det kan tänkas ta att köra. Hur som helst, vi började med att agera fotomodeller, vilka bilder ni finner dels i bannern på denna sida och under våra respektive sidor under “Traineer genom åren” och “2014/2015”.

Efter fotografering och en kort inledande presentation utav Magnus och Kristina fortsatte måndagen och tisdagen med ännu fler presentationer och information om allt ifrån företaget och dess produkter till hur man hanterar sina tidkort och vad man får och inte får göra ute i produktionen under vår inledande praktik.

Redan första onsdagen hade vår första introduktion i verkstadsarbete i Aerogymnasiets lokaler inne på området, där vi fick både pröva på att svarva och fräsa i metall. Detta var faktiskt riktigt roligt då jag personligen inte har varit i en metallverkstad sedan sista året i gymnasiet. Jag tror att vi lyckades att inte göra bort oss alltför mycket, eller hur Maria?

Efter den första av tre dagar i Aerogymnasiets lokaler var det torsdag och vi for iväg till Bokenäs! Inledningsvis skulle vi ha färdats i en gemensam buss, men det visade sig att vi fick hålla till godo med två bilar istället. Vi traineer hamnade i en bil, traineebilen en V70 2.0D, medans Magnus och Kristina fick åka racerbilen, en V70 D4. Redan innan vi for iväg ställdes det ett vad, vem skulle komma fram först? Traineebilen med svagast motor, full packning och max antal passagerare, eller racerbilen? Magnus var övertygad om att deras automatväxlade rallybil med analog kartläsning i pappersform var överlägsen vår, men vi visade dom allt! Jag vid ratten och Martin som kartläsare med två telefoner med Google Maps som kartvisning OCH en papperskarta lyckades vi ta ledningen och tillslut hitta fram till rätt ställe först som värdiga vinnare. Våra kära traineekollegor i baksätet hann aldrig förstå vad som pågick i framsätet, då de var i full fart med att prata och lära känna varandra.

Vad som pågick ute på Bokenäs är inget man får nämna, men vi kan säga ett par saker. Maten är fantastisk! Det är ett fantastiskt läge och om man frågar Magnus eller Tina om vad som händer efter en aktivitet så är svaret ALLTID “Det får du se då…”.

En annan sak jag faktiskt kan avslöja är att vi åkte ut till Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn och tillsammans med Konstföreningen vid GKN fick en guidad tur utav Lars Lerins vackra akvarellmålningar som var på utställning, väldigt intressant även för en okunnig som en själv.

Slutligen så har vi nu under den senaste veckan påbörjat vår första praktikperiod i produktionen, men mer information om var vi är och vad vi gör kommer i senare inlägg. Så helt enkelt, stay tuned!

 

Så var det till slut dags: fem nya trainees har anlänt till GKN Aerospace i Trollhättan och ett nytt traineeår har börjat! Vi har väntat spänt på denna dag (eller ja, vi hade ju vår första dag redan i förra veckan) ända sedan i mitten av maj då vi fick besked om att just vi klarat de tuffa uttagningarna och blivit de lyckligt lottade. Sedan dess har vi alla fem varit lediga under sommaren och i alla fall jag själv har spenderat en hel del tid med att fundera på hur året kommer att bli, vilka de andra fyra är (Facebook är bra att ha i sådana lägen!) och hinna få upp i alla fall ett litet pirr i magen inför den 8:e september. Och hittills, såhär när åtta arbetsdagar har passerat och vi har påbörjat den första praktikperioden, vilket jag tänkte att någon av mina kollegor skulle få berätta mer om i ett annat blogginlägg, så har ju allt gått bra!

En presentation av oss traineer samt supersnygga bilder kommer snart ut här på bloggen under fliken “Traineer genom åren”. En ny header ska ju såklart fixas också! Men som Anna i förra inlägget avslöjade så är vi alltså tre herrar och två damer: Martin, Christian, Anders, Maria och jag själv, Cissi. Som en liten teaser kan jag säga att vi ursprungligen är två västgötar, en smålänning, en västmanlänning och en värmlänning. Vem som är vem får ni ta reda på själva…

Vi tackar traineerna 2013/2014 för det varma välkomnandet, både här på bloggen och i verkligheten, och säger ett stort “HEJ!” till er läsare. Jag och mina kollegor är supertaggade på det här året och lovar er frekventa blogguppdateringar, så håll ögonen öppna!

Slutligen vill vi bara säga: Gott nytt traineeår! Hoppas vi ses under året!

Liksom Erik så galant rimmat fram lämnar Trainee 2013/2014 nu över stafettpinnen till nya förmågor och tackar för oss. Det har varit ett fantastiskt år, men även om detta kapitel avslutas så påbörjas ett nytt, minst lika spännande då vi börjar våra nya tjänster!

Tack alla härliga kollegor för att ni gjort året till ett minne för livet!
Och välkomna säger vi till våra nya kollegor Anders, Cecilia, Christian, Maria och Martin, Trainee 2014/2015!

Over and out.
Trainee 2013/2014 genom
Anna, AeroThermodynamics Engineer, Rymdmunstycken

Detta blir mitt sista blogginlägg, men det är ingen idé att sörja
Jag tänker avsluta bloggkarriären på vers, precis som jag börja

En dag som idag på förra höstens kant
Klev in på receptionen överklädd och elegant
Förväntade mig ett kul kneg, men fick mycket mer än så
Bekantskaper för ett liv, upplevelser för två

Marin är helylle, Oscar bjuder på flyginformation
Anna smittar med skratt, Malin med sin ambition
Traineepappa Magnus och hans goa HR-grupp
Alltid hjälpsamma, även om vi varit bra nära krupp

Trodde jag kunde allt när jag börja, kan ännu mer nu
Många avdelningar har utstått mig, jag räknar dem till sju
Mellan svarv och fräs, dra en fräckis i blåställ
bland escape:er på kvalitet, jobbade både dag och kväll
All logistik på 9510, trodde inte det var sant
Räknade pengar i ett projekt, försökte spara en slant

På inköp med bundet kapital och dess funktion
Jag och Bengtsson försökte planera produktion
På Marknad i Ohio har jag varit min längsta stund
Koordinerar och räknar offerter ut till kund

Många olika siter har det över året blivit
Jag har verkligen kommit GKN in på livet
I Linköping blev jag full med kliande komposit
Passade på med pulkarace i Kongsberg, snön låg ju vit

Bland höghöns i Redditch bar jag finaste sviden
En smutsig fabrik på Indianas landsbygd gjorde smiden
I Filton blev det vingbalk var dag och Guinness var kväll
På Kaliforniens kust satt Oscar och räkna på nån nacell

Vi har också idkat extern studiebesöksjakt
Sett flera av världens industrier i all sin prakt
Robotar, bilar och hemmagjorda raketer
Efter besök på Arlanda och GE vet jag allt vad flygplan heter

Utomlands för jobb är kul, men så är också fritid
När fredagskvällen kommer tar äventyrslusten vid
Cincinnati, LA, San Diego, Chicago och Nashville
West Virginia, Lexington, New York och kanske nån till

Ett helt år har nu gått och jag närmar mig sista refrängen
Färdigäventyrat för ett tag, men det är också hela poängen
Skönt att komma tillbaks till fabriken och dess jämna plågor
Har dessutom nöjet att lämna traineeandet åt nya unga förmågor
De kommer blogga galant, kära läsare, det betvivlar inte nån
Så tack för mig och lycka till, önskar Erik och team Trainee 2013

 

Och där var min utlandspraktik också till ända. I fredags hade jag min sista dag på GKN Aerospace i Santa Ana i Kalifornien. Det har varit tre lärorika månader på många sätt, bland annat genom att upptäcka några synergier och olikheter som finns mellan GKN:s siter i olika världsdelar. Dessutom var det annorlunda att arbeta på ett företag med en tiondel så många anställda som i Trollhättan. Som tack för min tid på företaget bjöd jag på tårta med lämpligt tema. Min första önskan att ha ett honeycomb-mönster (i ren Santa Ana-anda) på tårtan var tydligen för svårt för bageriet, men ett detaljerat flygplan kunde de göra. Så så blev det.

Komplicerat

Enkelt

Efter att dagligen jämföra USA med Sverige har jag listat två jobbrelaterade saker jag gärna tagit med mig hem till Sverige:

• Heltäckningsmattor på kontoret – bekvämt och ljuddämpande!
• Utbudet av lunchrestauranger – USA vet att människor behöver mat, minst sagt

Nu (efter semestern förstås) känner jag mig redo att komma igång med mitt nya jobb i Trollhättan där jag ska jobba som beräkningsingenjör inom hållfasthet. Traineeåret är över för mig och jag ser tillbaka på det som ett mycket givande år. Alla spännande företagsförsök, alla nya avdelningar och inte minst våra tillfällen i Bokenäs med grupp- och ledarskapsutveckling. Det blir kul att träffa den nya trainee-gruppen, som börjar i september, när jag kommer tillbaka. Jag hälsar er varmt välkomna.

Slutligen som den svensk jag är, tycker en del av mig ändå det ska bli lite skönt att komma tillbaka till en kall, mörk och regnig höst. Vi ses där!