Aerobloggen

På tisdagen under temaveckan fick vi traineer det stora nöjet att besöka ESTEC, ESAs största site och deras teknologiska hjärta, beläget i Noordwijk i Nederländerna. För dom som inte vet så står ESA för European Space Agency och är alltså europas motsvarighet till NASA. Vi anlände runt lunch och togs emot av några traineer, med vilka vi lunchade. Efter lunchen fick vi en föreläsning om ESAs historia och deras uppdrag följt av en föreläsning om ESAs teknologi och framsteg inom Additiv Tillverkning (AM), dvs 3D-printing i metall, vilket just nu är superhett inom flyg- och rymdindustrin. Förutom att 3D-printa i metall så forskar ESA även på huruvida man kan 3D-printa byggblock av material som finns tillhands på månen. Om det skulle fungera skulle man alltså kunna skicka 3D-printers till månen för att bygga månbaser gjorda av månens eget material och därmed slippa att frakta byggnadsmaterialet från jorden.

Efter denna extremt spännande och inspirerande föreläsning fick vi ett snabbt besök av självaste Franco Ongaro, ESAs TEC Director. Även om han inte hade så mycket tid så kändes det stort att få träffa honom.

Hur som helst så fortsatte dagen och vi fick en VIP-tur kring anläggningen med visningar av bl.a

• Deras CDF (Concurrent Design Facility), vilket är ett sorts mötesrum där man samlar alla möjliga sorters experter för att kunna dra snabba slutsatser om vad som, i grova drag, är praktiskt möjligt för olika projekt. Tänk typ kontrollrummen man ser i rymd-filmer.
• Deras testanläggning. Här utförs exempelvis vibrationstester, för att försäkra sig om att utrustningar klarar av de brutala vibrationer som dem utsätts för under uppskjutning. Ett annat exempel är rymdtester, där satellitprototyper utsätts för vakuum och extrema temperaturer i flera veckor för att försäkra sig om att satelliten klarar av att befinna sig, samt fungera som tänkt, i rymden.

Allt som allt tog besöket 5-6 timmar. Det är inte många gånger jag har känt mig så inspirerad som jag kände mig under detta besök, men trots det så var vi rätt möra när vi var klara.

Tack så mycket ESA för att ni tog emot oss!

Over and out

/Trainee-jocke

Efter de två intensiva dagar med ledarskapsutbildning, personlighetsutveckling och djupt grävande i våra innersta väsen som David nämnt i föregående inlägg (och som förövrigt tillbringades på den mycket trevliga konferensanläggningen Bohusgården i Uddevalla) var det förra lördagen dags att ta vår svarta minibuss och styra färden längre ut i världen. Denna gång med sikte på en episk roadtrip 4000km genom stora delar av Europa!

Som ni redan vet genomför vi traineer mellan våra praktikplaceringar så kallade aktivitetsveckor då vi, förutom ledarskaps- och grupputveckling, ägnar oss åt att bredda vårt kontaktnät och vår kunskapsbas genom att besöka andra företag inom flyg- och rymdindustrin. Denna andra aktivitetsvecka låg alltså halva Europa för våra fötter och vårt första mål var Fokker Services i Hoogerheide söder om Rotterdam, Holland.

Eftersom vi hade ett antal mil att avverka till detta första företagsbesök på måndag morgon, samtidigt som vi alla var taggade på att uppleva det som kontinenten hade oss att erbjuda, startade vi alltså vår resa tidigt lördag morgon. Efter några härliga timmar av socialiserande och musikdiggande i minibussen anlände vi på kvällen Bremen där vi efter en gemensam middag slog läger för natten. Under söndagen körde vi över den Holländska gränsen, avverkade de sista timmarna till Amsterdam och han till och med att fylla årets kulturella dos då vi besökte van Gogh-museet, innan det var dags att ladda inför en arbetsvecka utöver det vanliga.Ett helt års kulturella dos fylld under ett par intensiva timmar!Fokkers klassiska logga samt propellerplan av modellen Fokker 50.

Det nederländska Fokker är ett klassiskt namn inom flygbranschen. Företaget som grundades redan 1912 har genom historien tillverkat både militära och civila flygplan. Den mest kända modellerna är troligen propellerdrivna Fokker 50 och jetmotordrivna Fokker 100 som sedan 1980-talet tjänstgjort som så kallade regional jets eller city hoppers. Fokkers sista kompletta flygplan levererades år 1996 och idag fokuseras verksamheten på tillverkning av kablage och landningsställ samt totalt underhåll av både flygplanskropp och motorer. I oktober 2015 köptes Fokker av GKN plc. och är sedan drygt ett år alltså en del av vårt egna GKN Aerospace.

På siten i Hoogerheide är det komplett underhåll som utförs och hela anläggningen är lokaliserad i anslutning till en egen start- och landningsbana för att kunna ta emot de flygplan som skall servas. Vi traineer visste inte exakt vad vi hade att förvänta oss av besöket och blev glatt överraskade när vi nästan omedelbart höll på att krocka med inte mindre än tre stora passagerarflygplan i den första av många hangarer. Efter att i vårt dagliga arbete ha fokuserat på enstaka komponenter till motorerna var det mycket roligt att få se helheten på nära håll, både i form av nedmonterade motorer och hela flygplan. Vi fick också chansen att nära våra pilotdrömmar då vi klev in i cockpit, samt uppleva känslan av hur liten en flygkabin egentligen är då alla säten plockats ut. Kort och got var dagen hos Fokker inget annat än en fullständig succé!

Glada och hungriga på mer upplevelser återvände vi under kvällen till Amsterdam och en mysig kanalbåtstur, samtidigt som vi åter laddade för ännu en spännande dag därpå!Vackra ljusinstallationer under Amsterdam Light Festival.

 

Som vi tidigare berättat om handlar traineeperioden till stor del om att bredda sitt kunnande inom olika ämnesområden. Men en viktig del som vi traineer också utbildar oss inom samt kontinuerligt jobbar med under vår traineeperiod är personligutveckling. Personligen uppskattar jag detta mycket då jag, precis som de andra traineerna kommer från en ingenjörsbakgrund. Tyvärr saknas ofta dessa ämnen och tankegångar inom de tekniska utbildningsområdena. Att kunna hantera de mjukare kunskaperna är dock av stor vikt för att ha en trivsam och framgångsrik karriär.

Under den första träffen diskuterade vi vad som hade format oss som personer. Vilket var intressant och givande även på ett privat plan. När vi nu träffades en andra gång var ämnena som diskuterades feedback och personlighetstyper. Vi fick bland annat öva på att ge kritik (både positiv och negativ) samt ta del av gruppens uppfattningar och reflekteringar kring varandra de första månader vi spenderat tillsammans. Utöver detta fick vi också göra personlighetstester för att få en ide om hur man är som person och vad som får en att trivas i olika situationer och sammanhang. Jag är övertygad om att vi alla i traineegruppen har en hel drös av tankar, idéer och sidor vi vill utveckla och jobba mer på efter detta tillfälle.

 

Hälsningar,

David

Hej igen

Tiden går otroligt fort, och det känns som att man får uppleva nya saker precis varje dag. På det sättet är inköp och rollen som SQA väldigt dynamisk där varje dag är den andra olik. När första praktikperioden nu börjar gå mot sitt slut så tänkte jag därför passa på att summera några intryck av den första tiden och min roll som framtida SQA. Som tidigare nämnt arbetar man som SQA aktivt med leverantörer och frågor som berör kvalité, detta leder till att man ständigt behöver följa med inom informationsflödet för att hela tiden hålla sig uppdaterad. Praktiskt innebär detta en hel del mejl, telefonkonferenser och andra samtal. Det roligaste med detta är att man får träffa väldigt mycket olika människor, och framförallt människor med djup spetskompetens inom vissa områden, t.ex. material eller varmbearbetning. Möjligheterna för att lära sig nya saker känns därför aldrig längre bort än runt hörnet.

I slutet av november och början av december fick jag resa på min första tjänsteresa utomlands. Det blev ett par dagar i England för att besöka en av våra leverantörer. Detta var mycket intressant och lärorikt och vi hade bra diskussioner om bland annat kvalité och statistisk processtyrning. Som ni kan tyda från ovan text blev det naturligtvis många diskussioner och visningar runt om i verkstaden, men jag fick även möjlighet att sätta mig in i djupet i delar av deras mätdata samt mäta olika detaljer för att testa en hypotes vi kunde tyda ur annan mätdata. Detta var verkligen lärorikt och roligt och jag ser med spänning fram emot framtida företagsmöten och resor.

Sedan var det även hög tid för traineernas årliga julmiddag, där vi nya traineer arrangerar en middag i julens anda för gamla traineer och deras partners. På grund utav att jag var borta så missade jag de noga förberedelserna för julsånger och dylikt. Jag fick istället fick ansvara för ridån, en avgörande uppgift för att publiken skulle kunna ta del av showen.

Det var allt för denna gången, fortsätt håll utkik för snart kommer det spännande inlägg om traineernas resa genom Europa, och några av de företagsbesöken vi gjorde där.

 

På Återseende!

I detta inlägg tänkte jag upplysa er läsare på GKN´s historia. Alltså vårt brittiska moderbolag som startade redan på 1700-talet. 19 september 1759 för att vara mer exakt. Endast tre år efter det att Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg och 9 år efter det att Johann Sebastian Bach avled. Länge sedan med andra ord.

Dowlais Iron Co som senare kom att bli det vi idag kallar GKN startades i södra Wales. Med hjälp av en kapitalinsats på £4000 pund började järnkaminer tillverkas. Järnindustrin var något som låg i teknisk framkant och behovet av järn var stort i början på den industriella revolutionen. Först 1767 anslöt sig så John Guest till företaget och blev arbetsledare. Han klättrade i företaget, utnämndes till Sir John Guest, och insåg tidigt att Napoleon inte hade fått nog av krig under den franska revolutionen. När Napoleonkrigen utbröt 1803 försåg Dowlais Iron Co, med Sir John Guest i spetsen den brittiska armen med 90’000 ton av kanonkulor i järn årligen. En bidragande anledning till att britterna tillsammans med dess allierade lyckades besegra Napoleon i slaget om waterloo den 18 juni 1815. Nästa gång ni ser en gammal oljemålning av exempelvis Goya föreställande slaget vid Waterloo finns det stor chans att våra produkter är med, det ni!

Efter kriget var behovet av krigsmateriel reducerat. Men kunskapen och förmågan att kunna leverera bra och tåligt järn var fortfarande stor. Dowlais hade förmågan att ställa om sin produktion och man blev under första halvan av 18-talet en av de absolut största leverantörerna till järnvägsindustrin. Under denna tid växte också infrastrukturen och behovet av att transportera gods och människor fram. Bland annat levererade man järn till byggandet av ”The Great Western Railway” som gick mellan London och västra England samt Wales. Som ett resultat av detta goda arbete lyckades man också få affärer både i Ryssland och Amerika då dessa länder byggde ut sitt järnvägsnät. År 1845 hade företaget växt så mycket att man var den största järntillverkaren i världen.

1852 avled så Sir John Guest 67 år gammal. Guest´s insatts för företaget hade varit av yttersta vikt och hans död kom att riskera den fortsatta utvecklingen av företaget. In klev istället hans fru, Lady Charlotte. Hon hade under sin makes tid stöttat honom i beslut och var mycket bekant med verksamheten. Det går inte att sätta ord på vilket stort steg detta var för kvinnor inom samhället på denna tid. Lady Charlotte tog över styret på världens största järntillverkare under en tid där kvinnor enligt lag inte fick äga vare sig mark eller rösta i demokratiska val. Vid 40 års ålder styrde hon företaget under 3 år och när hon avsade sig styrelseordförandeposten var Dowlais världens största tillverkande företag.

Parallellt med Dowlais framgång hade det i Birmingham startat två företag precis bredvid varandra. Det ena av John Nettlefolds och det andra av Arthur Keen. Keen var vid denna tidpunkt en stor tillverkare av olika typer av fästningsdelar, exempelvis skruvar och muttrar. Som en mäktig industriman ansåg Keen att de var tvungna att vertikalt integrera företag för att kunna behålla en lönsamhet och en stor marknadsandel. 1899 köpte så Keen Dowlais för £1,53m med motivationen att det skulle ge Keen´s företag en unik marknadsposition där man kontrollerade hela tillverkningsledet. Företaget tog då namnet Guest, Keen & Co. Ett år senare köpte Keen också John Nettlefolds företag som verkade inom samma industri. På så sätt föddes det som vi idag kallar Guest, Keen and Nettlefolds (GKN).

När GKN var färdigbildat år 1905 var man det femtonde största bolaget i Storbritannien. Det går inte frångå att GKN genom historien har varit ett av de företag som präglat och bidragit absolut mest till den industriella revolutionen och det liv som vi idag lever på vår jord. Man blir stolt som GKN’are.

Bild på Lady Charlotte (från Cyfarthfa Castle Museum & Art Gallery)

Over and out!

David

Nu har jag sakta börjat glida över till att jobba med andra uppgifter på avdelningen, bland annat genom att introduceras i arbetet som Aerodynamics Engineer. Jag utelämnar den svenska översättningen då den engelska titeln är mycket mer tilltalande!Att jobba med aerodynamik på en designavdelning innebär ofta att studera fluidflöden med hjälp av olika program. Detta är nödvändig för att erhålla information om bland annat temperatur, tryck, densitet och hastighet hos fluiden men också för att optimera profilen på våra produkter och minimera turbulens och tryckfall.

I torsdags förra veckan så hade min avdelning (Varma strukturer) en heldag med aktiviteter utanför GKN. Syftet med dagen var att vi på Varma strukturer skulle få lära känna varandra lite bättre, men också att för att klargöra avdelningens mål och strategier för det kommande året och att dessa är i synergi med företagets vision.

Efter gruppövningar och presentationer avslutades dagen med en Badmintonturnering. Eftersom jag är yngst på min avdelning och majoriteten av mina kollegor föddes ungefär när GKN plc startades, dvs. runt år 1760, så såg prognosen god ut.

Efter en extremt jämn gruppomgång där jag lyckades gå vidare på ren tur fick jag se mig besegrad i kvartsfinalen av vår Aerolead Engineer. Själva turneringen vanns slutligen av avdelningschefen, och huruvida detta var en slump eller inte låter vi vara osagt. Jag är verkligen imponerad av mina kollegor som visar både kämpaglöd och god vigör inte bara på badmintonplanen utan också i det dagliga arbetet på GKN.

Nu blickar vi traineer fram emot en spännande aktivitetsvecka där det bär av ut i Europa!

 

Tjena bloggen!

Nu börjar tiden på vår första praktikperiod dra sig mot sitt slut. Det är bara en vecka kvar innan vi ska byta vidare till nästa avdelning. Min nya avdelning kommer vara Inköp, med inriktning mot R&T (Research and Technology). I dagsläget kan jag inte speciellt mycket om inköp och ekonomi, men det ska bli väldigt kul att lära sig. Eftersom jag inte kan så mycket så är planen att jag skall skugga en inköpsledare och lära mig på det viset. Jag misstänker att jag i stor utsträckning kommer få vara en fluga på väggen på möten osv.

Jag börjar på inköp den 19e december, men jag har redan hunnit göra en liten smygstart. Häromdagen så fick jag nämligen en inbjudan av Anders Wikman (inköpsledaren jag skall skugga) att hänga med till en potentiell framtida leverantör. Vem var jag att tacka nej tänkte jag, så så blev det. Igår åkte vi alltså på en liten dagstripp för en första träff med företaget. Som beskrivet ovan så har jag inte så mycket kunskap och jag hade lite svårt att veta precis vad jag skulle titta efter, men jag togs ändå med i diskussionen och förutom att det var väldigt intressant och kul så kände jag även att jag lärde mig saker! Hoppas det blir fler leverantörsbesök i framtiden. Nu är jag spänd och förväntansfull inför min kommande period på inköp!

Over and out

/Trainee-jocke