Aerobloggen

Även jag, Anders, har nu tillbringat lite drygt en vecka i verkstaden. Jag har blivit utstationerad på avdelningen där man tillverkar LPT cases, det vill säga det hölje som innesluter den lågtrycksturbin som sitter i motorns bakre ände. Eftersom denna del måste kunna utstå extrem hetta används en rad mycket hårda och, för mig, exotiska material. De LPT cases som GKN tillverkar i Trollhättan är av en mängd olika storlekar, där de mindre bland annat sitter i motorer till Airbus A320 och de största i Airbus A380. En del är även tänkta att monteras i mer stationära gasturbiner för elproduktion på land och i fartyg till sjöss. Tillverkningen här består till största delen av klassisk skärande bearbetning, såsom svarvning, fräsning och borrning, men även montering och några avtvättningar ska hinnas med innan detaljerna i skinande skick når den noggranna inspektören i slutkontrollen (se bild).

För mig med mer begränsad kunskap i materiallära och bearbetningsmetoder har den största aha-upplevelsen istället kommit av att se hur flödet av produkter fungerar i en fabrik med långa bearbetningscykler och hårda toleranskrav. I jämförelse med bilindustrin, där man utan större tvekan kan rulla ut nytillverkade bilar med 60 sekunders mellanrum, kändes flödet i av LPT cases till en början nästan stillastående. Det jag insett under praktiken är att det inom flygindustrin inte finns något behov av att trycka ut tusentals produkter i veckan och att det inte finns några större vinster i att jaga sekunder i enskilda tillverkningsmoment, när varje bearbetningsoperation kan ta flera dagar att genomföra. När man förstått detta upplevs flödet av LPT cases plötsligt mycket mer välordnat.

Vad lågtrycksturbinen för övrigt fyller för funktion i jetmotorn är för mig ännu en gåta och kan komma att förbli det tills vi har gått den obligatoriska kursen i flygmotorlära. Jag hoppas kunna återkomma med en förklaring då!

Med det här inlägget blir det även premiär för mig på bloggfronten. Vi har sedan en vecka tillbaka varit på verkstadspraktik, och jag har varit på Spool där det svarvas spolar till främst flygplansmotorer men även till gasturbiner och liknande. Eftersom det är roterande detaljer, som tillverkas just på Spool, är kvaliteten extremt viktig och toleranserna på så ofattbara nivåer att ett hårstrå i kläm kan få förödande konsekvenser där detaljen i värsta fall måste skrotas. Här pratar vi operationstider på tvåsiffrigt antal timmar där noggrannhet och precision är ledord i ett arbete jag snarare skulle benämna som hantverk. Erfarenhet är A och O. På Spool räknas man fortfarande som ny efter 10 år.

Varför är det bra att få möjligheten att göra verkstadspraktik som ingenjör?

Det är lätt att fastna i ingenjörsvärldens synsätt med projekt, beräkningar och CAD-modeller. Erfarenheten som fås vid jobb i verkstaden är oumbärlig eftersom det nu ges chansen att byta perspektiv. För att ta ett exempel; Vad innebär egentligen extremt små toleranser i praktiken? Är det bara att sätta in detaljen i svarven och trycka igång så fixar maskinen det? Nja, det är inte fullt så enkelt. Detaljen mäts ett otal gånger under processens gång för att fastställa rätt kvalitet, skär ska bytas för att uppnå fenomenal ytfinhet utan för mycket värmepåverkan, och maskinoperatörens erfarenhet sätts på prov dagligen. Kvalitet tar tid.

För snajsiga bilder och lite mer produktinfo på engelska tryck HÄR.

 

Maria, tillfällig andre svarvare

 

Jag är nog inte ensam i gruppen om att ha sett fram emot att få komma igång och arbeta efter en lång sommarledighet! De flesta av oss var klara med våra studier och examensarbeten i Juni månad och har sen dess varit lediga fram tills den stora dagen D, den 8:e September.

Nu har det gått två fulla arbetsveckor sedan vi fem nästan helt okända, för varandra, personer påbörjade vårt äventyr som traineegrupp 2014/2015 på GKN. Mycket har hänt under den korta tiden som har gjort att vi snabbt lärt känna både varandra och oss själva lite bättre. Så vad hände egentligen?

Vi skulle infinna oss vid receptionen vid GKN klockan 8 på morgonen den 8:e, jag var först där… redan klockan 07:20 då jag ändå har 7 mil enkel väg att köra och var lite osäker på hur lång tid det kan tänkas ta att köra. Hur som helst, vi började med att agera fotomodeller, vilka bilder ni finner dels i bannern på denna sida och under våra respektive sidor under “Traineer genom åren” och “2014/2015”.

Efter fotografering och en kort inledande presentation utav Magnus och Kristina fortsatte måndagen och tisdagen med ännu fler presentationer och information om allt ifrån företaget och dess produkter till hur man hanterar sina tidkort och vad man får och inte får göra ute i produktionen under vår inledande praktik.

Redan första onsdagen hade vår första introduktion i verkstadsarbete i Aerogymnasiets lokaler inne på området, där vi fick både pröva på att svarva och fräsa i metall. Detta var faktiskt riktigt roligt då jag personligen inte har varit i en metallverkstad sedan sista året i gymnasiet. Jag tror att vi lyckades att inte göra bort oss alltför mycket, eller hur Maria?

Efter den första av tre dagar i Aerogymnasiets lokaler var det torsdag och vi for iväg till Bokenäs! Inledningsvis skulle vi ha färdats i en gemensam buss, men det visade sig att vi fick hålla till godo med två bilar istället. Vi traineer hamnade i en bil, traineebilen en V70 2.0D, medans Magnus och Kristina fick åka racerbilen, en V70 D4. Redan innan vi for iväg ställdes det ett vad, vem skulle komma fram först? Traineebilen med svagast motor, full packning och max antal passagerare, eller racerbilen? Magnus var övertygad om att deras automatväxlade rallybil med analog kartläsning i pappersform var överlägsen vår, men vi visade dom allt! Jag vid ratten och Martin som kartläsare med två telefoner med Google Maps som kartvisning OCH en papperskarta lyckades vi ta ledningen och tillslut hitta fram till rätt ställe först som värdiga vinnare. Våra kära traineekollegor i baksätet hann aldrig förstå vad som pågick i framsätet, då de var i full fart med att prata och lära känna varandra.

Vad som pågick ute på Bokenäs är inget man får nämna, men vi kan säga ett par saker. Maten är fantastisk! Det är ett fantastiskt läge och om man frågar Magnus eller Tina om vad som händer efter en aktivitet så är svaret ALLTID “Det får du se då…”.

En annan sak jag faktiskt kan avslöja är att vi åkte ut till Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn och tillsammans med Konstföreningen vid GKN fick en guidad tur utav Lars Lerins vackra akvarellmålningar som var på utställning, väldigt intressant även för en okunnig som en själv.

Slutligen så har vi nu under den senaste veckan påbörjat vår första praktikperiod i produktionen, men mer information om var vi är och vad vi gör kommer i senare inlägg. Så helt enkelt, stay tuned!

 

Så var det till slut dags: fem nya trainees har anlänt till GKN Aerospace i Trollhättan och ett nytt traineeår har börjat! Vi har väntat spänt på denna dag (eller ja, vi hade ju vår första dag redan i förra veckan) ända sedan i mitten av maj då vi fick besked om att just vi klarat de tuffa uttagningarna och blivit de lyckligt lottade. Sedan dess har vi alla fem varit lediga under sommaren och i alla fall jag själv har spenderat en hel del tid med att fundera på hur året kommer att bli, vilka de andra fyra är (Facebook är bra att ha i sådana lägen!) och hinna få upp i alla fall ett litet pirr i magen inför den 8:e september. Och hittills, såhär när åtta arbetsdagar har passerat och vi har påbörjat den första praktikperioden, vilket jag tänkte att någon av mina kollegor skulle få berätta mer om i ett annat blogginlägg, så har ju allt gått bra!

En presentation av oss traineer samt supersnygga bilder kommer snart ut här på bloggen under fliken “Traineer genom åren”. En ny header ska ju såklart fixas också! Men som Anna i förra inlägget avslöjade så är vi alltså tre herrar och två damer: Martin, Christian, Anders, Maria och jag själv, Cissi. Som en liten teaser kan jag säga att vi ursprungligen är två västgötar, en smålänning, en västmanlänning och en värmlänning. Vem som är vem får ni ta reda på själva…

Vi tackar traineerna 2013/2014 för det varma välkomnandet, både här på bloggen och i verkligheten, och säger ett stort “HEJ!” till er läsare. Jag och mina kollegor är supertaggade på det här året och lovar er frekventa blogguppdateringar, så håll ögonen öppna!

Slutligen vill vi bara säga: Gott nytt traineeår! Hoppas vi ses under året!

Liksom Erik så galant rimmat fram lämnar Trainee 2013/2014 nu över stafettpinnen till nya förmågor och tackar för oss. Det har varit ett fantastiskt år, men även om detta kapitel avslutas så påbörjas ett nytt, minst lika spännande då vi börjar våra nya tjänster!

Tack alla härliga kollegor för att ni gjort året till ett minne för livet!
Och välkomna säger vi till våra nya kollegor Anders, Cecilia, Christian, Maria och Martin, Trainee 2014/2015!

Over and out.
Trainee 2013/2014 genom
Anna, AeroThermodynamics Engineer, Rymdmunstycken

Detta blir mitt sista blogginlägg, men det är ingen idé att sörja
Jag tänker avsluta bloggkarriären på vers, precis som jag börja

En dag som idag på förra höstens kant
Klev in på receptionen överklädd och elegant
Förväntade mig ett kul kneg, men fick mycket mer än så
Bekantskaper för ett liv, upplevelser för två

Marin är helylle, Oscar bjuder på flyginformation
Anna smittar med skratt, Malin med sin ambition
Traineepappa Magnus och hans goa HR-grupp
Alltid hjälpsamma, även om vi varit bra nära krupp

Trodde jag kunde allt när jag börja, kan ännu mer nu
Många avdelningar har utstått mig, jag räknar dem till sju
Mellan svarv och fräs, dra en fräckis i blåställ
bland escape:er på kvalitet, jobbade både dag och kväll
All logistik på 9510, trodde inte det var sant
Räknade pengar i ett projekt, försökte spara en slant

På inköp med bundet kapital och dess funktion
Jag och Bengtsson försökte planera produktion
På Marknad i Ohio har jag varit min längsta stund
Koordinerar och räknar offerter ut till kund

Många olika siter har det över året blivit
Jag har verkligen kommit GKN in på livet
I Linköping blev jag full med kliande komposit
Passade på med pulkarace i Kongsberg, snön låg ju vit

Bland höghöns i Redditch bar jag finaste sviden
En smutsig fabrik på Indianas landsbygd gjorde smiden
I Filton blev det vingbalk var dag och Guinness var kväll
På Kaliforniens kust satt Oscar och räkna på nån nacell

Vi har också idkat extern studiebesöksjakt
Sett flera av världens industrier i all sin prakt
Robotar, bilar och hemmagjorda raketer
Efter besök på Arlanda och GE vet jag allt vad flygplan heter

Utomlands för jobb är kul, men så är också fritid
När fredagskvällen kommer tar äventyrslusten vid
Cincinnati, LA, San Diego, Chicago och Nashville
West Virginia, Lexington, New York och kanske nån till

Ett helt år har nu gått och jag närmar mig sista refrängen
Färdigäventyrat för ett tag, men det är också hela poängen
Skönt att komma tillbaks till fabriken och dess jämna plågor
Har dessutom nöjet att lämna traineeandet åt nya unga förmågor
De kommer blogga galant, kära läsare, det betvivlar inte nån
Så tack för mig och lycka till, önskar Erik och team Trainee 2013

 

Och där var min utlandspraktik också till ända. I fredags hade jag min sista dag på GKN Aerospace i Santa Ana i Kalifornien. Det har varit tre lärorika månader på många sätt, bland annat genom att upptäcka några synergier och olikheter som finns mellan GKN:s siter i olika världsdelar. Dessutom var det annorlunda att arbeta på ett företag med en tiondel så många anställda som i Trollhättan. Som tack för min tid på företaget bjöd jag på tårta med lämpligt tema. Min första önskan att ha ett honeycomb-mönster (i ren Santa Ana-anda) på tårtan var tydligen för svårt för bageriet, men ett detaljerat flygplan kunde de göra. Så så blev det.

Komplicerat

Enkelt

Efter att dagligen jämföra USA med Sverige har jag listat två jobbrelaterade saker jag gärna tagit med mig hem till Sverige:

• Heltäckningsmattor på kontoret – bekvämt och ljuddämpande!
• Utbudet av lunchrestauranger – USA vet att människor behöver mat, minst sagt

Nu (efter semestern förstås) känner jag mig redo att komma igång med mitt nya jobb i Trollhättan där jag ska jobba som beräkningsingenjör inom hållfasthet. Traineeåret är över för mig och jag ser tillbaka på det som ett mycket givande år. Alla spännande företagsförsök, alla nya avdelningar och inte minst våra tillfällen i Bokenäs med grupp- och ledarskapsutveckling. Det blir kul att träffa den nya trainee-gruppen, som börjar i september, när jag kommer tillbaka. Jag hälsar er varmt välkomna.

Slutligen som den svensk jag är, tycker en del av mig ändå det ska bli lite skönt att komma tillbaka till en kall, mörk och regnig höst. Vi ses där!

Idag är det söndag och dagen innan jag återigen är tillbaka på GKN i Trollhättan efter min utlandspraktik och lite semester. När jag och min familj kom tillbaka till Sverige efter fyra månader i USA förstod vi att vi längtat hem till familj, vänner, jobb och vårt hem men samtidigt ser vi tillbaka på vår tid i USA med mycket glädje, erfarenheter samt personmöten vi sent kommer att glömma. Vi är så oerhört glada för att vi fick möjligheten att göra detta äventyr tillsammans som familj och jag är oerhört tacksam för de erfarenheter jag samlat på mig under min tid på GANE.

Inte nog med att det är dagen innan min första dag på GAS på länge så är det även mitt sista blogginlägg då det börjar nära sig dagen för nya traineer att ta vid. Det har varit ett kanon bra år fullt av nya erfarenheter och kunskaper, möten med nya människor både inom och utanför GKN koncernen samt minnen för livet.

Tack alla som stöttat mig under mitt traineeår inom HR, Anskaffning, avdelningar jag gjort praktik på samt alla på GANE. Men störst tack till Anna, Marin, Oscar och Erik för ett fantastiskt och händelserik år. Det ska bli så spännande att följa vår utveckling och framtid inom GKN Aerospace.

Nu är det är dags att ladda inför de nya utmaningar som väntar mig på jobbet imorgon!

Tack för mig!

Malin Lundblom – Inköpsledare 30K TEC

Som Marin nämnde i ett tidigare inlägg vallfärdades världens alla stora företag inom aerospace (samt de största flygplansnördarna) till Farnborough vecka 29 för att delta vid Farnborough International Airshow (FAI). Eventet hålls vartannat år i England och vartannat i Paris, och jag och Marin hade turen att befinna oss i rätt land vid rätt tidpunkt.

Jag fick möjligheten att åka till FAI som representant för de svenska traineerna och var där två dagar under veckan. På måndagen var det Press Day och jag och de andra traineerna (7 graduates från UK, en från US och en från Indien) fick fria tyglar att utforska mäss-hallarna, träffa kunder och leverantörer samt såklart kolla in alla flygplan som var utställda och som flög. Det är en himla massa plan och helikoptrar vi gör delar till och jag lärde mig en hel del nytt om vår product range! Mycket imponerande att se jättarna Airbus A380 och Boeing 787 Dreamliner köra snäva svängar och höra plan som Eurofighter Typhoon och Avro Vulcan mullra förbi.

Till vänster ses engelska traineer uppe på GKN-paviljongens utsiktsdäck i spänd väntan på att en A380 ska påbörja sin flyguppvisning. Till höger har vi mig och Josh Mickle, US graduate, framför en modell av F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter, till vilken vi bland annat tillverkar canopy och komponenter till främre delen av motorn.

På fredagen var det Futures Day och en dag tillägnad att inspirera studenter. Vi hade fullt upp med aktiviteter i vår fina paviljong (se bild i Marins inlägg från 21:a juli) där vi bland annat anordnade tävlingar och bemannade utställningshallen innehållande smakprov av vad vi gör inom GKN Aerospace.

En del av det GKN-crew som hjälpte till under fredagen. Här ses bland annat alla graduates och apprentices som deltog, längst till höger har vi Jim Goodman, Head of Global Engineering Integration.

Det var en fantastisk vecka och jag fick möjlighet att möta många personer i ledningen för GKN Aerospace samt härliga graduates och apprentices. Och var jag inte en flygnörd när jag kom till Farnborough på måndagen var jag det definitivt när jag lämnade på fredagen, i solskenet vandrandes mellan flygplanen med en glass i handen.

Med det avslutar jag mitt sista inlägg från Englandet och kanske det sista under mitt trainee-år. Lämnar nyvunna vänner i UK men ser fram emot att träffa alla arbetskamrater igen där hemma och den nya kullen med traineer. Väl mött i september!

Då Erik så fint dragit upp lite skillnader mellan vårt avlånga land och US tänkte jag lista lite märkligheter jag råkat på i UK.

–          Checkar används. När jag skulle få kompensation från företaget för en säkerhetskontroll i början på praktiken var den tänkt att ges ut som en check. Vad jag skulle göra med denna papperslapp hade jag ingen aning om så lyckades efter lite om och men få dem att gå med på att sätta in pengarna på kontot istället.

–          Separata kranar för varmt och kallt vatten. Jag vet inte om man kan råka på detta i Sverige (har själv aldrig sett det) men det är i alla fall standard här i dam- och herr-rummen. Och de sitter med si sådär två decimeters mellanrum. Frågade en kollega hur de bär sig åt för att inte bli skållad och fick svaret att man fick vara snabb med händerna mellan kranarna för att få ljummet vatten. Lyckas aldrig riktigt.

–          Klocka som ringer in från rasten. En klocka ringer på morgonen halv åtta när det är dags att börja jobba. Förståeligt i fabriken kanske men lite märkligt på kontoret tyckte jag som ovan. Det ringer sedan ut för lunch, in igen efter lunchrastens slut och sedan när vi får gå hem. Jag kände mig lite som att jag var tillbaka i mellanstadiet i början.

–          Mängden kaffepulver i koppen. Ja, det bjuds på instant coffee på jobbet. Men jag vande mig efter ett tag. Det noterades dock tidigt att jag kräver MINST dubbelt så mycket kaffepulver per kopp som en genomsnittlig engelsman.

–          Lunch vid skrivbordet. Min första dag gick kemisterna med mig till canteen:en och åt, efter det var det skrivbordet som gällde eftersom det är där de äter var dag. Matlukten i kontoret hänger kvar ett tag men är inte så farlig så länge någon inte ätit mat som luktar hund-/kattmat.

–          Paj är inte paj. Pie i UK är inte något med äggstanning, det heter istället Quiche. Ett exempel på pie är den vi fick på jobbet med ”ale and steak”, vilket innebar ett pajskals-paket med köttbitar i slemmig gegga. Läskigt! Ska tilläggas att detta historiskt bara var ett sätt att tillaga kött och dylikt på och att pajskalet då inte åts, vilket styrker min teori om att dagens engelsmän fått det hela med paj om bakfoten.

Efter att ha noterat allt detta ska det tilläggas att vi svenskar tydligen är skumma på diverse sätt enligt arbetskamraterna. Men eftersom jag inte håller med tänker jag inte göra någon sådan lista.