Aerobloggen

I måndags besökte vi traineer ACAB i Linköping som har varit ett dotterbolag till GKN Aerospace i Trollhättan sedan slutet av år 2007. ACAB är ett högteknologiskt företag som specialiserat sig på kompositbaserade lösningar för krävande civila och militära applikationer. De jetmotorkomponenter som ACAB utvecklar och tillverkar är lastbärande strukturkompenter med låg vikt och integrerade funktioner för de främre delarna av flygmotorn. Komponenter tillverkade av komposit gör det möjligt för ledande företag att skapa lätta, starka och kostnadseffektiva slutprodukter med optimal prestanda och mindre miljöpåverkan.

På ACAB fick vi träffa en person vid namn Stefan Johansson som arbetar på avdelning för produktutveckling. Han visade oss runt i verkstäderna och gav oss en företagspresentation som gjorde att vi fick en ökad förståelse för detta företag och dess produkter. Jag tror att vi alla åkte ifrån företaget med olika tankar kring kompositteknik och hur detta kan tillämpas i större utsträckning i Trollhättan.

Vi tackar Stefan Johansson för hans fina mottagande och att han tog sig tid att visa oss runt på ACAB.

Nu sitter vi ännu en gång i en fullproppad bil med autopiloten inställd mot Linköping. Denna gången ska vi, som Anna hintade om i förra inlägget, besöka GKN Aerospace Applied Composites AB (även kallat ACAB) och dessutom marknadsföra GKN Aerospace och vårt traineeprogram på LARM. LARM är Linköpings universitets arbetsmarknadsdag där vi från årets traineegrupp kommer att resa en monter i morgon tisdag. Därför uppmanar vi alla er som har vägarna förbi Linköping att besöka oss och tjöta lite. Vi kan prata om traineeprogrammet (vars ansökningsperiod nyss öppnat), GKN, flygbranschen, motorer eller väder och vind, ni bestämmer – hoppas vi ses där!

Håll utkik efter oss i våra lysande blåa tröjor! Bilden är från när vi besökte Lund i höstas, självklart kommer Malin och Marin också finnas med.

TACK alla härliga och intresserade studenter som kom förbi och pratade med oss under CHARM-dagarna på Chalmers! Jag var själv där igår med Henrik, en av förra årets traineer, samt vår trainee-mamma Kristina, och vi är otroligt glada över hur många som var nyfikna och ställde frågor. En hel del funderingar kom upp kring vad vi traineer pysslar med. På detta sätt glider jag smidig som en räka över till dagens ämne: rapportering av dagsläget.

Hittade denna bild från Charm-dag 1 på Chalmers Film- & Fotokommittées hemsida.
Så engagerade Martin och Magnus är i samtalen!

För närvarande är vi traineer mitt inne i vår tredje praktikperiod, och Marin och Oscar har redan delat med sig om vad de sysslar med i tidigare blogginlägg. Själv hänger jag med konstruktionsledare hela dagarna för att bättra på förståelsen för hur man jobbar i olika projekt, hur strukturen ser ut och hur man leder de olika teamen. Detta varierar mycket beroende på projektets karaktär.

De första två veckorna efter att vi kommit tillbaka från vår road trip österut spenderade jag i Trent XWB-projektet där man tillverkar komponenter av typ Intermediate Compressor Case (ICC). Detta är en lastbärande struktur som sitter mellan mellantrycks- och högtrycks-kompressorn i nämnd Rolls-Royce-motor. Här har man precis kommit in i serieproduktion, det jobbas under tighta deadlines och är febril aktivitet från morgon till kväll. Om man jämför detta projekt med det jag gått med i de senaste två veckorna är det stora skillnader. Nuvarande projektet är på den militära sidan med RM12-motorn (JAS 39 Gripen) som utgångspunkt. Det är ett utvecklingsprojekt som bland annat syftar till att vidareutveckla beräkningsverktyg och metoder. Här är tidsplanen inte lika pressad, målen att uppnå ligger längre fram i tiden och de formas också något efter hur projektet rör sig framåt.

En ICC när den är som vackrast.

Nästa vecka ska jag ge mig in på rymd-sidan och kolla in munstycken. Häftigt! Det ska bli intressant att se hur detta projekt skiljer sig från de två föregående. Men innan min rymdresa börjar ska vi i trainee-gänget hinna med en resa till Linköping. Ett spännande studiebesök på ett GKN-företag samt arbetsmarknadsdagen LARM väntar måndag respektive tisdag nästa vecka. Så se till att komma och tjenixa, alla LARM-besökare!
Over and out.

Tycker du att det är mysigt att jobba i en gammaldags low-tech-industri? Bör man ha en ångestfylld söndagkväll och redan längta till fredag? Håller du med farfar om att ett ordentligt jobb ska vara riktigt tråkigt? Är karriärvägar och schysst lön bara för moderater? Håller du med om att flyg- och raketmotorer är överskattade?

I så fall måste jag vänligt men bestämt be dig sluta läsa dagens inlägg. För er andra kan jag meddela att man med start idag söker fem nya medlemmar till vår glada flygfamilj. Kika in under fliken Traineeprogram och ta er vidare därifrån.

Jag kan också passa på att avslöja att det kan löna sig att följa bloggen. Har ni tur kanske det dyker upp ett tips eller två hur man bär sig åt för att lyckas med sin ansökan…

Efter den äventyrliga utbildningsveckan är vi åter tillbaka i trainee-vardagen. För tillfället är jag mitt uppe i ett arbete jag inte kan avslöja för mycket om då det handlar om framtida strategier. Avdelningen jag sitter på nu jobbar med teknik i framkant många år fram i tiden. Det är här man tittar på framtida koncept och utvärderar huruvida de är möjliga att uppnå och inom vilken tidsram. Avdelningen är med i olika forskningsprojekt och övervakar flygindustrin för att se vilka projekt som kan vara aktuella för oss att medverka i. 

Designen för civila turbofläkt motorer kommer inte att förändras radikalt inom de närmaste åren. Men mycket är på gång. Vid utveckling av flygmotorer handlar allt om balans. Balans mellan motorns storlek, vikt och prestanda. Men också balans som ett komplicerat samspel mellan flöden av gaser, vätskor, temperaturer i olika material, material med olika egenskaper, komponenter och dess samarbete i olika system. Utveckling och design av flygmotorer är minst sagt komplicerat.

Vad händer då på flygmotorsidan? En av det senaste inom flygmotortekniken tyder på att fläkten i moderna turbofläktmotorer kommer att öka i diameter. Detta för att 70 % av dragkraften genereras av fläktströmmen. Ökar man ”bypass ratio” dvs. förhållandet mellan fläktströmmen och jetstrålen kan man designa effektivare motorer. Sedan sker det mycket utveckling på materialsidan där man ständigt letar efter nya och lätta material som klarar av extrema förhållanden. Ett koncept man utreder är möjligheten att bygga ”fan case” i komposit för att få ner vikten. Sedan är framtidens flygbränsle ett viktigt samtalsämne. Att möta miljökraven är en av de största utmaningarna för att bidra till ett hållbart samhälle.

Just nu är vi traineer mitt uppe i vår tredje praktikperiod. Jag är runt på de tre avdelningar som arbetar inom Design, vilket är som namnet antyder – design av produkter. Alltså hur en produkt kommer att se ut och hur geometrin definieras. I vardagligt tal kan man tycka att design är någon oförståelig utformning av en stol (eller liknande) som en designer skissat upp efter inspiration från väder och vind. Design inom flygmotorer är inte riktigt samma sak. Här är istället prestanda och tillförlitlighet i fokus, framför det estetiska. Ingen vill köpa en oduglig motor utan tillräcklig dragkraft, bara för att den var så himla SNYGG.  Det finns massor av krav på en flygmotorkomponent som påverkar hur designen ska vara – aerodynamik, livslängd, tillverkning, material, processer – men i slutändan handlar det egentligen om en sak, precis som i övriga industrier – att tjäna pengar. Alltså hur man uppfyller alla krav som ska uppfyllas, till lägst möjliga kostnad.

På Design arbetar många konstruktörer som använder 3D-modellering (CAD, Computer-Aided-Design). I stort sett alla produkter idag skapas först i en virtuell 3D-miljö innan de tillverkas – allt från knappen på din fjärrkontroll, till den största jumbojeten.

Litet som stort, simpelt som högteknologiskt – de flesta saker har börjat sitt liv i CAD, även superjumbon Airbus A380.

Idag satt jag och gjorde optimering av tillverkning för några komponenter, just i CAD. I morgon ska jag jobba med Robust design. Det är lite vad det låter som – att skapa någonting som är robust – okänsligt för yttre omständigheter och variationer. Det är till exempel mycket viktigt i tillverkningen av de flesta produkter, så att inte allt blir skräp bara för att en liten liten oegentlighet skett tidigare i processen.

Men, alla världens robusthetsproblem får lösas i morgon, nu håller jag kväll.

På fredagen vecka 2 vaknade vi upp precis vid Arlanda flygplats på ett något udda ställe. Jag tror jag talar för i alla fall både mig och Malin när jag säger att vi hade haft vår bästa natts sömn den veckan. Och det verkar ju logiskt för vi sov faktiskt i ett flygplan! Malin och Marin överraskade nämligen oss andra med boende på Jumbo Stay där logi erbjuds i en gammal 747:a. Svit i cockpiten (se bild nedan), rum i utrymmena för landningsställen och terrass på vingen – riktigt fint för att vara hostel må jag säga!

Vi begav oss snart iväg efter en eskorterande bil mot grindarna in till flygplatsen. Efter en rejäl genomsökning av bilen och genomgång av säkerhetskontroll med bagage och allt (adjö till Marins ”jättesax”) kunde vi bli guidade in på plattan. När vi rundat några plan kom vi fram till hangaren där Priority Base Maintenance huserar. Ulf Jansson, Base and Line Manager, var den som guidat oss dit och han berättade sedan om verksamheten samt hur underhållsarbetet går till.

Det lilla företaget med 25 anställda flyg-entusiaster jobbar med underhåll på framför allt Douglas-plan med kapacitet att serva en kärra i taget. Man utför daily och weekly checks (krav från flygbolagen) liksom A-, B- och C-checkar (krav från flygplanstillverkare). Vi fick en rundtur i hangaren och kollade då närmare på en Boeing 717 och dess motorer av typ Rolls-Royce BR715. Utanför hangaren stod en riktigt lyxig DC-8 som var till försäljning och nyligen kommit tillbaka från Zimbabwe där president Mugabe kollat in planet. Vi hade turen att få gå in och titta i det, och visst var det fancy pantsy med stort kök och toalettsits i läder. Det mest spännande med planet var dock (enligt mig) att kika runt i cockpiten. 

 Glada andrepiloten Anna!
Gruppbild utelämnas då Erik verkar ha utvecklat allergi mot sådana.

Efter fyra otroligt händelserika, inspirerande och lärorika dagar var det vid lunchtid dags för oss att bege oss tillbaka mot Trollis. Här slutar berättelsen om våra studiebesök denna gång, men uppföljaren kommer vecka nio. Innan dess väntar härligt häng hemma på GKN Aerospace. Hejs!

Måndag den tredje februari, om mindre än två veckor, öppnar ansökaningen för att bli trainee här på GKN med start i september 2014. Än i brist på svensk hemsida, tvingas vi ta in ansökningarna via bloggen, närmare bestämt https://aerotrainees.se/sok-till-traineeprogrammet-20132014/.

Ni nyfikna som råkar studera vid Luleå Tekniska Universitet får väldigt gärna gå förbi GKN’s monter på LARV i morgon onsdag. Där finns representanter som mer än gärna pratar traineeprogram med er. Men en varning utfärdas: representanterna är helt immuna mot fjäsk!

 

Vilken är det häftigaste branschen att jobba i? Inget svårt val, flyg- och rymdindustrin förstås. Men på andra plats då? Robot-branschen är ju en väldigt stark kandidat. Därför begav vi oss till ABB!

På ABB Robotics fick vi oss ett varmt välkomnande av platschef Dennis. Över en kopp svart diskuterades det vitt om våra respektive arbetsgivares historia, våra egna bakgrunder och val i livet, men framför allt om olika typer av ledarskap som praktiserades på våra arbetsplatser. När det inte längre fanns utrymme i tidsplanen för intressanta åsikter tog Dennis med oss ut i verkstaden för att visa monteringen av de orange robotarmarna vi sett så många gånger i våra egna verkstäder i Trollhättan.

Efter att ha promenerat till andra sidan gatan gjorde vi även ett besök hos ABB Machines. För den som inte visste (bland annat jag) så tillverkar Machines-divisionen enorma motorer och generatorer (det är typ samma sak, fast baklänges) på en himla massa kilowatt. Få men stora produkter leder förstås till en enorm skillnad i produktionssystem, vilket gjorde detta besök väldigt annorlunda från det tidigare.

 Den obligatoriska pose-bilden jag alltid tycker är
lika fånig.

Marin, som delvis är uppfödd i trakten, tog oss till ett av stans bästa lunchhak, varefter vi tutade vidare till Bombardier. Även om GKN gör flera komponenter till Bombardiers nya C-serie (i dagarna aktuellt i media med Malmö Aviation som första kund), så har inte Västerås-siten med flygplan att göra, utan tåg. Produktionschef Daniel tog emot oss med en företagspresentation som följdes av en promenad i monteringshallarna (det verkar onekligen finnas någon typ av ISO-standard för studiebesök). Även om Bombardiers produkter var specifika och svåra att relatera till, så blev jag som industriell ekonom särskilt imponerad av deras produktionsflöde. Trots relativt låg volym och delvis skräddarsydda produkter så har de lyckats väl med införandet av ett taktat flöde om takter på tre eller sex timmar. Verkligen något att ta med sig hem till GKN!

…och en till. Nästa gång kommer jag vägra,
jag lovar.

Efter detta textblock lämnar jag över till Anna och sista dagen på resan. Nå, vad har Arlanda att bjuda på?

På onsdageftermiddagen förra veckan besökte vi GKN Driveline i Köping som är en världsledande tillverkare av system för fyrhjulsdrift, med kunder som Volvo, Jaguar, LandRover och BMW. GKN Driveline i Köping har totalt ca 800 anställda och har en lång historia, företaget grundades år 1856 som Köpings Mekaniska verkstad och var fram till 30 september 2011 ett bolag ägt av Getrag, Volvo Cars och Dana. Alltså blev företaget exakt ett år på dagen innan vårt företag, den 1 oktober 2011, en del av GKN koncernen.

GKN Driveline i Köping började med att utveckla avancerade kuggar till växellådor som år 1996 använts för konstruktion och tillverkning av system för fyrhjulsdrift. Utvecklingen av system för fyrhjulsdrift baseras på en avancerad teknisk konstruktion och produceras med hjälp av en högautomatiserad och effektiv tillverkning.

På bilden ovan ser ni GKN:s avancerade fyrhjulsdriftssystem, ”Active Driveline”, ett system som är utformat för att minska bränsleförbrukningen, med bibehållen enastående terrängprestanda med dynamisk reaktion och förbättrad framdrivningsförmåga.

På GKN Driveline i Köping fick vi turen att träffa företagets HR-chef Stefan Lågas som beskrev organisationen för oss följt av en tur i verkstaden med företagets logistikansvarig Tomas Möller. Det var mycket intressant och givande att se många av företagets smarta och kreativa logistiska lösningar i produktion. Vi avslutade med att summera eftermiddagen med Stefan där han avslutade med några väl valda ord och citat om ”inspire” som vi kan ta med oss i våra karriärer.

Efter vårt besök på GKN Driveline körde vi direkt vidare till Västerås för att få en kväll med teambuilding på Arosfortet. Arosfortet är likt Fångarna på fortet och består av ca 40st celler där det gäller att samarbeta och lösa problem i grupp. Detta tyckte vi alla var otroligt roligt och många vinnarskallar kom fram:)